lördag 1 maj 2021

Att vara en tränande människa efter en förlossning

 Ni är säkert jättemånga som undrar hur det med träningen så här tre månader efter förlossningen, eller hur?! Då ska jag inte hålla er på halster längre:

Jag började träna fem veckor efter förlossningen. Tidigt ja, men jag kände mig redo och var väldigt rastlös i kroppen (jag hade en lätt förlossning utan några större skador. Hade det uppstått komplikationer hade jag antagligen behövt en längre återhämtning). Jag tar det lugnt och ökar vikterna långsamt, framförallt i övningar som belastar bäckenbotten (t ex goblet squats). Vissa övningar, som marklyft, gör jag inte alls än. När det gäller konditionsträning undviker jag att hoppa men jag är så oerhört sugen på att börja ta i mer där. Vill verkligen få upp flåset mer och det är svårt utan hoppande och skuttande. Kanske kan jag våga lite grann?

Jag orkar inte ha som krav på mig att jag måste träna si och så ofta. Det blir för stressigt med en oberäknelig liten bebis där man aldrig riktigt vet hur dagsformen är. Får jag till två pass i veckan (blandade pass med både styrketräning och kondition) är jag nöjd. Blir det fler pass än så är jag jättenöjd. Jag har två pass som jag alternerar mellan. Pass A är goblet squats, kettelbellsvingar, latsdrag, kettelbellpress och armhävningar, följt av ca 25 minuters kondition. Pass B är goblet squats, rumänska marklyft med kettelbell, skivstångsrodd, kettelbellpress och armhävningar, följt av ca 25 minuters kondition. Utöver detta promenerar jag flera kilometer i veckan, vilket jag räknar in i träningen även om det egentligen är mer vardagsmotion. 

Det är OTROLIGT skönt att vara i gång med träningen igen. Jag mår verkligen så himla mycket bättre när kroppen får ta i, både fysiskt och psykiskt. Jag är också typ stolt över mig själv, att jag prioriterar träningen och ser till att den blir av, trots att jag är nybliven trebarnsmamma. Känns lite fånigt att skriva detta, men äsch. Det är väl bra att "boosta" sig själv. Det är också OTROLIGT skönt att bebben går med på att sitta i babysittern och titta på när jag tränar. Hade hon inte gjort det hade det varit väldigt svårt att träna. Så tack för det, lilla J!