söndag 28 april 2013

Det där med kön...

...tycks vara väldigt viktigt för vissa. Idag fick jag frågan av en äldre släkting vilket kön jag önskar att Skrutthen har. WTF tänkte jag (men svarade att jag inte bryr mig). Varför skulle jag vilja att barnet har det ena eller andra könet? Såvitt jag vet är enda skillnaden att den ena sorten har en snippa och den andra en snopp. Eller är det så att snoppen gör att en pojke vill spela fotboll, snickra och leka med bilar? Medan snippan gör att en flicka vill vara prinsessa, måla naglarna och dansa balett? För det är tydligen förutbestämt vilka intressen ett barn kommer ha beroende på vad som finns mellan dess ben. Visserligen finns det ju flickor som spelar fotboll och pojkar som dansar balett men de är säkert homosexuella allihop. (Obs, ironi!)

Jag. Blir. Så. Trött. Låt barn vara individer istället för Flickor & Pojkar. Sluta sätt etiketter och skapa förväntningar på människor utefter vilket biologiskt kön de har. En kompis till mig med en två månader gammal son berättade att hon fick negativa kommentarer om pojken hade på sig något med minsta lilla rosa i. "Det där kan han inte ha på sig, han är ju pojke". Alltså SUCK. Vad tror folk ska hända om en pojke har rosa kläder? Att han blir gay? För det vore ju verkligen det värsta som skulle kunna hända...

Men det är lika bra kanske att vänja sig. Folk med könsstereotypa åsikter finns det ju gott om. Men nåde den som försöker tvinga in mitt barn i de typiska könsrollerna.

Om jag vill ha en sådan här till min bebis, oavsett kön? Jajamensan! Finns här.

tisdag 23 april 2013

Det allra första inlägget


9 januari 2013

Har nu vetat i tre dagar att jag är gravid. Har tagit sex graviditetstest som alla visat positivt. Kan ändå inte fatta. Är jag verkligen gravid? Det är ju helt osannolikt. Jag, en blivande mamma? Ska jag och Anders ha en bebis? Nej, det kan väl ändå inte stämma? Fast jag har ju ont i brösten och i ryggen, klassiska gravidsymptom. Så jo, kanske. Kanske är det en liten liten Skruttis där inne trots allt.

Tror inte jag kommer förstå helt förrän det börjar synas.

(Utdrag ur min graviddagbok, det första inlägget. Kan meddela att jag fortfarande inte riktigt har fattat, även om det sjunkit in lite mer nu än vad det hade gjort då.)

Ett av de sex graviditetstesterna jag tog. 

lördag 20 april 2013

v. 20 (19+3)

En liten statusuppdatering så här halvvägs (!!!) genom graviditeten:

Jag har börjat få ont i ryggen, längst ner i ländryggen (heter det så?). Kan vara foglossningar, eller den ökade tyngden, eller att hållningen blir annorlunda (en tippar ju liksom framåt lite med kroppen). Det är lite jobbigt men överkomligt. Jag vet dock inte hur jag ska lindra det, funderar på att köpa en sådan där vetekudde som en värmer i mikron. Det kanske hjälper.  

Jag är väldigt sugen på kalamataoliver (vilket Anders för övrigt hade köpt till mig igår, utan att jag bett om det. Han är rätt bra, den mannen<3). Frukt i olika former är fortfarande en favorit. Jag har inget sötsug alls i princip – vilket är väldigt skönt.

Jag skriver graviddagbok, något jag gjort till och från under hela graviditeten. När Skrutthen väl är född ska jag kan skriva en förlossningsberättelse och lägga till i dagboken. Den ska jag sedan skriva ut och spara och ge till Skruttis någon gång i framtiden. 

I tisdags hände det jag fruktat en tid nu – en kollega på mitt jobb (ingen jag umgås med) tog på min mage! Utan att fråga! Fruktansvärt obehagligt. Varför gör man så? Hur kan man tro att en gravid kvinnas mage är till för andra att ta på? Det är fortfarande MIN kropp! Ingen skulle ju gå fram och klappa mig på magen om jag inte var gravid så varför är det plötsligt okej att göra bara för att det är ett foster där inne? Jag fattar inte hur man tänker när man tar sig friheten att ta på någon annans kropp på det viset, särskilt inte när det är en person man inte känner så väl. Jag blir förbannad. 

söndag 14 april 2013

Skrutthens första present.

 Skrutthens första present och första kläder.En viss blivande moster kunde inte hålla sig från att köpa bebiskläder... Vilket jag förstår, babykläder är ju det gulligaste som finns.

Och så här såg jag ut igår, v. 19 (18+3). Jag ska alltså bli ungefär dubbelt så stor innan Skruttis behagar ploppa ut. Gulp. Men glädjande nog får jag fortfarande på mig min vårjacka, yay!

onsdag 10 april 2013

Hej Skrutthen!


Den här lille krabaten - Skrutthen kallad (av mig i alla fall, hens inte lika politiskt korrekta pappa säger Skrutten) - bor i min mage. Hen har gjort det i 18 veckor (19+0) och beräknas ploppa ut om exakt fem månader, den 10 september. Det är huuur långt som helst dit ju! Vill att Lillskrutt ska komma nu. Eller alltså, vill att det ska vara den 10 september nu. Längtar att efter att få gosa med liten pluttbebis<3

Framöver kommer den här bloggen bli främst en graviditets/bebisblogg, även om jag såklart kommer fortsätta med womance-temat. Det blir mycket barntankar och blivande mammafunderingar. Det får ni stå ut med!