fredag 31 januari 2014

Lyxfredagar.

Från och med förra fredagen och fram tills jag börjar jobba om två månader är Anders föräldraledig på fredagar. Det är så lyxigt, att ha tre dagar varje vecka som vi får umgås alla tre tillsammans. Skönt att kunna städa, storhandla och göra annat trist men också hinna göra utflykter och träffa folk utan att det blir stressigt. Fast det än så länge bara är andra veckan vi kör på detta känner jag att det är ett av de bästa besluten vi tagit.

torsdag 30 januari 2014

Mina bästa bebistips #3

Om Torsten någon gång får ett syskon så ska jag ha en riktigt skön fåtölj att amma (eller flaskmata) i. Med fotpall att lägga upp fossingarna på och högt ryggstöd att luta huvudet mot så att en kan ta en liten tupplur. Hade vi haft ekonomin till det hade jag köpt en sådan bums men nu får jag nöja mig med en halvbekväm soffa istället. Men om någon gravid/nybliven mamma läser detta är mitt tips att investera i en skön fåtölj! Du kommer tillbringa mååånga timmar framöver med att mata ditt barn och din rygg förtjänar att sitta bra. Dessutom, tänker jag, kan ju fåtöljen bli en mysig (och bekväm) plats för framtida sagostunder.


Den här fina fåtöljen från Ikea vill jag ha!

onsdag 29 januari 2014

Vem behöver gymkort när en kan bära bebis istället?

Tydligen går det bara att gilla ett transportmedel i taget för nu när T tycker om att sitta i bärselen är plötsligt vagnen inte alls populär längre. Idag fick jag bära honom i famnen hela vägen hem från babysången, en promenad som i vanliga fall tar cirka en halvtimme men nu tog drygt en timme. Då var det visserligen snöstorm också (plus att jag kan ha gått en omväg för att köpa ballerinakex och kanelgifflar men jag får faktiskt besök imorgon, ok?). Att bära sju kilo tungt barn på ena armen och dra barnvagn genom snö med andra samtidigt som det blåser snö i ansiktet på en - inget jag rekommenderar.

Note to self: aldrig lämna hemmet igen utan babybjörnen.


Utsikten från mitt (smutsiga) köksfönster. Vet inte om det syns så bra på bilden men snön fullkomligt vräker ner här nu. Våren, where art thou?

Torsten 19 veckor.

Underbara unge, du är nu nitton veckor gammal. Du har börjat få smakportioner men är hittills ganska ointresserad och spottar för det mesta ut maten igen. Potatis och ris svalde du men äpple och bröd var ingen hit. Du har också invigt din barnstol och den trivs du i. Såklart det är roligare att få sitta med mamma och pappa vid bordet än på golvet i en trist babysitter! Du ser till att vi får motion genom sporten böja-sig-ner-och-plocka-upp-grejer-från-golvet.

En fantastisk sak som hänt är att du börjat gilla att sitta i bärselen efter att ha totalvägrat den de senaste två månaderna. Jättesmidigt tycker jag som plötsligt kan börja fixa här hemma OCH samtidigt få ha dig nära. Älskar att vi kan ha ögonkontakt när du sitter i den och att jag kan pussa på dig. Dessutom är det väldigt skönt att kunna bära dig i den utomhus så jag slipper dra vagnen i snön.

Du tycker om att känna på olika material med händerna (och munnen). Din nya filt från Polarn & pyret med en sammetsliknande sida är en favorit att pilla på just nu. Annat du gillar är när man håller en tvättlapp ovanför dig och för den fram och tillbaka. Det är något med den rörelsen som du tycker är fascinerande.

Du skrattar högt när jag för mitt hår över din mage och ditt ansikte. Du grabbar gärna tag i det också, aj aj aj... Starka nypor har du verkligen. En annan lek som också får dig att skratta är Prästens lilla kråka. Du sitter på mina ben och jag sjunger och "slänger" dig åt sidorna och ner i diket, det vill säga mellan mina ben.

En ny favoritleksak är björnen Styrbjörn, en present från din mormorsmor och mormorsfar. Överhuvudtaget håller du nu på att upptäcka dina leksaker mer och mer. Och jag har äntligen kunnat läsa en bok för dig! Som jag längtat efter att få läsa barnböcker. Det är dock oklart om det var boken i sig eller att du upptäckte ett nytt material (papper) att undersöka som gjorde att du behöll intresset i alla fall en kort stund.

Du är så nära, så nära nu att ta tag i dina fötter. Du är liksom där med handen vid tårna men kan inte riktigt grabba än men snart tror jag det sitter. Och apropå sitter så övar vi litegrann på att just sitta. Du kan absolut inte sitta själv än men eftersom du är så stark sitter du riktigt bra med bara lite hjälp.

Det är så himla roligt och mysigt att få hänga med dig Torsten. Känslan när jag får dig att skratta eller när du lägger dina armar runt min hals och din kind mot min kind - det är det bästa jag vet.

Torsten & Styrbjörn.

lördag 25 januari 2014

Torstens hörnor.

Både Alexandra, Ebba och Erika har nyligen bloggat om inredning av barnrum och jag blir så avundsjuk - jag vill också fixa i ordning ett rum till Torsten. Men vi bor i en tvåa och kommer inte flytta till något större än på ett tag, så istället för ett eget rum har Torsten fått två hörnor, en i sovrummet och en i vardagsrummet. Just nu ser hörnorna ut så här:


Vardagsrumshörnan. Här är tanken att det ska stå en hylla med Torstens leksaker i och ett litet barnbord med två stolar. Eventuellt också en mysfåtölj där vi kan sitta och läsa för Torsten. Och så ska det upp en tavla på väggen och en ny lampa i fönstret. Kanske gardiner istället för vimplarna, i alla fall om Anders får bestämma. Jag gillar vimplarna (som för övrigt gjordes av min syster till Torstens dop) även om det känns extremt icke-originellt (i princip alla barnrum har ju vimplar nuförtiden).

I fönstret står Torstens dopljus, två sparbössor (doppresenter), en lampa från Ikea och ett inramat foto på kusinen Alma. Gunghästen och gungstolen är secondhand, hyllan är String (i hyllan hänger en napphållare med napp, de ska såklart inte vara där egentligen) och bilen, som också är en doppresent, kommer från Jollyroom.


Sovrumshörnan. Här står Ikea-spjälsängen som Torsten aldrig sover i med vimplar som jag virkat (blev inspirerad av Mikaela att hänga dem på sängen) Stolen är en doppresent och ugglan är från Ilva. Docksängen är ett secondhandfynd. Mobilen över sängen är från en fairtrade-butik i Hässleholm.

Några halvkassa bilder på tavlorna (alla ramar är från Ikea):


 Alfabets- och räknetavlor från prints.se.


Småtavlorna är kort från Tiger/Tgr.


Och den här är från Ikea.

Jag ägnar alldeles för mycket tid åt att googla barnrumsinredning och kolla fina bilder på Pinterest och instagram. Det finns så mycket fint och så mycket dyrt som inte alls passar föräldrapenningsinkomsten. Jag skulle vilja köpa typ allt från t ex Ferm living, Sebra, Franck & Fischer, Silly U och Ikeas kommande Bråkig kollektion men försöker hitta så mycket som möjligt på loppisar istället.

fredag 24 januari 2014

Mamma på vift

Vet ni vad jag gjorde igår? Jo, jag tog på mig en icke amningsvänlig klänning (med vanlig bh under och för första gången på fyra månader hängde inte mina brön nere vid midjan), mötte upp Anders vid stationen och överlämnade barnet, satte mig på tåget till Lund och NJÖT av ensamheten (behövde inte oroa mig för en eventuellt skrikande bebis!) och mötte upp mina fabulösa vänner E och S för att äta middag på café (och dricka ett glas vin!). Förstår ni, jag träffade kompisar! Utan barn! Jag kunde prata ostört och äta i lugn och ro utan sprattlig bebis i knät. Något som för drygt fyra månader sedan var helt självklart men numera är lyx. Efter några timmar gick de fabulösa vännerna på bio och jag tog tåget hem till min lilla familj och det var lika fantastiskt det, att få komma hem till saknad bebis (och man).

Jag och icke amningsvänlig klänning från HM.

Jag var borta nästan 4,5 timme, det längsta jag varit ifrån Torsten sedan han föddes. Jag klarade av att hålla mig från att ringa och kolla läget tills jag väntade på tåget hem fast jag ville ringa redan på tåget från Hässleholm. Och visst kände jag mig nästan halv utan Torsten... Det är bra för mig att göra saker på egen hand och det är bra för Torsten och hans pappa att få en chans att bonda med varandra. En win-win-situation helt enkelt. Det här ska jag göra fler gånger!

torsdag 23 januari 2014

Alla andra mammor...

Man ska inte jämföra sig med andra, jag vet ju det, men gör det likväl ändå. Jag jämför mig med andra mammor, mammor som inte har behov av egentid och som typ jämt vill vara med sina barn och som ska vara föräldralediga minst ett år för att de tycker det är mysigt att vara hemma. Då undrar jag vad det är för fel på mig, varför klarar jag bara av att vara hemma på heltid med Torsten i 6,5 månad, varför vill jag inte vara med honom 24/7, varför saknar inte jag honom när han sover utan tycker det är skönt att få vara ifred? Varför är inte jag som "alla andra" mammor?

Det spelar ingen roll att det finns massor med mammor som är som jag (förutom kanske vad gäller längden på föräldraledigheten, där tycks jag vara rätt ensam), jag jämför mig ändå med de andra och tycker att jag är lite lite sämre. Och så blir jag trött på mig själv för att jag tänker som jag gör, jag vet ju att alla är olika och har olika behov osv.

Obs att dessa tankar har jag endast om mig själv, inte om andra mammor. För det är bara på mig själv jag ställer alldeles för höga krav.

måndag 20 januari 2014

Måste det vara jobbigt att vara förälder?

Jag läser många mammabloggar och en del av dessa är inriktade på att skriva om hur jobbigt och tufft det är att vara småbarnsförälder. Dessa bloggar ger enligt mig en ganska negativ bild av föräldraskapet och framförallt av hur barn är. Den här negativa bilden tycker jag även i viss mån förmedlas av föräldratidningar med artiklar som "så överlever du trotsåldern" exempelvis. Jag får känslan av att man som förälder till stor del utkämpar ett krig mot sitt barn och att kriget handlar om att föräldern ska vinna över barnet genom att få det att lyda.

Det här "kriget", eller maktkampen som kanske är en mer korrekt beskrivning, framstår som något oundvikligt. Att det hör till att bråka med, tjafsa och tjata på sitt barn. Det går inte att komma undan eftersom barn är trotsiga, bråkiga och själviska. Men måste det verkligen vara så? I vissa språk finns inte termen "trotsålder". Det tyder ju på att det är ett kulturellt fenomen och inte en fas som alla barn går igenom. Jag vill gärna tro att det är möjligt att vara förälder utan att tycka att det är en kamp stora delar av tiden. Att det går att bygga en relation till sitt barn som präglas av respekt, samarbete och jämlikhet. Att det går att föra en dialog och diskutera med barnet istället för att skälla och "uppfostra".

Varför ska jag få min vilja igenom bara för att jag är förälder? Varför ska inte barnets önskemål och åsikter få spela roll? Jag menar inte att barnet alltid ska få som det vill - precis som jag inte tycker att förälderns vilja alltid ska styra. Man får kompromissa och försöka hitta en lösning.

Jag tänker att man till viss del får det barn man "förtjänar" - behandlar du inte ditt barn med respekt kommer inte heller ditt barn behandla dig med respekt (och vice versa).

(Påminn mig gärna om detta inlägg om några år när jag skriver här och beklagar mig för femtielfte gången över Torstens trotsutbrott...)

lördag 18 januari 2014

Torsten fyra månader.

Typisk förvånad Torsten-min...

Fyra månader gammal blir du idag, Skrutten. Du kan rulla från rygg till mage nu och skrattar när man kittlar dig under hakan. Du gillar att "prutta" med munnen och blåsa bubblor. Du är nyfiken och vill hela tiden veta vad som händer runt dig. Det går knappt att amma dig och kolla på tv samtidigt eller att amma på t ex ett café för då vill du hellre titta på tv:n eller på andra människor än äta.

Allt ska undersökas med händer och mun och sugas på. Favoritleksaken är fortfarande den lilla orangea elefanten med en snabel som är perfekt att stoppa i munnen.

Du tycker inte om att känna dig fastspänd så att bära dig i bärsele fungerar inte, inte heller att vira in dig i en filt. Däremot kan du ligga länge på en filt på golvet och sprattla, snacka och leka. Babygymmet är också populärt, särskilt nu när du lärt dig ta tag och dra i grejerna som hänger där. Du är väldigt orädd av dig och gillar att flyga och lyftas högt och svingas runt i luften.

Vi har börjat gå på babysång vilket du verkar uppskatta. Du tycker om när man sjunger och gör rörelser till, antingen på din kropp eller i luften.

Ibland ligger du alldeles stilla och tittar på mig med stora, stora ögon. Då undrar jag vad du funderar på.

Du har fått en ny vana på morgonen. Istället för att vakna och vara ledsen och vilja ha mat med en gång ligger du en stund och pratar för dig själv och pillar med din filt. Himla bra tycker jag som då kan gå upp och fixa frukost i lugn och ro.

Du skapar nya ljud hela tiden och ofta låter det som att du säger nej, hej eller hallå.

fredag 17 januari 2014

Om att förminska och förlöjliga kampen för kvinnors fundamentala rättigheter.

SVT sänder ett nytt program som ifrågasätter feminismen och första avsnittet av tre visades igår. Fittstim - Min kamp heter det och går ungefär ut på att Belinda Olsson tycker att feminismen idag bara behandlar perifera frågor, är världsfrånvänd och inte till för "vanliga kvinnor". För att exemplifiera detta besöker hon bland annat en mamma som inte vill berätta vilket kön hennes barn har (det är mycket oklart varför just denna mamma anses vara en genomsnittlig representant för feminismen, särskilt som kvinnan inte en enda gång under intervjun nämner ordet feminsm) samt en förskola där personalen använder ordet "hen" (för Belinda Olsson kan inte alls förstå att det skulle finnas någon poäng med det ordet och så gör det ju alla stackars barn förvirrade). Och så intervjuar hon några kvinnor på stan och frågar om de kallar sig feminister men det gör de inte. Ja men då så, då fattar vi ju att feminismen är något konstigt och extremt som bara vissa elitistiska kvinnor kan känna igen sig i!

Den enda personen som kallar sig feminist som får komma till tals är Gudrun Schyman och hon hinner ungefär säga att feminismen idag ägnar sig åt viktiga saker och sedan klipps hon bort. Dessutom, tycker Belinda Olsson, har vi ju det så bra i Sverige så vad har svenska kvinnor egentligen att klaga på? Tja, jag är ju en elitistfeminist som inte vet hur "vanliga kvinnor" tänker men jag tror att till exempel kvinnor som utsatts för våldtäkt inte skulle hålla med om att vi har det så himla finemang här.

Visst, man behöver inte tycka att hen är ett bra ord, men att säga att det är en perifer fråga? Jag tror inte att exempelvis personer som varken identifierar sig som män eller kvinnor håller med. Och alla de kvinnor som arbetar i kvinno/tjejjourer, ägnar de sig också åt världsfrånvända frågor? Eller alla de feminister som ger upp ett ramaskri och skapar debatt varje gång en våldtäktsman går fri, borde de göra vettigare saker? Fast Belinda Olsson kanske inte tycker att de är typiska feminister, vad vet jag.

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om det här men jag pallar inte. Läs vad Maria Sveland sagt istället, eller Moa Svan.

OBS, jag anser absolut att feminismen kan - och bör - ifrågasättas men det blir så konstigt när man tar kritiken på en sådan här individnivå. Att en person utifrån sitt eget perspektiv och godtycke pratar med random andra personer om en stor folkrörelse men bara väljer små, små bitar ur den.

Barnvagnsnörderi om Brio Smile #2


Äntligen kom vintern till Skåne och äntligen fick jag testa att köra barnvagnen i snö. Jag kan rapportera att den klarade av snön alldeles utmärkt, särskilt med framhjulen låsta.

Så, då vet jag det, nu får det gärna bli vår tack!

torsdag 16 januari 2014

Amningshjärnan.

Igår var jag på föräldragruppsträff på Bvc. Drygt en timme efter att jag kom hem ringde det ett dolt nummer till min telefon. Eftersom klockan var nästan sju på kvällen och jag antog att det var en telefonförsäljare svarade jag inte. Det ringde en gång till, jag svarade fortfarande inte. En tredje påringning, nu från ett mobilnummer. Jag tänkte att det är väl bäst jag svarar och då var det en barnmorska från barnmorskemottagningen i samma hus som Bvc i andra änden. Hej sa hon, har du möjligen tagit fel skor hem? Det står en tjej här som inte hittar sina skor. Varpå jag fick gå ut i hallen och jodå, det var ju inte mina skor som stod där... Jag hade reflekterat över att de kändes lite annorlunda än vanligt när jag tog på mig dem på Bvc men jag tänkte inte så mycket på det. De var väldigt lika mina egna skor (curlingkängor) så det var rätt lätt att ta fel men ändå... Pinsamt! Som tur var bodde den stackars tjejen nära Bvc så hennes man gick och hämtade ett par skor till henne. Och jag fick snällt knata till Bvc imorse och lämna hennes skor och hämta mina egna.

I blame it all on the amningshjärna.

måndag 13 januari 2014

Sådant som jag saknar.

Jag trivs väldigt bra i den här bebisbubblan, det gör jag. Jag gillar att mitt fokus numera är på Torsten och att jag till stor del ägnar min tid åt att leta fina bebiskläder på Tradera, diskutera föräldrafilosofier och fundera på förskolor. Tiden i bebisbubblan är så kort så kort, snart börjar jag jobba igen och fram tills dess vill jag gå all in. Den här perioden kommer ju aldrig komma igen.

Jag trivs, som sagt, med den lilla värld jag för tillfället befinner mig i. Det hindrar dock inte att jag saknar den lite större världen, den som pågår utanför min bubbla. Framförallt saknar jag mitt feministiska engagemang. Jag saknar att skriva dagens kvinnohat-inlägg här på bloggen. Jag saknar att läsa twitter och bli arg över den orättvisa värld vi lever i. Jag saknar att vara med i en feministisk organisation (jag skulle ju bli aktiv inom F! nu när det är valår och allt). Jag saknar drivet som gjorde att jag tänkte dra igång en feministisk tankesmedja. 

Det finns naturligtvis inget som egentligen hindrar mig från att göra allt detta nu, förutom bristen på energi. Jag orkar helt enkelt inte. Jag är för trött. Jag pallar inte läsa artiklar eller ens tweets om mäns våld mot kvinnor och det sjuka sexistiska samhälle vi lever i, än mindre formulera egna tankar. Det är för krävande just nu. 

Jag saknar den delen av mig själv men jag vet att den kommer att komma tillbaka så småningom. Jag ska bara grotta ner mig lite till i bebisbubblan först.

lördag 11 januari 2014

Om förskolor och sånt.

Mirijam skrev ett inlägg om förskolestress häromdagen och jag kände verkligen igen mig i det där, att vara stressad inför förskolevalet alltså.

Av andra föräldrar i stan har jag fått höra att det är långa köer för att få plats här, trots att kommunen har en fyramånadersgaranti. Tidigast sex månader innan man vill att barnet ska börja får man ställa sig i kö men den tiden kommer troligtvis inte att räcka för att få plats till det datum man vill. Tanken är att Torsten ska börja på föris 1 november vilket betyder att vi kan ställa honom i kö 1 maj. Fram tills dess tänker jag ta reda på allt som finns om förskolorna i Hässleholm och hoppas på att vi har lite flyt med vilken förskola vi får.

Sådant som jag tycker är viktigt i valet av förskola är att den ligger nära där vi bor, att den har genuspedagogik (förvånande, va?), små barngrupper, bra utegård och - kanske det egentligen viktigaste - engagerad personal. Är bara personalen bra så kan jag leva med det mesta. Sedan vill jag att Torsten ska gå på en förskola med montessoripedagogik pga stämmer överens med min föräldrafilosofi.

Jag är lite inne på dagmamma också, mest för att det är färre barn där och att det kanske känns mer tryggt för T, som ju kommer vara rätt liten i november. Men jag gillar inte att man inte har rätt att komma på besök hos dagmamman innan man gör sitt val till skillnad från förskolorna som man har rätt att besöka för att se om de kan passa ens barn. Tanken bakom att man inte får komma hem till dagmamman är för att verksamheten bedrivs i personens hem och det har jag full förståelse för. Men jag vill ju se hur det ser ut där mitt barn kommer tillbringa stor del av sin vakna tid. Dessutom måste man vabba om dagmamman är sjuk eftersom det inte finns någon vikarie.

Hur tänker ni kring det här med barnomsorg?

fredag 10 januari 2014

...och hur jag inte vill vara.

Jag skrev ju så fint igår om hur jag vill vara en respektfull förälder etc. Redan i morse sprack den bilden kan jag meddela. Torsten hade varit lite orolig under natten och var uppe i varv även under morgonen och hade svårt att komma till ro med amningen. Jag blev stressad av det och sa något till honom i en snäsig ton, typ att han skulle skärpa sig.

Den blicken han gav mig. Det förvånade (chockade?) ansiktsuttrycket. Skammen jag kände och fortfarande känner när jag tänker på det. Jag vill aldrig igen göra eller säga något som får mitt barn att se på mig så där.

Fast jag vet ju innerst inne att det kommer hända. Jag kommer tappa tålamodet igen. Och igen. Jag hoppas att jag då har närvaro nog att säga förlåt och förklara mitt beteende för Torsten.

torsdag 9 januari 2014

Hur jag vill vara som förälder.

En viktig sak för många föräldrar tycks vara att ge sina barn bra självkänsla, säkert för att föräldrarna upplever att de själva har ganska dålig självkänsla och nu vill de ge sina barn bättre förutsättningar. Jag tror att många tror att vägen till att ge barnen god självkänsla är att säga till barnen att man älskar dem och att de duger precis som de är. Jag har själv tänkt att det är så man ska göra, fram tills för några veckor sedan när jag började läsa Petra Krantz Lindgren och Jesper Juul (vilket f ö borde vara obligatorisk läsning för alla föräldrar).

Alltså, jag tror såklart också att man ska säga till sina barn att man älskar dem och att de duger som de är. Men jag tror att det handlar mest om att se sina barn som jämlikar och behandla dem med samma respekt som man skulle visa en vuxen. Innan Torsten föddes var jag säker på att jag skulle bli en sträng förälder som skulle ha tydliga regler och absolut inte tåla något "nonsens". Så här tänker jag inte längre. Jag vill vara respektfull, lyhörd och behandla Torsten som den kompetenta individ jag är övertygad om att han (och alla andra barn) är. Barn är ju lika mycket människor som vuxna.

Nu kanske jag trampar på någons ömma tå här men jag kommer aldrig någonsin använda mig av metoder som t ex femminutersmetoden. Jag anser att metoder som den endast ger uttryck för ett maktmissbruk. Barnet lär sig lyda och att dess behov inte är värda att besvaras. Då spelar det ingen roll hur mycket mamma eller pappa säger till barnet att det duger som det är för förälderns handlingar säger något helt annat, nämligen att du duger inte förrän du lärt dig somna på egen hand. Jag vill inte ha ett lydigt, "väluppfostrat" barn. Jag vill ha barn som vågar säga ifrån och som kan sätta sina egna gränser.

Det är ganska simpelt egentligen. Till exempel så skulle jag aldrig ignorera om Anders var ledsen och låg och grät så varför skulle jag göra det med Torsten (femminutersmetoden går ut på att strunta i barnets signaler och låta det gråta sig till sömns)? Varför ska han "tuktas" bara för att han är ett barn? Jag vill inte se föräldraskapet som en maktkamp där jag ska få Torsten att göra som jag vill. Jag vill att vi ska ha en jämbördig relation där vi respekterar varandra. 

Kanske blev det lite flummigt det här. Var icke oroliga, jag kommer återvända till det här ämnet många gånger framöver. 

onsdag 8 januari 2014

Torsten 16 veckor.

Idag, älskade, underbara, lilla skrutt, är du sexton veckor gammal. Den här senaste veckan känns det som att det händer saker med dig i princip varje dag. Du skrattar. Du söker målmedvetet efter saker, med blicken och kroppen. Överhuvudtaget upplever jag det som att du är mycket mer medveten numera om vad som händer runt dig. Du griper tag i grejer och för dem till munnen. Allt ska undersökas med händer och mun. Du vrider på huvudet efter ljus och ljud. När du ligger på mage försöker du ta dig framåt (eller i vart fall ställa dig i krypställning).

Det är så roligt att få följa dig i din utveckling.

tisdag 7 januari 2014

Mål och önskningar 2014.

Typ alla bloggare skriver just nu inlägg om vad de vill göra under 2014 och jag vill inte vara sämre. Så, under 2014 vill/tänker/hoppas jag

...börja övningsköra. Mitt mål är att.ha körkort lagom tills min anställning löper ut vilket blir sommaren 2015. För att klara det bör jag börja köra i år. Vi köpte bil i somras, jag har fått körkortstillstånd och nu ska vi se till att gå introduktionsutbildning i vår - sedan är det bara att sätta igång.

...få till åtminstone två utlandsresor. Jag vill gärna åka till Paris över en helg och hälsa på min kompis Nina som bor där nu och så vill jag resa till Italien och sola, bada.och äta god mat. London och Kroatien är också platser jag gärna skulle besöka.

...efterleva den föräldrafilosofi jag just nu håller på att skapa för mig själv. Ska skriva mer om detta i ett eget inlägg.

...resa till Stockholm i februari.

...gå på Barn & baby-mässan i Göteborg i mars.

...bli bättre på att köpa begagnat.

...spara pengar.

...gå på Nordiskt forum Malmö i juni.

Det känns som att 2014 kommer bli ett lugnt (och gött) mellanår, utan några omvälvande förändringar (det är klart livet blir annorlunda med barn, men jag tror inte att några stora, yttre förändringar kommer ske). 2012 var året jag tog examen, fick jobb och flyttade till Hässlehåla. 2013 var året jag var gravid och fick barn. 2015 kommer vara året jag blir färdig med mitt nuvarande (tidsbegränsade) arbete och jag får börja planera nästa steg i min karriär. Och jag och Anders måste bestämma oss för var, och hur, vi vill bo. Förhoppningsvis blir det även året vi till slut gifter oss:)))

söndag 5 januari 2014

Han måste ju vara en blivande Einstein.

Denne lille spjuver har idag kommit på hur man kan ta mammas och pappas glasögon OCH skrattat för första gången!

Mina bästa bebistips #2

Jag önskar att jag redan under graviditeten fattat det här med att köpa begagnat. Så mycket pengar jag hade sparat! Krångligt är det inte heller, fast jag trodde det. Numera kollar jag i princip alltid upp om det jag vill ha finns begagnat innan jag köper nytt.

Det finns hur många bebisprylar och -kläder som helst att köpa i secondhand-butiker, på loppisar eller på nätet. T ex bebiskläder blir ju sällan slitet eftersom bebisar mest ligger ner och dessutom inte använder samma kläder särskilt länge (och dessutom är eventuella gifter i textilierna urtvättade för länge sedan vilket är bättre för barnets hud. En win-win-situation alltså). Tradera och Blocket är kanske lättast att fynda från men det finns även många facebookgrupper där en kan köpa begagnat från folk som bor i närheten. Jag är med i en sådan köp&sälj-grupp för föräldrar i Hässleholm och en för mammor i Skåne. Det lättaste sättet att en hitta en sådan grupp i närheten är nog att helt enkelt söka på "köp & sälj".

Helt nyligen upptäckte jag att det finns en secondhandbutik med barngrejer i närheten av Hässleholm där man dels kan handla i den fysiska butiken och dels på nätet samt lämna in egna saker och kläder och sälja på kommission. Himla bra om man vill bli av med prylar och få tillbaka lite pengar men inte pallar lägga upp annonser på nätet.

Billigt är det att köpa begagnat men kanske är det ett ännu bättre argument att det även är miljövänligt. En behöver ju inte slösa på jordens resurser om det går att undvika, så att säga (särskilt inte om en t ex väldigt sällan handlar ekologisk mat eller är halvdålig på att källsortera).

Sånt som jag hittills har fyndat begagnat är barnstol, barnvagn, kläder i olika storlekar, regnskydd till barnvagn, bröstpump, leksaker och en gunghäst. Just nu är jag på jakt efter barnmöbler som Torsten kan använda när han blir lite större och en väska (som jag tänkt ha som skötväska) från Svenskt Tenn. Jag har verkligen börjat gilla det här, att leta och spana efter något jag gärna vill ha och - med risk för att låta som Underbara Clara - få en kick när jag gör ett riktigt bra fynd.

Gunghäst och bultbräda från Begagnatvaruhuset iH-holm (bilen är en doppresent).

lördag 4 januari 2014

Dopet.

Jag tänkte visa några fina foton, som min kompis Xiao tagit, från dopet. Roligt att kunna visa annat än halvbra mobilbilder för en gångs skull.

Vet inte om jag skrivit det tidigare men Torsten är femte generationen som använder den här dopklänningen från sent 1800-tal. Jag och mina syskon, min mamma, min mormor och mormorsmor har alla döpts i den här klänningen.


Faddrarna. Anders bror och min syster. 



Torsten & Torsten.

Lägg märke till de matchande flugorna.


fredag 3 januari 2014

Farliga förskolor och förvirrande feminister.

Jag gillar ju att läsa alternativa föräldrabloggar (eller mammabloggar bör jag kanske skriva, har hittills inte snubblat över en enda pappablogg) och hittade den här idag, Hemmaföräldrar. Hemmaföräldrar är en benämning för föräldrar som valt bort förskola och istället har sina barn hemma.

Först tyckte jag att bloggen innehöll en del kloka poänger, om vårdnadsbidrag (som jag tidigare varit starkt emot) och om att förskola inte är rätt för alla. Jag håller med om att det är dåligt att hemmaföräldrar ifrågasätts av samhället och att många anser att de gör ett dåligt val för sina barn. Jag tror verkligen inte att barn far illa av att vara hemma länge, snarare finns det nog många fördelar med det.

Men så började det dyka upp inlägg om tramsig genusprogrammering som gör barn förvirrade och om svenska feministmaffian som anser att kvinnor ska börja arbeta så fort de fött. Det sitter tydligen "en grupp av feminister i dagens regeringskansli och planerar för oss vanliga kvinnor hur vi ska leva våra liv. Om det här är den verklighet de strävar efter att införa och vi och våra barn ska vara försökskaninerna, så kräver jag att i alla fall få namn och bild på den här osynliga feministmaffian, som just nu är på väg att styra våra liv mot en väldigt obehaglig inriktning. Det här är [...] en elitgrupp av människor som har föga förståelse för den vanliga människans livsvillkor och uppenbarligen inte något som helst intresse heller". Och så har jag lärt mig ett nytt uttryck; millimeterfeminism.

På nätverket hemmaföräldrars hemsida (som drivs av samma person som har bloggen) finns en länk till en insändare om hur dålig man är som förälder om man har sitt barn långa dagar på förskolan. Det finns drösvis med länkar till artiklar om hur dåligt barn mår som inte får umgås med sina föräldrar utan istället tillbringar dagarna på förskolan. För att inte nämna reportagen om alla hemskheter som sker där.

Det är intressant hur en person i inlägg efter inlägg kan påstå sig förespråka valfrihet och alla föräldrars rätt att själva bestämma vad som passar deras barn bäst och samtidigt propagera för hur fruktansvärt dåligt förskola är och hur fel feminism och genustänk är. Särskilt som feminism och genus ju går ut på att ge alla människor större valfrihet och fler möjligheter... Och den där "feministmaffian" som  allianspartierna tydligen har, den skulle jag väldigt gärna vilja se. Den har definitivt inte märkts av i Alliansens politik. Jag som väl är en sån där "millimeterfeminist" och har hängt en hel del i feministkretsar har aldrig träffat någon som tycker att alla mammor ska promenera direkt från förlossningen till arbetsplatsen (men däremot att en ska ha möjlighet att göra det om en vill (för hej, det finns ju något som heter valfrihet)).

Stackars Torsten som kommer behöva gå på förskola och dessutom har en feministmorsa som tillämpar genustänk. Ongen kommer ju bli psykiskt sjuk och alldeles förvirrad angående sitt kön.

torsdag 2 januari 2014

Torsten femton veckor.

Igår blev du femton veckor gammal, skrutten.

Du snicksnackar som bara den, mest ooo- och aaa-ljud men ibland kommer det något som liknar r. Du har även börjat avge några mycket gälla toner när du är arg eller ledsen, något dina föräldrar är mindre förtjusta i.

Du bär upp ditt huvud så himla stadigt numera att vi köpt en barnstol som du ska få sitta i så snart vi fixat till den.

Du har verkligen börjat ta tag i saker nu, dina knän till exempel och din favoritleksak Elefantobert.

Du reagerar på ljud och ogillar plötsliga, skarpa ljud. Som när jag snyter mig, då sprattlar du till och spärrar upp ögonen.

Det verkar som att du fått vissa rutiner du gillar, som att det måste vara tyst och mörkt när du lägger dig för natten. Det fungerar alltså inte att mamma eller pappa försöker få dig att somna samtidigt som de ser på tv eller konverserar med andra.

Du ler och är glad för det mesta men vi har inte hört något riktigt skratt än.

Vi funderar på om det kan vara någon tand på gång för du vill gärna ha din hand i munnen och du dreglar mycket.

För det mesta går det utmärkt att vara i andras famnar men när du är ledsen vill du helst vara hos mig.

Du gillar att ligga vid bröstet och tar gärna en vilopaus emellanåt för att sedan fortsätta äta. Jag tror att du är en liten livsnjutare.

Premiär idag för björnoverallen.

onsdag 1 januari 2014

Halvtid.

Ända sedan Torsten föddes har jag haft den 1 januari som en slags målbild att se fram emot. Då skulle jag ha gjort lite drygt hälften av föräldraledigheten och ha exakt tre månader kvar innan jag börjar jobba igen. Nu är vi alltså här och det är så skönt. Så skönt att jag klarade att ta hand om Torsten mellan september-december utan att någon av oss blev crazy bananas. Så skönt att veta att jag kommer klara de tre kommande månaderna. Egentligen är det ju en himla konstig situation, att gå från att ha dagarna inrutade och ingå i ett socialt samspel till att vara ensam, utan klara rutiner och med ett litet knytte som är helt beroende av en. Inte konstigt att det är lätt att känna sig isolerad.

Sen det där med att jag ska börja jobba om tre månader??? Jag ska liksom använda hjärnan igen? Hur gör man? Jag hoppas verkligen att jag kommer känna mig redo den 1 april.