tisdag 27 maj 2014

En tanke eller tre om hämta-tidigt-hetsen.

Ni vet den där hämta-tidigt-från-föris-hetsen som tydligen finns mellan föräldrar (eller borde jag säga mammor)? Alltså att den som hämtar sitt barn tidigast, gärna vid tre, vinner tävlingen om vem som är den bästa föräldern (mamman).

Det finns många saker som stör mig med detta men en sak jag tänkt på är att det förutsätts att ett barn som hämtas vid tre inte har varit på förskolan mer än cirka sex timmar (från kl nio). Men det kan ju lika gärna vara så att ungen varit där sedan kl sju medan barnet som hämtas kl 17 varit på förskolan sedan kl nio. Vi har tänkt att Torsten ska vara på föris mellan kvart över sju och halv fyra cirka. Ganska många timmar alltså fast han hämtas rätt tidigt. Kanske är det så andra hämta-tidigt-föräldrar (mammor) gör så att de kan låtsas inför andra päron (mammor) att de minsann är så himla bra som väljer att vara med sina kids istället för att arbeta?

Okej, nu var jag bara tvungen att skriva av mig om en till sak som stör mig med den här hetsen, nämligen att vissa verkar anse att barnen får en bättre relation till sina föräldrar om de inte är så mycket på förskolan/fritids. Jag tror inte att en bra relation hänger på det utan snarare på att föräldrarna visar barnen respekt, empati och lyhördhet. Jag har själv aldrig gått på dagis, som det hette när jag var ung, och jag  har inte en bättre relation till mina föräldrar jämfört med kompisar som gick på dagis.

(Men mest av allt stör jag mig på att det främst är mammor som går ner i deltid för att kunna hämta tidigt. Småbarnsmammor är de som jobbar minst och småbarnspappor de som jobbar mest av alla. Rimligt, eller inte.)

måndag 26 maj 2014

Jag bor i en stad där var femte person röstar på SD.

Jag borde vara överlycklig idag över att Feministiskt initiativ fick ett mandat i EU-parlamentet. Äntligen, efter nio års kämpande, fick partiet sitt välförtjänta genombrott. Nu vågar man väl ändå tro att det håller hela vägen in i riksdagen? Hoppas, hoppas!

Jag är såklart jätteglad över F!:s framgång men glädjen överskuggas av att även Sverigedemokraterna kom in i parlamentet. För att inte tala om andra ännu imer rasistiska partier runt om i Europa. Vad är det som händer? Jag blir rädd. Det är så fruktansvärt obehagligt att människor med helt vidrig människosyn ska få makt inom EU.

Och i Hässleholm, staden där jag bor, röstade 20% på SD. Var femte person av de cirka 44% som röstade har alltså en människosyn som grundar sig på att alla inte är lika mycket värda. Jag skäms över att bo här. Tack och lov att vi ska flytta härifrån om drygt ett år. Jag vill inte att mitt barn ska växa upp i en stad där var femte person röstar på ett rasistiskt parti och därmed bidrar till högerextremvågen som drar igenom Europa just nu. Lärde sig folk ingenting av andra världskriget?

torsdag 22 maj 2014

Om amning och jämställdhet.

Jag lyssnade på senaste avsnittet av Kitty och Pers podd häromdagen. De pratade bl om amning och jämställdhet och hur dessa två inte går ihop. Kitty hade slutat amma delvis för att få ett mer jämställt förhållande till Per, trots att en del av henne egentligen ville fortsätta med amningen.

Jag förstår hur de tänker, för så länge ens barn ammar är man ju den förälder som ammar väldigt bundet till barnet. Amning, graviditet och förlossning är tyvärr sådant som män inte kan göra. Men. Är det jämställt att sluta med något som man själv och barnet vill göra i jämställdhetens namn? Den tiden man som kvinna lägger på att amma kan ju mannen ägna åt att diska, laga mat, städa eller bara serva mamman. Tiden ett barn ammas är i det långa loppet väldigt kort men förälder är man hela livet. Det finns gott om tid att jämna ut jämställdheten. Det finns så många andra sysslor att dela på att jämställdheten mellan en mamma och pappa inte hänger på amningen.

tisdag 20 maj 2014

Torsten åtta månader (och två dagar).

Torsten, åtta månader gammal, är allra oftast "en glad skit" som Anders kollegor uttryckte det. Jag vet inte hur många kommentarer vi fått de senaste fem månaderna ungefär om vilket glatt barn vi har. Är han alltid sån? är en av de vanligaste frågorna folk ställer. Jag har inget att jämföra med men han är kanske ett ovanligt glatt barn? Naturligtvis är han inte jämt glad, till exempel inte när dammsugaren är på eller när kläder ska bytas. Eller när han skulle vägas och mätas på åttamånaderskontrollen, det gick han inte med på. Ett glatt barn med en stark och tydlig vilja.

Torsten gillar att titta i böcker. Allra bäst är en Alfons-pekbok och en bok med bilder på djur där jag visar hur djuren låter. Roligt är det också att ståträna och nästan lika kul är det att ramla och sätta sig på rumpan. Andra favoritaktiviteter är att gegga med mat och leka tittut.

Torsten kan inte riktigt krypa än men klappar händerna och dricker själv ur pipmuggar. "Pratar" gör han också, just nu mest ma-ma och da-da. När han är trött drar han Anders i örat och suger på min kind.

Han är så himla med nuförtiden. Han kan kommunicera och visa vad han vill. Han vänder sig om efter ljud och svarar på olika sätt. Han håller på att gå från att vara en bebis till att bli ett barn.




tisdag 13 maj 2014

Blödigheten.

Innan jag själv fick barn förstod jag inte alls hur folk kunde säga att de undvek att till exempel se filmer eller läsa nyheter om barn som har det dåligt av olika anledningar. Jag tyckte de var världsfrånvända och stack huvudet i sanden och låtsades som att det regnade. Men nu, när jag är förälder, fattar jag. Jag förstår hur jobbigt det är att se barn som far illa och mår dåligt för det påminner om att en själv inte kan skydda sitt barn till 100 procent mot potentiella faror. Vetskapen om att det faktiskt finns folk som utsätter försvarslösa barn för diverse vidrigheter skulle jag gärna vara utan.

Jag vill inte läsa om pappor som dödar sina barn. Jag vill inte heller se föräldrar som beter sig respektlöst mot sina barn och kör över deras vilja totalt. Jag vill inte höra föräldrar som pratar om hur de stoppar in hörlurar i öronen för att slippa höra deras tre månader gamla bebis skrika (obs, true story)(barnet hade inte kolik)(viss skillnad på att mörda ett barn och att ignorera dess skrik såklart men just det här att strunta i ett litet barns utsatthet gör mig väldigt illa berörd).

Jag vill leva i en rosafluffig värld där alla är snälla mot varandra och framförallt mot barn som är helt beroende av att vuxna kan ta hand om dem och tillgodose deras behov.

fredag 9 maj 2014

Läser, lyssnar, tittar. Maj.

Härmar - som vanligt - Erika och kör en liten lista.

Jag läser:
senaste numret av Family living och bloggar (och på jobbet läser jag rättsfall). Har ingen bok att läsa just nu så om någon har ett tips på någon bra bok jag bör läsa tar jag gärna emot det. Funderar på "Det kallas kärlek" av Carin Holmberg men den känns så himla deppig. Säkerligen nyttig läsning men deprimerande.

Jag lyssnar på:
podcasts. Den bästa stunden på dagen är när jag får komma hem och träffa mitt barn. Den näst bästa stunden är när jag åker tåg på morgonen och dricker underbart gott kaffe och lyssnar på poddar. Mina favoriter är Fredagspodden och Blankens Swanberg. Älskar att lyssna på smarta och roliga quinns som pratar om typ livet (och Gwyneth Paltrow och annat viktigt). Värvet lyssnar jag också på ibland, om det är någon gäst jag tycker verkar intressant. Kan rekommendera intervjun med fantastiska Gudrun Schyman.

Jag tittar på:
Game of thrones och Top of the lake. GoT kollar jag på med Anders om kvällarna när Torsten somnat och TotL tittar jag på när jag åker tåg hem från jobbet (två andra mycket trevliga stunder under dagen). Oerhört spännande och snygga men ruggigt obehagliga tvserier. Och allt detta sexuella våld mot kvinnor som skildras i dessa serier som vore det något ofrånkomligt, what's up med det? När kommer det en serie med fokus på krig, konflikter och polisarbete UTAN våld mot kvinnor? Tro't eller ej så går det ju faktiskt att göra.

torsdag 8 maj 2014

Försummelsen.

Här ligger jag och kan inte somna (ska upp om 6,5 timme, tjolahopp) och tänker på hur försummad den här lilla bloggen har blivit. Jag kan inte skylla på att jag inte haft tid, för tid har jag, men jag har prioriterat annat. Jag har virkat, lyssnat på poddar och kollat på tv istället för att skriva här - trots att jag har så mycket jag vill dela med mig av. Om föräldraskap och feminism och annat som jag funderar på. Nej, nu får det bli skärpning här! Jag SKA börja blogga mer. Basta.

måndag 5 maj 2014

En torsdag på Moderna.

För några år sedan hade jag och min kompis Karin en grej där vi testade på att leva olika bloggares liv för en dag. I torsdags fick vi för oss att återuppliva denna fina tradition och körde en torsdag på Moderna museet i sann Erika-kan berika-anda (dock var vi i Malmö och inte i Stockholm).

 Jag och Torsten tog tåget från Hässleholm till Malmö och mötte upp Karin. Vår, sol och jättepappsugrör inledde denna torsdag på Moderna. Torsten sov gott i vagnen...

 ...men vaknade lagom tills att det var dags att leka i skåpen.

 Vi tittade på konsten, en fotoutställning.

 #kulturbebis #kulturmamma

 Vi åt lunch såklart. Jag åt sallad med lax och den får väl godkänt i betyg. Vad Karin åt har jag faktiskt glömt. Torsten åt och kladdade och var glad som vanligt. 

Och så drack vi kaffe och åt morotskaka utomhus i solen ( vissa av oss valde att leka istället för att inmundiga föda). Morotskakan var inte mycket att hänga i julgranen, torr och tråkig som den var. Rekommenderas inte för den kaksugne. 

En mycket trevlig torsdag på Moderna. Återstår dock att se om det blir en varannan torsdag-tradition

söndag 4 maj 2014

Vissa saker förändrar sig inte.

Hittade det här cirka sex år gamla inlägget på min förra blogg:


Det här hade lika gärna kunnat vara skrivet idag. Vi stör oss på samma grejer som då och sitter fortfarande med varsin datta i knät på kvällarna. Inte mycket som hänt här de senaste sex åren...

Just nu.

Jag vill minnas allt som händer och när det hände. Men jag kommer såklart glömma, för det gör man ju. Så nu, när han sover, passar jag på att skriva ner hur det är just nu.

Torsten, sju och en halv månad gammal. Du älskar, nej ÄLSKAR, att gunga. Som du skrattar när du får gunga! Helt klart bästa aktiviteten för tillfället, tätt följt av att dra ut lådor och undersöka innehållet däri. Att äta själv och kladda med maten är också mycket populärt. Du kan ju själv, varför envisas dina föräldrar med att mata dig hela tiden?! Åka ruschkana gillar du också och att ta dig fram på golvet medelst hasning bakåt. Och när andra sjunger och dansar och klappar händerna, det är jätteroligt. Du kan ju faktiskt själv klappa händerna eller i vart fall knäppa dem. Du kan också säga ma-ma nu (yaaaaaay!) och något d-ljudsliknande. Ba-ba/pa-pa och oh-oh-oh är annars det som hörs mest. Du har fått testa på att känna på gräs men det var ingen jättehit direkt. Stå upp kan du göra numera, om du får hålla dig i något.

Det där att tiden går så fort när man har barn, som alla sa innan Torsten föddes, det stämmer verkligen. Tiden rusar förbi, ännu fortare nu sedan jag började jobba. Snart är han ingen bebis längre, så himla konstigt. Känner mig lite stressad över att jag borde ta till vara den här korta bebistiden på bästa sätt men hur gör man det? Att carpa diem kommer inte naturligt för mig.