onsdag 27 november 2013

Torsten tio veckor

Hej Torsten, tio veckor gammal (och även denna vecka måste jag tänka till för att komma på hur gammal du faktiskt är. På något sätt rusar tiden förbi. Den senaste veckan har det varit mycket händer i fokus. Dina egna, som du börjat greppa saker med och gärna stoppar i munnen (händerna alltså, inte grejerna) och dina föräldrars som du gärna tar tag i och tuggar på. Kanske är det tänder på g, kanske är det bara något nytt du lärt dig.

Du kräver mycket underhållning och stimulans. Du kan nöja dig korta stunder med att sitta i babysittern och pilla på leksakerna där eller ligga i babygymmet och titta på en blinkande lampa men efter ett tag vill du bli runtburen i lägenheten så du får annat att se på.

Vi har börjat dra upp dig i händerna från liggande till sittande position. Du sitter ganska stadigt men är såklart långt från att kunna sitta på egen hand. Du blir bättre och bättre på att hålla upp ditt huvud (bättre än dina jämngamla kompisar på öppna förskolan.......) men du tycker inte det är speciellt skoj att ligga på mage och öva på att hålla uppe huvudet. Något du däremot tycker är kul är att ligga på skötbordet och trycka ifrån med fötterna mot min eller pappas mage och på så sätt skjuta dig bakåt på skötbordet. Det är också skojigt när jag leker med dina fötter, till exempel genom att pussa eller kittla dem. Titta på tv gillar du också även om det är något du egentligen inte borde göra...

Det verkar som du börjar få lite rutiner. Du äter sju gånger per dag, tidpunkterna är inte exakta men relativt stabila. Du äter ungefär var tredje timme, cirka kl. 02.00, 05.00, 08.00, 11.00, 14.00, 17.00, 20.00. Du somnar för kvällen vid nio cirka och sover mellan måltiderna under natten. Sedan blir det ett sovpass på förmiddagen och ett eller två på eftermiddagen/kvällen. Du är mer och mer vaken hela tiden, vilket är roligt men även jobbigt stundtals eftersom du kräver att det går att roa dig. Du är en bestämd liten pojke som tydligt visar när du inte är nöjd med något - vilket är ganska ofta. Men de där riktiga gallskriken blir alltmer sällsynta och det är så tydligt numera att jag kan läsa av dig riktigt bra och oftast förstår vad du vill. En lättnad för oss båda, tror jag.

Försök till bebisunderhållning. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar