torsdag 22 juni 2017

Fem veckor.


Grattis på femveckorsdagen Harriet!

Tänk att den här lilla skruttan redan är fem veckor gammal. Hon sover väldigt mycket, äter ofta, ler då och då och vill helst vara nära (men är helt okej med att åka vagn. Att ligga i babygymmet eller sitta i babysittern är däremot inte så skoj). Hon har redan hunnit med att vara sjuk och varit inneliggande på sjukhus i sex dagar på grund av virusinfektion. Det var aldrig någon fara på taket men otäckt ändå förstås, att se en så liten vara dålig.

I morgon är det hennes första midsommar och vi ska fira i Uddevalla med mina föräldrar och systrar. Harriet är inte jätteförtjust i att åka bil så vi får se hur det går med resan dit och hem.

onsdag 14 juni 2017

Min bästa vän.



Min bästa vän under föräldraledigheten är helt klart den här bärselen, en Ergobaby. Använder den varje dag för att få en chans att göra någonting som kräver två händer (pga bebis som helst vill vara i famnen) och för att hålla Harriet nöjd. Den underlättar också något enormt när jag ska ta hand om båda kidsen samtidigt. Kan ha Harriet i selen och leka med T på samma gång, sjukt smidigt! Ergobaby är en ergonomisk bärsele, till skillnad från Babybjörn (även de BB-varianterna som kallas ergonomiska) och det märks verkligen. Vi hade en Babybjörn One till T men den här är så mycket bättre och skönare.

Jag skulle inte överleva utan min bärsele. Eller ok, jag skulle såklart överleva, men mitt liv skulle vara typ 200% mer jobbigt. Mitt absolut bästa tips till nyblivna föräldrar är att införskaffa någon form av bärdon, för 99% av alla bebisar vill vara nära 99% av tiden. Ska man bara köpa en enda bebispryl så är det ett bärdon man ska satsa på.

tisdag 13 juni 2017

Det där med nackträning.

Bebisar ska ligga på mage en stund varje dag och öva på att lyfta upp sitt huvud. T hatade att ligga på mage och protesterade högljutt varje gång vi försökte. Dessutom kunde han redan från födseln vända sig från mage till rygg så den där träningen blev det inte mycket med (men han lärde sig ändå att hålla upp huvudet själv).

Harriet, som den lugna filbunke hon är, protesterar inte när man lägger henne på mage. Tvärtom verkar hon tycka att det är ganska gött och ligger bara och chillar och försöker inte överhuvudtaget lyfta på huvudet.


Förhoppningsvis lär väl även hon sig att hålla upp huvudet trots bristande träning...

100% av mina barn vägrar/vägrade alltså nackträning. 100% av mina barn är/var kräkbebisar. Undrar vilka fler likheter de kommer ha?

måndag 12 juni 2017

Supermom

Idag har jag verkligen känt mig som en "supermom" - eftersom jag lyckades få hem mig själv, T och H från föris i ösregn utan att någon av oss tappade förståndet. Harriet åkte vagn till förskolan och satt i bärselen på vägen hem och T gick en bit och accepterade sedan att stå på ståbrädan (halleluja!). Väl hemma fick T titta på Alfons Åberg på Netflix och jag började med maten (fortfarande med Harriet i selen) och kände mig ännu lite mer som en supermom. Det gick ju - jag kan faktiskt ha hand om båda kidsen ensam och laga middag! Praise the lord etc.
.
(Kommer jag bli en sådan där irriterande förälder nu som glömmer bort hur jobbigt det är att ha ett barn och hånskrattar åt enbarnsföräldrar som beklagar sig över småbarnslivet? Hoppas inte för det är ett beteende jag har väldigt svårt för.)

torsdag 8 juni 2017

170608.

Den här veckan är sista veckan som Anders är ledig. Det innebär att nästa vecka är "skarpt läge"; då ska jag hämta T på förskolan och frakta hem och underhålla två barn tills Anders kommer hem från jobbet. Fram till att Harriet blir två månader får T gå heltid på föris, vilket gör att Anders kan lämna honom på morgonen så slipper jag det momentet. Väldigt skönt - just nu känns det som en alldeles tillräcklig utmaning att "bara" hämta. Särskilt som T vägrar att åka ståbräda och vi inte har någon syskonvagn. Visserligen klarar han att gå hela vägen hem men jag tror inte att han kommer vilja det. Så hämtningarna kan bli "intressanta" framöver (ska vi slå vad om att det kommer sluta med att vi köper en syskonvagn?).

Efter semestern, i augusti, är tanken att T ska gå på föris 15 timmar i veckan. Det betyder att han kommer gå tre dagar à fem timmar och vara hemma på måndagar och fredagar. Jag är inte jättesugen på att vara ensam med båda barnen två dagar i veckan så jag funderar på att läsa en kurs i höst. Pluggar man får man ha barnet 30 timmar på föris, vilket känns betydligt rimligare. I så fall, om det är ok med förskolan, kan T gå kl 7.30-15 måndag-torsdag och vara ledig på fredagar.

Vad gäller Harriet fortsätter hon att varva sömn med ätande. Hon har sina vakna stunder, framförallt på kvällarna, men de är inte många och inte långa. Ovant med en bebis som behöver väckas för att det inte ska gå för lång tid mellan amningarna. Jag är tacksam över att hon är så "lätt", det underlättar ju när det finns ett storasyskon att ta hänsyn till. Jag räknar dock inte med att det kommer vara så för alltid men man får vara glad så länge det varar.



torsdag 1 juni 2017

Förlossningen.

Förstår att ni är många som suttit som på nålar och väntat på förlossningsberättelsen om när Harriet föddes. Nu behöver ni inte vänta längre för här har ni hela den spännande storyn:

På onsdagskvällen den 17:e maj vid halvtolvsnåret började jag känna en molande värk i magen, typ som mensvärk. Jag minns att jag tänkte att hmm, det blir kanske en bebis imorgon. Jag gick och lade mig och kunde faktiskt sova några timmar. Vid halv tre vaknade jag av att jag hade värkar. Jag gick upp och värmde en vetekudde och höll mot magen och andades igenom smärtan, som var helt hanterbar än så länge. Kl. 02.55 började jag ta tiden på värkarna, enligt värkappen som jag laddat ner. Är lite osäker på vilket intervall värkarna hade eftersom jag inte klockat alla men de kom någorlunda regelbundet.

Vid fyratiden vaknade Anders och kl. 04.31 ringde jag förlossningen. Då hade jag värkar var tredje minut ungefär och de gjorde rätt rejält ont. Vi åkte och lämnade Torsten hos hans farbror och faster och fortsatte sedan till kvinnokliniken i Malmö. Det var massa fartgupp på vägen vilka var helt olidliga att köra över. Fi fäen vad ont det gjorde!

Kl. 05.15 skrevs vi in på förlossningen. När jag kom in på rummet berättade barnmorskan att det inte fanns någon lustgas pga att någon mupp hade glömt beställa slangar. Jag fick lätt panik och fräste typ "skämtar du med mig?" varpå barnmorskan blev sur och sade att det inte var hennes fel. Nej, det fattade jag också... Men hon hade ju kunnat visa förståelse för min reaktion. Tycker jag. Hur som haver fick jag lägga mig på britsen och barnmorskan konstaterade att jag var nio centimeter öppen. Hon stack hål på hinnorna så att fostervattnet rann ut och där någon gång dök det trots allt upp lustgas, tack och lov. Som jag älskar lustgas! Vill gifta mig med den och få små lustgasbebisar.

Jag har ingen koll alls på hur lång tid det tog innan krystvärkarna började. Enligt Anders satte de igång efter en halvtimme cirka, dvs kvart i sex. Jag stod på knäna och hängde över den uppfällda huvudändan på sängen, fick lustgas mellan värkarna och krystade för kung och fosterland. Jag hade en liten dipp och fick panik när smärtan blev överväldigande men det gick över ganska snabbt. Jag fick bra stöd av undersköterskan och av Anders. Det värsta var innan varje krystvärk, konstigt nog. När väl värkarna kom var jag väldigt fokuserad.

Efter ett tag fick jag lägga mig i gynställning för det allra sista skedet. Jag tror att jag låg så i ungefär tio minuter och sedan var hon ute, kl. 06.30. Totalt var vi inne på förlossningen en timme och en kvart innan Harriet föddes.

Jag kände mig helt mörbultad efteråt och hade frossa och låg och skakade. Jag tycker  verkligen inte om tiden precis efter förlossningen, när man tror att det är över men nej - då ska moderkakan ut, man ska sys, det ska klämmas på magen och man är öm och helt slut. Dock så har man ju fått sin lilla ljuvliga bebis vilket väger upp det mesta.




Jag sprack mer den här gången än med Torsten, förmodligen för att Harriet kom ut med ansiktet uppåt (bebisar ska ju helst ha ansiktet nedåt) och för att hon var större (vägde 600 gram mer än Torsten).  Dock gick den här förlossningen betydligt bättre än förra gången. Så skönt att inte må dåligt efteråt, att kunna känna glädje över barnet och inte bara vilja gråta. Jag är väldigt, väldigt lättad över det. Den här gången kunde jag hantera smärtan på ett helt annat sätt; jag blev inte chockad av den så som jag blev första gången. Sedan hjälpte det nog också att det gick så fort nu, det blev mycket mindre tid som det gjorde ont på.

Direkt efter sade jag att jag aldrig gör om detta igen (vilket jag sade förra gången också) men nu känner jag ändå att mjo, kanske kanske ändå... Om tre-fyra år eventuellt. Vi får se. Jag stänger i alla fall inte dörren helt om en trea.

För den som vill läsa om när Torsten kom till världen finns det här och här.

onsdag 31 maj 2017

Harriet Asta Margareta.

Hon har ett namn nu: Harriet Asta Margareta. Harriet för att det är ett fint namn som passar bra ihop med Torsten och som dessutom, precis som Torsten, är ovanligt, framför allt bland barn. Harriet fanns med på vår lista över potentiella namn redan från början men var ingen klar favorit. Sedan när hon kom ut var vi båda överens om att hon ju såg ut som en Harriet. Asta är efter min mormor och det namn som hade blivit tilltalsnamn om jag fått bestämma. Eftersom jag inte fick bestämma fick det bli andranamn istället. Margareta är ett släktnamn både hos mig och Anders: våra mammor, min ena syster, min mormor och min farmor har alla det som andranamn.


Harriet Asta Margareta är en riktig storätare. När BVC-sköterskan var här i måndags hade Harriet gått upp 600 gram sedan vi kom hem från BB. BVC vill att nyfödda ska ha gått upp till sin födelsevikt två veckor efter födseln. Harriet vägde 300 gram över födelsevikten, 11 dagar gammal... Jag behöver inte oroa mig för att ha för lite mjölk i bröna i alla fall.

söndag 21 maj 2017

Statusuppdatering.

Så här tillbringar jag en stor andel av dygnets timmar:


...parkerad i soffan/sängen med en sovandes liten groda på bröstet (btw, jag behöver VERKLIGEN klippa min lugg). Hon kan verkligen sova, den här lilla damen. Hon sover och äter och vaken små korta stunder emellanåt. Ganska behändig med andra ord (men detta tillstånd kommer förstås inte vara för evigt). Ska bli spännande att se vad hon har för personlighet.

Annars försöker vi hitta en ny rytm i vår lilla familj, nu när vi gått från tre till fyra personer. T verkar acceptera sin syster men testar oss föräldrar i sedvanlig ordning. Vilket väl inte är konstigt alls med tanke på vilken omställning det här innebär för honom.

Idag har bebisen, lilla H som vi kan kalla henne, varit på sin allra första "utflykt".  Vi promenerade till närmsta bensinmack för att köpa snus (till Anders) och glass (till Anders, Torsten och mig) och hämta ett paket (till mig). Bebisen sov som en stock under sitt livs första barnvagnspromenad, till skillnad från sin bror...

fredag 19 maj 2017

Hon är här nu.

Hon kom till slut den 18:e maj, fyra dagar efter BF, efter en snabb och komplikationsfri förlossning. Klockan halv tre på natten vaknade jag av värkar, vid femtiden var vi på sjukhuset och prick halv sju var hon ute. 51 cm lång, 3855 gram tung och alldeles, alldeles ljuvlig. Än så länge namnlös men vi har en stark namnkandidat.

En utförlig förlossningsberättelse kommer naturligtvis så småningom. Till dess kan jag berätta att vilken enorm skillnad det är nu jämfört med förra gången. Då, när jag hade panik under i princip hela förlossningen och befann mig i chocktillstånd efteråt och bara grät i tio dagar. Nu, när jag faktiskt kunde hantera förlossningen (nästan) hela tiden och mår bra efteråt. Jag är öm och mörbultad och trött men jag är inte ledsen och jag kan tänka på förlossningen utan att gråta. Det var mitt mål och min önskan innan förlossningen och det känns väldigt skönt att det blev så. Men aldrig att jag gör om det igen (så sa jag dock förra gången också... Det är tur att man glömmer/förtränger, annars skulle inga barn få några syskon).





onsdag 17 maj 2017

BF +3

Fortfarande ingen bebis men det ska i alla fall bli fint väder de kommande dagarna. Woop woop!



tisdag 16 maj 2017

BF +2

Andra övertidsdagen. Det är märkligt - rent intellektuellt förstår jag ju att bebisen faktiskt kommer komma snart, men det känns verkligen inte så. Det känns som att den aldrig någonsin kommer födas ut utan jag kommer gravid forever and ever. Minns att jag kände exakt likadant förra gången. Det är tröttsamt det här, att gå med den tunga tunga magen och bara vänta och vänta.

Funderade på om vattnet gick i morse men förmodligen kissade jag bara på mig. Det här att vara gravid kan vara minst sagt förnedrande ibland.

måndag 15 maj 2017

BF +1

Första (och sista?) övertidsdagen. Jag googlar "så vet du att förlossningen börjat" och känner efter - var det där en värk eller bara en sammandragning? Men hittills verkar bebisen trivas väldigt bra där inne i magen och tycks inte vilja komma ut på ett tag.

Apropå magar - jag var tvungen att fota min skugga idag. Tyckte verkligen att jag såg ut som en Barbapappa:


Fina barnprylar.

Eftersom jag är en sucker för fina barngrejer och jag just nu mest bara går och väntar på bebis som aldrig kommer har jag sammanställt en liten lista på barnrelaterade prylar jag, eller jag menar T och bebis, vill ha:

Det här elefanthuvudet ska jag köpa någon dag och sätta upp ovanför T:s säng. Jättefint, och jättedyrt... Finns här.

De här bokstöden - som finns i två storlekar och flera olika djurvarianter - är inte specifikt för barn men passar himla bra i ett barnrum tycker jag. Mina favoriter är elefanterna (ja, jag har en soft spot för elefanter) och girafferna (som jag också har en soft spot för som ni kommer märka). Züny-djuren finns bl a här.

På tal om giraffer - hur sött är inte det här gosedjuret från danska Oyoy (som gör hur mycket fina grejer som helst)? Finns här.

När vi ändå är inne på gula söta gosedjur så måste jag ju ta med den här gulliga björnen från Klippans yllefabrik (som för övrigt också gör jättefina babyfiltar). Ett tips om ni är i Skåne, åk till Klippans outlet i Klippan (som alltså är en liten ort i nordvästra Skåne). Mycket bra outlet med stort utbud.

Alltså det här dockskåpet i funkisstil vill jag själv ha och leka med. Så snyggt, men kostar skjortan.  Från Ferm living (danskt naturligtvis, det är ju danskar som kan detta med design för barn, eller ja, design överhuvudtaget, bäst) och finns t ex här.

För den som tycker 680 kr är rimligt att lägga på ett supergulligt kattgosedjur kan dessa raringar köpas här.
Älskar allt som Ingela P Arrhenius designar och den här färgglada plåtservisen är inget undantag.

T har en sådan här stor och två små elefantsparbössor och självklart måste även lillasyster ha (minst) en egen. Kan inte bestämma mig för vilken färg bara...

Jag är som sagt svag för elefanter och ingen har gjort elefantmönster bättre än Estrid Ericson. Vill ha dessa förkläden för barn till T och bebisen och naturligtvis ett matchande i vuxenstorlek till mig.

Avslutar listan med ett sista gosedjur, nämligen den här giraffen från Afroart. Fin leksak men också fin inredningsdetalj. Jag har velat ha en sådan till T sedan innan han föddes typ men kanske blir det att bebisen får en istället.

söndag 14 maj 2017

BF!

Det är den 14:e maj, dagen D, dagen BF! Ingen bebis på g alls dock. Tidigare idag lossnade slemproppen men det behöver ju inte betyda någonting alls. Nej, det lär väl bli en övertidsbebis även denna gång:(

torsdag 11 maj 2017

Fattigfällan.

Jag har läst dokumentärromanen Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk och tänkte, generös som jag är, dela med mig av mina tankar om denna bok.

Boken handlar om en medelålders kvinna, Beata, som blir sjukskriven och därmed förlorar sin inkomst och blir fattig. Alltså fattig på riktigt - hon har inte råd att betala räkningar eller köpa mat och är rädd för att bli vräkt från sin lägenhet. Vi får följa Beata i hennes kamp för en någorlunda dräglig tillvaro.

Boken är egentligen inte någon roman utan är snarare skriven som en (alltför) lång debattartikel om hur uselt vissa myndigheter beter sig och hur synd det är om alla som måste leva på ekonomiskt bistånd (eller socialbidrag som det kallas i boken). Den är också ett brandtal för medborgarlön. Man kan säga att boken har en "ganska" tydlig vänsterorienterad inriktning. Jag tycker boken på många sätt var en ögonöppnare vad gäller fattigdom i Sverige och den krossar många myter och fördomar om vem som är fattig och hur det är att leva i fattigdom. Jag tycker dock att den är ganska tröttsam; den är för lång och upprepar sig för ofta och den är alldeles för kategorisk. Jag har arbetat med ekonomiskt bistånd på olika sätt och känner inte alls igen den bild som ges av socialtjänsten i boken, t ex vad gäller handläggningstider och oempatiska handläggare. Jag tycker också det är väldigt tradigt med den här bilden av myndigheter som onda som bara vill sätta dit medborgarna. Är det så svårt att förstå att alla personer som arbetar med myndighetsutövning har ett mycket strikt regelverk att förhålla sig till? Det är också trist med offermentaliteten som genomsyrar boken; det är klart det är synd om människor som är fattiga men det blir trist i längden att läsa en bok med det perspektivet.

En annan sak som irriterade mig var att boken inte tar upp hur Beatas relation till hennes fyra barn påverkas av hennes fattigdom. En stor del av boken handlar om hur hennes vänskapsrelationer påverkas men ingenting om barnen. Märkligt och tråkigt tycker jag, som tror att boken hade vunnit på att ha med mer av det och mindre om hur dåligt samhällssystemet fungerar. Jag vill veta hur barnen förhöll sig till att deras mamma plötsligt blev fattig.

Trots allt lever vi i Sverige med ett av världens bästa välfärdsystem, och jag tror faktiskt att skyddsnätet i de allra flesta fall fungerar betydligt bättre än vad den här domedagsprofetiska boken vill påvisa. Men vad vet väl jag, som tillhör de privilegerades skara.

Just nu.

Jag gör: sitter i sängen, äter ett äpple och fyller i den här listan från Nio till fem.
jag ska: gå upp ur sängen så småningom och sy färdigt några linneservetter. Jag sydde en gardin i linne till vardagsrummet förra veckan och av tyget som blev över kom jag på den i mitt tycke briljanta idén att göra servetter. 
jag kan: ta det lugnt och slappa hela dagen, i vart fall fram till halv tre när jag ska gå och hämta T på föris. Ska nog klämma några Buffy-avsnitt tror jag, förutom att sy då. 
jag köper: alldeles för mycket, framförallt bebiskläder och annat barnrelaterat. 
jag borde: inte köpa så mycket bebiskläder. Eller så mycket annat heller för den delen. Mvh shopaholic 
jag måste: ingenting.
jag vet: att bebisen de facto kommer komma inom en snar framtid men just nu känns det inte så. Även om det är gött att vara hemma ensam så längtar jag efter att få träffa bebisen och jag vill ha förlossningen "överstökad". 
jag tycker: det är oerhört intressant med Kevinfallet. Jag har sett Dokument inifrån, läst om fallet på bl a DN och till och med varit inne på Flashback och snokat. Jag fattar verkligen inte hur man kunde få det till att de två bröderna mördade Kevin, utifrån det material som finns tillgängligt. Hade det gått till domstol då kan jag inte för mitt liv tänka mig att bröderna hade fällts. Det går ju inte att säga att det är ställt bortom allt rimligt tvivel att de gjorde det. Frågan är vem som gjorde det? Kommer man någonsin få reda på det? 
jag tänker: på kommande förlossning och eventuellt tvåbarnskaos med viss nervositet. 
jag förbrukar: mycket mjölk. 
jag lyssnar: på P1, Ebbas gravidpodd och Säker stil. 
jag drömmer: om en varm sommar. Det måste ju bli en fin sommar efter den här genomusla våren, eller hur?! 
jag längtar: efter att få träffa bebis. 
jag fasar: kanske inte fasar, men bävar inför hösten när jag ska rodda med hämtning, lämning, trotsbarn och bebis. 
jag använder: mina gravidtajts lite för mycket. Men de är ju så sköna, då spelar la lite matfläckar ingen roll? 
jag njuter: av min ledighet utan barn. 
jag blir: lite deppig av att det är regnigt och kallt ute. Men imorgon ska det bli 17 grader och strålande sol, hurra! 
jag äter: helst choklad, chips och kött. 
jag dricker: cola zero till frukost. En kvarleva från den fruktansvärda illamåendeperioden när cola var det enda som hjälpte. 
jag brukar: inte fylla i sådana här listor men det är ju ganska skoj faktiskt. 
jag tittar: på Buffy. Är just nu på säsong 4, vilket helt klart är den roligaste säsongen hittills. 
jag läser: är just nu "mellan böcker". Funderar på att sätta tänderna i En klass för sig. 
jag vill: att bebisen ska komma den här veckan och att förlossningen ska gå bra

onsdag 10 maj 2017

Pushpresent

Jag lär ju inte få någon pushpresent den här gången heller men man kan ju önska sig ändå (dessutom är det ju mors dag snart). Här är några saker jag inte hade tackat nej till om någon (host *Anders* host) hade köpt:


Tycker det här kaprifolmönstret är så himla fint och på en långklänning är det extra snyggt. Från Emma och Malena.


Färgglad tvättkorg från Afroart. Blir säkert roligare att ta hand om smutstvätten med en sådan här snygg pjäs i sovrummet.


Monstera variegata, löjligt dyr och svår att få tag i men så fin krukväxt.


Apropå krukväxter så har jag velat ha en sådan här tjusig kruka i mässing från Skultuna hur länge som helst. Kan dock inte bestämma mig för om jag gillar den blanka eller matta bäst.


Den här coola lampan från Lagerhaus hade passat perfekt i hallen eller trapphuset.


En sådan här "clamp tray" (fast i vitt) som "alla" har och som syns i "alla" inredningsreportage nuförtiden hade inte suttit fel på fönsterbrädan (eller stringhyllan?) i vardagsrummet. Men orka vara unik.


Min barnmorska konstaterade att mina magmuskler är "väldigt delade" så den här boken kan nog komma till användning post graviditeten.

tisdag 9 maj 2017

Vecka 40

Vecka 40 och fem dagar kvar till BF. Kan inte säga att jag har några direkta känningar av att bebisen är på g. Ska vi roa oss med att gissa när vi tror att den kommer? Jag gissar på lördag den 13 maj, dagen innan BF, mest för att det vore praktiskt att föda på en helg. Vad tror ni?

Vi kan även roa oss med att jämföra hur magen sett ut i vecka 40 i mina båda graviditeter:

 Med T...
...och med nuvarande bebis. Större mage och fler bristningar men utan den där konstiga "ringen" runt. Undrar varför jag fick en sådan förra gången?

I övrigt ska jag till barnmorskan idag, för sista gången hoppas jag. Ska också slappa, vila och kanske läsa lite. Och titta på Buffy såklart!

torsdag 4 maj 2017

Preggolista version 2

Förra gången jag var gravid fyllde jag i en preggolista, så jag tänkte att jag gör la det den här gången också.

Hur gamla är du och din partner?
Jag är 33, Anders är 35.

Hur fick du beskedet att du var gravid?
Kissade på en sticka den 30:e augusti. Då hade jag varit gravid i cirka två veckor. Min vana trogen kissade jag sedan på ytterligare fyra-fem stickor de kommande dagarna för att verkligen veta att den där första stickan visade rätt.

Vilken vecka var du i då?
Vecka 4 blir det väl? 

Hur reagerade du när gravtestet var positivt?
Blev glad och förvånad. 

Hur berättade du för din partner att du var gravid?
Sa bara att det verkar som att jag är gravid. Kommer ärligt talat inte ihåg hans reaktion... 

Var det planerat?
Ja.

Hur lång tid tog det för dig att bli gravid?
13 månader cirka eftersom jag har en konstig menscykel (34 dagar istället för 28) och jag inte riktigt hade koll på den. Vi gick till en läkare till slut som informerade oss om när jag hade ägglossning. Då gick det med en gång. Så hade jag haft bättre koll på cykeln hade jag förmodligen blivit gravid långt tidigare. 

Var du orolig för missfall?
Det är väl man väl alltid? Dock minskade oron väldigt mycket när jag började må illa i slutet av september, eftersom starkt illamående = minskad risk för missfall.

Vem i er närhet fick veta nyheten först?
Jag berättade för några före detta kollegor dagen efter jag tagit första testet. Inte för att jag ville, men för att vi skulle på aw på Carib Kreol och jag hade pratat så mycket om deras goda drinkar. Det blev lite märkligt när jag istället beställer alkoholfri öl... Orkade inte komma på någon halvdålig förklaring så jag sade som det var. 

Hur gick ni ut med det officiellt?
Berättade på bloggen och Instagram i november. 

Hur reagerade din familj och dina vänner när du berättade att du var gravid?
De blev glada, såklart.

Tog ni reda på kön?
Ja. 

Känner du dig redo att bli mamma?

Frågan är väl snarare om jag känner redo att bli tvåbarnsmamma. Svaret på det är ja och nej. Känner mig absolut redo för att få en bebis igen men hur i helskotta orkar och hinner  man ta hand om två barn?! 

Hur känns det att ha en bebis i magen?
Den här gången känns graviditeten mest som en lång transportsträcka fram tills målet. 

Hur mycket har du gått upp i vikt under graviditeten?
Jag vet inte eftersom jag inte kollat på vågen när jag vägt mig hos barnmorskan. Men inte så mycket tror jag. 

Cravings? 
Inga alls. Har bara ätit mer olivolja än vanligt. Just nu vill jag helst äta kött, chips och choklad, men jag skulle inte kalla det cravings. 

Gravidkrämpor? 
Illamående från helvetet, klåda på magen, restless legs och halsbränna är väl det jag fått känna på. Inte allt samtidigt dock. 

Har ni några färdiga namn?
Vi har några olika förslag men inget som är helt givet. 

Hade ni lätt för att komma överens om namn?

Nej. Därför har vi inte heller något namn som är givet. 

Hur länge ska du vara mammaledig?
Till och med den 31 januari 2018.

Ska ni dela på föräldraledigheten?
Självklart. 

När är bebisen beräknad att komma?
14 maj. 

Ett foto från i fredags. Sista bilden på mig och magen på jobbtoan innan föräldraledigheten. 

tisdag 2 maj 2017

Ledig utan barn.

Idag är första dagen av min nio månader långa föräldraledighet. T är på föris och bebis har inte anlänt än så jag är hemma ensam. Förstår ni hur jag njuter? Jag känner mig lite grann som en dålig morsa för att jag låter T vara på förskolan men samtidigt är det för gött att vara ledig på egen hand för att jag ska låta det dåliga samvetet ta över.

Min plan för denna ledighet är att sy gardiner till vardagsrummet, plantera om och duscha växter, läsa böcker, titta på Buffy och göra mig mentalt redo för att lillasyster ska komma. I princip allt praktiskt är förberett för bebbens ankomst: BB-väskan är redo, babysittern, skötbordet och babygymmet är på plats, alla bebiskläder är tvättade och blöjor i ministorlek är inhandlade. Det vi skippar den här gången är spjälsäng. Vi hade en till T som han aldrig sov i och vi räknar med att även tvåan bara kommer vilja samsova. Vi har fått låna ett babynest av en kompis, återstår att se om bebisen vill sova i det (T hade inte accepterat det).

Nu ska jag kolla klart på Buffy s03e05 och sedan är det dags att hämta T. #highlife

onsdag 26 april 2017

B-day

Här ligger jag i sängen och kan inte sova. Har ont i vaderna och fötterna och har förvärkar. Inte så lätt att somna då. Fattar att jag har förvärkar men varför har jag ont i mina vader och fötter? Så onödigt.

Idag är det min födelsedag, hurra för mig! 33 år är jag nu. Det känns bra. Jag har verkligen inget emot att bli äldre, tvärtom. Jag tror att min bästa tid i livet kommer vara pensionärstiden, när min mentala och min fysiska ålder möts. Jag har firat min födelsedag med tårta, presenter (planteringsbord, mjölkskummare och två krukor) och pulled pork-burgare. Plus att jag röjde lite i vår källare och planterade jordgubbsplantor i trädgården. Mycket glamourös födelsedag... Men ska fira mer på söndag med brunch.

Nu ska jag läsa Duktiga flickors revansch av Birgitta Ohlsson. Kanske kan den få mig att somna:)))))))

tisdag 25 april 2017

Vecka 38

Härliga gravidsymptom i vecka 38:
Klåda på magen
Blödande tandkött
Restless legs
Andfåddhet

Dock har jag, till skillnad från förra graviditeten, inte så ont i ryggen och jag sover helt ok. Kissar inte särskilt ofta heller.

Sådär, hoppas ni antecknat detta noga nu.

I övrigt fyller jag år imorgon (woop woop) och har tre arbetsdagar kvar (woop woop) innan min nio månader långa föräldraledighet (woop woop).

måndag 17 april 2017

Vecka 37.

Förra graviditeten var jag rätt trött på att vara gravid vid det här laget och ville bara att barnet skulle komma ut. Den här gången känner jag att det faktiskt inte gör så mycket om jag går över tiden (inte för länge, men max en vecka är ok). Jag är stressad över allt vi vill hinna fixa hemma innan bebisen anländer - vi hinner ju knappt göra något nu och det kommer inte bli direkt lättare med en nyfödd i huset... Dessutom vill jag verkligen vara ledig i två veckor innan bebisen kommer. Förstår ni vilken lyx det är?! I två hela veckor, om bebben kommer som beräknat, ska jag vara ledig och T ska vara på förskolan. Har inte haft så mycket egentid sedan innan T föddes. Herregud vad jag ska njuta. Sova, läsa, greja hemma, luncha med vänner på stan, glo på tv-serier.

I övrigt mår jag helt ok, förutom att jag blir helt andfådd och slut av att typ gå upp för en halv trappa, har restless legs om kvällarna och halsbränna emellanåt.

Avslutar med en bild från i påskas, den sista påsken som enbarnsfamilj:
Såpbubbleblås i Varberg.

onsdag 12 april 2017

Den första trotsperioden (och förhoppningsvis den sista).

T har alltid varit ett glatt, nöjt och harmoniskt barn. Ett väldigt lätthanterligt barn, helt enkelt. Fram tills för några månader sedan, vill säga, för då började hans första trotsperiod. Egentligen tycker jag inte om ordet trots, jag tycker det är nedvärderande och jag tror inte att barn jävlas bara för att (även om det verkligen kan kännas så ibland). Jag tror det handlar om att utveckla sin självständighet och testa var gränserna går för den.

Dock - oavsett vad man väljer att kalla den här härliga (obs ironi) perioden som alla (?) barn tycks genomgå (jag var naiv och trodde vi skulle slippa undan pga glatt, nöjt och harmoniskt barn men icke) så är den inte lätt att hantera. Jag som är en person med mycket kort stubin tappar tålamodet direkt av alla NEJ och INTE och alla förbannade legobitar som tydligen måste kastas överallt. För att inte tala om alla sparkar och slag. Och i princip alltid på grund av rena struntsaker (i mina ögon).
Jag läste boken Barn som bråkar (som typ alla hyllar) i hopp om att få tips hur man hanterar trots-situationer utan att bli arg och skrika och skälla. Jag blev besviken. Boken går i stort sett ut på att man ska förebygga och undvika situationer där konflikter uppstår. Jaha, det är ju lite svårt när konflikter uppstår i princip varje gång jag eller Anders säger nej till något eller vill något som barnet inte vill. Det är ganska svårt att undvika. Boken tar upp att man ska försöka stävja konflikten under upptrappningsfasen vilket är svårt när barnet går från glad till jättearg på cirka en sekund. Boken riktar sig nog främst till föräldrar med lite äldre barn, där det kanske är lättare att jobba på det sättet.

Anyways - mina egna tips för att hantera trotsig, gränstestande och arg treochetthalvtåring är i alla fall följande:
- ät regelbundet. Jag vet ju hur grinig jag blir när det går för långt mellan måltiderna och detsamma gäller för barnet.
- förberedelser är a och o. En ständig källa till konflikt här hemma är skärmtittande. Det går (oftast) lättare att stänga av om vi förberett barnet på det: "om en liten stund ska vi äta middag och då ska vi stänga av tv:n" samt att försöka undvika att stänga av mitt i ett avsnitt/en film.
- bekräfta barnets känslor: "jag förstår att du är arg för att..." Jag vet inte hur mycket det här hjälper egentligen men det känns bättre för mig och förhoppningsvis även för barnet.
- avled och distrahera. Försök leda in barnet på andra tankar.
- ge alternativ. "Du får inte stoppa in gaffeln i eluttaget men vi kan lägga det här superroliga pusslet istället" eller "du får inte slå på mamma men du kan banka med den här kudden i soffan istället".
Andra tips på konflikthantering/-förebyggande mottages tacksamt. Samt svar på frågan om hur länge sådana här perioder vanligtvis pågår? Det vore ju väldigt trevligt om den här fasen var överspelad lagom till mitten av maj... 

måndag 10 april 2017

Vecka 36.

Vecka 36 = höggravid! Känner att jag bär min graviditet med en helt annan pondus nu när jag kan kalla mig höggravid.

Känns som att bebben verkligen har fixerat sig nu för det är liksom ett tryck mot de nedre regionerna, ett tryck som inte varit där innan. Det är inte superskönt om en säger så. Annars har de senaste veckorna helt klart varit de göttaste under denna graviditet. Sedan illamåendet gick (nästan helt) över efter vecka 30 (jag upprepar: VECKA FRIKKIN' 30) så har graviditeten varit som en dans på rosor (överdriver lite). Illamående alltså, det är INTE kul. Lider verkligen med de som har extremt illamående under hela graviditeten. I och med att illamåendet försvann kom också mitt sötsug tillbaka - inte jättebra kanske, särskilt inte nu under påskveckan...

Fick en kommentar idag om att jag bara lagt på mig på magen och inte på övriga kroppen. Menat som en komplimang men jag blir så irriterad. Varför känner folk det här behovet av att påtala för gravida kvinnor hur deras kroppar ser ut?! Hur kan folk tycka att det beteendet är ok? Jag fattar inte varför gravida kvinnors kroppar plötsligt blir någon slags allmän egendom att kommentera, bedöma och ta på. Tack gode gud att ingen (hittills) iallafall har försökt sig på att tafsa på min mage.

onsdag 5 april 2017

Yttepyttekläder.

Jag har fått ett seriöst Traderaberoende och budar hem det ena söta bebisplagget efter det andra. Varje plagg kostar inte så mycket men lägger man ihop allt blir det ju ändå en del. Jag måste försöka få bukt med detta nästintill maniska shoppande men det är svårt för det finns så mycket fint jag vill ha.


Kanske blir detta åka-hem-från-BB-outfiten? Byxor och body köpta via Tradera, sockor från Polarn o. Pyret och mössa jag virkat själv (och som T hade på sig på väg hem från BB). Kan inte låta bli att tycka att det är lite skoj att ha både blått och rosa för att förvirra folk om vilket kön bebisen har.

måndag 3 april 2017

Vecka 35

I fredags frågade min chef om min mage verkligen kunde bli större. Jodå, i cirka sex veckor till ska den frodas och växa. Så här ser den tydligen enorma magen ut just nu, i vecka 35:

#jobbtoaselfie 



Är mycket nöjd över att denna klänning och fyra andra icke-gravidklänningar fortfarande funkar att ha på sig. Har väl cirka sex outfits att välja mellan nu. Måste börja bunkra upp med amningsvänliga kläder snart. Att klä sig snyggt under en graviditet är ju ingenting jämfört med att klä sig snyggt under en amningsperiod (lycka till med att hitta fina amningsvänliga klänningar...).

måndag 27 mars 2017

Vecka 34.

Vecka 34, redan. Tiden går faktiskt ganska fort även om det emellanåt känns som att det är en evighet kvar. Om en månad slutar jag jobba och går på nio månaders föräldraledighet. Det ska bli skönt men också lite jobbigt. Kontrollfreaket inom mig tycker inte om att vara borta så länge och inte veta vad som händer. Tänk om allt är annorlunda när jag kommer tillbaka?! Inte så troligt kanske men man vet ju aldrig. 

I övrigt har jag 
- provat min vårjacka som till min stora lycka passar kanonkulan! Med lite marginal dessutom så den bör funka resten av graviditeten. 
- tvättat, vikt och sorterat pyttesmå babykläder. Jag känner ett sådant behov av att komma i ordning inför bebisens ankomst. Vill att allt ska vara på plats redan nu. 
- börjat inse att jag typ inte har några amningsvänliga kläder. Vill ha fina klänningar med knappar eller dragkedja fram eller omlottvarianter men det är inte lätt att hitta. 
- läst boken Föda utan rädsla och är måttligt imponerad. Den hade definitivt sina poänger och har säkert hjälpt många men jag får lite panik av attityden att 1) förlossningar berör något djupt existentiellt hos den födande kvinnan och att hon känner någon slags ursprunglig kraft som gått i arv i generationer och 2) attityden att det är lite bättre att föda utan bedövning. Jag blir otroligt provocerad av att vissa kvinnor måste poängtera att de vill genomgå eller har genomgått en förlossning utan medicinsk smärtlindring. Varför?! Jag förstår inte. Varför vill man inte ta emot smärtlindring under en förlossning? Varför finns det någon slags sjuk prestige i att man klarar sig utan t ex epidural? Varför ska man ha ont i onödan? Vill dessa kvinnor inte heller ta smärtstillande vid exempelvis huvudvärk eller mensvärk? Eller efter en operation? Varför ska just en förlossning vara så himla "naturlig"? Jag förstår inte.

lördag 18 mars 2017

Hur min kropp reagerar på att vara gravid.

Ok, detta är väl knappast intressant för någon utom mig själv... Men det struntar jag i och kör på ändå med "fun facts" om hur min kropp betett sig hittills under två graviditeter:

Min hårbotten blir väldigt torr. Jag tvättar numera håret en gång i veckan (istället för två) och behöver aldrig använda torrschampo längre. Mycket praktiskt.

Jag nyser minst en gång per dag, alltid tre-fyra nysningar per omgång. Är förmodligen mer täppt i näsan än vanligt.

Mitt kaffe- och sötsug försvinner helt för att sedan återkomma lite smått i slutet av graviditeten. Igår drack jag faktiskt kaffe för första gången på ett halvår. En blaskig kaffe latte från automat som inte direkt gav någon mersmak.

Förutom massivt illamående och ryggont verkar min kropp hantera graviditeter rätt bra. Jag går inte upp så mycket i vikt, svullnar inte upp (kan t ex fortfarande ha ringar på mig och behöver inga stödstrumpor) och känner inte av någon foglossning. Men vem vet, kanske kommer det i slutet av denna graviditet (eller under en högst eventuell, väldigt avlägsen tredje graviditet)?

onsdag 15 mars 2017

En (går)dagens outfit

Jag hymlar inte med att jag tycker kläder och mode är viktigt och roligt, både vad gäller mig själv men även för mitt barn. Jag lägger ner liiite för mycket pengar på barnkläder och blir sur på Anders när jag tycker han valt ut omatchande outfits till T (därför är det nästan alltid jag som väljer vad ongen ska ha på sig).

Så därför känns det lite extra varmt i hjärteroten när en barn-outfit blir riktigt lyckad. Igår var en sådan dag. Jag hade lätt kunnat ha på mig de här kläderna själv rakt av (minus reflexen på jackan kanske):

För den som undrar: mössa Resteröds, jacka Åhléns, byxor HM och skor Mini rodini. 
Det här inlägget är beyond töntigt men jag bjuppar på det. Ja, det är måhända ytligt och fånigt att bry sig om barnmode, men orka skämmas för det.

lördag 4 mars 2017

Barnvagnsnörderi om Cybex balios m

Jag hade tänkt vänta med en recension av Cybex balios m ("ballen" kallad i barnvagnsnördskretsar) tills jag fått chansen att testa liggdelen men jag kan inte hålla mig. Så jag tänker att jag kör en tvådelad recension, en nu och en sedan när bebisen kommit och fått använda vagnen.

Låt oss börja med vagnens absolut bästa egenskap: varukorgen. Den är ENORM. En Babyzen Yoyo får lätt plats, likaså en pulka. Korgen är dessutom lättåtkomlig och går att nå både framifrån och bakifrån. På sidorna är det höga kanter som gör att prylarna hålls kvar i korgen och riskerar inte att ramla ut.

Med Yoyon i. Dock går inte vagnen att fälla i liggläge när Yoyon ligger i.

Här med pulka. Älskar varukorgen och vagnens otroligt snygga stilrena design. Så enkel och smäcker.


En annan bra egenskap hos ballen är att den är rymlig. Treåringen på knappt en meter både sitter och ligger bra i den. Hans huvud tar i suffletten när den är uppfälld men det är inget som stör honom.

Färgen på sittdelen heter Olive Khaki.

Jag är väldigt nöjd med ballen hittills. Den är snygg, smidig, lättkörd, rejäl, lätt att häva och relativt enkel att fälla ihop. Ballens sämsta egenskap är att den saknar stötdämpning och därför inte kommer till sin rätt på ojämna underlag. Den här vagnen gör sig allra bäst på plant underlag som asfalt och butiksgolv. Kör man den på t ex gräs, grus eller kullersten blir det rätt rejält skakigt, tyvärr. Så detta är inte en vagn för den som bor på landet eller som rör sig mycket i skog och mark.

En annan liten detalj jag stör mig på är att handtaget inte går att korta ner särskilt mycket. Det hade varit önskvärt, särskilt när man åker buss eller behöver ställa vagnen under en låg trappa på barnets förskola. Men det är egentligen bara en liten, liten detalj i sammanhanget.

Anledningen till att det blev en balle den här gången är att jag ville ha en vagn med stor varukorg men utan lufthjul. Den skulle ha en rymlig, vändbar sittdel och gärna kunna fällas i ett stycke oavsett vilket håll sittdelen är vänd åt. Dessutom skulle vagnen ha swingaway-bygel, lång sufflett, ställbart fotstöd, ta liten plats ihopfälld samt vara under 60 cm i bredd. Allt detta är ballen - plus att den är himla snygg och stilren då. Så som sagt - jag är nöjd med min balle! Dessutom är den prisvärd, senaste årsmodellen verkar ligga runt 4500 kr i nypris. Normalt sett får man betala mycket mer än så för den här typen av vagnar. Jag hade tur och köpte min på Black Friday och fyndade den för 2800 kr. Ett kap!

Avslutar med några fler bilder:

 Vagnen i liggläge med suffletten utfälld...

...och här med suffletten utfälld i maximalt läge. Den sista sektionen på suffletten öppnas med dragkedja och är tyvärr i nät, jag hade hellre haft vanligt tyg där eftersom det a) blir kallt på vintern och b) är risk att solen lyser in och stör barnet. Annars tycker jag att suffletten är riktigt bra, det låter inget när man drar i den och i maximalt läge når den rejält långt fram, (Åkpåsen i vagnen är för övrigt en Voksi Dream som fungerar riktigt bra att ha i ballen.)

Här är bilder på ballen ihopfälld med sittdelen bakåtvänd:

...och här med sittdelen framåtvänd (det är för övrigt superlätt att växla mellan bakåt- och framåtvänd sittdel) :


Nu har jag fällt vagnen med tjock åkpåse i, den blir såklart mer kompakt utan åkpåsen. För att vara en såpass stor vagn blir den rätt liten ihopfälld, och som jag nämnde tidigare är den smidig att fälla ihop.