söndag 30 december 2018

Årslistan 2018.

Dags att sammanfatta året som gått med hjälp av en traditionsenlig lista:

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Rest utomlands med två små barn. Tränat på gym och sprungit på löpband och gjort marklyft. Börjat använda mig av betald barnvakt. Varit på ett escape room, rekommenderas starkt - så himla roligt!

Självklart tar jag selfies i gymmet. 

Höll du några av dina nyårslöften?
- skriva ut foton och sätta in i fotoalbum. Nej... Inte i år heller.
- läsa tolv böcker. Yes box! Ska nog skriva ett eget inlägg om de 16 böcker jag läste under året.
- hitta en "extramormor/farmor/morfar/farfar". Jag försökte men lyckades inte. Istället har vi börjat med betald barnvakt via en nanny-förmedling. Ett av de bästa besluten jag tagit i år.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
En kompis till mig fick sitt andra barn.

Dog någon som stod dig nära?
Nej.

Vilka länder besökte du?
England.





Är det något du saknar år 2018 som du vill ha år 2019?
Som alltid; ett större socialt umgänge. Eller att umgås mer med det umgänge jag faktiskt har. Sedan så vill jag ha ett jobb jag trivs med.

Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas?
Det finns nog inget speciellt datum som etsat sig fast men den här otroliga varma, långa sommaren kommer jag minnas länge. Tror aldrig jag badat så många gånger under en sommar som jag gjort i år.


Vad var din största framgång 2016?
Att jag började träna regelbundet efter mååånga års uppehåll.
Att jag sökte och fick ett nytt jobb.

Största misstaget?
Copy paste från förra årets lista: Hmmm... Har nog inte gjort några större misstag. Eller jo, gjort av med alldeles för mycket pengar. När ska jag lära mig att inte slösa så mycket?

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Känner av karpaltunnelsyndromet i mina händer mer och mer tyvärr.

Bästa köpet?
Köp och köp, men att vi började betala för barnvakt är nog mina mest välinvesterade pengar i år. Det och ellådcykeln som underlättar min vardagslogistik något enormt.


Vad spenderade du mest pengar på?
Barnkläder. I år igen. Och vår ellådcykel, älskar den! Att bygga trädäck till trädgården slukade också mycket pengar.

Mellanmålsätande barn på nylagt trädäck. 

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ingen specifik händelse, men jag är glad och tacksam över att jag och mina nära och kära är friska, att jag har en karl och två barn, ett arbete och ett hem. Mvh Extremt Präktig

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2018?
Copy paste från förra och förrförra årets lista: Öh... Har jag ens lyssnat på musik i år?

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag har varit ganska stressad. Först på grund av föräldraledigheten med två barn, sedan på grund av en arbetssituation jag inte riktigt trivts med. Hoppas på mindre stress under 2019.

Vad önskar du att du gjort mer?
Sparat mer pengar. Herregud, vad det INTE är min starka sida.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Spenderat pengar. Stressat.

Hur tillbringade du julen 2018?
I Malmö med Anders bror och hans familj och broderns frus familj. Fullt hus med elva vuxna och sju barn.

Julaftonsbarn. 

Favoritprogram på tv?
The good fight, Jessica Jones, Fauda, Younger och Husdrömmar.

Bästa boken du läst i år?
Kan omöjligt välja en, så följande får det bli:

Nuckan av Malin Lindroth
Arv och miljö av Vigdis Hjorth
Klanen: Individ, klan och samhälle från antikens Grekland till dagens Sverige
Vi har alltid bott på slottet av Shirley Jackson
Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson

Något du önskade och fick?
Nytt jobb.

Något du önskade och inte fick?
Endast materiella saker (förutom en icke-materiell önskan som jag inte vill skriva ut här. 
Jag hoppas innerligt att den infrias under 2019 i stället).

Vad gjorde du på din födelsedag?
Var föräldraledig och hängde med detta härliga gäng:



Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Såklart! Mer umgänge med vänner, som alltid.

Vad fick dig att må bra?
Min familj och mina vänner. Att träna. Att läsa.


De bästa nya människorna du träffade?
Vet inte om jag direkt träffade några nya människor i år. Däremot uppskattade jag väldigt mycket att få umgås med mina kollegor när jag kom tillbaks till jobbet efter föräldraledigheter. Jag kommer sakna dem när jag byter jobb efter årsskiftet.

Vad har du för nyårslöften för 2018?
- upprätthålla regelbunden träning
- ha en 35-årsfest.
- läsa minst tolv böcker.

lördag 29 december 2018

Barnvagnsnörderi: recension av Kronan Sulky S

Jag har velat ha en Kronan Sulky S sedan den släpptes 2014 men har tyckt att den varit för dyr, både som ny och på begagnatmarknaden. Men så kom det ut en på Blocket i höstas för det facila priset av 750 kr och då var jag naturligtvis tvungen att slå till. En Kronan Sulky S är därmed vår tionde barnvagn (och gissa om jag är nöjd över att äntligen kommit upp i tvåsiffrigt antal vagnar?).



Det jag gillar med den här vagnen är:

1) litenheten. Det är en rejäl sulky i ett kompakt format. Jag har inte använt Sulky S på tåg eller buss än men jag kan tänka mig att den är en dröm att rulla i kollektivtrafiken på grund av att den är så liten och smidig.

2) lång användningstid. Maxvikten är 20 kg och sittdelen är rymlig. Min dotter som är nitton månader kommer kunna använda vagnen länge till. Jag har inte testat men jag tror att även femåringen skulle sitta skapligt i den. Sulky S rekommenderas från sex månader men eftersom liggläget är plant borde den kunna fungera med mjuklift i, om man är okej med att ha en liten bebis framåtvänd.

3) bra längd på suffletten - som dessutom har ett inbyggt myggnät och en titt/vädringslucka.

4) lätt att fälla ihop och blir liten ihopfälld. Dessutom ramlar inte prylarna ur varukorgen när den fälls ihop, stort plus enligt mig.

5) upprätt sittläge, fullt liggläge, bekvämt ställbart handtag och ställbart fotstöd.

6) hyfsat bra gung och ett rull som funkar i terräng. Lätt att köra, lätt att svänga och lätt att häva.




Om jag fick göra vagnen ännu bättre skulle jag:

1) göra varukorgen större. Den är helt okej för att vara en varukorg på en sulky, men ju större korg desto bättre i min bok.

2) förlänga handtaget så att avståndet mellan det och vagnen blir längre. Det borde göra att sulkyn fungerar bättre med en ståbräda. Som det är nu blir det väldigt trångt mellan vagn och handtag, i alla fall för en femåring med vinteroverall. Det går förstås att placera ståbrädan så barnet hamnar bakom handtaget men det är inte så skönt för den som kör.

3) byta lufthjulen mot skumfyllda hjul, eftersom jag avskyr att behöva pumpa däck och laga punkteringar.



Summa summarum:

Jag gillar Kronan Sulky S. Det är en riktigt bra allround-sulky som även skulle fungera bra som resevagn tack vare dess litenhet och kompakthet. Jag skulle dock inte rekommendera vagnen till den som använder ståbräda mycket, i vart fall inte om barnet som ska stå på brädan är hyfsat stort. Det blir inte bekvämt för någon.

Barnvagnsnörderi: liten recension av Joie twin aire syskonsulky

Joie twin aire syskonsulky (barnvagn nummer åtta i ordningen) är en sådan vagn som kom, inte segrade och sedermera såldes på Blocket. Vi hade egentligen inget större behov av en syskonvagn, med tanke på åldersskillnaden på tre år och åtta månader mellan barnen, men T:s förskola ligger ganska långt från där vi bor och jag var trött på att gå med böjd rygg och dra en tung vagn med ståbräda den sträckan. Så det blev en syskonvagn, vår första och hittills enda.


Joie twin aire är endast framåtvänd med rymliga sittdelar. Ryggstöden, suffletterna och fotstöden fälls individuellt. Handtaget är fast och varukorgen är hyfsat stor men inte världens mest lättåtkomliga. Vagnen har en gemensam swing away-bygel för båda sittdelarna. 


Vagnen är enkel att fälla ihop och blir ganska liten hopfälld (men framförallt platt).


Hjulen är av paraplysulkytyp och det går att låsa de främre hjulen. Vagnen fungerar utmärkt på asfalt och butiksgolv men har för små hjul och lite fjädring för att klara terräng.

Vi har inte använt vagnen så mycket att jag kan ge någon utförligare recension av den. Mitt intryck av sulkyn är att den är liten, smidig och lättkörd med en hel del smarta finesser. Hade jag haft barn som varit tätare i ålder hade jag säkert haft större användning för den, om inte annat som rese- eller bilvagn.

Fullt liggläge och upprätt sittläge - sådant gillar vi! 

Tre månader gammal bebis låg med Inovi-dyna i vilket fungerade bra. Fyraåringen satt bekvämt och hade rätt gott om plats. 

fredag 28 december 2018

Barnvagnsnörderi: recension av Brio (Britax) Go

Min nionde vagn i ordningen - efter Brio Smile, Carena Lux, äldre Brio-vagn, Brio Spin, Bugaboo Bee, Babyzen Yoyo, Cybex Balios M, Joie twin aire syskonsulky - är en Brio Go. I tidernas begynnelse, dvs 2013 när jag var gravid med mitt första barn, valde jag mellan en Smile och en Go. Valet föll på en Smile för att den enligt en jämförelse jag hittade på en blogg skulle vara bättre i snö och hade en längre sufflett.


När barn nummer två var cirka elva månader blev det till slut en Go. Jag var trött på att Cybex Balios M var så stum och tyckte inte att den funkade så bra med ståbräda och ville verkligen testa en Go som jag varit sugen på så länge. Sagt och gjort, jag hittade en billig på Blocket från 2009 och slog till - och jag blev inte besviken. Det fantastiska gunget som klarar i princip all terräng! Pansarvagnskänslan i kombination med smidigheten hos swivelhjulen! Den stora varukorgen! Det ergonomiska handtaget som kan fällas på så många sätt! Den rymliga sittdelen! Hopfällningen, kanske den smidigaste någonsin på en så pass stor vagn!?

Fullt liggläge och fullt utfälld sufflett. 

Go:n är en underbar allround-barnvagn som kan användas under hela barnets vagnperiod. Om det någonsin blir ett barn nummer tre kommer jag vilja ha den uppdaterade versionen av Go, en Britax Go big, med skumfyllda hjul, upprätt sittlägeoch fullt liggläge (så den kan användas med mjuklift). Jag älskar att Go är så oerhört rejäl och stadig men ändå smidig och lättkörd. Det är fantastiskt att kunna fälla handtaget på bussen eller när något barn själv vill köra vagnen. En av vagnens absolut bästa egenskaper är att man fäller den i ett litet, kompakt stycke, oavsett om sittdelen är framåtvänd eller bakåtvänd. Dessutom ligger alla prylar kvar i varukorgen när den är hopfälld, till skillnad från Cybex Balios M där allt föll ur.

Rymlig sittdel. Ettåringen har gott om plats att växa. 

Nackdelar med Go är att den funkar sisådär med ståbräda (Lascal Buggy board maxi). Ståbrädan går inte att fästa på så många sätt och hamnar för långt ut från vagnen för att fungera optimalt. Inte heller Go:s egna ståbräda är särskilt bra eftersom den är så lång och gör att det blir svårt för den som kör att gå bakom vagnen. Suffletten är lite kort, vilket dock är åtgärdat både på Go Next och Go Big. Go Big har även, som jag skrivit ovan, fullt liggläge och upprätt sittläge, plus bättre hjul och fotstöd med bättre lägen än Go. Sammantaget är Go en av mina absoluta favoritvagnar och jag förstår verkligen varför den är så populär.

Storebror kör lillasyster med handtaget i lagom höjd. 

lördag 26 maj 2018

En ettåring.

Hon har fyllt ett år, bebisen som inte längre är en bebis. Hur galet fort har det här året gått egentligen?! Superfort! Och i måndags började jag jobba igen, efter att ha varit hemma drygt ett år. Galet!

Men om vi återgår till den där ettåringen, hon som just nu ligger bredvid mig i sängen och sover. Om jag skulle beskriva hur hon är, för att minnas för framtiden hur Harriet var när hon var ett, skulle jag säga att hon mestadels är glad. Glad och social och inte särskilt blyg. Hon är ganska bestämd numera, hon vet vad hon vill och blir arg när hon inte får som hon vill. Hon tycker om att lyssna på musik, klättra på möbler och i trappor, öva på att gå, bada, kasta sig bakåt och busa med storebror.

Favoritmaten är köttfärssås och spaghetti, korv, köttbullar, vattenmelon, chicken tikka masala, ärtor, yoghurt, lax, potatis och korv stroganoff. Helst ska det ätas själv och kladdas ordentligt. Hon ammar fortfarande när hon ska somna och precis när hon vaknat.

Sömnen är helt ok. Det blir en-två sovstunder på dagen som varierar mycket i längd. Nätterna är oftast bra men har emellanåt varit lite stökiga sedan nattamningen togs bort för två veckor sedan. Harriet somnar oftast vid halv sju - sju och sover ungefär tolv timmar.

Hon tycker inte om djur som kommer för nära (samtidigt som de är väldigt intressanta...). Annars är hon inte rädd för särskilt mycket, den där Harriet, vår fina, härliga ettåring.



fredag 4 maj 2018

London baby

Vi har varit i London! Det var Harriets första utlandsresa, Torstens andra - och den första för mig och Anders med två barn. Det har överlag gått bra, första dagen var jobbigast men sen flöt det liksom på. Är väldigt glad över Google maps som gjorde det lätt att kolla hur vi skulle ta oss fram i kollektivtrafiken, att vi hade bärsele, vår smidiga resevagn Yoyo (som även T kunde vila i när han var trött och H satt i selen), att vi hade med en extra telefon där vi laddat ner barnprogram från Netflix och SF kids och att vi var en mer vuxen än barn. Så skönt att kunna hjälpas åt att hålla koll på barnen och bära tunga väskor och vagnen. Eftersom många t-banestationer saknar hiss och rulltrappa åkte vi oftast buss, vilket ju dessutom är mycket trevligare än tunnelbanan. Det var aldrig några problem att få plats med vagnen, till skillnad från de trånga tunnelbanevagnarna. Nackdelen är att det tar mycket längre tid.

Nästa gång vi reser ska vi bo i lägenhet och inte hotell (och någonstans som inte ligger precis vid en vältrafikerad gata där det kör många utryckningsfordon dygnet runt). Det hade underlättat att kunna fixa sin egen mat och engelsk hotellfrukost är inte mycket att hurra för. Vi hade tyvärr otur med vädret, det var kallt och regnigt största delen. Gött då att många av Londons museer är gratis och barnvänliga (ffa Science museum, rekommenderas varmt). Överlag är London en barnvänlig stad, förutom att rätt många caféer och hotell etc saknar barnstolar.

Första dagen sade jag till Anders att jag inte ville resa med barn igen förrän om två år. Men nu är jag redan sugen på fler resor, hehe. Vill jättegärna åka till London när det är varmare och finare väder så vi kan hänga i alla fantastiska parker och äntligen få åka London Eye. Synd att det är så dyrt bara.









onsdag 28 mars 2018

Ironin...

i att jag skrev att Torsten inte blivit smittad. Gissa vad som hände morgonen efter att jag skrivit förra inlägget?!!!?!?

Nu har i alla fall barnen varit symptomfria i ett dygn. Ber till högre makter att vi ska lyckas ta oss förbi den magiska 48-timmarsgränsen utan vidare incidenter. Måste passa på att tipsa om det här och det här inlägget, om magsjuka och vätskeersättning avseende barn. Oerhört matnyttig och saklig information från en barnläkare. Under de värsta magsjukedygnen här hemma var jag inne på bloggen och läste hela tiden.


Idag kom vi till och med ut en liten sväng och lekte i det härliga "vår"vädret.

fredag 23 mars 2018

Magsjukehelvetet.

Båda barnen har haft magsjuka tidigare men då väldigt milda varianter. När Harriets i tisdags fick sin tredje magsjuka i sitt unga liv slog den till rejält. Vi snackar alltså tvångsmatning med vätskeersättning var femte minut mitt i natten. Jättekul, verkligen. Nu är dock det värsta över och Harriet är nästan helt och hållet sitt vanliga sprudlande jag. Tack och lov! Jag har varit så orolig över att hon skulle bli helt uttorkad på grund av vätskebrist. Jag är otroligt tacksam över att 1) jag inte blev smittad 2) Anders inte blev smittad 3) Torsten inte blev smittad 4) vi har tvättmaskin och torktumlare.

Nu tycker jag vi har varit sjuka så det räcker och blir över. Kan vi få vara friska mer än en vecka i sträck, tack?

"Mamma, ta en gullig bild på mig och Harriet!" 

söndag 18 mars 2018

Tio månader.

Harriet, tio månader idag. Som kryper, har en tand, klappar händerna, snicksnackar (ma-ma, pa-pa, da-da, ja-ja), försöker ställa sig upp mot möbler, sträcker upp armarna när hon vill bli upplyft och låter benen gå som trumpinnar när hon är exalterad. Som är glad nästan jämt, supersocial, helt oblyg och väldigt orädd (förutom för hundar). Som gillar mat, musik och sin storebror och är mitt uppe i en separationsfas deluxe. Om två månader fyller hon ett år, galet!




tisdag 6 mars 2018

"Det är inte ok att bli arg på sitt barn"

Det finns de som på allvar anser att man inte bör bli arg på sitt barn. Beter sig barnet på ett icke önskvärt sätt är det föräldrarnas fel och därför ska man inte bli arg på barnet. Dessutom kan ju barnet bli ledset om man blir arg på det.

Jag tycker det här sättet att tänka är helt befängt. Det är väl klart som korvspad att man blir arg på sitt barn och att det är helt ok?!?!? Hur ska barn annars förstå att a) det är helt ok att känna ilska och b) det har betett sig på ett sätt som inte är bra (nej, jag tror inte alltid det är tillräckligt att tala pedagogiskt)? Ilska är inte något farligt. Att ett barn blir ledset är inte heller något farligt. Det går att trösta barnet och bekräfta dess känslor OCH visa att man är/var arg på barnet - samtidigt.

Det är så intressant det här hur just ilska är en sådan känsla som "kan" (och bör) väljas bort, enligt vissa. Ingen tänker ju så om glädje, eller sorg exempelvis. Är vi så otroligt konflikträdda eller vad handlar det om? Och varför är det just barn som ska skornas från ilskan? Ingen begär ju att man aldrig ska vara arg på sin partner/kompis/bror/mamma.

(Vill bara poängtera att man ju såklart kan känna ibland att man blivit FÖR arg på barnet och skällt på det för mycket (man = jag). I sådana situationer brukar jag prata om det som hänt och säga förlåt.)

måndag 5 mars 2018

Jag processar

...det faktum att jag om knappt 2,5 månader inte längre har någon bebis. Då fyller Harriet ett år och är inte längre ett spädbarn utan helt enkelt ett barn. Nog för att det på vissa sätt ska bli skönt att lägga bebislivet bakom mig, men ändå. Ändå! Att ha en liten bebis är ju det mysigaste som finns. Tänk om jag aldrig mer får uppleva det? Harriet är kanske min sista bebis. Hjälp! Fy, vilken ångest att tänka så. Måtte jag nu försöka njuta av den här återstående bebisperioden.

Alltså <3<3<3

tisdag 9 januari 2018

Att leva med en fyraåring.

Att leva tillsammans med en person på fyra år är att...

ena stunden bli överöst av kärlek, empati, pussar och fina ord ("du är världens bästa mamma") för att i nästa stund bli utskälld ("allt är ditt fel"), hånad ("du är världens fulaste mamma") och bespottad.

få väldigt många frågor om väldigt mycket. Vad är stenar gjorda av? Vem har gjort mig? När ska du och pappa gifta er? Varför heter jag/du/pappa/Harriet så? Vad är rymden? Vad finns i löv? Varför tappar träden sina löv? Vad är det för dag idag? Vad kommer efter tisdag? När är det lördag? Vad är brott? Etc osv.

lyssna på ett språk som är riktigt otrevligt. Det är mycket bajs och kiss och "jag ska slå dig gul och ful", "du är korkad", "jag hatar XX" (tack, Bamse och Kalle Anka).

ständigt tävla, vare sig man vill det eller ej, om vem som kommer först eller är starkast eller bäst.

kunna gå på café och restaurang och handla i affärer UTAN att få stresspåslag pga att ha jagat galen unge.

kunna resonera, förklara och diskutera med en person som faktiskt förstår väldigt mycket (och dessutom börjar få en adekvat  tidsuppfattning).

inse att det här med könsidentitet och kompisar är två viktiga saker.

ofrivilligt bli beskjuten av diverse "vapen" x antal gånger per dag. Dock skjuter de flesta vapnen tydligen blommor och hjärtan...

inse att detta inte är en liten toddler längre utan ett barn som ska börja skolan NÄSTA ÅR!!!!!!!

fredag 5 januari 2018

Recce: Så som jag minns det

Det är recensionstajm på lelle bloggen! På allmän begäran (= 1 person (hej Karin!)) kommer här en recension av Mikael Persbrandts biografi Så som jag minns det. En bok om och av Micke P (och spökskrivaren Carl Johan Vallgren).

För att kort sammanfatta Så som jag minns det består den av väldigt mycket Mikael Persbrandts liv, hans kvinnor, kokain, festade, teateruppsättningar, namedropping, bilar, motorer, skvaller och åsikter om andra i teaterbranschen. Det låter kanske inte så intressant, men det är det (förutom de sidor som handlade om bilar och motorer, de bläddrade jag snabbt förbi). Jag sträckläste de drygt 400 sidorna på två dagar och offrade en hel del sömn bara för att jag inte kunde sluta läsa. Det är ett gott betyg, särskilt med tanke på att varken storyn eller slutet inte är någon direkt överraskning. 

För ingen som inte bott under en sten kan väl ha missat Persbrandts skandalomsusade liv, leverne och missbruk? Jag hade dock inte fattat att missbruket var så illa som han berättar om i boken; att han höll på att ta livet av sig med hjälp av drogerna. Jag visste inte heller att socialen varit inkopplad för att utreda om han varit en lämplig pappa till sina barn. Det där hade jag för övrigt velat veta mer om än vad som skrivs i boken - sveket mot sönerna, att han inte kunde vara en närvarande far, att han missade födelsedagar och julaftnar på grund av drogerna - hur har han lappat ihop de relationerna? Och relationen till mamman, som beskrivs som osund, hur ser den ut idag? Det kanske är för att jag själv är mamma som jag tycker det här är så intressant, men jag hade verkligen önskat lite mer reflektioner kring detta i boken.

Något som det däremot reflekteras friskt kring är Persbrandts olika roller som han haft i pjäser och filmer. Otroligt spännande att läsa resonemangen om hur han tänkt, känt och agerat kring och i vissa roller. Det gjorde också att jag blev akut sugen på att gå på teater (allra helst på Dramaten)(#lifegoals).

Det går inte att skriva en recce om Så som jag minns det utan att nämna namedroppingen och skvallret. Allt från sexdebuten till förälskelser till  skådespelarkollegor och regissörer avhandlas i boken. För att inte tala om knarket - "den vita gudinnan" (som kokain tydligen kallas) omnämns fler gånger än folk säger "my/your/our people" i The 100 (= intern referens till Karin). Som den skvallertant jag är ÄLSKAR jag givetvis detta. Är man en person som uppskattar integritet tycker man kanske att det är lite väl magstarkt.

Summa summarum: jag rekommenderar varmt boken till alla som gillar Mikael Persbrandt, kultur och skvaller samt uppskattar att läsa en välskriven biografi.