lördag 11 november 2017

Att värdera barns lek.

En (tyvärr vanligt förekommande) företeelse bland dagens föräldrar (mammor) är att nedvärdera pojkars lek. Ja, jag skriver pojkar, eftersom barns lekar till stor del tycks vara väldigt könsuppdelade. Jag är så TRÖTT på att flickors lek ska ses som så mycket "bättre" än pojkars. Jag blir TOKIG av att läsa sådana här fördömande åsikter (skärmdumpar från Instagram och Kitty Jutbrings blogg):





En inte särskilt avancerad gissning är att de som har dessa åsikter är mammor till flickor eller pojkar under tre och ett halvt  års ålder, dvs barn som ännu inte börjat leka dessa "förfärliga" krigslekar. Jag var själv sådan tills min son började bygga pistoler av lego och siktade med fingrarna på allt och alla och skrek "pjom! Pjom!".

Jag kan inte relatera över huvudtaget (alla män jag pratat med om detta nickar dock igenkännande). Vi har inte gett honom några leksaksvapen. Vi har inte uppmuntrat krigs- och vapenlekar. Han har fått alla möjliga olika leksaker men just nu är detta en favoritlek. Vem är jag att döma och bestämma över vilka fantasi- och rollekar min son sysselsätter sig med, så länge han inte skadar någon? Jag varken kan (HUR tvingar man ens ett barn att sluta leka en viss rollek?) eller vill det. Han är en snäll, omtänksam och empatisk person och jag tvivlar mycket starkt på att han kommer växa upp till massmördare för att han lekte krig i sin barndom (särskilt med tanke på att mer eller mindre alla män verkar gå igenom en krigslekarfas). Underbara Clara har skrivit klokt om detta här.

söndag 22 oktober 2017

Bara för att det är gulligt...

...så slänger jag in den här också:

Världens Gladaste Bebis™ 

Rik.

Jag kan inte påstå att jag är rik när det kommer till pengar, men när jag ligger i sängen med ett sovande barn på vardera sida, då känner jag mig rik (och oändligt tacksam och väldigt lyckligt lottad). Tik på den enorma kärlek man hela tiden får och ger som förälder. Underbara, fantastiska ungar, vad har jag gjort för att förtjäna er?


lördag 21 oktober 2017

Fem månader och tre dagar.

Fem månader och tre dagar gammal är hon nu, Harriet Asta Margareta. Fortfarande en otroligt glad och social liten skrutt som gärna träffar folk. Hon gillar att bli pussad på, särskilt på magen. Det rullas hej vilt nu och hon ligger inte längre kvar där jag lägger henne. Hon sitter jättebra i barnstol och har börjat öva lite smått på att sitta på egen hand. Hon gillar att prata och göra någon slags glada tjut. Hon har ingenting emot att stå i centrum och är långt ifrån någon blyg viol. Hon är väldigt nyfiken på det mesta men framförallt på mat. Hon vill gärna smaka på allt vi äter och den stora favoriten är banan. Allt ska undersökas med munnen.

Övar på att sitta. 

Gillar numera att åka vagn = mamma behöver inte bära lika mycket i bärsele. Det gör en mamma glad! 

Frustrationen över att fastna i babygymmet. 

Med världens bästa och roligaste storebror. 

Älskade snäckan! 

lördag 30 september 2017

Att fostra ett barn.

Det är rätt kul att läsa mina gamla inlägg om föräldraskap (finns under etiketten föräldraskap till höger). Jag hade så fina tankar om ett s.k. nära föräldraskap, där man ser barnet som en jämlike, visar respekt, säger nej så lite som möjligt och aldrig har konsekvenser/straff för vissa beteenden. Det funkade bra de tre första åren, tills T:s jagutveckling (=trotsålder) kom i gång med full kraft.

Det känns som att vi får igen nu för att vi varit för slappa/snälla/mesiga tidigare. Ibland beter T sig som en riktig snorunge där han tror att han kan göra och säga vad som helst utan att något händer. Lite så har det väl varit också, fram tills nu. För nu har jag börjat lyssna på podden Barnvagnspromenader med min föräldraskapsguru Louise Hallin. Det har fått mig att inse att det är auktoritativt föräldraskap som är grejen. Dvs att ha tydliga gränser och ramar men samtidigt vara lyhörda för barnet och lyssna på det. Att bete sig på ett icke önskvärt sätt (till exempel att inte plocka upp leksaker  efter sig)  får konsekvenser, som att inte få se på tv.

Vi får se om vi tycker det här funkar. Stackars första barnet, det är ju verkligen experimentbarnet där man famlar i blindo och hoppas på det bästa, men sedan har man väl förhoppningsvis lärt sig något till barn nummer två.


söndag 24 september 2017

(Dop)presenter

Förutom alla fina saker i det här inlägget kommer här fler idéer för eventuella presenter till dop, namngivningskalas, födelsedagar, jul och andra tillfällen:

De här fina luftballongerna att hänga upp i taket. T har två stycken och Harriet behöver ju också minst en. Ju fler desto bättre!

Baboschkafigurer från min barnrumsfavorit Omm design...

...som kanske får bo i en liten cirkushylla?

Klart Harriet vill ha en enhörning på väggen i barnrummet...

...och ett lamadjur i barnvagnen.


Jättesött "sorteringsfår" (eller vad man nu ska kalla den här leksaken).

Sist men inte minst - en klassiker, kassaapparaten från Fisher price.

fredag 22 september 2017

Harriet fyra månader (och några dagar).

Harriet, eller Snäckan Snäckobert som du också kallas, hur är livet?
- Det är gött! Finns inte mycket att klaga på.  Jag får ju mest hänga med på det morsan får för sig att göra, som babycafé, föräldramöten, möhippor, bröllop, aw:ar och allt möjligt. I morgon ska vi tydligen åka tåg till Götelaborg. Det är tur för mamma att jag är så glad i princip jämt och gillar att träffa folk så hon kan dra med mig på allt detta.

Är det någonting som får dig på dåligt humör?
- Nja... Att jag inte kan vända mig från mage till rygg är frustrerande (min BVC-sköterska var dock mycket imponerad över att jag kunnat vända mig från rygg till mage i flera veckor). Ibland gillar jag inte heller att åka vagn eller att få för lite uppmärksamhet.

Vad tycker du om det här med smaksensationer?
- Sådär. Mammas mjölk är bäst.


Hur har du det med sömnen då?
- Bra, tackar som frågar! Gillar att powernappa under dagen och sover helst i bärselen. Brukar somna för natten runt åtta, också i bärselen, och sedan går jag och mamma och lägger oss tillsammans. Det är mysigt att sova nära. Jag vaknar kanske en eller två gånger för att äta. Jag skulle gärna sova länge på morgonen men storebror brukar väcka mig runt sjusnåret. Men det gör inget, det är ju roligt att få gosa och leka med honom.

Vilka är dina favoritleksaker?
- Mina virkade speldosor, en kanin och en elefant. Mitt babygym gillar jag också. Prasslar Ikea-påsar är en ny grej jag börjat gilla - och mina fötter såklart!



Vad får dig att skrika?
- När pappa försöker natta mig. Jag vill vara hos mamma.

Till sist, vad var det BVC-sköterskan kallade dig idag?
- "Det gladaste barnet på BVC"!

fredag 15 september 2017

Som det var då och som det är nu.

När T var fyra månader gammal var jag borta en kväll från honom (under cirka 4.5 timme). T var hemma med sin pappa och hade det bra. Jag träffade kompisar på ett café och njöt av egentiden (ett inlägg om denna kväll finns här).

Det där känns otroligt främmande idag. Jag minns så väl det behovet jag hade då, av att få vara bara "jag", inte en mamma (som om det går att skilja åt). Jag känner inte alls så nu. Det skulle inte gå att lämna Harriet så länge, eller ens en timme, för hon vill vara hos mig. Även om hon skulle vara nöjd hos Anders känner jag inget behov av att göra något på egen hand. Vill jag iväg en kväll får hon hänga med. Hittills har det gått hur bra som helst, både på möhippa, bröllop, bokcirkel och aw. Jag tror inte heller att jag skulle kunna slappna av om hon inte var med mig. Jag måste ju ha koll på henne.

Jag vet ju också att det där med att kunna åka i väg på grejer utan barn - den tiden kommer, snabbare än man kan tro. Och jag känner verkligen ingen stress efter det (och jag är tacksam över att jag känner så, att jag har "landat" i det här med att vara mamma).

tisdag 5 september 2017

Hjärtögonemoji

Herregud så gölliga ongar jag och Anders har skapat!




De här fotona är definitivt kandidater till årets julkort.

måndag 4 september 2017

Möhippa och bröllop

En av mina kompisar från studietiden gifte sig i helgen. Harriet fick hänga med både på bröllopet och möhippan och det gick galant. Hon betedde sig som det exemplariska A-barn hon är och var på strålande humör. Vi var bland de som stannade längst på bröllopet, vilket jag är mycket nöjd med. Detta att ha en "snäll" bebis, SÅ gött det är! Är mycket tacksam över detta.

Lite bilder från dessa urhärliga event (är lite ledsen över att det nog kommer dröja till nästa bröllop, älskar att gå på bröllop):

Inledde hippan medelst väckning av blivande brud med dans och musik i hennes trädgård.
Band blomkransar


Harriet fick också en såklart.


Uppklädd för bröllop. 

Photo booth