fredag 29 juni 2012

Dagens irritationsmoment

Dagens irritationsmoment:

tv-serier/filmer där en man och en kvinna har en diskussion om könsroller/könsstereotyper och kvinnan (alltid kvinnan...) säger att könsstereotyper inte stämmer, att kvinnor visst kan göra allt etc. Sen följer några scener där det visar sig att kvinnan har fel, hon är inte alls lika kompetent som mannen utan beroende av hans styrka. Ett exempel från tv-serien McLeods döttrar: kvinnan klarar inte av att läsa en karta, öppna en vattenflaska eller avliva ett skadat, lidande djur - mannen däremot klarar av detta fullständigt galant. Så skrattar de lite när de inser att håjaja, kvinnor och män ÄR ju olika, vad fånigt att tro något annat! Sensmoral för tittarna: könsstereotyper är sanna. Män är mer kompetenta och kvinnor är beroende av män för att klara av vardagen.


Har ni fler exempel på denna typ av konversationer, feel free att dela med er!

lördag 23 juni 2012

lite mer feministisk mediakritik

Minns ni Smurfette principle? Om inte, kolla här. Smurfette principle handlar om att det i filmer är väldigt vanligt att ha med bara en kvinnlig karaktär i en grupp av män eftersom män är normen och kvinnorna untantaget. Se videon, den förklarar principen så mycket bättre.

Idag hörde jag för första gången talas om the Bechdel test som också appliceras på filmer (och böcker, om man så vill). Testet går ut på att ställa tre frågor:

1) finns det minst två namngivna kvinnliga karaktärer
2) som pratar med varandra
3) om något annat än män?

Förvånansvärt (eller inte) många filmer klarar inte av testet. Klicka på länken ovan för att se en lista på filmer, eller kolla på den här videon:


PS. Idag kollade jag på Safe house, en actionthrillerwhatever, Den klarade inte av Bechdeltestet.

tisdag 19 juni 2012

Om mangamålet, igen.

Det blev en friande dom i det sk mangamålet. Tyvärr. HD anser att det är tydligt att bilderna visar barn och att de är pornografiska men att det är uppenbart att det handlar om fantasifigurer och inte riktiga barn. En kriminalisering skulle därför gå utöver vad som är nödvändigt. 


Vad får detta för konsekvenser? Jo, att tecknad barnporr ses som något helt legitimt och normalt och därmed kan säljas och spridas fritt i samhället. Kommer det i sig att få några konsekvenser? Jag vet inte. Kanske inga fysiska, men definitivt normativa. Vilket i sin tur kan leda till ökat våld mot barn. 

Apropå feministiska tv-serier

eller the lack thereof - finns det överhuvudtaget några tv-serier som inte är stereotypa, sexistiska och objektifierande? Serier där kvinnor främst är aktörer, där fokus inte ligger på hur kvinnor ska hitta män. Jag kan på rak arm inte komma på någon, kan ni?

fredag 15 juni 2012

Girls - en feministisk analys

Jag har sett de första nio avsnitten av tv-serien Girls och tänkte nu göra en feministisk analys av den för att... tja, det är kul.

Girls är en HBO-serie som handlar om fyra tjejer i 20-årsåldern som bor i New York och pluggar/ jobbar/söker jobb. Den påminner till viss del om Sex and the city fast i yngre, modernare version.

Den kritik jag har, ur ett feministiskt perspektiv, riktar sig främst mot följande:

- sexet är till absolut största delen fokuserat på manlig njutning. Det handlar om vad killen, inte tjejen, vill och fokus är på att killen ska komma medan det är mindre viktigt att tjejen kommer. Den enda scenen där en kille aktivt försöker tillfredsställa en tjej är för att killen tänder på det och akten slutar med att tjejen känner sig så obekväm att hon vill avbryta och "ha sex istället". För det enda sexet som räknas är penetrerande, vaginalt sex. Sex används också som en handelsvara, något man som kvinna kan förhandla med för att få som man vill.

- det förekommer misogyna kommentarer, t ex den om att en tjej borde bindas fast och bli knullad tills hon lär sig veta hut. Det skämtas om våldtäkt och om sexuella trakasserier.

- fokus är på relationer och sex, man vet inte ens vad vissa av tjejerna jobbar eller pluggar med. Det visar på att det viktigaste är inte att få ett jobb eller en utbildning utan att killar ska gilla en.

 - det är klyschigt och stereotypt om att tjejerna vill ha bad boys, inte killar som respekterar dem. Det är osexigt när en kille frågar tjejen om det är skönt för henne under sexet, som man ska han bara ta för sig. Den "snälla killen" i serien beskrivs som en man utan snopp med vagina. En riktig man ska alltså bara köra på utan att bry sig om vad tjejen vill och gör han det nedvärderas han till kvinna. Fräscht.

 - den enda tjejen som inte är pyttesmal utan normalsmal beskrivs som rund och överviktig.

Dock tycker jag om hur serien beskriver tjejernas vänskap, plus att det finns en onaniscen med, vilket inte är vanligt när det gäller tjejer (förutom SATC då). Trots min kritik kommer jag fortsätta kolla på serien eftersom 1) den är underhållande 2) jag gillar tjejerna i den 3) om jag bara skulle kolla på feminist-approved tv-serier skulle det nog inte finnas någon jag skulle kunna kolla på.


onsdag 13 juni 2012

SCUM

Passade på att köpa en snygg tygväska efter föreställningen. Frågan är dock om jag vågar använda den offentligt? Kommer jag i så fall bli lynchad av arga jämställdister?

Igår var jag alltså och såg SCUM-manifestet på Moriskan i Malmö. Her-re-gud så bra den var! Rolig, inspirerande, samhällskritisk - och inte den minsta lust hade jag att gå ut och döda män efteråt. Det är så synd att (nästan) all uppmärksamhet kring SCUM handlar just om mansdödandet när den mest av allt är en fantastiskt välgjord kritik av det patriarkala samhället vi lever i och en uppmaning att förändra det. Jag skulle säga att SCUM inte handlar om att utrota män utan snarare om att krossa patriarkatet och göra om samhället.

Jag tycker alla borde se SCUM, föreställningen är verkligen en 'eye-opener' som får en att tänka till.

tisdag 12 juni 2012

120612

Klänning HM, skor Pieces
Favorithalsbandet, från etsy.com
Idag ska jag till Malmö för att träffa Frida, min före detta kollega på advokatbyrån, och för att se SCUM-manifestet. Självklart har jag mitt feminist fist-halsband på mig för detta event! Återkommer med recension av teatern imöra, nu ska jag dra till bussen.

måndag 11 juni 2012

Inte så festligt hos Kvinnopartaj

Fanny slår verkligen huvudet på spiken med det här inlägget. Den här rädslan över att bli dömd, förlöjligad och raljerad över känner jag också. Rädslan att ha "fel" åsikter, dvs inte tycka samma som de coola Kvinnopartaj-tjejerna. Det är verkligen som att vara tillbaka på högstadiet och känna sig dum i huvudet för att det är fel märke på jeansen.

Jag gillar egentligen Kvinnopartaj men jag har väldigt svårt för deras elaka och dömande stil och att de aldrig tycks ta åt sig av någon kritik utan bara tycker att folk som ifrågasätter dem är löjliga. Och argumentet att "om vi varit män hade det varit ok" - alltså sen när är det något positivt att bete sig som en man när det innebär att bete sig som ett svin?

Nu kommer jag väl också räknas som en präktig tönt av Kvinnopartaj-kvinnorna. Låt gå för det. Jag är hellre det än elak.

tisdag 5 juni 2012

apropå yttrandefrihet...

så är det ju sällan så att en vid och generös yttrandefrihet utgör en risk för de som är priviligerade i samhället (dvs vita heterosexuella kristna män = VHKM) utan de som tillhör en utsatt grupp, t ex

kvinnor
barn
hbtq-personer
judar
muslimer
"icke-kaukasiska" personer

osv. Om vi nu ska applicera ett feministiskt/intersektionellt perspektiv och det ska vi ju. T ex porr - det är lätt för en VHKM att argumentera för att porr ska finnas mht yttrandefrihet eftersom han inte tar ngn skada av porr, vilket dock t ex kvinnor och barn kan tänkas göra. Eller att argumentera för att brottet hets mot folkgrupp ska avskaffas eftersom han själv aldrig kommer riskera att utsättas för just det brottet.

Nu menar jag inte att jag generellt sett är mot yttrandefrihet. Jag har bara svårt för när det används som ett rättfärdigande för allt möjligt oskick när det är så lätt att se att yttrandefriheten främst gynnar de med störst möjlighet att använda sig av den och lider minst skada av den (alltså VHKM).

om mangamålet.

Nu är jag väldigt sen på bollen men jag känner ett växande behov av att kommentera det sk mangamålet, alltså fallet med de tecknade bilderna som HD nu ska bedöma om de klassas som barnporr eller ej. De flesta verkar tycka att HD bör komma fram till en friande dom, av olika anledningar:

1) polisen ska lägga resurser på viktigare saker. Det här tycker jag är ett konstigt argument - om nu polisen bara ska lägga resurser på de allvarligaste brotten så blir det ju fritt fram att t ex stjäla, trakassera och ofreda eftersom det inte är lika allvarligt som våldtäkt eller mord.

2) det är ett hån mot de barn som utsätts för övergrepp. I den tecknade barnporren finns inga offer. På vilket sätt är det ett hån mot de barn som utsatts för övergrepp? Visst, det finns inga offer i tecknad barnporr. Men att tillåta tecknad barnporr är att normalisera och legitimera pedofili. Dessutom tänker jag att tecknad porr kan leda till fysiska övergrepp, precis som många anser att "vanlig" porr ökar det sexuella våldet mot kvinnor. Lagstiftningen bör i detta fall ha en normativ verkan.

Jag tycker man kan fråga sig det här: varför är det så viktigt att HD kommer fram till en friande dom? Många anser att yttrandefrihet etc måste värnas. För mig handlar detta inte om yttrandefrihet utan om att jag inte vill att mäns runkande till bilder på barn med stora rädda ögon ska ses som något legitimt. Yttrandefrihet kan inte rättfärdigas till vilket pris som helst. Priset i detta fall är ett samhälle där pedofili och sexualisering/objektifiering av barn ses som något som är okej.

Jag tycker man ska applicera ett feministiskt perspektiv på detta och fundera på: vem gynnar en friande dom? Jo, män som tänder på barn.

söndag 3 juni 2012

it's a heartache, nothing but a heartache

Detta att niotillfem har blivit dumpad av Ludde??? Så himla sorgligt. Trodde verkligen att det skulle hålla mellan de två. Får ångest av tanken på hur dåligt hon måste må nu och av tanken på hur jag skulle mått om det varit jag som blivit dumpad. Fi fäen.

lördag 2 juni 2012

post-examens-känsla.

Jag trodde verkligen att det skulle kännas helt underbart att ta examen. Att det skulle kännas fantastiskt och livsavgörande på något sätt att vara färdig med fem års ganska slitsamma juridikstudier. Men det känns mest bara... jaha? Ingenting är ju liksom förändrat nu. Livet traskar på som det alltid gjort. Eller ja, jag kan inte längre kalla mig för student utan, tja, arbetssökande antar jag. Och det känns ju inte alls deprimerande eller så. Uppsatsångesten har bytts mot framtidsångest. Vad händer nu? Kommer jag någonsin få ett jobb? Kommer jag kunna göra det jag verkligen vill (dvs jobba för att promota kvinnors rättigheter)? Så många frågor, så lite svar. Det här med att inte veta vad som kommer hända, det är inte min kopp te om man säger så.

Jag & mitt unofficial master-diplom. 

mvh
nyutexaminerad ångestfylld jurist