fredag 28 februari 2014

Nej, du är nödvändigtvis inte den bästa föräldern till ditt barn.

Det finns två uttryck som väldigt ofta hörs i barnsammanhang och som jag har väldigt svårt för:

- "alla barn är olika". Eh ja, eftersom barn är människor finns det naturligtvis inte två som är likadana. Barn, precis som vuxna, är - hör och häpna - individer. Så typiskt för hur vi ser på barn i vårt samhälle, detta att generalisera ihop alla i en klump. Att det ens ska behöva påpekas att barn faktiskt är personer av kött och blod? Helt absurt. Det absolut mest störande med detta uttryck är dock att det främst verkar användas för att rättfärdiga hemska saker som t ex sömnmetoder som går ut på att barnet skriker sig till sömns. Eftersom alla barn är olika så tycks vissa anse att den här typen av metoder passar en del barn. Eh nej, för även om alla barn är individer har de fortfarande samma behov av basala saker som tex mat och närhet. Grundläggande behov som alla människor har. Det finns inget barn som mår bra av att ligga och skrika sig till sömn oavsett hens personlighet.

- "du är den bästa föräldern till ditt barn". Jag vet att detta sägs i all välmening och handlar om att man som mamma/pappa känner sitt barn och vet dess behov bäst. Oftast i alla fall. För det finns ju faktiskt föräldrar som inte borde få ta hand om sina barn. Jag vet att jag tolkar det här uttrycket lite väl bokstavligt kanske men jag är nog skadad av mitt jobb där jag arbetar en hel del med LVU-mål. Det finns så himla många urusla föräldrar och därför klarar jag inte riktigt av det här uttrycket.

onsdag 26 februari 2014

Dagens kvinnohat 140226.

JAG ORKAR INTE. Kan någon förklara för mig hur det ska gå att fälla någon för våldtäkt med det patriarkala, sketna rättssystem vi har? Det räcker ju alltså inte med att offret har befunnit sig i hjälplöst tillstånd och att gärningsmännen utfört sexuella handlingar. Helt sjukt!

Om det inte vore så tragiskt skulle jag skratta åt det faktum att det finns människor som på riktigt anser att Sverige är ett jämställt land.

Hur jag trodde det skulle vara och hur det faktiskt blev #2

Oj vad jag känner igen mig i det här inlägget som Mikaela skrivit. Jag trodde verkligen inte att jag skulle ha några problem med att lämna ifrån mig Torsten men bara tanken på det känns jobbig. Veckan efter midsommar ska jag och Anders på bröllopsfest och då är tanken att Torsten inte ska följa med. Om jag redan nu har ångest över detta? Jajamensan.

Jag trodde också att jag skulle ha ett ganska stort behov av att göra saker utan Torsten. När en vän föreslog att jag skulle resa till Paris nu i vår utan barn blev jag nästan chockad. Resa utan Torsten??? Häpen insåg jag att jag faktiskt inte vill det. Jag vill att han ska vara med. Det mesta blir ju roligare när han är med.

söndag 23 februari 2014

Namnsdagsbarn.

Idag har Torsten namnsdag, hurra hurra! Jag är uppväxt i en familj som tar namnsdagar på stort allvar och jag vill gärna fortsätta den traditionen. Naturligtvis får man en present på sin namnsdag och årets namnsdagspresent blev den här klassiska telefonen från Fisher Price:


Det är dock mycket tveksamt om Torsten kommer fatta vad det är för något med tanke på att han väldigt sällan ser den här typen av telefoner. Fisher Price får nog göra en ny, uppdaterad smartphone-variant till den här generationens ungar.

För övrigt, antalet personer som grattat Torsten på hans namnsdag idag: tre. Tre! Pfft...

lördag 22 februari 2014

Go with the flow.

Det är intressant tycker jag att läsa om andra småbarnsföräldrars rutiner för sina barn. För vissa föräldrar tycks detta med rutiner vara väldigt viktigt, för vissa mindre viktigt och för andra helt oviktigt.

Själv kör vi på att go with the flow, dvs att när Torsten är hungrig får han mat och när vi märker att han är trött försöker vi hjälpa  honom att somna. Av sig själv brukar han sova på ungefär samma tider varje dag, tror jag i alla fall, jag för ju inte protokoll, varken över sov- eller mattider. De första tre månaderna däremot skrev jag upp varje gång han ammade men det slutade jag med när jag insåg att jag egentligen inte behövde ha den informationen. Varför ska jag veta hur många gånger per dygn jag ammar och när jag gör det?

Jag trodde att jag skulle tycka det var viktigt med rutiner men nu tycker jag mest det verkar jobbigt. Jag vill inte vara bunden vid att ha vissa tider att passa och ritualer att följa. Jag ser inte fram emot när T börjar förskolan och vi måste komma iväg en viss tid på morgonen.

Enligt BVC bör barn ha rutiner från cirka åtta månaders ålder, annars kan de bli otrygga. Vilda barn-Maria menar att det inte alls är nödvändigt (se länken ovan). Jag vet inte riktigt vad jag ska tro på men tycker det låter rimligt att lära barnet att lyssna på sin kropp. Tryggheten kan väl finnas även utan fasta rutiner, eller?

(Obs - föräldraskap och "barnuppfostran" är extremt känsligt att skriva om. Det här inlägget, liksom allt annat jag skriver, handlar om hur jag väljer att göra utifrån mina förutsättningar och mitt perspektiv. Det är inte kritik eller ifrågasättande av hur andra gör.)

tisdag 18 februari 2014

Torsten fem månader.

Torsten, idag fyller du fem månader.

Inte visste jag för fem månader sedan att min favoritsysselsättning numera är att få dig att skratta. Det är ganska enkelt, ty du är en lättroad bebis. Det som fungerar bäst just nu är att göra pruttljud med munnen, antingen i luften eller på din mage, samt att låtsas äta upp din mage eller din hand. Överhuvudtaget är olika typer av ljud som man kan göra med munnen väldigt intressanta. Du är också förtjust i att titta på när jag sjunger och dansar för dig och jag tror att du försöker dansa du med. Eller så sprattlar du bara för att du är glad.

När du roar dig själv gör du det genom att gripa tag i dina fötter, titta på den orangea boll-lampan i sovrumstaket eller känna på olika tyger med händerna. Annat som är populärt är babygymmet och prasselboken. Däremot gillar du fortfarande inte magläge. Smakportioner har inte heller varit någon större hit men du tycker om att slicka på frukt och äta smörgåsrån.

Du är o-er-hört nyfiken av dig och ska undersöka precis allt hela tiden. Det går inte att äta eller dricka något utan att du vill vara med och kolla och känna. Vi har fått börja flytta undan tallrikar och kaffekoppar när du sitter med vid bordet och jag kan inte längre läsa när jag ammar (eller kolla min telefon). Allt distraherar dig eftersom allt är nytt och spännande att upptäcka.

Vi har börjat använda sittdelen på vagnen och det tycker du om. Såklart det är roligare att få sitta upp och se vad som händer än att ligga ner och stirra upp i suffletten.

Du är väldigt ofta glad och verkar ha ett ganska jämnt och lugnt temperament, dock visar du tydligt när det är något som inte är bra och du har kanske inte världens längsta tålamod... Du är social, pratglad och charmar i princip alla du möter (dina föräldrar har du charmat brallorna av totalt).

Lilla, lilla skrutt (som ju faktiskt inte är så liten längre). Alla dina miner, dina ansiktsuttryck. Din ljuva bebislukt. Ditt fantastiska skratt och ditt joller som låter olika från dag till dag. Ditt sätt att tugga på handen eller känna på sofftyget när du precis ätit. Hur du ibland avbryter dig mitt i amningen och ligger och tittar på mig länge. Dina uppspärrade ögon när vattenkranen börjar rinna. Den där sucken som kommer när du somnat. Att du sover med armarna utsträckta som för att kolla att mamma och pappa ligger på varsin sida om dig. Hur du kramas och borrar ner huvudet i halsgropen på en. Måtte jag aldrig glömma.


söndag 16 februari 2014

10 inlägg om feminism.

Från Helena fick jag tipset om det här inlägget som jag genast nappade på. Jag har saknat att blogga om feminism och det här blir nog ett bra sätt att komma igång igen (plus att jag är så trött på folk som dissar feminism utan att ens veta vad feminism egentligen är). Jag kommer inte sätta någon tidsgräns för när inläggen publiceras utan de kommer när jag känner för't. Någon mer som vill haka på?

Bild från @kvinnohat på Instagram och Twitter.

lördag 15 februari 2014

Du fattas mig.

Mitt i bebisbubblan hade jag faktiskt glömt vilken dag det är idag tills jag läste en väns facebookstatus och insåg att just det, idag är det ju exakt fem år sedan jag fick det där telefonsamtalet. Ett sådant där samtal jag aldrig någonsin igen vill uppleva.

Åh, Åsa. Du fattas mig, det gör du verkligen. Jag önskar att du hade fått träffa Torsten och att du hade fått vara hans coola, beresta, lugn-som-en-filbunke tant Åsa. Du som inte ville ha egna barn men gärna hade passat mina. Jag önskar att du skulle vara med på Karins bröllopsfest i sommar och att vi kunde skriva ett tal tillsammans. Mest av allt önskar jag att du hade kunnat få frid medan du fortfarande levde. Att du hade fått slippa den där vidriga ångesten som tog ditt liv. Att du hade fått leva ett långt och lyckligt liv, du som skulle bli en rödvinssippande kulturtant i en folkhögskola på Österlen. Älskade, fina Åsa, jag saknar dig. Som jag saknar dig.

fredag 14 februari 2014

Jakten på den perfekta morotskakan.

Jag älskar morotskaka och jag gillar att baka. Denna kombination har gjort att jag fått en ny hobby: jag ska pröva mig fram tills jag hittar receptet på Den Perfekta Morotskakan (och sedan kan jag dö lycklig. Typ).

Första receptet jag testat är Leila Lindholms. Hon menar att det här receptet ger den "bästa och saftigaste" morotskakan. Visst blir den god, riktigt god, men om det är den bästa återstår att se.

Leila använder lime istället för citron i glasyren vilket ger extra schvung i smaken men det blir kanske lite väl starkt. Limen ger en eftersmak som jag inte gillar. Vidare tycker jag inte riktigt om proportionerna mellan kakdelen och glasyren. På Leilas kaka är de ungefär 80/20 men jag hade föredragit 70/30. Mycket glasyr ska det vara på morotskaka! Hur är det med saftigheten då? Det finns ju inget värre än en tråkig och torr morotskaka men den här är saftig.

Betyg: 4 av 5.





onsdag 12 februari 2014

Torsten 21 veckor.

Skruttbarn, idag är du 21 veckor gammal. Den här veckan har du lyckats fånga dina fötter med händerna, eller i alla fall ena foten med ena handen. Du kan faktiskt också sitta själv - i typ en sekund. Men det räknas!

Du har börjat med den högst förtjusande egenskapen att börja skratta av dig själv, dvs utan att någon medvetet försöker få dig att skratta. Dina spontana skratt är det absolut gulligaste ljudet som finns.

Jag tror att du kommer gilla Liseberg när du blir äldre för oj vad kul det är att "flyga" i luften, att svingas och gungas runt, att lyftas högt upp eller att rida snabbt på mina ben och sedan trilla av. Du kommer nog älska att åka karuseller och bergochdalbanor.

Du har börjat kunna sysselsätta dig själv mer och mer. Du kan ligga i babygymmet eller på en filt eller sitta i barnstolen och leka med något (skallra, napp, tvättlapp, filt) ganska långa stunder i taget. I morse när jag gjorde frukost i köket blev jag nästan lite orolig när jag inte hörde något ljud från dig. När jag gick och kollade i sovrummet så låg du tyst i sängen och koncentrerade dig på att titta ut genom fönstret. Du har med andra ord ganska lätt för att roa dig själv (inte så konstigt med tanke på att båda dina föräldrar har den egenskapen).

På kvällarna har du rätt svårt att komma till ro och jag och din pappa har väl inte varit så bra på att hjälpa dig med det. Vi har börjat försöka med någon slags nattningsrutin som hittills fungerar sådär. I rutinen ingår bl a att vi läser för dig och det verkar du tycka om, om det inte är för långa texter för då tappar du koncentrationen.


Du är världens bästa unge, Torsten.

tisdag 11 februari 2014

Det är inte okej att hata barn (eller offentlig amning).

Trogna läsare av denna blogg vet att jag gillar föräldrapodden Poddy-Lo väldigt mycket. Det senaste avsnittet (nr 18), som sändes i måndags, gillade jag dock inte alls. Gästen i programmet var inbjuden för att prata om hur mycket han avskydde barn (och offentlig amning. SUCK. Kan inte alla offentlig amning-haters åka tillbaka till 50-talet där de hör hemma?). Hade det här varit för bara några månader sedan hade jag inte reagerat utan antagligen hållit med om en hel del av det han sade. Men numera, efter att ha läst Jesper Juul och Petra Krantz Lindgren (mina gurun, idoler och förebilder i livet), så tycker jag det är fruktansvärt. Hur kan en person få sitta och prata om hur mycket han hatar en grupp människor, människor som dessutom inte kan försvara sig? Det hade aldrig accepterats att ha de åsikterna om t ex kvinnor, POCs eller personer med funktionshinder - men barn är det helt fritt fram att hata. Är inte barn att betrakta som fullvärdiga människor, eller? Förtjänar inte barn samma respekt som vuxna? Om en tycker att alla människor är lika mycket värda kan en inte tycka att det är okej att hata barn, anser jag.

Dessutom, om en nu tycker att "ouppfostrade" barn är så himla jobbiga, är det inte föräldrarna en ska störa sig på då? Det är väl för bövelen föräldrarna som ansvarar för sina barn.

Och apropå det där med offentlig amning har Underbara Clara skrivit det absolut bästa inlägget i den utomordentligt fåniga debatten.

måndag 10 februari 2014

Hur jag trodde det skulle vara och hur det faktiskt blev.

Hur jag trodde det skulle vara och hur det har blivit, detta att vara förälder, visade sig bli ett väldigt långt inlägg så det får nog bli ett återkommande tema. Här är i alla fall första delen:

Jag var säker på att jag skulle bli en sträng förälder. En sådan som ska bestämma över sitt barn, få det att vara fogligt och inte tolerera något tjafs. Jag skulle absolut inte sätta mitt barn i en skola med någon alternativ flummig pedagogik.

Man kan väl säga att jag ändrat mig ganska radikalt. Jag jobbar varje dag på att betrakta Torsten som en jämlike och inte som någon som är underställd mig och ska lyda mig. Jag tänker jättemycket på vilket språk och vilka ord jag använder gentemot honom, hur jag hanterar när han är ledsen eller arg och att respektera honom som person. Jag vill absolut inte ha ett lydigt, väluppfostrat barn som bara gör som jag säger. Vidare så vill jag definitivt att Torsten ska gå på en skola med Reggio Emilia- eller Montessoripedagogik. Jag tycker inte längre att den typen av pedagogik är flummig utan väldigt vettig. Jag skulle önska att all pedagogik även i vanliga skolor satte individen i centrum och utgick från hens intressen.

Jag trodde också att jag skulle bli en nojig förälder som oroade sig väldigt mycket för typ allt. Jag har nämligen en tendens att oroa mig för saker och ting men i föräldraskapet är jag lugn. Så lugn att jag nästan börjat oroa mig för det; "ska" man inte vara orolig som förstagångsförälder? Hör inte det liksom till? Nej, det måste man faktiskt inte, har jag fått veta. Sedan är det klart att jag oroar mig ibland, jag har ju skrivit tidigare om min rädsla för mobbning.

Något som blivit som jag trott är det här med att vara föräldraledig. Jag tänkte redan innan ledigheten började att det här med att vara hemma på heltid nog inte skulle vara min grej och det är det inte heller. Det temporära hemmafrulivet är tråkigt tycker jag. Det är jättemysigt och fantastiskt på många sätt att få hänga med Torsten om dagarna och lära känna honom men jag behöver intellektuell stimulans (och socialt umgänge) också. Det kommer kännas konstigt och jobbigt att börja arbeta heltid igen den 1 april och inte träffa Torsten så mycket men jag längtar dit. Jag längtar efter egentiden, att få använda hjärnan och vara något annat än bara mamma. Jag vill bara jag igen, i alla fall en del av dygnet. Jag vet att jag sagt det förut men blir det fler barn vill jag jobba och vara hemma 50/50 redan från början. Förut fattade jag inte varför pappor tog ut så lite föräldraledighet (vadå vill de inte vara med sina barn???) men nu förstår jag (för att det faktiskt är ganska långtråkigt).

söndag 9 februari 2014

Torstens hörnor #2

Jag är lite besatt av det här med barnrumsinredning. Måste sluta surfa runt på nätet så fort jag ammar, hittar ju bara massa fint som vi inte har plats för/är för dyrt/är helt onödigt.

Så här fortskrider i alla fall inredningen av Torstens hörnor:


I ena hörnet i hörnet i vardagsrummet har ett litet bord flyttat in. Det är egentligen ett soffbord/sidobord (från Ikea) men måtten är precis som ett barnbord och eftersom vi har ett annat soffbord nu får det här bli Torstens bord. Bordsytan är lite sliten men det gör inget för det lär ju få utstå en del omild behandling i framtiden. Bredvid bordet står Torsten-stolen och på bordet står kakfatet med virkade kakor.


Inget barnrum/-hörna utan stringhylla.



I hyllan står, förutom böcker och mina gamla Bamse-tidningar, några av Torstens leksaker som han är för liten för att leka med nu men som är för fina för att gömmas undan. Lastbilen i trä fick han i julklapp av sin mormor. "Klossvagnen" och bultbrädan har jag fyndat på loppis. De små bilarna liksom väskorna är från TGR/Tiger. Nallen är min gamla. Den underbara dockservisen i plåt köpte jag i en affär i Uddevalla men kan köpas t ex här. De fantastiskt söta skinnskorna med giraffer (av märket Bellio) är en doppresent. Ljusslingan (från Indiska, tror jag) är också en doppresent. Den var tänkt att användas i barnvagnen när det är mörkt ute men jag vågar inte ha den inom räckhåll längre för Torsten eftersom han stoppar allt i munnen.

För den shoppingsugne kan jag tipsa om mina bästa butiker för barnrumsprylar och leksaker:

- Ikea. Billigt, bra och fina träleksaker. Älskar deras gungälg och babygym, så himla fina.

- TGR/Tiger. Billigt, bra och fina träleksaker. Stort utbud som byts ut ofta. Brukar finnas jättefina träpussel och träspel, honeycombs och skojiga DIY-grejer. Och massa, massa krafs till kalas och sådant.

- Lilla Enja, Fröken Gul och Mokkasin. För den som är svag för prylar från Omm design, Ferm living, Fine Little Day, Littlephant och andra liknande designers.

...och för den som vill ha inspiration till barnrumsinredning är mitt tips Pinterest. Bara att söka på "kids room" så finns det hur många fina bilder som helst (och för den som vill följa mig där så heter jag annagoransson).

lördag 8 februari 2014

Ett stort projekt och flera små.

En av de mer utmanande sakerna med att få barn har varit bristen på egentid och avsaknaden av tid för att pyssla. Jag blir så rastlös när jag inte har något projekt att greja med. De senaste två veckorna har jag dock plötsligt kunnat börja pyssla igen, för att Torsten.numera kan sysselsätta sig litegrann på egen hand, har somnat tidigt vissa kvällar och börjat sitta i sjalen. Hurra för det!

För tillfället sysselsätter jag mig med ett större projekt och flera små. Dels virkar jag på ett överkast till Torstens spjälsäng och dels virkar jag kakor som Torsten kan leka med när han blir lite äldre. Överkastet virkar jag några varv på då och då och det kommer ta ett tag innan det är färdigt. En kaka tar kanske en dryg timme att göra. Gött men ovant att göra sådana snabbvirkade saker.

 Överkastet. Om jag sedan ska virka ett matchande till docksängen? Jajamensan!

 Virka, virka liten kaka. Ser ni vilka godsaker de ska föreställa?

Kakfatet (som har en våning till) är från TGR/Tiger och finns även i rosa och kostar 50 kr. Det är i plast så det är lekvänligt.

torsdag 6 februari 2014

Bärsele och bärsjal.

Jag tänkte jag skulle dela med mig av några tankar kring att bära barn i sele och sjal.

- bärsele: vi använder Babybjörn One som är en ergonomisk bärsele, dvs barnet sitter i grodposition vilket ska vara bättre för kroppen än när när en "hänger i skrevet" (son ju barnet gör i de flesta babybjörnar). Man kan även ha barnet framåtvänd men då sitter det inte i grodposition. Det går också att bära barnet på ryggen (det har jag dock inte testat än eftersom Torsten är för liten). Det jag gillar med den här selen är att den är extremt enkel att använda. Man behöver knappt titta i manualen för att lista ut hur den fungerar. Den är väldigt lätt att ställa in efter den person som just då bär barnet. Det behövs inget speciellt spädbarnsinlägg när bebisen är nyfödd, till skillnad från t ex Ergobabys selar. Det jag inte gillar är att den inte har någon ficka där man en kan lägga mobil, nycklar och plånka. Låter kanske som en petitess men det hade underlättat väldigt mycket med en sådan. Det är ju inte direkt lätt att komma åt fickorna på jackan när man har bärsele och det är inte heller särskilt smidigt att ha på sig en väska.

- bärsjal: vi har en lång trikåsjal, Tricot slen heter den. Vi köpte den eftersom Torsten var för liten för bärselen när han var nyfödd (han vägde knappt 3 kilo när vi åkte hem från BB och minimivikten för Babybjörnen är 3,5 kilo). Det jag gillar med sjalen är att jag tycker att Torsten sitter bättre i den. Han kommer högre upp, han har armarna fria och det ser skönare ut. Ett stort plus är att sjalen funkar att ha på sig tillsammans med en ryggsäck, något som inte går med selen. När man väl lärt sig knyta (finns massa tutorials på nätet, bara att googla) går det snabbt och enkelt att få på sig sjalen. Nackdelen är att det är svårare att få stöd för Torstens huvud när han sover i sjalen. Där har selen en fördel som ju har ett inbyggt huvudstöd.

Jag skulle säga att det finns för- och nackdelar med båda alternativen och att de kompletterar varandra. Både jag och Anders tycker sjalen ger bättre avlastning och mindre ont i ryggen men det är ju individuellt. Jag föredrar sjalen när Torsten är vaken och selen när han sover. Sjalen är smidigare att ta med sig eftersom den tar mindre plats - samtidigt är det lättare att ta på sig selen utomhus än att stå och krångla på sig en flera meter lång sjal när det t ex är snömodd ute.

Summa summarum: jag tycker det är bra att ha både sjal och sele för de fyller olika syften. Det finns mängder med olika varianter, man får prova sig fram till vad son passar en bäst. Mitt tips, som alltid, är att köpa begagnat. Billigare och miljövänligare.

För övrigt har Nova nyligen bloggat om sina bästa sjaltips. In och läs!

Torsten i selen i oktober...

...och bara någon vecka gammal i sjalen.

 Framåtvänd i selen för någon månad sedan...


...och ordentligt inpackad i sjalen häromveckan. Han har växt en del om en säger så!

onsdag 5 februari 2014

Torsten 20 veckor.

Torsten, nu är du hela 20 veckor gammal. Dina favoritlekar, förutom de jag nämnde förra veckan, är tittut, att flyga och att titta på när jag dansar afro och sjunger. Du gillar  att känna på soffan i vardagsrummet med dina händer och att äta/pussa mig och dina pappa i våra ansikten - eller vad det nu är du gör när du gapar stort och trycker munnen mot våra kinder. Att dra mig i håret är också roligt, tycker du - jag är inte riktigt lika förtjust... Annat som är skojigt är att titta på tvättmaskinen när den är i gång eller att ligga under torkställningen när jag hänger tvätt.

Bärsjalen har blivit en stor favorit, både hos dig och mig. Du brukar sova i den, ofta både på förmiddagen och eftermiddagen. Du blir alltid lugn när du får sitta i sjalen. Jättemysigt, tycker både du och jag, att få vara nära varandra.

Du är ju stark, det vet vi sedan tidigare. Du har kunnat vända dig från mage till rygg länge och åt andra hållet i några veckor. Idag vände du dig från rygg till mage genom att hålla dig i en ljusslinga som hänger i babygymmet. Man såg verkligen hur du drog dig runt med hjälp av den. Häftigt! Du sitter också bättre nu och kan faktiskt sitta upp yttepyttekorta stunder utan hjälp. Dock lutar ryggen framåt väldigt mycket så jag vet knappt om det räknas som att sitta, det är kanske mer något slags halvliggande. Men ändå - det är tydligt att det går framåt.

Du är oerhört nyfiken. Det går nästan inte att bära runt på dig längre för du lutar dig framåt så mycket för att kolla på allt att jag är rädd att tappa dig. Vad jag och din pappa än gör så vill du vara med och titta och undersöka. Det ska bli intressant att se om den här nyfikenheten är ett personlighetsdrag hos dig eller en sådan sak som de flesta bebisar gör.

Du är glad nästan jämt och social och har inga problem med att sitta i famnen hos andra än mamma och pappa. Det är också väldigt spännande med andra bebisar (fast lite jobbigt när de är ledsna eller skriker).

Torsten, underbara, älskade unge. Tänk att det var just du som kom till oss. Vilken fantastisk ynnest det är att få lära känna dig.

söndag 2 februari 2014

Våldtäktsväska, cancerarmband och feministpepp.

Tänkte tipsa om några braiga grejer jag gillar:

- Niotillfems januarifeminismpeppinlägg. Läs och återfå hoppet om mänskligheten, förlåt kvinskligheten. Kan ju behövas så här i post-Fittstim min kamp-tider.

- Via det inlägget hittade jag våldtäktsväskan. Köp och stöd arbetet mot mäns (sexuella) våld mot kvinnor.



- Och för att stötta kampen mot cancer finns det här snygga armbandet att köpa.


- För den som är inredningsintresserad och gillar färg rekommenderar jag bloggen Pappa Pastell. Kolla in hans rosa kök och de underbart fina barnrummen. Jag älskar't!

- Jag vet att jag tipsat om det här tidigare men eftersom jag gillar podden Poddy-Lo så mycket får den vara med igen. Det är en personlig podd om föräldraskap med olika teman i varje avsnitt. Msitt favoritavsnitt hittills är nog Banta ditt barn! del två om bl a barn och mat och vikt och en knäpp BVC-sköterska.