måndag 22 december 2014

Läser lyssnar tittar - december.

Under årets sista skälvande månad

...läser jag: Skuggorna av Katarina Wennstam. När två personer oberoende av varandra har tipsat mig om den här boken måste den ju passa mig, tänkte jag - och det gjorde den såklart. Ett gäng kvinnor som hämnas på män som utsatt andra kvinnor för olika typer av våld, kan det bli bättre?! Nej. Eller, grundstoryn är grym, men berättelsen i stort är något spretig och tunn. Författaren hade vunnit på att ha färre men mer utförliga sidostories. Men boken - precis som alla böcker Wennstam skriver - bör verkligen läsas av alla, pga handlar om ett mycket viktigt ämne.

...lyssnar jag på: min jullista på Spotify. Och Glädjeflickorna, en pod med bland andra Lady Dahmer. Tycker de första avsnitten var lite tama men i avsnitt fyra börjar det hända grejer. Då börjar äntligen feminismen dyka upp och bl a diskuteras manshat (och det är nog den bästa diskussionen om ämnet jag hört).

...tittar jag på: Homeland. Jag har ett avsnitt kvar av säsong fyra och det är helt vansinnigt spännande. Tycker den här säsongen har varit riktigt, riktigt bra med två undantag: 1) NÄR ska Carrie och Peter Quinn få ihop det??? Har ju gått och väntat på det hela säsongen. Om det inte händer något mellan dem i sista avsnittet kommer jag bli mycket besviken (hör ni det, Homeland-skaparna?). 2) Varför får inte relationen, eller icke-relationen, mellan Carrie och dottern mer utrymme? Hur tänker egentligen Carrie kring sin dotter (om hon nu tänker på henne)? Jag vill veta!

torsdag 18 december 2014

Femton månader.

Torstens bästa, 15 månader gammal, är att...

säga "oj" och "lampa".

diska.

sätta på lock på olika saker och att lägga grejer i andra grejer.

gosa med gosedjurskatten.

gå runt med en nyckelknippa och suga på nycklarna.

öppna och stänga luckan till tvättmaskinen.

lägga prylar i tvättmaskinen och i badkaret. Det var av den anledningen vi upptäckte att fjärrkontrollen till tv:n överlever en omgång i tvättmaskinen.

dricka mjölk och apelsinjuice.

klättra i trappor (och på soffor, bord och stolar).

leka med kastruller och grytor. Extra roligt är det att banka med kastrullock (hushållets övriga medlemmar tycker kanske inte att det är fullt lika kul).

stå på diskbänken och plocka med grejerna i köksskåpet över diskbänken.

sopa golvet med sopborste.

lyssna och titta på sånger med rörelser till, t ex I ett hus vid skogens slut och En kulen natt natt natt.

läsa, helst Alfons, Toto tittut, Ellen och Olle och Vi åker.

smaka på vad mamma och pappa äter.

kasta ner pipmuggen på golvet.

ta på saker på huvudet, t ex cykelhjälmen, mössan eller mammas använda trosor.

bli pussad på magen.

cykla.

bli jagad.

stoppa saker bakom element.

Vart tog nycklarna vägen?

fredag 12 december 2014

Julklappstips del två.

Eftersom listan med Torstens önskningar inför jul blev en sådan SUCCÉ måste jag ju även göra en lista med mina önskeklappar. Förutom fred på jorden och ett krossat patriarkat önskar jag mig:

Renhornshalsband och -ring från Johanna N



Biljetter till Kristina från Duvemåla i Göteborg


 Klänning från Jumperfabriken


Fjädersparris


Elefantväska från Svenskt tenn

Koppar och fat "Arbour harbour" från House of Rym



Kuddfodral "Fiskargubben"


Mässingskruka från Skultuna


Vägghylla "Labyrint" från Bruka design


Pinnsoffa


Laminofåtölj. ÄLSKAR Laminofåtöljerna. Så enkla, så klassiska, så fina.


Ananaslampa!


Kunskapens frukt av Liv Strömquist

måndag 8 december 2014

Julklappstips.

Det enda Torsten (och jag:) egentligen vill ha i julklapp är fred på jorden och ett krossat patriarkat. Vi vill ju inte heller uppmuntra onödig konsumtionshets och materialism men eftersom jag är en sucker för söta barngrejer kan jag inte låta bli att tipsa om fina julklappar till kidsen.

Av mig och Anders kommer Torsten få...

jordgubbstofflor i skinn, finns här.



babuschkadockor som Ingela P. Arrhenius designat, finns t ex här (i flera olika varianter).


och den här melamintallriken, också designad av Ingela P. Arrhenius (finns i samma webshop som babuschkadockorna).


Mer saker får han nog inte av oss (pga gissar att diverse släktingar kommer ge en hel del julklappar). Andra fina prylar som han önskar sig är:

"ride-on"-tax från Brio. Dyr, men så fin!


trägorilla från Unibarn


...där även kläder med detta fantastiska tryck finns:


när vi ändå är inne på kläder kan jag tipsa om att Torsten önskar sig denna tischa från Mini Rodini (gult och katter! Kan inte bli mer rätt än så):


typ allt från franska Djeco, t ex den här underbara dragleksaken (som bl a finns här):


pekböcker; allt av Ingela P. Arrhenius, Ellen och Olle sjunger-serien samt Dela!, Bygga! och Gul! av Stina Wirsén:




tält från Granit...


...förvaringsäpple att lägga exempelvis duplo i (härifrån)


och bokstavslampa (ett T, såklart):


Annars blir han glad om han får en trappa att klättra i, sladdar att dra efter sig och en nyckelknippa att bita i. Han är ganska anspråklös, den lille mannen, när han själv får bestämma.

söndag 23 november 2014

Det är inte skadligt för barn att gå i förskola, det är skadligt för barn att ha dåliga föräldrar.

Det här med att diskutera föräldraskap med andra föräldrar, det driver mig till VANSINNE. Folk är så... puckade ibland. Inskränkta fast de tror att de är så himla smarta och världsvana och jag vet inte vad. Och så otroligt fast i sina åsikter men det är i och för sig jag med men det beror ju på att jag alltid har rätt. Hehehe.

Ett ämne som diskuterats flitigt de senaste dagarna (bland annat på instakontot @friabarn, kolla in det om ni få en inblick i hur "nära föräldrar" resonerar) är det här med förskolans eventuellt negativa effekt på barn (bland annat med anledning av den här och den här artikeln). Det tycks finnas en utbredd uppfattning bland vissa föräldrar (kanske främst bland föräldrar som utövar nära föräldraskap) att förskola före tre års ålder är skadligt för barn och förstör barnets anknytning till sina föräldrar. Det finns inga belägg för detta (läs till exempel här och här) men ändå hävdar dessa föräldrar att det är skadligt för barn och leder till psykisk ohälsa och självmord (återigen, finns ingen forskning som visar på samband mellan tidig förskolestart och psykisk ohälsa senare i livet).

Jag blir VANSINNIG på dessa diskussioner, där egna åsikter görs om till någon slags sanning. Jag blir vansinnigt trött på den här övertron till föräldrar, att det i princip alltid skulle vara det bästa för barn att vara mycket med sina föräldrar. Jag blir VANSINNIG på att diskussionen säger sig utgå från "barnens bästa". Newsflash: det behöver nödvändigtvis inte vara bra för barn att umgås dygnet runt med föräldrarna. Det finns jättemånga dåliga föräldrar. Det är inte skadligt för barn att gå i förskola, det är skadligt för barn att ha föräldrar som slår dem eller utsätter dem för psykisk misshandel. Det är skadligt för barn att ha föräldrar som har någon form av missbruk eller psykiskt funktionshinder som påverkar deras omsorgsförmåga. Det är skadligt för barn att ha föräldrar som inte kan tillgodose deras behov, vare sig det är materiellt, emotionellt eller intellektuellt. Det är skadligt för barn att ha auktoritära föräldrar som bestraffar dem på olika sätt. Etcetera.

För att slänga in lite statistik: 2013 var cirka 32 600 barn någon gång under året placerade utanför hemmet, antingen på grund av omsorgsbrist från föräldrarna (två tredjedelar) eller på grund av eget beteende (en tredjedel) (fast det här "egna beteendet" är en enligt mig en produkt av föräldrarnas uppfostran så det visar ju också på dåligt föräldraskap). De här 32 600 barnen är bara de som bli placerade, det finns troligen många många fler barn vars missförhållanden aldrig upptäcks eller leder till mindre ingripande åtgärder. Så att det finns många föräldrar som är dåliga föräldrar - det är en sanning. Inte att förskolor skulle skada barn. Tack och lov säger jag att det finns förskolor och andra former av institutioner som kan upptäcka att något är fel hemma och kanske hindra att barn tar mer skada än vad de annars skulle gjort.

tisdag 18 november 2014

14 månader

Älskade unge, nu är du 14 månader gammal. Det största som hänt dig sedan sist är att du börjat hos dagmamman Mona. Det fungerar riktigt bra och du verkar ha knutit an till henne. Det enda som strular är att du knappt sover någonting på dagarna när du är där. Kanske är du lite orolig, kanske känns det fortfarande nytt och konstigt? Vi hoppas att du kommer sova bättre när du vant dig lite mer vid att vara hos Mona. Det är ju så tråkigt nu när du somnar jättetidigt på kvällen för att du är så trött. Jag och din pappa hinner ju nästan inte umgås med dig.

Du äter numera nästan alltid helt själv, oftast med sked och ibland med gaffel. Hur hände det? När blev du så stor? Jag förstår inte. Du gillar den mesta maten och några favoriter är köttfärssås och spaghetti, lasagne och korv stroganoff. Äpple, päron, kvarg, ostsmörgåsar och yoghurt är poppis mellanmål. Mjölk älskar du och skulle nog kunna dricka hur mycket som helst av.

Du går som ett proffs, gillar att stampa med fötterna i golvet och klättrar överallt. Du gillar att ställa dig på/i olika saker (kastruller och väskor till exempel) för att kunna klättra upp på bord och stolar. Du säger lampa, hej, hejdå och waow. Du har en rödorange katt som är det första gosedjuret du faktiskt leker med. Du vill gärna att jag ska hålla katten och låtsas som att den jamar. Annars är bultbrädan, plocklådan och mina solglasögon populära leksaker. Och bilar, eller egentligen allt med hjul på.

Du har blivit väldigt självgående och leker mycket på egen hand. Samtidigt vill du gärna vara med i köket när vi diskar eller lagar mat. Att få stå på en stol och "diska" är nog den absoluta favoritaktiviteten just nu. Du tycker också mycket om att ställa saker i och på varandra och att sätta på lock. Efter varje måltid vill du att man skruvar av locket till pipmuggen så att du kan ta av och på det. Att sätta på lock på kastruller (och banka med dem) är mycket populärt hos dig (men inte lika omtyckt av dina föräldrar).

Det är så häftigt att få vara med om din utveckling, hjärtat. Att se hur du varje dag går mer och mer från bebisstadiet till att bli ett barn som kommunicerar och förstår vad vi säger. Som visar vad du vill och inte vill, vad du gillar och vad du inte gillar. Lilla stora skrutt.

onsdag 12 november 2014

Läser lyssnar tittar november.

I november...

läser jag: Rum för kidsen av Isabelle McAllister och Kvinnor ritar bara serier om mens. Rum för kidsen är en inredningsbok med massa inspirerande tips om hur man kan fixa till barnrum på barnens villkor. Skönt, tycker jag, med inredningstips som utgår från barnens perspektiv och som inte kostar massa pengar. Inga stringhyllor, Ferm living-prylar eller Sebrasängar så långt ögat når i den här boken. Rekommenderas för alla som tycker det är kul med inredning, många av idéerna kan appliceras på andra rum än just barnrum.

Kvinnor ritar bara serier om mens är en antalogi med serier som handlar om - gissa tre gånger - mens såklart. Serierna är av skiftande kvalitet men på det stora hela är det en läsvärd seriebok. Inte minst är det bra att tabuämnet mens uppmärksammas och lyfts fram. Bara av den anledningen tycker jag att en kan köpa och läsa boken.

lyssnar jag på: poddarna Hämndens timme och Flumskolan. Hämndens timme är i sina bästa stunder helt briljant i sina feministiska och antirasistiska politiska analyser (och i sina sämsta stunder fortfarande mycket lyssningsvärd). Som vit feminist har jag fått många ögonöppnare av den här podden. Flumskolan är som en bokcirkel där poddeltagarna diskuterar böcker som politiker skrivit. Jag har bara lyssnat på två avsnitt (om Lena Adelsson Liljeroths och Jimmie Åkessons böcker) men jag gillar blandningen av humor och allvar. Alltid kul när politiker dissikeras.

tittar jag på: Downton Abbey s05 och The good wife s06. Båda dessa serier håller fortfarande trots att de visats rätt länge. Jag tycker att The good wife inte har fått den uppmärksamhet den förtjänar. Går den ens i Sverige? Det jag gillar främst med den är att den ofta har ett feministiskt och antirasistiskt perspektiv. Hur många tvserier har det liksom? Sedan skadar det ju inte heller att storyn är riktigt välskriven och smart.

måndag 3 november 2014

Ett livspussel.

Barnet hade sin första riktiga dag hos dagmamman idag (det gick bra!). Jag kände mig som en riktig supermorsa när jag svingade mig upp på cykeln med barnsits där bak, iklädd hjälm, och cyklade iväg för att hämta honom vid halv fyra. Aldrig har jag väl cyklat så långsamt och ordentligt som när jag åkte hem med T (som för övrigt tycker det är jättekul att cykla). Ungefär tjugo minuter tog det att cykla hem, en sträcka som enligt Google maps ska ta nio minuter. Aja. Hellre safe than sorry som en brukar säga.

I och med att barnet tagit klivet in i barnomsorgen börjar också det så kallade livspusslet för oss. För att underlätta för alla inblandade parter har vi valt att lösa det på följande vis: T är hos dagmamman mellan 08-15.30 (på fredagar till 14.30). Ojämna veckor lämnar Anders T hos dagmamman och jag hämtar. Anders är på jobbet vid halv tio och jobbar då till fyra, eller så länge han vill. Jag jobbar 07.40-14.00 (13 på fredagar) och hämtar som sagt vid halv fyra. Vi pendlar långt båda två så massa spilltid går åt till tågresor. Jämna veckor gör vi tvärtom med hämtandet, lämnandet och jobbandet. Den som hämtar är också den som lagar mat och nattar T.

För att underlätta ännu mer har vi ett femveckors rullande matschema och på helgen storhandlar vi inför kommande vecka. Väldigt skönt att alltid veta vad för mat som ska lagas. Lite trist kanske men det underlättar vardagen.

Jag har från och med idag gått ner i arnetstid till 75% och Anders till 80%. Det är enbart för att vi pendlar och inte vill att T ska vara hos dagmamman elva timmar om dagen. Hade vi bott och arbetat i samma stad hade vi kunnat jobba 100% och ändå ha honom hos dagmamman mellan ca 09-15.

Det här blev ett långt inlägg. Vi har bara testat det här upplägget en dag men det känns som att det kommer fungera bra, jag hoppas det i alla fall. Jag får återkomma med utvärdering om ett tag.

tisdag 28 oktober 2014

Något rätt måste vi gjort.

Torsten håller på att inskolas för fullt hos dagmamman nu (och nästa vecka börjar han på riktigt, hjälp!) vilket går bra. Lite ledsen är han när Anders går därifrån men det går över snabbt och han verkar finna en trygghet i dagmamman. Bara att hålla tummarna för att det fortsätter så här.

Idag hade dagmamman sagt till Anders att hon tycker att Torsten är ett lugnt barn och att han verkar vara säker i sig själv. Det där med att han är lugn håller vi kanske inte helt med om men det var väldigt roligt att få höra att han är säker i sig själv (skulle vara intressant att få veta varför hon tyckte det). Då måste vi ju ändå ha gjort något rätt. Jag menar, det här med att vara förälder - man har ju ingen aning om vad man egentligen sysslar med. Man får ju bara göra det man tror är rätt och hoppas att man inte förstör sitt barn fullständigt på vägen.

lördag 25 oktober 2014

Att åka tåg med T.

För ganska exakt elva månader sedan åkte jag ensam med Torsten till Götelaborg. Torsten, två månader gammal, sov som en stock under resan och vaknade tio minuter innan tåget rullade in på Götelaborgs centralstation.

Igår åkte jag tåg med Torsten, tretton månader, till Växjö och idag har vi varit i Malmö. Fyra tågresor på sammanlagt cirka fyra timmar. Hur många minuter av dessa fyra timmar som T sov? Noll. Hur många rundor vi gick fram och tillbaka i tåggångarna? En miljard ungefär. Hur många minuter T satt stilla? Tjugo cirka. Hur många hundar, barn och vuxna T hälsade på? En miljon kanske. Hur många av dessa som blev totalchamade av Världens Gulligaste Onge™? Alla.


Supercharmör since 2013.

onsdag 22 oktober 2014

Läser lyssnar tittar oktober - the Torsten edition

I oktober...

läser Torsten: Toto tittut av Emma Virke. Som han gillar denna fint illustrerade pekbok! Boken har hål där man kan in stoppa fingrarna som då blir Totos arm, ben, masken i ett äpple osv. Bäst enligt Torsten är dock den sida där det finns ett hål för näsan. En genialisk bok i sin enkelhet. Det är mycket spännande tycker Torsten att undersöka varifrån den där näsan eller det där fingret egentligen kommer och att testa att själv stoppa in fingrarna.



lyssnar Torsten på: musiken från filmen Krakel spektakel (finns på spotify) har gått varm här hemma. Prästens lilla kråka är också en favorit, mest för att man kan göra skojiga rörelser till den.

tittar Torsten på: barn, hundar och grävskopor är nog det mest spännande just nu.

söndag 19 oktober 2014

13 månader (och en dag)

(När börjar barns utvecklingstakt saktas ner? Om den nu gör det, men det måste den väl, för det kan ju inte alltid gå så här snabbt. Eller? Gah, jag hinner inte med!)

Sedan några dagar tillbaka går Torsten mer än vad han kryper. Gullighetsnivån när man ser honom med det fjuniga lilla huvudet och de små pinnarna till ben stappla framåt? Megahög.

Det är en helt ny nivå på kommunikationen nu. Inte för att T säger så många ord men det märks att han förstår vad vi säger och han kan lättare förmedla vad han vill. Det märks också att han börjar förstå hur saker och ting hänger ihop. Tar jag fram en socka försöker han sätta på den på foten. Pratar jag om hans hand tittar han på handen. Han känner igen sina olika böcker och vet vilka han tycker om. Han vet vilken dörr i källaren som leder till trappan upp till vår lägenhet. När Anders diskar pekar han på stolen för att visa att han ska stå på den bredvid Anders. Det är så otroligt häftigt tycker jag, att se hur Torsten börjar förstå och ta in sin omvärld.

Torsten har lärt sig klättra upp på saker (dags att ta barnsäkrandet av läggan till nästa nivå) och att vinka (fast han gör det åt fel håll). Han älskar att stapla saker på varandra och att stoppa grejer i hål. Till exempel ska tallriken vändas upp och ner och sedan ska pipmuggen stå ovanpå tallriken och skeden ska placeras på muggen. Han har även börjat slänga saker i toaletten, något som alla barn verkar tycka är spännande under någon period i sitt liv. Hittills har ett par skosulor och några sockar fått se porslinstronen från insidan.

<3

fredag 17 oktober 2014

Att inte riktigt passa in.

Ibland (ganska ofta) känner jag mig lite som ett ufo bland andra mammor. Som att jag inte riktigt passar in. Som att mycket av det jag tycker och gör passar bättre in på en typisk pappa än en typisk mamma (jag är medveten om att jag generaliserar grovt nu, naturligtvis är inte alla mammor eller pappor likadana). På vilket sätt skiljer jag mig då från andra mammor? Jag var "bara" föräldraledig i 6,5 månader och sedan började jag jobba heltid. Jag är öppen med att jag inte trivdes med att vara föräldraledig. Jag ska ofrivilligt gå ner till 75% i november. Jag har inte dåligt samvete för att jag jobbar och trivs med att jobba. Beroende på vilka föräldrar jag umgås med kan jag också känna mig som en udda fågel för att jag samsover med mitt barn, vill att föräldraförsäkringen ska delas 50/50, tycker att det här med genus är viktigt, vill tillämpa ett "mjukt" föräldraskap osv osv.

Det känns lite som när jag var tolv och insåg att jag inte betedde mig typiskt "tjejigt". Jag var lite för högljudd, tog lite för mycket plats och var lite för stökig. Jag var inte så lugn, tyst och snäll som jag "borde" ha varit för att passa in. När jag var tolv tyckte att det var väldigt jobbigt att vara annorlunda (jag vet inte om jag var så himla annorlunda egentligen men det var i alla fall min upplevelse att det var så. Precis som jag nu upplever det som att jag inte helt passar in i en viss mammamall). Idag tycker jag inte att det är särskilt jobbigt, mest bara... Obekvämt. Det skaver liksom. Det är väl en ganska grundläggande mänsklig grej, viljan att passa in, att känna grupptillhörighet. Att vara som "alla andra". Vilket i och för sig låter väldigt trist när jag tänker på det. Och det är ju så inte jag, egentligen. Att vilja anpassa mig till någon förutsägbar mall, alltså.

/Wannbe-hippie-morsan

onsdag 15 oktober 2014

Dags att prata allvar.



Oktober är inte bara bröstcancermånad utan även 'domestic violence awareness'-månad. Domestic violence kan översättas till mäns våld mot kvinnor - för jo, domestic violence eller våld i nära relationer som det ofta kallas, handlar i den absoluta majoriteten av fallen om mäns våld mot kvinnor. Cirka 17 kvinnor dör varje år i Sverige till följd av mäns våld. Fler kvinnor i världen dör pga mäns våld än av cancer, trafikolyckor, malaria och krig sammanslaget. 2013 anmäldes 2 136 fall av grov kvinnofridskränkning i Sverige. Osv osv osv.

Mäns psykiska, fysiska och sexuella våld mot kvinnor är ett gigantiskt demokratiproblem som det pratas alldeles för lite om. Jag blir så arg över att F!, det enda parti som aktivt driver jämställdhetsfrågor och för upp dem på den politiska agendan, inte kom in i riksdagen. Hur kan folk inte tycka att mäns våld mot kvinnor är viktiga frågor? Varför diskuteras föräldraförsäkring, lika lön och fler kvinnor i styrelser men inte det sexuella våldet alla kvinnor måste förhålla sig till? Eller ja, klart jag vet svaret på det. För att våldet pekar ut män som förövare. Män vill inte pekas ut som förövare och kvinnor vill inte peka ut män och därmed stöta sig med dem. Jag undviker också i viss mån att diskutera den här typen av problematik för att jag är feg och inte vill vara den jobbiga. Hon den där feministen som alltid ska gapa om våldtäkter och annat otrevligt på kafferasterna.

Men seriöst, det håller inte. Vi kan inte vara så här fega. Bara i lilla Sverige dör alltså 17 kvinnor årligen för att män dödar dem. Hur många är det inte då i hela världen som blir offer för mäns våld? Hundratusentals, miljoner kanske. Det är dags att prata allvar.

måndag 13 oktober 2014

En oslagbar kombination.

I helgen hängde vi i Schövde (staden som ingen behövde) och ägnade oss bland annat åt att plocka svamp. Hittade massa kantareller som vi sen stekte i smör och åt. Alltså, SÅ GOTT! Smörstekta kantareller är defininitivt med på min lista över topp femton bästa smakerna.

 Världens finaste ryggsäck! Och jösses Amalia så mycket skönare det var för ryggen att bära så här.

 Fikapaus.


Mycket spontant gruppfoto.

Mysighetsnivån på att göra skogsutflykt en solig höstdag? Mycket, mycket hög. Det här var faktiskt T:s första riktiga skogshäng men troligen inte den sista. För kombinationen skog + höst (bästa årstiden) + kantareller = oslagbar.

torsdag 9 oktober 2014

Den heliga kon.

Apropå Katarina Wennstams fantastiska krönika i SvD häromdagen (och det faktum att den här diskussionen ständigt kommer upp) så känner jag att jag måste skriva av mig om den mest heliga av kor: föräldraförsäkringen och debatten om hur den ska delas mellan föräldrarna.

Precis som Wennstam skriver är föräldraförsäkringen den enda statliga försäkringen där staten, enligt mångas uppfattning, absolut inte får lägga sig i. Trots att det är staten som betalar ut den, trots att det är skattebetalarnas pengar som bekostar den. Ingen ifrågasätter att staten sätter upp villkor för a-kassan, socialbidraget eller sjukpenningen - men föräldrapenningen, den får icke röras. Där ska föräldrarna ha absolut bestämmanderätt. Varför?

Folk får väl stanna hemma hur länge de vill med sina barn men varför ska skattepengarna gå till att upprätthålla ett ojämställt system? Vill föräldrar vara hemma länge kan de bekosta det själva. Föräldrapenningen är redan oerhört generös. Jag vill att jag och alla andra tuttbärare ska ha samma möjligheter och förutsättningar som snoppbärare i arbetslivet. Jag tror inte det är möjligt utan en individualiserad föräldraförsäkring som delas 50/50 mellan föräldrarna. Klart att en arbetsgivare hellre anställer en man som kanske tar ut max tre månaders föräldraledighet (naturligtvis på sommaren) än en kvinna som är hemma ett år och dessutom tar 80% av allt vabande.

Argumentet att många inte skulle ha råd att dela 50/50 tycker jag inte är hållbart. Att kvinnor tar större delen av föräldraledigheten är en stor orsak till att kvinnor har lägre löner. Det blir en ond cirkel - kvinnors lägre löner leder till att kvinnor tar ut föräldraledighet i högre grad än män vilket gör att lönerna fortsätter vara låga osv. Jag tror att kvinnors löner skulle höjas om föräldraledigheten delades 50/50. Dessutom är det ju så att även i familjer där kvinnan tjänar lika mycket som eller mer än mannen tar hon ut mer eller lika mycket som mannen. Jämställdhetsbonusen har inte heller ökat mäns uttag av föräldradagarna. Så ekonomin är knappast den största orsaken till det ojämställda uttaget.

Om vi vill få jämställdhet inom de närmsta, tja, femtio åren tror jag att vi måste ha en individualiserad föräldraförsäkring. Ojämställdhet är inte en fråga på individuell nivå utan ett strukturellt problem som måste lösas genom lagstiftning.

tisdag 7 oktober 2014

Tittar lyssnar läser oktober.

I oktober

...tittar jag på: Kristina Lugns bokcirkel på SVT. Älskar att få "delta" i intelligenta människors samtal. Gillar Kristina Lugn och övriga karaktärer skarpt (förutom Anna som mest svär och är tvär). Personerna som är med är som en mer intellektuell version av Paradise hotell-deltagarna (säger jag som inte sett ett enda avsnitt av PH), dvs lite udda, knäppa och i avsaknad av vissa sociala spärrar. Enda smolket i den här lilla pärlan till tv-serie är att nästan alla böcker de läser är skrivna av män. Synd.

Varning för spoilers - Homeland säsong fyra har precis dragit igång och Den. Är. Så. Bra! Sitter typ och biter på naglarna för att det är så spännande. Dock mår jag dåligt av relationen mellan Carrie och hennes dotter. Så jobbigt att se bristen på anknytning från Carries sida och att hon inte alls connectar med sitt barn. Men samtidigt gillar jag att den här typen av dysfunktionell mamma-barnrelation överhuvudtaget får finnas med i en tv-serie, det hör verkligen inte till vanligheterna.

Ett härligare liv med Hannah och Amanda tittar jag också på. Programmet är ungefär som deras podcast (pratigt, känslosamt, flamsigt och roligt) så får man inte tillräckligt av dem där är det här perfekt för att få en ännu en dos dos av systrarna.

Visst är det härligt att hösten kommit och att alla serier därmed dragit igång? Alla program jag tagit upp här finns för övrigt på SVT play.

...lyssnar jag på: inget nytt under solen här - jag lyssnar på mina vanliga poddar; Fredagspodden, Blankens Swanberg och Lunch med Montelius. Skulle gärna vilja ha någon mer podd att lyssna på, någon med lite mer djupsinniga analyser och funderingar om, tja, livet och sådant där. Någon som har något tips?

...läser jag: Steglitsan av Donna Tartt. En riktig bladvändare, precis som Den hemliga historien. Boken är spännande och underhållande och välskriven. Huvudpersonen, Theo, förlorar sin mamma i en explosion på ett konstmuseum. I tumultet som uppstår stjäl han en värdefull tavla från museet och efter det går ungefär allt i hans liv utför. Jag har inte läst färdigt boken än men hittills är den mycket lovande, förutom att saker och ting utvecklar sig lite väl katastrofalt. Precis allt behöver kanske inte gå åt helvete? Älskar skönlitteratur som involverar konst i handlingen och under läsningen av Steglitsan har jag blivit sugen på att läsa konstvetenskap och börja samla på konst. Kanske skulle ge upp juridiken och bli konstsamlare/-handlare istället?

måndag 29 september 2014

Det jag saknar.

Sådant jag inte uppskattade innan jag fick barn men som nu framstår som oerhörd lyx:

- att sova ut. Kan inte minnas senaste gången jag kände mig utvilad men det bör ha varit någon gång förra sommaren.

- att gå hemma och bara skrota en helg. Äta frukost i lugn och ro och ta dagen som den kommer. Ligga i soffan och slappa och plöja en tv-serie. Läsa. Pyssla.

- att kunna vara spontan och göra det som faller en in.

- att få använda båda händerna utan att ha ett barn hängandes på höften.

- att kunna gå ut och äta med mina vänner. Vet ni när jag senast var ute och åt utan T? Den 23 januari. För åtta (!!!) månader sedan. Her-re-gud.

-att ha pengar. Gud, vad jag kan sakna DINK-livet! Att ha råd att slöshoppa, resa, köpa grejer till lägenheten, äta ute. Vi har helt okej inkomst men en blir ju inte rik direkt av föräldrapenningen.

Min dröm just nu är att ha en barnfri helg och kunna göra ett antal av de här sakerna. En inte helt omöjlig dröm att uppfylla men den ligger nog en bit fram i tiden. Jag tror inte att T är redo att vara borta från oss så länge just nu men till våren förhoppningsvis.

söndag 28 september 2014

Tips på sånt man inte säger.

Idag fick jag frågan av en tant (kärring) om jag väntar barn igen. Det gör jag inte men TACK så himla mycket för den kommentaren! Det var EXAKT vad jag ville höra så här ett år efter jag fått barn och fortfarande har kvar en hel del "extramage".

Jag hoppas det finns en speciell plats i helvetet för folk som kommenterar andras kroppar.

måndag 22 september 2014

Torsten ett år (och fyra dagar)

Torsten, älskade unge, nu har du funnits hos oss i ett helt år. För exakt ett år sedan hade vi precis kommit hem från BB och försökte fatta att vi blivit en liten familj. Jag var ledsen över den chockartade förlossningen och pappa var förvirrad och du ville vara nära nära mest hela tiden. En sådan omtumlande period det var, din första tid i livet. Lycklig och glad också såklart! Äntligen hade ju du kommit till oss.

Nu ett år senare har vi vant oss vid familjelivet och det känns väldigt märkligt att tänka att du inte alltid har varit med. Jag har liksom glömt hur det var innan. Innan vår söta, gosiga, nyfikna, spralliga och glada lilla skrutt föddes. En skrutt som dagen innan du fyllde ett tog dina första steg. En skrutt som älskar böcker och säger mamma och pappa, där och lampa. Som tycker det är jättekul att få när folk hälsar på oss och spexar loss då som bara den. Som vill undersöka allt allt allt hela tiden men också kan sitta länge och koncentretat och stoppa klossar i en låda. Som skrattar av glädje när du kan stå och gå på egen hand.

Lilla stora Torsten. Mamma och pappa älskar dig så oerhört mycket och vi är så glada att det var just du som låg i min mage.







Liten blir stor (och mycket svårare att fånga på bild).

onsdag 17 september 2014

Vi slipper i alla fall Alliansen.


Tobias Billström, inte den skarpaste kniven i lådan om en säger så.

Seriöst - jämföra Fi med SD?!? Orkar ej idiotin i detta. Det fanns inte mycket att glädjas åt i detta val (SD tredje största parti?!? Fi kom inte in i riksdagen?!?) men vi blev i alla fall av med Alliansen. Yay

17 september 2013

...skrev jag följande på Facebook och Instagram:


Jag var så less på att vara gravid och trodde att ungen aldrig skulle komma ut. Bara några timmar senare började jag känna värkar och dagen efter föddes världens bästa skrutt. Det är helt ofattbart att det imorgon redan har gått ett år sedan T kom till oss. Hur är det möjligt att tiden går så snabbt? Och vad har jag egentligen gjort för att förtjäna ett sådant fantastiskt barn?

fredag 12 september 2014

Därför röstar jag på F!

Jag har röstat på Fi i riksdags- och landstingsvalet (och mp i kommunvalet eftersom Fi inte ställer upp i det i Hässleholm), precis som jag gjorde 2010. Varför röstar jag då rosa? Av följande anledningar:

- individualiserad föräldraförsäkring. Fi och vänsterpartiet är de enda (?) partierna som driver den här, för mig, helt självklara frågan. Jag tycker att män ska ta halva ansvaret (men såklart ska det gå att göra undantag för t ex ensamstående) för att bl a minska diskriminering mot kvinnor på arbetsmarknaden.

- Fi har en tydlig feministisk och antirasistisk ideologi och är också ensamma om att faktiskt ta upp dessa frågor på den politiska agendan.

- Fi är, tillsammans med vänsterpartiet och KD, emot surrogatmödraskap. Surrogatmödraskap är enligt mig ett utnyttjande av kvinnor och det är en skam att inte fler partier tagit ställning mot denna företeelse.

- Fi vill avveckla försvaret, något jag ställer mig bakom. Vi behöver inget försvar i Sverige och alla de skattepengar som läggs där kan gå till något bättre, t ex äldreomsorg. Att Sverige har ett försvar känns mest som en ursäkt för män att få leka macho.

- Fi vill ha en (grund)skola utan betyg och läxor. Jag tror att läxor i och för sig kan vara till nytta i viss mån men betyg däremot tycker jag är av ondo. Det leder bara till stress och prestationsångest (och merarbete för lärarna som kan lägga tiden det tar att sätta betyg på undervisning istället).

- sex timmars arbetsdag. Det här att en ska jobba en tredjedel av dygnet, jag köper inte det. Vad är poängen med att datorisera och effektivisera arbetet om vi ändå ska jobba lika mycket? Jag gillar mitt jobb men jag gillar också att umgås med familj och vänner, att träna, vara aktiv i någon organisation och att pyssla. Jag tror att folk skulle vara sjukskrivna i lägre grad om vi hade kortare arbetsdagar och det skapar fler jobb så arbetslösheten skulle minska.

Vad röstar ni på och varför? Argumentera gärna emot mina åsikter om ni vill:)

torsdag 11 september 2014

Den egna viljan.

Ettårsdagen närmar sig och det märks att Torsten mer och mer blir ett barn istället för att vara en bebis. Att han har en stark, egen vilja blir alltmer tydligt. Han visar vad han vill och vad han inte vill och han visar sin ilska/ledsenhet om det inte blir som han tänkt sig.

Det underlättar mycket att ens barn kan kommunicera med en och det är roligt att se hur han förstår mer och mer och uttrycker sig bättre och bättre. Samtidigt är det helt klart en större utmaning att ha ett barn med en egen vilja än en liten medgörlig bebis. Det som kan bli svårt, tänker jag mig, är balansen mellan att låta Torstens vilja spela roll och samtidigt sätta gränser. Att lära sitt barn samarbeta och kompromissa. Eller lära är fel ord, för jag tror att alla människor föds med en vilja att samarbeta. Som förälder gäller det att hjälpa sitt barn att veta hur man gör det i praktiken. Tror jag. Hur som helst, det är väl nu föräldraskapet börjar "på riktigt".