tisdag 31 december 2013

Året 2013.

Så här på årets allra sista dag passar det ju utmärkt att fylla i en årslista (har kopierat denna från Nova):

Gjorde du något under 2013 som du aldrig gjort förut?
Var gravid, födde barn och blev mamma. 

På väg hem från BB 20 september.
Har du några nyårslöften? 
Blogga mer! Måste bli bättre på att skriva här, har ju så mycket jag funderar på som jag vill dela med mig av. 

Hur skulle du beskriva din stil 2013?
Med tanke på att jag årets första nio månader var gravid och årets tre sista månader ammade så har min stil mest gått ut på att anpassa mig efter det. Årets största klädchock var nog att jag började använda jeans, något jag inte haft på väldigt länge. 

Typisk gravidoutfit.
Vilka länder besökte du?
Spanien. 

Barcelona, juni 2013.

Bästa minnet från 2013?
Här önskar jag att jag kunde skriva den 18 september, dagen då Torsten föddes. Men det är inte mitt bästa minne, tyvärr. Jag var alldeles för chockad och traumatiserad efter förlossningen för att kunna njuta av mitt barn. Jag ska skriva mer om det senare för det förtjänar ett eget inlägg. 

Jag vet faktiskt inte riktigt vad som är mitt bästa minne från 2013. Kanske den senaste veckan, när vi varit hemma tillsammans alla tre. Eller när vi besökte Wanås sista helgen i oktober, vår första utflykt som familj: 




Bästa köpet?
Amningskudden!


Vad spenderade du mest pengar på?
Saker till Torsten, vår bil, inredning. 

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Torsten såklart! 

Min familj<3
Var du gladare eller ledsnare under 2013 jämfört med tidigare år?
Ledsnare under hösten. De första tio dagarna efter att T fötts var riktigt, riktigt jobbiga. Sedan blev det långsamt bättre och bättre och nu skulle jag säga att jag mår rätt bra. 

Är det något du saknat 2013 som du vill ha år 2014?
Egentid samt att träffa mina vänner utan att Torsten är med. 

Vilken var din bästa månad? 
December. 

Vad ser du mest fram emot med år 2014?
Att sluta helamma, börja jobba (det ser jag dock fram emot med mycket blandade känslor), följa Torstens fortsatta utveckling, att få resa förhoppningsvis, göra mysiga familjeutflykter och att lära känna Torstens två kusiner. Jag har en känsla av att 2014 kommer bli ett riktigt fantastiskt år. 


PS. För exakt ett år sedan var jag i Jordanien med mina juriztvänner och firade nyår. Jag trodde att jag fått min mens och var helt säker på att jag inte var preggo. Tänk vad fel jag hade... och tänk så mycket livet kan förändras på ett år. Mvh hobbyfilosofen

måndag 30 december 2013

Hem ljuva hem.

Igår kom vi hem till Hässleholm igen efter att ha varit på vift på västkusten i en vecka. Jättekul (men intensivt) att träffa släkt och vänner och minst lika skönt att komma hem. Det är kanske lite pensionärsvarning på det, men en av de bästa sakerna med att resa är enligt mig att man uppskattar vardagen så himla mycket mer. Bara detta att få sova i egen säng eller att kunna byta Torstens blöjor på ett riktigt skötbord är ju rätt fantastiskt.

Imorgon är det nyårsafton och den här lilla familjen ska fira i Lund med middag hos vänner. Det blir lugnt och skönt och alldeles lagom.

I övrigt ska vi fixa i ordning en barnstol till Torsten - hur bisarrt är det inte att han snart kan sitta i en egen stol???


Så här ser stolen ut pre-makeover. Den är fyndad på loppis för 50 kr men är lite sliten och behöver fräschas till. Fortsättning följer...

tisdag 24 december 2013

God jul!


Torstens första julafton! Sötare tomtenisse har nog aldrig skådats... 

söndag 22 december 2013

131222.

Mannen sover, barnet sover, jag borde också sova (klockan är ju ändå tio) men passar på att blogga lite istället. Vi befinner oss för närvarande i Uddevalla, hos mina föräldrar och katten Svensson. Imorgon ska vi köpa de sista julklapparna, klä granen och... Tja, inte göra så mycket mer. Njuta av att vara lediga tillsammans alla tre (Anders börjar inte jobba igen förrän 7 januari, yay).


Torsten har (äntligen!) börjat intressera sig för sina leksaker och favoriten just nu är den här fina elefantspeldosan från Littlephant.

torsdag 19 december 2013

Vi överlevde!

Vi överlevde vaccinationen! Det var faktiskt inte så farligt som jag trott. Torsten blev ledsen av spruta nummer två men tröstades fort. Han verkar inte ha fått feber men var lite ledsen förut så han fick en alvedon, just in case att ledsenheten berodde på att det gjorde ont. Det var jobbigt för mammahjärtat detta men skönt att ha det överstökat. Nästa vaccination är om två månader och den brukar vara mindre jobbig, enligt BVC-sköterskan.

I övrigt är han 62 cm lång och väger drygt 5,6 kilo.

Nyvaccinerad men ändå ganska glad. 

onsdag 18 december 2013

Tre frickin månader!

Alltså, kan någon förklara för mig hur det är möjligt att det har gått tre månader sedan jag låg på sjukhuset i Kristianstad med ett litet, litet knyte på bröstet och försökte greppa att jag precis blivit mamma? Om tiden ska fortsätta gå så snabbt som den gjort sedan Torsten föddes så kommer han ju ta studenten typ... imorgon (apropå imorgon så ska han få tremånadersvaccinet då, usch och fy. Det ser jag inte fram emot).


Han har börjat ha storlek 68 i kläder nu. De är liiite stora men kläderna i 62 börjar bli liiite små (plus att jag tröttnat på dem och vill ha nya grejer att klä honom i). Och kolla kinderna, de är riktigt runda och gosiga nu. Babyhull alltså, bästa någonsin:))))

Hur är livet med Torsten i övrigt då? Rätt smidigt numera. Han är för det mesta en glad prick som gillar att ligga på en filt på golvet och lyfta benen rakt upp i vädret och kolla på vad mamma och pappa gör. Ganska lättroad med andra ord... Han fortsätter att sova bra på nätterna, vaknar var tredje-fjärde timme och vill äta men somnar sen om med en gång. Ibland har han svårt att komma till ro på kvällen men brukar somna vid kl 21-22. På dagarna sover han inte mycket, max två timmar och oftast lite drygt en timme plus att han ibland sover en liten stund direkt när han ammat. Han ammar fortfarande långa stunder men (ibland) utan amningsnapp! Bara sådär började han suga utan den och det funkar bra, förutom att det gör lite ont emellanåt. Kanske är det bara en vanesak, jag hoppas det. Vore skönt att slippa amningsnappen framöver även om det fungerar bra med den.

Annars är jag mest förundrad över att jag faktiskt är den här lille killens mamma? Att jag får vara med och se honom växa upp, hur fantastiskt är inte det!

tisdag 17 december 2013

Alternativ.

Av en slump hamnade jag häromdagen på en "alternativ" föräldrablogg där jag med en gång blev helt fast. Bloggen skrivs av Maria som flyttat till Bolivia med sin man och son för att bygga ett lerhus, odla sitt egen mat och leva ett fritt liv, väsensskilt från hur jag och andra medelsvenssons lever. Jag blir otroligt fascinerad och inspirerad av det här, framförallt hur Maria ser på barnuppfostran (fast hon skulle nog aldrig använda ordet uppfostran). Till exempel så kommer inte barnet gå i skola utan föräldrarna tillämpar unschooling, något jag aldrig tidigare hört talas om och som jag först tyckte lät urknasigt. Men ju mer jag läste om det desto vettigare tyckte - tycker - jag det verkar. Jag minns själv hur tråkigt och icke-stimulerande jag tyckte det var i skolan, fram tills jag började gymnasiet när det började bli utmanande och roligt (säkert för att man till ganska stor del själv fick välja kurser). Jag minns att jag i mellanstadiet mest satt och stirrade ut genom fönstret alternativt tittade på hur urtavlan på väggen rörde sig. Att vara tvingad att göra något är ju verkligen ett säkert sätt att ta död på allt vad kreativitet, nyfikenhet och vetgirighet heter. Jag tror verkligen att barn (och vuxna) mår bra av att lära sig nya saker genom egen lust och vilja. Nu kommer jag inte unschoola Torsten pga förbjudet i Sverige och jag skulle aldrig stå ut med att vara hemmaförälder men jag gillar idén. Reggio Emilia-pedagogiken är tydligen lite åt det hållet, kanske vore det ett alternativ? Haha, jag som tidigare förkastat Waldorf och Montessori och andra "flummiga" pedagogiska synsätt....................

Förutom oskolandet har jag också lärt mig att det finns andra sätt att ta hand om barn på än det traditionella, "svenska" sättet. Som att man inte måste ha rutiner, eller säga "nej" till sitt barn (annat än om det är akut livsfara), eller lära barnet att sova i egen säng. Nära föräldraskap kallas det, att va ha tillit till sitt barn och låta dess behov styra. Superintressant och väldigt vettigt, även om det är en del saker jag inte skulle palla att göra.

Barn"uppfostran" alltså, vilken grej! Det måste jag läsa på mer om och blogga mer om. Helt klart mitt nya favoritämne.

lördag 14 december 2013

Medlemskapet i mammaklubben.

En sak jag verkligen gillar med att vara mamma är att jag automatiskt får något gemensamt med en stor mängd andra kvinnor. Plötsligt finns det en gemensam nämnare som gör att det inte alls är konstigt att börja prata med främlingar eller återuppta bekantskapen med människor jag inte haft kontakt med på länge. Som när jag köpte klänning till Torstens dop på Monki och tjejen i kassan frågade mig om Torsten och berättade om sina barn och jag sade att jag skulle ha på mig klänningen på hans dop och hon tyckte det var så fint. Eller när äldre damer kommer fram till mig på stan och pratar om hur söt Torsten är. Eller när jag får förnyad kontakt med klasskompisar från gymnasiet för att vi alla har små barn, trots att vi inte har umgåtts regelbundet sedan vi tog studenten för tio år sedan. Eller alla mina internetmammakompisar som jag hänger med på bloggar och instagram, för att vi alla fått barn ungefär samtidigt. Eller att jag tar kontakt med en kompis kompis på facebook för att vi har varsin bebis och så börjar vi ses regelbundet med våra barn.

Medlemskapet i mammaklubben kan också göra att en vänskap fördjupas, för att det finns något som båda gått igenom och kan relatera till och prata om i evigheters evigheter, för barnsnacket tar liksom aldrig slut. Till exempel kom Helena i torsdags på ett mycket uppskattat besök hela vägen från Stockholm för att avhandla förlossningar, graviditeter, den första jobbiga bebistiden, amning, genus, mammabloggar, uppfostran och annat som är så himla viktigt just nu.

Åh, vad jag gillar att få vara med i mammaklubben. Det är den bästa klubben jag någonsin varit med i.

Torsten och Helena tävlade om vem som kunde charma den andra mest. Vet inte riktigt vem som vann. 

PS. Det låter kanske som att jag bara vill umgås med andra mammor men så är det förstås inte. Det är bara det att jag gillar att det är så lätt att få kontakt med en stor grupp människor som en har något gemensamt med. 

fredag 13 december 2013

Det värsta.

Jag och Torsten var ju bio förra onsdagen. Filmen vi såg heter Återträffen och handlar om en tjej som varit mobbad i skolan. I vuxen ålder försöker hon prata med sina forna klasskamrater om vad som hände under skolåren, vilket går sådär. Det är en fantastiskt bra film som alla borde se.

Jag tyckte filmen var jobbig att titta på av flera skäl men främst för att jag blev påmind om min största rädsla vad gäller T, nämligen att han ska bli mobbad. Jag är generellt sett förvånansvärt lugn som förälder (med tanke på att jag brukar vara expert på att oroa mig), det är inte mycket som stressar upp mig men just mobbning är det absolut värsta jag kan tänka mig (förutom cancer, hu, och andra fruktansvärda sjukdomar). Att veta att ens barn mår dåligt på grund av andra ungars sviniga beteende och inte kunna göra något åt det, finns det något värre? Det är klart att jag skulle försöka stoppa mobbningen men en kan ju inte göra så att ens barn blir omtyckt av andra ungar. Det jag kan göra, tänker jag, är att arbeta hårt för att T ska få en bra självkänsla och därmed löpa mindre risk att utsättas för mobbning, förhoppningsvis. Försöka arbeta förebyggande, så att säga.

Jag vet att vissa resonerar som så att det är värre, eller i alla fall lika illa, att ha ett barn som mobbar. Jag håller inte med om det för det är ett beteende man kan jobba med hos barnet och förändra. Att ett barn blir mobbat är ju dock aldrig det barnets fel och därmed inte heller något en kan ändra på. 

torsdag 12 december 2013

Hur hinner de?

Hur hinner alla andra bloggmorsor med att blogga så ofta? Jag fattar inte. Eller har de bebisar som sover mycket under dagen (och då sover ensamma)? För det har inte jag, inte för tillfället i alla fall. Torsten sover kanske 1,5 timme (max två) under dagen, och då bara om vi är ute och promenerar, om jag bär på honom eller ligger bredvid honom i sängen. När han är vaken vill han för det mesta amma eller bli buren på. De stunder han ligger i babygymmet eller på en filt på golvet (förvånansvärt populärt) eller sitter i babysittern passar jag på att äta, duscha, städa, hänga tvätt, plocka i och ur diskmaskinen och andra roliga grejer. Att blogga hinns helt enkelt inte med. De två senaste inläggen har jag skrivit sent på kvällen, när T sover och jag också borde sova egentligen men bara måste få skriva av mig lite. Jag blir lite frustrerad av detta, för jag har ju så mycket jag vill blogga om.

onsdag 11 december 2013

Torsten tolv veckor.

Jag blir vansinnig! Blogger-appen är helt värdelös, den funkar aldrig. Nu hade jag skrivit ett långt inlägg som bara försvann när jag skulle publicera det. Grrr...

Hur som helst - Torsten blir alltså tolv (!!!) veckor idag. I söndags döptes han, i Uddevalla kyrka. Han skrek väldigt mycket mindre än den andra bebisen som döptes samtidigt, hehe... Det hela gick bra även om jag var stressad och inte kunde slappna av. Det var första gången någonsin som jag arrangerat den typen av event och jag ville ha koll på allt och var nervös för att folk inte skulle ha det bra. Jag fick lite panik också över att alla skulle hålla i Torsten hela tiden, jag har svårt för att sätta gränser när det gäller det. Jag fattar att man vill hålla honom, att gosa med bebisar är ju det mysigaste som finns. Men jag tycker inte om när han ska vandra från famn till famn, för det gör honom orolig. Det värsta är när folk vill hålla honom fast han är ledsen, för då vet jag att han bara vill vara hos mig eller Anders. Ibland känns det som att vissa tror att de har rätt att hålla Torsten, för att de är släkt med honom (obs att detta inte gäller någon som läser den här bloggen!) och nästan rycker honom ur min famn. Jag har väldigt svårt att säga ifrån och så blir jag stressad av hela situationen. Jag måste bli bättre på det där, fast det är jobbigt.  

Dopobert.
I måndags var det första föräldragruppsträffen och i tisdags var vi på babycafé på öppna förskolan. Jag har ett litet gäng morsor som jag brukar hänga med där. Det är trevliga mammor, vi har kanske inte så mycket gemensamt förutom att vi har bebisar som är ungefär lika gamla, men just den gemenskapen gör ändå att det funkar rätt bra att umgås. Jag tycker fortfarande att det är ganska ensamt att vara föräldraledig men eftersom jag fått världens släng av dålig självkänsla plötsligt vågar jag inte fråga de andra mammorna om vi kan hänga utanför öppnis/föräldragruppen och t ex fika eller gå en promenad. Jag tänker att det är väl ingen som vill umgås med tråkiga mig och de har säkert jättemånga kompisar redan att hänga med... Gud, vad trött jag blir på mig själv. Jag har ju egentligen inget att förlora på att fråga, förutom lite värdighet kanske. Även om alla skulle tacka nej till en mammadejt så blir jag ju inte mer ensam än vad jag var innan. Kan inte någon ge mig en mental spark i baken så jag tar itu med detta?

Lill-Skrutten, inte så himla liten längre. 

onsdag 4 december 2013

Coolio.

Jag kollade på Girls s02e01 på Svt Play och upptäckte att en av karaktärerna, Shoshanna, har en likadan klänning som jag! Hur coolt?

Mintgrön historia från HM.
Åh, nu saknar jag alla mina fina, icke-amningsvänliga klänningar ännu lite mer...:'(

Torsten elva veckor

Hej Torsten,

nu är du elva veckor gammal och jag måste återigen konstatera att tiden går så sanslöst fort.

Sedan förra veckan har jag och din far påbörjat projektet att få dig att sova i egen säng. Det har lyckats två nätter, hittills. Du pratar massa massa och det känns som det kommer nya ljud varje dag. Du griper tag i saker med dina händer hela tiden och har så smått börjat uppskatta din prasselbok som låter och har massa olika typer av material en kan känna på. 

Enligt wonder weeks-appen ska du just nu befinna dig i en utvecklingsfas men det verkar du inte göra med tanke på att du för det mesta är en glad liten filur. Dessutom gör du redan det mesta som en ska ha lärt sig efter den här fasen (blåsa bubblor, vända sig från mage till rygg, följa saker med blicken mm) så kanske genomgick du den utan att vi riktigt märkte det? Det vore ju skönt om alla utvecklingsfaser passerade så smidigt...

Din elvaveckorsdag firades med barnvagnsbio i Lund. Mycket trevligt, tyckte din mamma, och du verkade inte ha alltför mycket emot det. 

måndag 2 december 2013

Om amning #4 - mysobert.

Jag vet inte vad som har hänt men den senaste tiden har jag faktiskt börjat tycka att det är ganska mysigt att amma. Säkert har det att göra med att T numera sällan mastodontammar i drygt en timme vilket gör amningen mycket lättare. Det är någonting med ljudet och hur han ser ut (rofylld och som att han njuter) som gör att jag gillar att amma. Och att han ligger och "fingrar" på mig under tiden och har mjölk i hela ansiktet när han är färdig. Det är bara så...gulligt.

(Nej men se där - även jag kan tydligen få till rosafluffiga inlägg om bebislivet! Vem hade trott det?)

PK-morsan.

Om jag byter ut alla "han" i barnvisor mot "hen"? Jajamensan! Jag blir så trött på att alla barnsånger handlar om en man, trots att de lika gärna skulle kunna vara könsneutrala. Som Ekorr'n satt i granen, En sockerbagare, En elefant balanserar, Vyssan lull etc - bara han, han, han. Inte konstigt att en lär sig redan som liten att mannen är norm.

Hälsningar
PK-morsan

söndag 1 december 2013

Barnvagnsnörderi: recension av Brio Smile.

Jag nämnde ju tidigare att jag skulle skriva ett inlägg om vår barnvagn, Brio Smile (så nu hoppas jag att åtminstone någon läsare också är barnvagnsnörd och uppskattar det här inlägget). Jag och Anders bestämde oss för en Smile efter att ha läst om den på barnvagnsbloggarna (här och här). Först var vi, eller kanske mest jag, inne på en Brio Go men kom fram till att Smile:n verkade bättre och mer prisvärd (den kostade cirka 1500-2000 kr mindre än Go om en köpte dem nya).

Jag är otroligt nöjd med den här vagnen! Den är väldigt lättkörd och smidig eftersom den har svängbara framhjul (som går att låsa) men är samtidigt stabil. Det är inga problem att använda den i kollektivtrafik då den tar lite plats, är enkel att få upp/ner för bussar och tåg och står stadigt. Den funkar att köra på grus, kullersten, gräs mm. Än har jag inte testat den i snö men vad jag hört ska den fungera bra där också. Varukorgen är riktigt stor och har höga kanter så det är ingen risk att något ramlar ur. Har en på liggdelen på vagnen är det svårt att få i stora matkassar eller otympliga grejer i varukorgen, då får en lyfta av liggdelen. Vilket i och för sig är väldigt enkelt att göra men ändå ett störande moment. Är sittdelen på är det inga problem att komma åt varukorgen.

Suffletten till sittdelen är grym! Den går i princip ända fram till bågen. Suffletten till liggdelen är tyvärr inte lika bra. En annan nackdel med liggdelen är att man bara kan bära den i suffletten, vilket gör att den blir rätt tung och otymlig att bära med bebis i. Ska en köpa en Smile till en liten bebis tycker jag att en kan strunta i liggdelen och istället köpa en hård- eller mjuklift och lägga i sittdelen (som har fullt liggläge). Då kommer en åt varukorgen, får en bättre sufflett och kan bära med sig liggdelen lätt - plus att en sparar lite pengar. Liggdelen använder en ju ändå inte särskilt länge och en mjuklift kan en dessutom ofta göra om till en åkpåse (men får man en sommarbebis är det bättre med en hårdlift eftersom de är svalare). Nackdelen med lift är att de är mindre än liggdelen så att bebisen växer ur den snabbare.

En nackdel med suffletten (den till sittdelen) är att den låter när en fäller den. Det kan ju vara ganska irriterande om en har en lättväckt bebis.

Annat som är bra med Smile är att den har många reflexer, något som kan tyckas självklart på en barnvagn men som fattas på många vagnar. Sitt- och liggdelarna placeras högt upp på chassit så att en kommer nära sitt barn, vilket jag gillar. Det går att sätta på babyskydd direkt på chassit utan att en behöver använda adaptrar, om en har Brio Primos eller Axkids babyskydd. Det är tydligen bara (?) Brio Smile och Sing som funkar med babyskydd utan adaptrar, till alla andra barnvagnar måste en ha adaptrar. Det är jätteenkelt att klicka i och ur liggdelen/sittdelen/babyskyddet på chassit. Sittdelen är vändbar så en kan välja om barnet ska sitta framåt eller bakåt. Chassit är enkelt att fälla ihop och inte särskilt tungt.

Brio Smile är helt enkelt en väldigt bra allroundvagn som jag varmt rekommenderar till alla som ska köpa barnvagn som är tänkt att användas i vardagen.