torsdag 29 augusti 2013

När allt inte ser bra ut.

Idag var jag på kontroll hos barnmorskan och för första gången såg inte allt bra ut. Det visade sig att jag  har äggvita i urinen, något som kan betyda att jag har havandeskapsförgiftning. Så på lördag har jag fått tid på förlossningen i Kristianstad för att ta prover för att se om det är havandeskapsförgiftning jag har. Jag har dock inga andra symptom, inte ens högt blodtryck, och barnet verkar må bra där inne i magen så jag är inte jätteorolig. Skulle det visa sig att jag har havandeskapsförgiftning verkar det inte heller som att man gör så mycket åt det, om inte blodtrycket stiger eller barnet visar tecken på att må dåligt. Det man gör i så fall är se till att barnet kommer ut, genom kejsarsnitt eller igångsättande av förlossningsskedet. Och det känns helt ok. Eller ja, vill helst inte göra kejsarsnitt, men har inget emot att barnet kommer lite tidigare än beräknat. Tråkigt dock om jag missar bröllopet jag planerat att gå på på lördag.

Det här är en ny situation för mig, hittills har allt gått så himla smidigt under graviditeten och alla värden och prover har sett bra ut. Och det här behöver inte heller innebära något negativt egentligen, men det kan göra det. Så nu får jag lära mig att förhålla mig till detta, att något kan vara fel och att det kanske inte blir som jag tänkt.


Och så här såg jag ut i igår, i vecka 39 (38+0). Det syns att magen sjunkit nedåt och att Skrutthen börjat göra sig redo att komma ut.

fredag 23 augusti 2013

Livet genom instagramfilter #3.

 Gosedjurskonferens i Skrutthens vagga. Diskussionsämnet var vem som kommer vara mest populär hos Skrutthen.

 Köpte Hello Kitty-toapapper för att väga upp alla vuxenpoäng vi fått den senaste tiden.

 Jag fick finbesök av diverse jurizter i lördags och lagade mitt livs första trerättersmiddag. Förrätt: färgrik sallad med fetaost.

 Varmrätt: champinjonrisotto. Svår att få fin på bild, men väldigt god.

 Efterrätt: chokladmousse med jordgubbar. Mmmhhmmmmmmm.

 Vi har köpt bil! En Saab 9.5, en riktig familjebil. Här håller Anders på och tvättar den så den är fin och ren inför Skrutthens ankomst.

Använde min regnjacka för första gången på länge. Kunde knäppa två knappar i den.

Jag och magen i onsdags när vi gick in i vecka 38 (!!!). Skrutthen räknas nu som fullgången (!!!) och det är helt ok om hen får för sig att komma ut nu. Hör du det, Skrutt? Komsi komsi...

Fika med Karin i Malmö.

PS - vill någon följa mig på instagram heter jag "jurizten" där.

söndag 18 augusti 2013

Om barn, integritet och sociala medier.

Detta med barn, integritet och sociala medier är något jag funderat mycket på i takt med att magen växer. Snart är Skrutthen här - och jag måste ta ställning till om bilder på hen ska få finnas i sociala medier (dvs här på bloggen, twitter, facebook och instagram). Jag och the baby daddy är inte riktigt överens i den här frågan. Han skyr sociala medier som pesten, jag älskar dem. Fick jag bestämma helt själv skulle jag lägga upp bilder på Skrutthen på internetet, i alla fall som bebis. Anders vill inte att jag lägger upp några foton alls - möjligen en "hej nu har Skrutthen fötts"-bild bara för att berätta för omvärlden att ja, nu har bebben kommit.

Bland de sociala medier-mammor jag följer finns det alla möjliga varianter av hur de förhåller sig till barnens existens på nätet; de som inte lägger upp några bilder alls, de som bara lägger upp spädbarnsbilder, de som visar bilder där en inte ser barnens ansikten och de som har bilder där en ser allt. Jag tycker, naturligtvis, att alla får göra som de själva vill och stör mig extremt mycket på de som förfasar sig över och dömer föräldrar som visar upp barnen på nätet. Jag tror inte att ungarna lider någon direkt skada av det finns bilder av dem på sociala medier. Och jag älskar när folk visar bilder på barn och bebisar, det finns ju inget mysigare. Bloggen/instagramkontot blir mycket roligare att följa om det finns foton. Men - som Anders brukar påpeka - ett barn har ju själv inte valt att vara med på bilderna. När jag lägger upp bilder på andra än mig själv brukar jag kolla med vederbörande att det är okej. Det går ju inte riktigt att göra med en bebis. Kanske kommer Skrutthen inte bry sig alls, kanske blir Skrutthen förbannad över att det finns bilder på hen på nätet som publicerats utan hens tillstånd.

Summa summarum av det hela är att jag inte riktigt vet själv hur jag kommer göra med Skrutthens närvaro på sociala media. Det känns jättetråkigt att inte visa foton, särskilt med tanke på de släktingar och vänner som inte befinner sig i Skrutthens omedelbara närhet och därmed inte kommer träffa hen så ofta. Då är det kul att kunna visa bilder här och på instagram/facebook så att de i alla fall blir lite delaktiga i bebbens liv. Men jag kommer inte lägga upp bilder om inte både jag och Anders är överens om att det är okej. Så, vi får väl helt enkelt se hur det blir. Ni lär ju märka resultatet.

Jag är nyfiken på hur andra resonerar kring detta - vad tänker ni om barn, integritet och sociala medier?

onsdag 14 augusti 2013

statusuppdatering vecka 37


Hej där vecka 37 (36+0) och andra veckan av föräldraledighet utan barn! 90,4% av graviditeten har passerat och det är 27 dagar kvar till BF, enligt min gravidapp. I eftermiddag är första träffen med föräldragruppen och jag är mycket spänd inför detta. Jag hoppas på att det är trevliga människor som är där som jag kan umgås med under min ledighet.

I övrigt sover jag uselt. Jag har svårt att somna och hur jag än ligger är det obekvämt och gör ont någonstans. Jag har dessutom börjat på halsbränna på nätterna. Tydligen kan sömnsvårigheterna bero på att kroppen vänjs vid att sova dåligt inför att bebisen kommer att hålla en vaken om nätterna. Det hade ju varit trevligare att få passa på att sova ut kan jag tycka men så funkar det alltså inte.

Hur tillbringar jag då mina föräldralediga dagar pre-Skrutt? Jag sover till ca kl 10 (försöker gå upp tidigare men det är svårt pga är så trött pga sovit dåligt). Går upp, äter frukost och kollar på Desperate housewives och Sjunde himlen på kanal 5. Gör mig i ordning, bäddar, diskar. Sedan brukar jag pyssla (t ex virka) en stund eller greja med nåt. Äter lunch. Vilar/sover 1-2 timmar. Pysslar vidare, kanske läser lite eller kollar på någon tv-serie. Anders kommer hem och vi äter middag. Kanske går en promenad efteråt. Pysslar, igen. Kollar på tv/film. Går och lägger mig. Ja, ni hör ju - det är ett fantastiskt actionfyllt liv jag lever! Inte. Är än så länge inte direkt uttråkad faktiskt, tycker dagarna ändå går ganska fort. Det hade dock varit skoj att ha någon att umgås med ibland på dagtid men kanske träffar jag någon på föräldragruppen idag. Hoppas, hoppas.

torsdag 8 augusti 2013

Preggolista

Den här gravidlistan hittade jag hos Nova och fick genast ett oemotståndligt sug att göra en själv.

Hur gamla är du och din partner?
Jag är 29, Anders fyller 32 i oktober.

Hur fick du beskedet att du var gravid?
Kissade på en sticka 6 januari. Det blev ett jättesvagt rött streck, så jag kissade på sticka nr 2. Fortfarande svagt streck. Enligt Google spelade det ingen roll om strecket var svagt, fanns det ett streck var det positivt. Det vågade jag inte tro på så dagarna efter kissade jag på fyra stickor till. Alla var positiva. 

En av sex stickor jag kissade på.
Vilken vecka var du i då?
Vecka 5.

Hur reagerade du när gravtestet var positivt?
Trodde inte det var sant. Eller, vågade inte tro att det var sant. Kunde inte på riktigt fatta att jag var gravid förrän första ultraljudet i vecka 13. 
Hej Skrutthen!


Hur berättade du för din partner att du var gravid?
Visade teststickorna för Anders. Han skrattade och sedan satt vi tysta i soffan och försökte ta in att vi faktiskt väntade barn. 

Var det planerat?
Ja.

Hur lång tid tog det för dig att bli gravid?
Gick på första försöket (vilket bidrog till att jag hade så svårt att fatta att jag var preggo - det kunde ju liksom inte ha gått så fort och lätt?).

Var du orolig för missfall?
 
Ja, fram tills vecka 23 ungefär (när barnet kan överleva utanför magen). Är fortfarande lite orolig att något ska gå fel, dock inte mer än att jag kan hantera det. 

Vem i er närhet fick veta nyheten först?
Jag berättade för en kollega två dagar efter första gravtestet. Hade inte tänkt säga något men kunde inte hålla mig... Berättade också för några nära vänner samma dag. Familjen ville jag vänta med tills det hade gått tolv veckor pga jag ville att det skulle vara mer säkert.

Hur gick ni ut med det officiellt?
Berättade här på bloggen, twitty, facebook och instagram (ja, jag är en sociala medier-nörd) i vecka 19. På jobbet hade jag berättat för chefsadministratören i vecka 13 pga att jag behövde ta ledigt för barnmorske-/läkarbesök. Övriga på jobbet fick reda på det allteftersom magen växte eller att jag berättade för dem. 

Första officiella magbilden.
Hur reagerade din familj och dina vänner när du berättade att du var gravid?
De blev glada, såklart.

Tog ni reda på kön?
Nej. Vilket kön barnet har är för övrigt den absolut vanligaste frågan jag fått under graviditeten. För det är så himla viktigt...

Känner du dig redo att bli mamma?

Ja. Av allt jag gjort här i livet så är detta - att få barn - det absolut mest självklara, det mest rätta valet jag någonsin fattat. Detta att bli mamma ska bli så oerhört spännande. Tänk att få se en annan människa växa upp. Tänk att jag ska vara med och forma det här barnet. Fantastiskt ju! (Och lite läskigt...)

Hur känns det att ha en bebis i magen?
Häftigt. Ju längre tiden går, desto mer känns det verkligen som att det är en liten människa där inne. Någon som växer och rör på sig och som faktiskt ska finnas på andra sidan magen en dag. 

Hur mycket har du gått upp i vikt under graviditeten?
Hm. Jag vet inte om jag vill svara på den här frågan. Jag tycker det är alldeles tillräckligt mycket vikthets som det är kring graviditeter och jag vill inte vara en del av det. Jag kan dock säga att jag inte gått upp särskilt mycket, men jag vägde å andra sidan mycket innan graviditeten. Så trots liten viktuppgång väger jag nog mer än vad de flesta preggon gör. Jag är väldigt tacksam över att jag gått upp så lite som jag gjort, just för att jag redan hade en rejäl vikt att bära. Min kropp behöver liksom inte fler kilon att dra runt på.

Cravings?
Ett tag var jag väldigt sugen på kalamataoliver, sourcream & onion-chips och Granny Smith-äpplen. Det var dock inte på den nivån att jag fick panik om jag inte fick äta detta. Lite tråkigt, jag hade sett fram emot att köra upp Anders mitt i natten för att jag absolut MÅSTE ha typ saltgurka och lakrits. Sugen har dock lagt sig nu och jag har inga direkta cravings för närvarande. 

Födelsedagspresent från mina syskon...
Gravidkrämpor?
Det gamla vanliga; illamående och trötthet i början, senare ryggont och en del sammandragningar. Jag tror dock jag har kommit lindrigt undan vad gäller graviditetskrämpor, om jag jämför med andra, och det är jag förstås tacksam över.

Har ni några färdiga namn?
Pojknamn ja, flicknamn nej. Kommer inte avslöja vad det är för namn som är på g förrän Skrutthen är född.

Hade ni lätt för att komma överens om namn?

Pojknamnet ja, flicknamnet nej. Hence varför vi inte har något flicknamn... 

Hur länge ska du vara mammaledig?

Påbörjade föräldraledigheten i måndags och kommer avsluta den 31 mars nästa år. Sedan tar Anders över.

Ska ni dela på föräldraledigheten?

JA. Så som vi planerat nu tror jag att jag tar ut 12 dagar mer eftersom jag är hemma länge innan ungen kommer men det tänker jag att Anders får ta igen vid ett senare tillfälle. 50/50 är det enda som gäller här och det är jag stenhård med.

När är bebisen beräknad att komma?
10 september men hen får väldigt, väldigt gärna komma tidigare än så. 


I vecka 13...

...och i vecka 36, där jag befinner mig nu. Det har hänt en del, så att säga. 

söndag 4 augusti 2013

Detta är alltså vad jag har att se fram emot.

Gravidbloggen Preggo preggo frågade hur det känns att få värkar och fick massa svar. Jag fastnade speciellt för den här kommentaren (klicka på bilden för att se den i en större version):


Åh, vad jag ser fram mot att föda! Ska bli såååå kuuuul. Inte. Eller ja, väldigt roligt att ett litet skruttbarn kommer ut, men inte skoj att genomlida den här smärtan. Det behöver ju i och för sig inte kännas så här för mig, jag kanske får värsta lätta förlossningen (yeah right). Kan väl inte påstå att jag egentligen är jätteorolig inför att föda. Det är lite läskigt att veta att jag måste göra något som förmodligen kommer göra ont och som jag har noll kontroll över men jag är också nyfiken på hur det kommer vara. Det går ju liksom inte att föreställa sig innan hur det faktiskt är.

Apropå förlossning, så ligger Skrutthen rätt i magen nu med huvudet nedåt, enligt senaste kontrollen hos barnmorskan. Det innebär att Skrutt börjar bli redo att joina världen och förmodligen inte kommer gå över tiden och kanske, kanske till och med kommer lite tidigare än beräknat (hoppas!).