onsdag 26 april 2017

B-day

Här ligger jag i sängen och kan inte sova. Har ont i vaderna och fötterna och har förvärkar. Inte så lätt att somna då. Fattar att jag har förvärkar men varför har jag ont i mina vader och fötter? Så onödigt.

Idag är det min födelsedag, hurra för mig! 33 år är jag nu. Det känns bra. Jag har verkligen inget emot att bli äldre, tvärtom. Jag tror att min bästa tid i livet kommer vara pensionärstiden, när min mentala och min fysiska ålder möts. Jag har firat min födelsedag med tårta, presenter (planteringsbord, mjölkskummare och två krukor) och pulled pork-burgare. Plus att jag röjde lite i vår källare och planterade jordgubbsplantor i trädgården. Mycket glamourös födelsedag... Men ska fira mer på söndag med brunch.

Nu ska jag läsa Duktiga flickors revansch av Birgitta Ohlsson. Kanske kan den få mig att somna:)))))))

tisdag 25 april 2017

Vecka 38

Härliga gravidsymptom i vecka 38:
Klåda på magen
Blödande tandkött
Restless legs
Andfåddhet

Dock har jag, till skillnad från förra graviditeten, inte så ont i ryggen och jag sover helt ok. Kissar inte särskilt ofta heller.

Sådär, hoppas ni antecknat detta noga nu.

I övrigt fyller jag år imorgon (woop woop) och har tre arbetsdagar kvar (woop woop) innan min nio månader långa föräldraledighet (woop woop).

måndag 17 april 2017

Vecka 37.

Förra graviditeten var jag rätt trött på att vara gravid vid det här laget och ville bara att barnet skulle komma ut. Den här gången känner jag att det faktiskt inte gör så mycket om jag går över tiden (inte för länge, men max en vecka är ok). Jag är stressad över allt vi vill hinna fixa hemma innan bebisen anländer - vi hinner ju knappt göra något nu och det kommer inte bli direkt lättare med en nyfödd i huset... Dessutom vill jag verkligen vara ledig i två veckor innan bebisen kommer. Förstår ni vilken lyx det är?! I två hela veckor, om bebben kommer som beräknat, ska jag vara ledig och T ska vara på förskolan. Har inte haft så mycket egentid sedan innan T föddes. Herregud vad jag ska njuta. Sova, läsa, greja hemma, luncha med vänner på stan, glo på tv-serier.

I övrigt mår jag helt ok, förutom att jag blir helt andfådd och slut av att typ gå upp för en halv trappa, har restless legs om kvällarna och halsbränna emellanåt.

Avslutar med en bild från i påskas, den sista påsken som enbarnsfamilj:
Såpbubbleblås i Varberg.

onsdag 12 april 2017

Den första trotsperioden (och förhoppningsvis den sista).

T har alltid varit ett glatt, nöjt och harmoniskt barn. Ett väldigt lätthanterligt barn, helt enkelt. Fram tills för några månader sedan, vill säga, för då började hans första trotsperiod. Egentligen tycker jag inte om ordet trots, jag tycker det är nedvärderande och jag tror inte att barn jävlas bara för att (även om det verkligen kan kännas så ibland). Jag tror det handlar om att utveckla sin självständighet och testa var gränserna går för den.

Dock - oavsett vad man väljer att kalla den här härliga (obs ironi) perioden som alla (?) barn tycks genomgå (jag var naiv och trodde vi skulle slippa undan pga glatt, nöjt och harmoniskt barn men icke) så är den inte lätt att hantera. Jag som är en person med mycket kort stubin tappar tålamodet direkt av alla NEJ och INTE och alla förbannade legobitar som tydligen måste kastas överallt. För att inte tala om alla sparkar och slag. Och i princip alltid på grund av rena struntsaker (i mina ögon).
Jag läste boken Barn som bråkar (som typ alla hyllar) i hopp om att få tips hur man hanterar trots-situationer utan att bli arg och skrika och skälla. Jag blev besviken. Boken går i stort sett ut på att man ska förebygga och undvika situationer där konflikter uppstår. Jaha, det är ju lite svårt när konflikter uppstår i princip varje gång jag eller Anders säger nej till något eller vill något som barnet inte vill. Det är ganska svårt att undvika. Boken tar upp att man ska försöka stävja konflikten under upptrappningsfasen vilket är svårt när barnet går från glad till jättearg på cirka en sekund. Boken riktar sig nog främst till föräldrar med lite äldre barn, där det kanske är lättare att jobba på det sättet.

Anyways - mina egna tips för att hantera trotsig, gränstestande och arg treochetthalvtåring är i alla fall följande:
- ät regelbundet. Jag vet ju hur grinig jag blir när det går för långt mellan måltiderna och detsamma gäller för barnet.
- förberedelser är a och o. En ständig källa till konflikt här hemma är skärmtittande. Det går (oftast) lättare att stänga av om vi förberett barnet på det: "om en liten stund ska vi äta middag och då ska vi stänga av tv:n" samt att försöka undvika att stänga av mitt i ett avsnitt/en film.
- bekräfta barnets känslor: "jag förstår att du är arg för att..." Jag vet inte hur mycket det här hjälper egentligen men det känns bättre för mig och förhoppningsvis även för barnet.
- avled och distrahera. Försök leda in barnet på andra tankar.
- ge alternativ. "Du får inte stoppa in gaffeln i eluttaget men vi kan lägga det här superroliga pusslet istället" eller "du får inte slå på mamma men du kan banka med den här kudden i soffan istället".
Andra tips på konflikthantering/-förebyggande mottages tacksamt. Samt svar på frågan om hur länge sådana här perioder vanligtvis pågår? Det vore ju väldigt trevligt om den här fasen var överspelad lagom till mitten av maj... 

måndag 10 april 2017

Vecka 36.

Vecka 36 = höggravid! Känner att jag bär min graviditet med en helt annan pondus nu när jag kan kalla mig höggravid.

Känns som att bebben verkligen har fixerat sig nu för det är liksom ett tryck mot de nedre regionerna, ett tryck som inte varit där innan. Det är inte superskönt om en säger så. Annars har de senaste veckorna helt klart varit de göttaste under denna graviditet. Sedan illamåendet gick (nästan helt) över efter vecka 30 (jag upprepar: VECKA FRIKKIN' 30) så har graviditeten varit som en dans på rosor (överdriver lite). Illamående alltså, det är INTE kul. Lider verkligen med de som har extremt illamående under hela graviditeten. I och med att illamåendet försvann kom också mitt sötsug tillbaka - inte jättebra kanske, särskilt inte nu under påskveckan...

Fick en kommentar idag om att jag bara lagt på mig på magen och inte på övriga kroppen. Menat som en komplimang men jag blir så irriterad. Varför känner folk det här behovet av att påtala för gravida kvinnor hur deras kroppar ser ut?! Hur kan folk tycka att det beteendet är ok? Jag fattar inte varför gravida kvinnors kroppar plötsligt blir någon slags allmän egendom att kommentera, bedöma och ta på. Tack gode gud att ingen (hittills) iallafall har försökt sig på att tafsa på min mage.

onsdag 5 april 2017

Yttepyttekläder.

Jag har fått ett seriöst Traderaberoende och budar hem det ena söta bebisplagget efter det andra. Varje plagg kostar inte så mycket men lägger man ihop allt blir det ju ändå en del. Jag måste försöka få bukt med detta nästintill maniska shoppande men det är svårt för det finns så mycket fint jag vill ha.


Kanske blir detta åka-hem-från-BB-outfiten? Byxor och body köpta via Tradera, sockor från Polarn o. Pyret och mössa jag virkat själv (och som T hade på sig på väg hem från BB). Kan inte låta bli att tycka att det är lite skoj att ha både blått och rosa för att förvirra folk om vilket kön bebisen har.

måndag 3 april 2017

Vecka 35

I fredags frågade min chef om min mage verkligen kunde bli större. Jodå, i cirka sex veckor till ska den frodas och växa. Så här ser den tydligen enorma magen ut just nu, i vecka 35:

#jobbtoaselfie 



Är mycket nöjd över att denna klänning och fyra andra icke-gravidklänningar fortfarande funkar att ha på sig. Har väl cirka sex outfits att välja mellan nu. Måste börja bunkra upp med amningsvänliga kläder snart. Att klä sig snyggt under en graviditet är ju ingenting jämfört med att klä sig snyggt under en amningsperiod (lycka till med att hitta fina amningsvänliga klänningar...).