fredag 25 november 2016

Vecka sjutton

...och illamåendet är intakt. Kommer detta vara en sån där graviditet där illamåendet aldrig går över?! Jag. Orkar. Inte. Är så trött på att alltid må illa, kräkas (framförallt när det sker offentligt), alltid behöva ha med en plastpåse i jackfickan in case of nödsituation, vara hungrig men aldrig sugen på något, inte ha någon aptit, inte kunna borsta tänderna ordentligt pga kväljningar, behöva äta hela tiden, inte kunna åka kollektivtrafik utan illamående, vara tvungen att gå i snigelfart pga blir illamående annars och att inte kunna öppna kylskåpet utan att hålla andan.

Oh the joy of pregnancy.

söndag 13 november 2016

Vecka femton.

Är i vecka 15 (14+3) och enligt min gravidapp bör jag vara mindre trött nu och kanske till och med må riktigt bra. Nej, kära gravidapp, riktigt så är det inte. Ligger i sängen as I blog och väntar på att magen ska stabilisera sig efter morgonens uppkastningar. Jag trodde att illamåendet var på väg att ge med sig men tji fick jag. Trött som en gnu är jag också. Kanske straffas jag för att jag denna vecka för första gången på evigheter (dvs sedan illamåendet startade) vågade mig på inte mindre än två aktiviteter utanför hemmets trygga väggar? Jag har bara rört mig mellan hemmet, jobbet och förskolan den senaste tiden pga illamående och trötthet men i onsdags gick jag ut och åt med min bokcirkel och igår gick jag på stan en sväng. Men det straffade sig idag tydligen. Vågar jag tro att det är i vecka 16 som vändningen kommer? Hoppas det, för jag tyar icke mer illamående.

söndag 6 november 2016

Tvåan.

I min mage ligger ett litet pyre, ett syskon till Torsten. Om ganska precis ett halvår, i mitten av maj, beräknas bebisen vara färdigbakad och vi blir äntligen fyra i familjen.

Jag är i vecka 14 nu och hittills kan vi konstatera att denna graviditet är bra mycket jobbigare än den första. Jag mår mycket mer illa och absolut ingenting hjälper mot illamåendet, jag är mycket tröttare och magen är större än vad den var med T vid samma period. Men, tänker jag, förlossningen borde gå lättare, visst? (Säg inte emot mig nu, tack.)

Tillbaka till illamåendet - med T spydde jag aldrig galla, vilket jag gör nu (det är frikkin' underbart att börja dagen med att spy galla. Eller inte). Då spydde jag bara offentligt en enda gång, nu har jag tappat räkningen. Då mådde jag bara illa på kvällen, nu mår jag illa nästan jämt fast mest på kvällarna och morgnarna. Då kunde jag parera illamåendet genom att t ex äta salta kex innan jag gick upp på morgonen, nu funkar inga sådana knep. Det som dock är samma är att jag är helt osugen på sötsaker och typ chips och att jag skyr kaffe som pesten. Jag gissar att jag precis som då inte har gått upp särskilt mycket i vikt (till skillnad från förra gången vet jag inte vad jag väger; barnmorskan får läsa av vågen åt mig).

Illamåendet åsido så är jag himla glad över att få ett barn till. Jag är också mycket nöjd med att få en majbebis så att jag får vara ledig hela sommaren. Jag har redan börjat "boa" och köpa grejer till bebben och planera vilken barnvagn vi ska ha. Jag ser verkligen fram emot att få grotta ner mig i bebisvärlden igen för som jag trivdes där förra gången.