fredag 27 maj 2016

Barnvagnsnörderi: recension av Babyzen Yoyo

Jag måste börja inlägget med att deklarera följande: jag älskar Babyzen Yoyo! Det är den bästa vagn jag, förlåt T, har haft (Yoyon är den sjätte vagnen i ordningen; efter Brio Smile, Carena Lux paraplysulky, en gammal Brio, Bugaboo Bee och Brio Spin). Möjligtvis med undantag för Brio Smile som jag också hyser en innerlig kärlek till. Dock är ju dessa två vagnar helt olika varandra så vi kan säga att jag älskar dem lika mycket men av olika anledningar.

Vi kör några bilder:

Yoyon med sovande barn och en Anders på Mallorca #1.

Liggläge och utfälld sufflett. Handtaget och fotstödet är fasta och kan således inte fällas upp eller ner. Både jag (168 cm) och Anders (184 cm) tycker handtaget har en bra höjd och T sover gott trots att fötterna hänger nere.

 Yoyon med sovande barn och en Anders på Mallorca #2.

Sittande barn i vagn (på Mallorca såklart).

Yoyon är en minivagn som går att ta med som handbagage på flyget (förutsatt att den är nerpackad i en väska, annars kan det bli kalla handen från flygplatspersonalen)(vilket vi lärde oss den hårda vägen...). Den blir verkligen superliten hopfälld och är därför en perfekt resevagn. Lätt att fälla ihop och lätt att bära är den också. Dessutom är den jättesmidig, lättkörd, lättstyrd och ger en rejäl känsla trots litenheten. Varukorgen är förstås i minsta laget men är lättåtkomlig och rymmer mer än man kan tro.

Den variant jag har är från 2013 och på den versionen är suffletten tyvärr ganska kort. På senare modeller finns en solkeps som alltså tyvärr saknas på vår vagn. En annan sak som är mindre bra med Yoyo är att sittläget är ganska bakåtlutat och att det är svårt att fälla upp sitsen i ryggen när barnet sitter i. Det blir för tungt för att orka dra hela vägen.


 Jämförelsebilder på Yoyo och Brio Spin ihopfällda. Ganska så markant skillnad - och då är ändå Spinen en ganska liten sulky.

Mini Rodini-åkpåsen funkar okej att ha i vagnen men sitter inte superbra på plats. Det beror förmodligen på att Yoyon har ett litet ryggstöd som det är svårt att fästa åkpåsen runt och att det är en så "öppen" vagn, det finns liksom inget som håller åkpåsen på plats.

För att sammanfatta - jag älskar den här vagnen! Visst, vissa saker funkar inte tipptopp men man kan inte heller begära att en pyttesulky ska ha samma funktioner som en duovagn. Smidigheten och lättheten väger upp det mesta. Vi använder Yoyon dagligen och är otroligt nöjda. Vi kommer använda den tills T slutar åka vagn, så det här är kanske den sista vagnen jag får köra :'(

lördag 14 maj 2016

Bråkigt.

Tvåårsåldern brukar kallas "terrible twos" och jag har börjat förstå varför. I det senaste har det förut så harmoniska barnet lagt sig till med ett ganska så oharmoniskt beteende. Det slåss, bits, kastas saker och krånglas med sådant som tidigare förflutit tämligen smärtfritt.

Jag blir VANSINNIG av sådant här tjafsande. Jag blir verkligen det. Jag fattar när det handlar om att protestera mot tråkiga begränsningar eller att inte få göra det man vill, men när det är till synes helt random konfliktsökande beteende? Vad är grejen?! Varför? Handlar det om jävulskap eller bristande impulskontroll eller något annat, typ utveckling mot att bli en självständig individ? Eller är det backlashen för att T hittills varit ett sådant "lätt" barn?

Jag vet inte. Jag vet bara att det gör mig smått galen och att jag behöver bli bättre på att hantera detta. Någon som har tips? Är det att blunda, räkna till tio och rabbla this too shall pass som ett mantra som gäller?


Avslutar med en bild på ett dansande barn vid ett konfliktftitt tillfälle. För de allra flesta stunderna är ju faktiskt just så, konfliktfria. Det är bara svårt att komma ihåg de gånger man mest av allt vill låsa in sig i ett ljudisolerat rum och skrika av sig frustrationen över ett barn som totalt sätter sig på tvären.

lördag 7 maj 2016

Sista dagen på Mallorca

Den allra sista dagen på resan var också den varmaste. Vi gjorde ingen utflykt utan stannade på vårt hotell (Alcúdia Pins) hela dagen, förutom för att gå till vår favoritstrandbar Coco beach och äta paella och dricka drinkar. Jag tog bara några få bilder:

Naturligtvis hängde vi på stranden och lekte med dumpern, grävmaskinen och vägvälten. 

Andersgalningen badade i det svinkalla havet.

Det blåste ganska mycket på stranden så efter ett tag hängde vi vid poolområdet istället. 

Och här är vi plötsligt på flygplatsen. T hittade till sin stora lycka ett tåg att leka i...

...och slocknade sedan på planet. 

Klockan tre på natten cirka var vi hemma efter åtta härliga dagar på Mallis. En så himla vacker ö det är! Oerhört turistig men kan man bara bortse från det så är det ett fantastiskt resmål. Om vi åker dit igen skulle jag dock inte välja charterresa och att bo på familjeresort. Svintråkig mat, både på och utanför hotellet och det fanns inget att göra när det regnade. Jag tror det är mycket bättre att bo på ett "vanligt" hotell i en stad eller att hyra hus eller lägenhet och gärna hyra bil. Helst också bo på några olika orter så man får uppleva så mycket som möjligt av ön. Sen är nog den bästa tiden att åka i slutet av augusti eller början av september, när det fortfarande är varmt i luften och i havet men de flesta turisterna har åkt hem.

Jag är så sugen på att resa mer nu! Finns hur många platser som helst jag skulle vilja resa till men de som känns mest realistiska och Torsten-kompatibla i nuläget är Frankrike, Italien och Lissabon. Allra helst skulle jag vilja bila ner, gärna i juni. Vi får se, kanske blir det någon resa nästa sommar. Nu ska jag passa på att njuta av sommaren som kommit till Malmö.

T spanar ut över havet tidigare idag. 

onsdag 4 maj 2016

Alcúdia

I måndags åkte vi hem från Mallis men jag kör på med Mallorca-inlägg ett litet tag till. Den sjunde och näst sista dagen åkte vi till Alcúdia, en - gissa tre gånger - drömmig och pittoresk liten ort (vad annars?). Så här såg det ut:

Tvingade Anders att ta några bilder jag skulle kunna ha som ny Facebookprofilbild. Det blir dock inte denna. 

Här åt vi lurre! Ca'n Sino, en restaurang med mysig innergård som rekommenderades av en guidebok. 

Maten var omnomnom. 

Eftersom vi var på semester drack vi såklart öl till maten fast klockan bara var ett. Cray cray! 

Här står Anders och det sovande barnet framför en gammal byggnad. 

Detta foto däremot kanske blir profilbild på fejan. 

Längs med staden gick en mur som man kunde gå på vilket jag gjorde. Utsikten från muren var finfin och till exempel kunde man se drömmiga trädgårdar. 

Barnet vaknade och myste med en vägg.

Samt sprang. 

Drömmig del av hus #1

Drömmig del av hus #2