torsdag 7 november 2013

Något "morsa of the year"-pris lär jag ju inte vinna.

Jag önskar att jag var som vissa mammor vars bloggar jag läser. Mammor som verkar vara så nöjda, lugna och tillfreds med sin nya tillvaro. Det vill säga, allt det jag inte är. Jag tycker ärligt talat att det är skitjobbigt att vara föräldraledig. Inte att vara mamma, men att vara tvungen att vara ansvarig så mycket för ett barn som kräver så mycket av mig. Jag blir arg och avundsjuk på Anders för att han får åka hemifrån på morgonen, för att han får umgås med andra vuxna hela dagarna och för att han har båda händerna fria. Han får inte ont i ryggen av att bära eller mata en bebis flera timmar om dagen. Han kan gå på toa när han vill och äta när han vill. Han får inte ångest på morgonen för att han vet att nu börjar ännu en lång, ensam dag (och för att han känner sig som världens sämsta mamma - eller pappa då - som inte vill vara föräldraledig. Inte på det här sättet i alla fall). Gud, vad jag önskar att jag kunde leva i ett rosa fluff och vara en cupcakebakande, lattedrickande morsa som vill vara hemma med sin unge i ett år.

Fyra månader och tre veckor kvar. Sedan får jag börja jobba igen. Det ska jag väl fixa utan att bli knäpp(are)?

9 kommentarer:

  1. Jag håller med dig helt om att det är (var, i mitt fall) sjukt tråkigt att vara hemma med liten bebis (bebisar, i mitt fall). Om inte min man hade varit hemma så mycket som han var så hade jag dött pga 1. ansvarstyngden och 2. uttråkningseffekten. Men det blir roligare. Jag lovar dig. Det kanske inte kommer att bli upp över stjärnorna för dig men det kommer att bli roligare om inte en så himla lång tid dvs när du får lite mer tillbaka av din son. Så länge får du försöka hitta på saker som är roliga för dig att göra: gå på museum om det finns såna? Lyssna på poddar när du är ute och promenerar (det är så jag håller min hjärna i trim inbillar jag mig)? Lära dig hur man slår en perfekt bea (om du är lagd åt det hållet)?

    Sen är vi alla olika. Det känns som att de flesta jag känner har varit ivriga att komma tillbaka till sina jobb och längtat ihjäl sig efter det. Så på min sida av världen har jag varit ensam i mina känslor åt andra hållet. Att jag har velat vara hemma så länge dvs.

    Nu ser jag fram mot att börja jobba av precis de skäl som du nämner: att få umgås med vuxna, använda hjärnan och annat sånt trevligt. Men jag kommer verkligen att sakna att vara hemma med mina två. Dom är så sjukt roliga att vara med nu för tiden! Men det är ju nu det. För ett år sedan = hemskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så SKÖNT att höra att jag inte är ensam om att känna som jag gör. Tack! Vet inte vad jag skulle göra utan andra mammabloggare som stöd? Jag gillar dina tips, gå på museum vill jag gärna göra (dock att det typ inte finns några i den här hålan men jag har inga problem att åka tåg med skrutten) och poddar ska jag definitivt börja lyssna på. Bean hoppar jag dock;)

      Jag funderar på att vara hemma igen cirka två månader när Torsten är drygt ett år, just för att få lite tid med honom när han är äldre. Fasar dock för att säga till om det på jobbet...

      Radera
  2. Men du! Jag läser att din unge är 7 veckor? du skulle läst min blogg då. Allt var PISS.Hade skitont när jag ammade, sov typ inget hade blodpropp sedan efter förlossningen och det mesta var allmänt skit.Ungen skrek och somnade när halva natten hade gått. nu är han 14 månader = stor skillnad. Jag började ju jobba igen denna vecka, men det är enbart skönt. Jag hade lite ångest, men helt ärligt är det... skönt. Jag ville vare hemma just för att jag fick en dålig start och för att jag inte gillade det då. Det blev egentligen KUL först vid ett år (!!).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Återigen; det är så SKÖNT att höra att jag inte är ensam i detta! Tack! Jag tror jag ska läsa i arkivet på din blogg för att se hur det var för dig. Och som jag skrev ovan, jag funderar på att köra en andra omgång föräldraledighet när Torsten är ett år. Gissar på att det kommer vara helt annorlunda jämfört med nu.

      Radera
  3. Jag ville börja jobba efter tre månader. Blev galen av alla mammamysbloggar. Fick sluta läsa dem under en period.

    Nu när han är 19 månader skulle jag däremot kunna tänka mig att vara hemma igen. Mvh, Relaterar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gjorde du det? Började jobba igen efter tre månader, alltså. Jag börjar mer och mer att tycka att det där med att dela upp föräldraledigheten i olika perioder är en strålande idé.

      Har också börjat undvika vissa bloggar pga för mysiga.

      Radera
  4. Hej!

    Jag jobbar med uppsökande kundtjänst för AFA Försäkring och såg att du skriver att du är föräldraledig.

    Du kan ha rätt till en försäkring som ökar pensionsinbetalningen under föräldraledigheten om du är privatanställd arbetare på en arbetsplats som har kollektivavtal (och 90% av alla anställda i Sverige täcks av kollektivavtal).

    Här kan du läsa mer om vår föräldraförsäkring: www.afaforsakring.se/foraldraforsakring

    Ring oss på 0771-88 00 99 mellan 8-17 på vardagar så kan vi hjälpa dig vidare.

    Vill du veta mer om uppsökande kundtjänst och hur vi hittade dig kan du läsa det här:
    www.afaforsakring.se/uppsokande_kundtjanst

    Vänliga hälsningar
    Rafael
    AFA Försäkring

    SvaraRadera
  5. Jag var arbetslös innan vi fick barn, min man med, och vi hade turen att få vara hemma båda två det första året. Nu är jag ensam om dagarna med en dotter som fyller 2år om några veckor. Jag tyckte det var jobbigt fast vi var två i början. Det var ändå bara jag som ammade, hela tiden... och aldrig sov oxh allt var nytt osv. Men jag älskar att vara hemma, och har ju inget jobb att gå tillbaka till, och kommer att vara hemma-mamma ett bra tag till. Men jag hatar att ha allt ansvar själv, en ganska tung börda ibland, men man klarar sig och man lär sig att hitta sina knep allt efter som tiden går. Och barnet klarar sig mer o mer själv. Men man har alltid ett ansvar, men man växer nog in i det =) Man kan alltid hitta på lite saker med sitt barn när det blir större, gå på öppna förskolan eller biblioteket, eller bara leka ute, inte bara vara hemma. Och ni kanske kan hitta en lösning där du kan få vara iväg bara du nån timme då o då?!
    Hannah

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Hannah, roligt att du hittade hit! Ja, det där ansvaret alltså, det är verkligen jobbigt stundtals. För mig är det en stor lättnad att veta att Torstens pappa kommer vara hemma med honom och ta större delen av ansvaret då. Jag är imponerad över att du har varit hemma så länge med din dotter, jag tror inte jag hade klarat det.

      Radera