söndag 23 november 2014

Det är inte skadligt för barn att gå i förskola, det är skadligt för barn att ha dåliga föräldrar.

Det här med att diskutera föräldraskap med andra föräldrar, det driver mig till VANSINNE. Folk är så... puckade ibland. Inskränkta fast de tror att de är så himla smarta och världsvana och jag vet inte vad. Och så otroligt fast i sina åsikter men det är i och för sig jag med men det beror ju på att jag alltid har rätt. Hehehe.

Ett ämne som diskuterats flitigt de senaste dagarna (bland annat på instakontot @friabarn, kolla in det om ni få en inblick i hur "nära föräldrar" resonerar) är det här med förskolans eventuellt negativa effekt på barn (bland annat med anledning av den här och den här artikeln). Det tycks finnas en utbredd uppfattning bland vissa föräldrar (kanske främst bland föräldrar som utövar nära föräldraskap) att förskola före tre års ålder är skadligt för barn och förstör barnets anknytning till sina föräldrar. Det finns inga belägg för detta (läs till exempel här och här) men ändå hävdar dessa föräldrar att det är skadligt för barn och leder till psykisk ohälsa och självmord (återigen, finns ingen forskning som visar på samband mellan tidig förskolestart och psykisk ohälsa senare i livet).

Jag blir VANSINNIG på dessa diskussioner, där egna åsikter görs om till någon slags sanning. Jag blir vansinnigt trött på den här övertron till föräldrar, att det i princip alltid skulle vara det bästa för barn att vara mycket med sina föräldrar. Jag blir VANSINNIG på att diskussionen säger sig utgå från "barnens bästa". Newsflash: det behöver nödvändigtvis inte vara bra för barn att umgås dygnet runt med föräldrarna. Det finns jättemånga dåliga föräldrar. Det är inte skadligt för barn att gå i förskola, det är skadligt för barn att ha föräldrar som slår dem eller utsätter dem för psykisk misshandel. Det är skadligt för barn att ha föräldrar som har någon form av missbruk eller psykiskt funktionshinder som påverkar deras omsorgsförmåga. Det är skadligt för barn att ha föräldrar som inte kan tillgodose deras behov, vare sig det är materiellt, emotionellt eller intellektuellt. Det är skadligt för barn att ha auktoritära föräldrar som bestraffar dem på olika sätt. Etcetera.

För att slänga in lite statistik: 2013 var cirka 32 600 barn någon gång under året placerade utanför hemmet, antingen på grund av omsorgsbrist från föräldrarna (två tredjedelar) eller på grund av eget beteende (en tredjedel) (fast det här "egna beteendet" är en enligt mig en produkt av föräldrarnas uppfostran så det visar ju också på dåligt föräldraskap). De här 32 600 barnen är bara de som bli placerade, det finns troligen många många fler barn vars missförhållanden aldrig upptäcks eller leder till mindre ingripande åtgärder. Så att det finns många föräldrar som är dåliga föräldrar - det är en sanning. Inte att förskolor skulle skada barn. Tack och lov säger jag att det finns förskolor och andra former av institutioner som kan upptäcka att något är fel hemma och kanske hindra att barn tar mer skada än vad de annars skulle gjort.

tisdag 18 november 2014

14 månader

Älskade unge, nu är du 14 månader gammal. Det största som hänt dig sedan sist är att du börjat hos dagmamman Mona. Det fungerar riktigt bra och du verkar ha knutit an till henne. Det enda som strular är att du knappt sover någonting på dagarna när du är där. Kanske är du lite orolig, kanske känns det fortfarande nytt och konstigt? Vi hoppas att du kommer sova bättre när du vant dig lite mer vid att vara hos Mona. Det är ju så tråkigt nu när du somnar jättetidigt på kvällen för att du är så trött. Jag och din pappa hinner ju nästan inte umgås med dig.

Du äter numera nästan alltid helt själv, oftast med sked och ibland med gaffel. Hur hände det? När blev du så stor? Jag förstår inte. Du gillar den mesta maten och några favoriter är köttfärssås och spaghetti, lasagne och korv stroganoff. Äpple, päron, kvarg, ostsmörgåsar och yoghurt är poppis mellanmål. Mjölk älskar du och skulle nog kunna dricka hur mycket som helst av.

Du går som ett proffs, gillar att stampa med fötterna i golvet och klättrar överallt. Du gillar att ställa dig på/i olika saker (kastruller och väskor till exempel) för att kunna klättra upp på bord och stolar. Du säger lampa, hej, hejdå och waow. Du har en rödorange katt som är det första gosedjuret du faktiskt leker med. Du vill gärna att jag ska hålla katten och låtsas som att den jamar. Annars är bultbrädan, plocklådan och mina solglasögon populära leksaker. Och bilar, eller egentligen allt med hjul på.

Du har blivit väldigt självgående och leker mycket på egen hand. Samtidigt vill du gärna vara med i köket när vi diskar eller lagar mat. Att få stå på en stol och "diska" är nog den absoluta favoritaktiviteten just nu. Du tycker också mycket om att ställa saker i och på varandra och att sätta på lock. Efter varje måltid vill du att man skruvar av locket till pipmuggen så att du kan ta av och på det. Att sätta på lock på kastruller (och banka med dem) är mycket populärt hos dig (men inte lika omtyckt av dina föräldrar).

Det är så häftigt att få vara med om din utveckling, hjärtat. Att se hur du varje dag går mer och mer från bebisstadiet till att bli ett barn som kommunicerar och förstår vad vi säger. Som visar vad du vill och inte vill, vad du gillar och vad du inte gillar. Lilla stora skrutt.

onsdag 12 november 2014

Läser lyssnar tittar november.

I november...

läser jag: Rum för kidsen av Isabelle McAllister och Kvinnor ritar bara serier om mens. Rum för kidsen är en inredningsbok med massa inspirerande tips om hur man kan fixa till barnrum på barnens villkor. Skönt, tycker jag, med inredningstips som utgår från barnens perspektiv och som inte kostar massa pengar. Inga stringhyllor, Ferm living-prylar eller Sebrasängar så långt ögat når i den här boken. Rekommenderas för alla som tycker det är kul med inredning, många av idéerna kan appliceras på andra rum än just barnrum.

Kvinnor ritar bara serier om mens är en antalogi med serier som handlar om - gissa tre gånger - mens såklart. Serierna är av skiftande kvalitet men på det stora hela är det en läsvärd seriebok. Inte minst är det bra att tabuämnet mens uppmärksammas och lyfts fram. Bara av den anledningen tycker jag att en kan köpa och läsa boken.

lyssnar jag på: poddarna Hämndens timme och Flumskolan. Hämndens timme är i sina bästa stunder helt briljant i sina feministiska och antirasistiska politiska analyser (och i sina sämsta stunder fortfarande mycket lyssningsvärd). Som vit feminist har jag fått många ögonöppnare av den här podden. Flumskolan är som en bokcirkel där poddeltagarna diskuterar böcker som politiker skrivit. Jag har bara lyssnat på två avsnitt (om Lena Adelsson Liljeroths och Jimmie Åkessons böcker) men jag gillar blandningen av humor och allvar. Alltid kul när politiker dissikeras.

tittar jag på: Downton Abbey s05 och The good wife s06. Båda dessa serier håller fortfarande trots att de visats rätt länge. Jag tycker att The good wife inte har fått den uppmärksamhet den förtjänar. Går den ens i Sverige? Det jag gillar främst med den är att den ofta har ett feministiskt och antirasistiskt perspektiv. Hur många tvserier har det liksom? Sedan skadar det ju inte heller att storyn är riktigt välskriven och smart.

måndag 3 november 2014

Ett livspussel.

Barnet hade sin första riktiga dag hos dagmamman idag (det gick bra!). Jag kände mig som en riktig supermorsa när jag svingade mig upp på cykeln med barnsits där bak, iklädd hjälm, och cyklade iväg för att hämta honom vid halv fyra. Aldrig har jag väl cyklat så långsamt och ordentligt som när jag åkte hem med T (som för övrigt tycker det är jättekul att cykla). Ungefär tjugo minuter tog det att cykla hem, en sträcka som enligt Google maps ska ta nio minuter. Aja. Hellre safe than sorry som en brukar säga.

I och med att barnet tagit klivet in i barnomsorgen börjar också det så kallade livspusslet för oss. För att underlätta för alla inblandade parter har vi valt att lösa det på följande vis: T är hos dagmamman mellan 08-15.30 (på fredagar till 14.30). Ojämna veckor lämnar Anders T hos dagmamman och jag hämtar. Anders är på jobbet vid halv tio och jobbar då till fyra, eller så länge han vill. Jag jobbar 07.40-14.00 (13 på fredagar) och hämtar som sagt vid halv fyra. Vi pendlar långt båda två så massa spilltid går åt till tågresor. Jämna veckor gör vi tvärtom med hämtandet, lämnandet och jobbandet. Den som hämtar är också den som lagar mat och nattar T.

För att underlätta ännu mer har vi ett femveckors rullande matschema och på helgen storhandlar vi inför kommande vecka. Väldigt skönt att alltid veta vad för mat som ska lagas. Lite trist kanske men det underlättar vardagen.

Jag har från och med idag gått ner i arnetstid till 75% och Anders till 80%. Det är enbart för att vi pendlar och inte vill att T ska vara hos dagmamman elva timmar om dagen. Hade vi bott och arbetat i samma stad hade vi kunnat jobba 100% och ändå ha honom hos dagmamman mellan ca 09-15.

Det här blev ett långt inlägg. Vi har bara testat det här upplägget en dag men det känns som att det kommer fungera bra, jag hoppas det i alla fall. Jag får återkomma med utvärdering om ett tag.