tisdag 31 januari 2017

Vecka 26

är tydligen den vecka där jag började få kommentarer i stil med "vad stoooor du är!" och "är det verkligen bara en?".

Tänk att det kan vara så svårt att förstå att gravida kvinnors kroppar inte är allmängods. Det är inte okej att kommentera storleken på andra människor, oavsett om det finns en bulle i ugnen eller ej. Punkt.


torsdag 26 januari 2017

Vecka 25.

Mental note to self:

Om -  eller kanske snarare när - jag får för mig att jag vill ha ett tredje barn, minns då att jag i denna graviditet i vecka 25 fortfarande mådde illa och kräktes. I FRIKKIN' VECKA 25. Inte okej.

Mvh
"ganska" bitter

Mål för 2017:

- Att bli medlem i gruppen Växtgäris på Facebook. Så ledsen över att det är medlemsstopp just nu :'(

- Att läsa tolv böcker, en per månad. Det borde jag ju klara av, tycker jag. Är snart klar med årets första, Jag var precis som du, som jag gillar väldigt mycket.

- Att utöka mitt sociala umgänge. Förmodligen den punkt på listan som är svårast att genomföra. Har ingen direkt plan för hur jag ska lyckas med det, men hoppas på att föräldraledigheten för med sig positiva förändringar vad gäller detta.

- Att framkalla foton på T och sätta in i fotoalbum. Ligger ganska exakt tre år och fyra månader efter med detta. Vore ju bra om jag fick det fixat innan barn numero dos anländer.

söndag 22 januari 2017

Störiga föräldrar.

Jag är med i diverse föräldragrupper på Facebook och har noterat tre störiga grejer i dessa grupper:

1) det är så många otroligt ängsliga föräldrar som är så himla rädda för att göra "fel". Som därför måste fråga om allt och få helt okända människors bekräftelse på att de gör "rätt". Typ "kommer jag fucka upp min bebis for life om jag är borta från hen i mer än en kvart?!?!?" (svar: nej) eller "mitt barn vill inte samsova, kommer det få för lite närhet?!?!?!?" (svar: nej). Jag vill bara skaka om alla dessa oroliga föräldrar som skapar problem som inte finns och säga till dem att våga lita på sig själva.

2) det är så många som klagar på sina barns förskolor, ofta över saker som i min värld är ovidkommande ("barnen får sylt till pannkakorna!!!!! Socker är ett gift!!!"). Min teori är att en del (mammor) har dåligt samvete över att de inte är med sina barn 24/7 till artonårsdagen och tar ut det dåliga samvetet på förskolorna. Som ett sätt att visa att de bryr sig, att de är engagerade trots att de "valt bort" sina barn till förmån för förvärvsarbete. För det är tydligen något en bör ha dåligt samvete för, eftersom en god mor alltid väljer sina barn framför allt annat.

3) förståsigpåarna. Ni vet, föräldrar (mammor) som ammar tills barnen fyller minst fem, aldrig lagar halvfabrikat, aldrig skulle låta sina barn använda napp, förfäras över de som har storasyskon på förskola trots att man är föräldraledig med småsyskon (och hardcoreförståsigpåarna förfäras över hur man överhuvudtaget kan sätta sina barn på förskola), aldrig nyttjar barnvakt pga har inget behov av att vara borta från sina barn någonsin, låter barnen titta på tv max en kvart om dagen (om de ens har tv) osv etc. Den här typen av mödrar som bara inte kan förstå hur någon mamma kan ha behov av egentid eller att man kanske vill börja jobba "redan" när barnet är åtta nio månader (för mamman är barnets primära anknytningsperson och pappan kommer helt enkelt inte fungera lika bra. Så är det och därför bör mamman vara hemma minst 1,5 år. Dessutom vet vi ju alla ammar i minst ett år). Den här typen av mödrar som ger oombedda "goda råd" som enbart syftar till att ge dåligt samvete. Som bara kan utgå från sig själva och hur de valt att leva sina liv och inte förstår att andra kanske gjort andra väl.

(Det här blev visst ett rätt så raljerande inlägg. Jag borde ju bara gå ur de här grupperna eller sluta läsa irriterande inlägg. Jag borde ju det men ibland så kommer det något som faktiskt är intressant, något jag faktiskt kan lära mig något av, som gör att jag vill vara kvar i grupperna. Så jag läser och irriteras och raljerar istället. Samt letar efter mer nyanserade föräldragrupper. Tips någon?)

lördag 21 januari 2017

Vecka 24

Magen börjar bli tung, redan. Inte tung som i att jag får ont i ryggen utan mer som att magen inte orkar bära upp sin egen tyngd. Det liksom stramar massa i magen när jag går och står, framförallt på eftermiddagarna och kvällarna. Det känns typ som att jag ska tippa framåt hela tiden av tyngden. Jag tror inte att det är sammandragningar utan bara att magen är tung. Jag har köpt en gravidgördel för att underlätta lite för kroppen (en grej jag aldrig behövde under min förra graviditet). Jag hoppas att den ska göra det lite lättare för mig att röra mig. Jag blir ju lite nervös för hur kroppen kommer må i slutet av graviditeten med tanke på att redan ni i vecka 24 känns såpass tungt?! Det bådar ju inte gott.

Annars har jag de senaste veckorna  börjat känna bebisen röra sig riktigt mycket och det känns även på utsidan. Myyysigt. 

Ett försök att få till en magbild i förra veckan... 

lördag 7 januari 2017

Insert hjärtögonemoji

Barnet har börjat uttrycka sig så himla gulligt i det senaste. "Hejdå lilla pappa", "godnatt lilla mamma" och "du är min bästa mamma i hela vida världen" är sånt han frekvent slänger ur sig numera. Så SÖTT. Låt oss hoppas att det dröjer länge innan den här fasen tar slut.