måndag 31 mars 2014

Nej men då går jag väl och jobbar imorgon.

Idag är min sista dag som föräldraledig. Imorgon jobbar jag igen, efter att ha varit ledig i nästan nio månader. Nu är det slut med mammabarndejter, öppna förskolan, babysång, mammagympa, föräldragruppsträffar och barnvagnspromenader. Nu är det Anders tur att få hänga med Torsten hela dagarna.

Så himla, himla konstigt detta. Jag får inte hänga en hel dag med Torsten igen förrän på lördag? Jag ska liksom arbeta istället? Använda hjärnan? Umgås med andra vuxna? Gå på toa ifred? Hjälp. Det ska bli jättekul att jobba igen men oj vad ont det gör i mammahjärtat just nu.

torsdag 27 mars 2014

Respekt.

Jag funderar mycket på det där med respekt. Jag tänker på hur jag kan visa Torsten respekt och behandla honom som en fullvärdig människa (till skillnad från hur barn vanligtvis blir behandlade i vårt samhälle. Exempel: folk som pratar om ett barn när hen är närvarande, typ "Lisa, hon är si och så" och struntar helt i att barnet hör och förstår vad som sägs. Oerhört respektlöst och något som skulle vara helt oacceptabelt om det gällde en vuxen). Det är viktigt för mig att lära honom respektera andra, framförallt de av kvinnligt kön.

Jag har insett att jag själv inte alltid beter mig respektfullt, varken mot mig själv eller andra (och då främst Anders). Det här är ett beteende jag jobbar på att ändra, för hur ska Torsten kunna förstå vad respekt innebär om hans föräldrar är respektlösa mot varandra och sig själva? Barn gör ju som bekant inte som en säger utan som en gör.

Vad innebär det då att visa respekt? För mig betyder det till exempel att inte vara hånfull, elak eller sarkastisk mot andra. Att inte förminska eller förlöjliga andras känslor och behov. Att ta sig tid att lyssna och försöka förstå. När det gäller att visa respekt mot sig själv är det egentligen samma sak där; att vara snäll mot sig själv. Inte döma sig själv för hårt. Att våga ta hänsyn till sina egna behov.

Om jag till exempel säger att jag är misslyckad för att jag inte fick högsta betyg på ett prov, vad sänder det för signaler till Torsten? Eller om jag suckar och himlar med ögonen för att Anders inte gått ut med soporna fast jag bett honom göra det? Eller om jag alltid låter andras behov gå före mina egna?

Respekt alltså. Svårt, men viktigt tror jag, om en vill att ens barn ska få en bra självkänsla.

onsdag 26 mars 2014

Torsten 27 veckor.

Torsten, du är nu sex månader och en vecka gammal. Att få vara din mamma är det bästa jag vet. Att få vakna bredvid dig varje morgon och somna bredvid dig varje kväll. Att få lära känna dig, din personlighet. Att upptäcka vad du gillar och inte gillar. Att få dig att skratta högt. Att trösta och lugna dig när du är ledsen eller arg. Jag kan inte förstå att det funnits en tid innan dig. Innan du var det viktigaste, det mest värdefulla jag har.

Jag önskar och hoppas att du kommer växa upp till en trygg och självständig individ. En person som har förmåga att känna empati och visa respekt för andra. Som vågar ta plats och göra sig hörd men även kan lämna företräde till andra.

Jag önskar och hoppas att jag kommer vara en bra förälder till dig. Att jag kan tillgodose dina behov och att jag visar respekt för dig. Att du känner förtroende för mig och litar på mig. Att du kommer anförtro mig dina drömmar och förhoppningar, besvikelser och misslyckanden och att jag kan anförtro dig detsamma.

Jag vill att du ska veta att vad du än gör kommer du alltid vara älskad.

tisdag 25 mars 2014

Stockholm.

Det har varit lite tyst här på bloggen de senaste dagarna och det beror på att vi varit i Stockholm under helgen. En mycket bra resa! Tänkte visa några bilder:

Klockan 06.27 i fredags gick tåget från Hässleholm. Tågresan förflöt utan missöden och Torsten var glad och nöjd. Vi passade på att ta en familjeselfie (som den hipsterwannabefamilj vi är).

Väl i Stockholm mötte jag och Torsten upp Nova, Alexis, Mikaela och Alma för lunch och häng i solen. Älskar internetet som gör att en lär känna braiga människor!

Vi hälsade på Anders bror med fru och barn. På lördagen åkte vi till Artipelag, kollade på konst, åt brunch och gick en promenad längs vattnet. Väl värt ett besök men är nog ännu trevligare att åka dit på sommaren. Såg för övrigt den här bloggaren där.

Jag och Anders på taket till Artipelag.

Torsten bondade med sin kusin Märta. Så lyxigt att han har två alldeles jämngamla kusiner!

På söndagen hängde vi i en lekpark...

 ...och åt lunch utomhus.

Vi träffade även mina vänner Xiao, Wayne och Sofie men det kom visst inte med på bild.

Anders åkte hem på söndag kväll och på måndagen hängde jag och Torsten med den här coola bruden, hennes kid samt Tjorven i magen.

Och så åkte vi hem och även den tågresan gick bra. Torsten - himla bra bebis att resa med!

onsdag 19 mars 2014

En liten lista.

Kopierar den här listan från Sandra:

Hur såg du ut för exakt ett år sedan?


I Stockholm med bland andra Nina. Ser likadan ut som nu fast med Torsten på utsidan istället för insidan.

När kände du dig riktigt nöjd med dig själv senast?

Varje gång jag kommer ihåg att knipa (vilket inte händer allt för ofta).

Har du gjort något på sistone som du inte gjort förr?

Förutom att handmjölka på ett tåg så har jag väl inte testat något nytt...

Vad stör dig just nu?

Folk som bara måste kommentera det oerhört konstiga faktumet att jag ska börja jobba igen när Torsten är 6,5 månad gammal.


Vad åt du till middag igår?

Spaghetti & köttfärssås. En riktigt tråkig variant men Torsten gillade den dock.

Vad köpte du senast?

Ett ex av nya föräldratidningen Nära barn (plus en Mars och en Snickers som jag åt till middag).

Något du bör ta tag i.

Körkortet.

Ett citat som passar dig.




En besatthet.

Att hitta receptet på den perfekta morotskakan samt att virka mat som Torsten kan leka med.

söndag 16 mars 2014

Om samsovning.

Det här att samsova med sitt barn är ett ämne som ständigt diskuteras, t ex i senaste numret av Vi föräldrar (tidningen med den oerhört klatschiga taglinen "för oss som inte nöjer oss med google-svar"). Det har ju visat sig att samsovning med bebis under tre månader ökar risken för plötslig spädbarnsdöd. Förespråkare för samsovning menar dock att det inte är någon risk så länge man samsover säkert. Ofta när detta debatteras framställs det som att man som förälder har ett val, som att det skulle vara föräldrarna som bestämmer om samsovande ska tillämpas (haha, kul skämt!). Ett tips som brukas ges är att lyfta över barnet till sin egen säng när det somnat efter t ex matning. Jo tjena, för bebisar vaknar ju aldrig när man försöker flytta på dem...

Vi har samsovit med Torsten sedan dagen han föddes. Innan hade jag tänkt att han absolut inte skulle sova med oss för jag var rädd att rulla över honom (men det gör man inte) och vi fixade i ordning en vagga där han skulle sova. Torsten hade dock helt andra planer och accepterade inget annat än att sova hos oss (först på bröstet, sedan på armen och numera mellan oss). Det var bara att gilla läget även om jag oroade mig rätt mycket för plötslig spädbarnsdöd men vi hade liksom inget val. Det fungerade absolut inte att lyfta över honom när han somnat, han vaknade i samma sekund som vi lade ner honom och protesterade högt. Vi gjorde några halvhjärtade försök att få honom att sova i egen säng och köpte en spjälsäng för vi tänkte att han kanske skulle gilla den bättre än vaggan. Det fungerade en natt, då sov han största delen av natten i spjälsängen, men sedan ville han tillbaka till vår säng och vi slutade rätt snabbt att försöka få honom att sova i spjälsängen. Nu står den och samlar damm i ett hörn.

För mig är det helt otänkbart att använda någon metod för att få Torsten att sova i sin egen säng. Jag ser inte riktigt heller varför det skulle vara så viktigt (bortsett då från risken för PSD, alltså)? Jag läste på någon blogg, kommer inte ihåg vilken, att det är väldigt typiskt vårt individbaserade samhälle där alla ska vara självständiga och oberoende att det ses som så viktigt att bebisar sover själva. I många andra kulturer är det ju norm att samsova, långt upp i åldrarna.

Jag stör mig något ofantligt på den här fixeringen som en del (många) har vid att små bebisar ska sova ensamma (det tänk jag själv hade innan Torsten föddes). Det ses som duktigt och bra att sova i egen säng och är något som vissa föräldrar gärna skryter om. Oerhört konstig sak att skryta om - antingen har du ett barn med litet behov av närhet eller så visar det mindre tydligt att det vill ha närhet, för att barnet är sådant eller för att du fått hen till det. Oavsett så ser jag inte riktigt vad det finns att stoltsera med.

Torsten kommer få sova med oss så länge han vill och vi har redan pratat om att skaffa en större säng om det blir fler barn. Fastän jag från början var en ofrivillig samsovare känns det nu helt otänkbart att göra annorlunda. Jag tycker om att ha Torsten nära och dessutom är det himla praktiskt när jag nattammar eller när han vaknar till och behöver tröstas. Samsovning is the shit, i alla fall för oss.

lördag 15 mars 2014

Dagens höjdpunkt...

...var helt klart när jag handmjölkade mitt ömmande, mjölkstinna bröst inne på den mycket illaluktande tågtoaletten. Förlåt, övriga tågresenärer, för att jag bidrog till lukten inne på toan genom att skvätta mjölk här och var.

Ah, det ljuva bebislivet.

fredag 14 mars 2014

Om amning #5 - mer mat och mindre bröst.

Dags för ett amningsinlägg nu tycker jag - ni är ju säkert jättemånga som undrar hur det egentligen går med det.

Svaret är att det går så där. Från att Torsten var cirka tre månader har han ammat utan amningsnapp. Det har varit skönt att slippa den men troligtvis har inte Torsten fått ett så bra tag om bröstet för det har gjort ont att amma. Smärtan har ändå varit uthärdlig fram tills för några veckor sedan när det började göra riktigt ont (oklart varför). Då fick jag en medicin av BVC som gör att mjölken strömmar till så att bebisen inte behöver suga så hårt. Då blev det lite bättre ett tag men sedan en vecka tillbaka ungefär började det göra riktigt, riktigt ont. I torsdags hade jag nästintill panik, jag kunde inte amma på grund av smärtan och Torsten ville varken ha ersättning eller utpumpad mjölk. Jag kände mig som världens sämsta mamma som inte kunde ge mitt barn mat. Efter ett telefonsamtal med BVC där jag fick några tips blev det dock bättre.

Så nu gör vi så här: Torsten får mer och mer mat (alltså inte bröstmjölk). Som tur är är han nyfiken och vill smaka av allt vi äter. Han gillar det mesta han har testat, som lasagne, potatis- och purjolökssoppa, gröt, smörgås, mango- och bananpuré mm. På kvällarna, nätterna och tidig morgon ammar han eftersom det är det han vill. Jag kör efter principen "inte erbjuda, aldrig neka". Det vill säga, jag erbjuder inte bröstet men om jag märker att det är det han vill ha så får han det. Med hjälp av medicinen, Purelan-salva, Cottermanns handgrepp och BVC-tipsen fungerar det att amma även om det fortfarande gör ont ibland.

Nu hoppas jag att det fortsätter så här, att Torsten äter mat på dagen och ammar under kvällarna/nätterna. Jag börjar ju dessutom jobba snart så då vore det ju väldigt bra om han fått in rutinen med att äta.

Det känns väldigt konstigt att medvetet försöka konkurrera ut amningen när det hittills varit tvärtom. Och ovant att behöva tänka på att han ska få i sig bra mat och äta en varierad kost. Och så detta med att han ska dricka vatten, hur vet jag att han får i sig tillräckligt med vätska? Tycker att det mesta verkar hamna utanför när han dricker. Ah, dessa nojor. Även det ovant för mig, att vara en orolig förälder.

En del av mig tycker att det är jobbigt att det blivit en sådant abrupt slut på helamningen utan att varken jag eller Torsten valt det. Jag hade tänkt mig en lite långsammare övergång till vanlig mat och att han skulle få utpumpad mjölk/ersättning när jag börjat arbeta. Å andra sidan tycker jag det är oerhört skönt att jag inom en snar framtid förhoppningsvis kan sluta med amningsvänliga kläder, kanske inte behöver pumpa på jobbet och att Anders nu också kan vara delaktig i att mata Torsten.

onsdag 12 mars 2014

Torsten 25 veckor.

Nya färdigheter den här veckan är att du börjat äta på dina fötter och lärt dig säga "ba-ba". Du har även rullat runt en del och ligger inte längre alltid kvar på det ställe på golvet där jag placerat dig. När du ligger på mage gör du något slags krumbuktande med nederkroppen och blir oerhört frustrerad över att du inte kan krypa än. Men det kommer nog snart ska du se, Skrutten.

I matväg fortsätter vi att testa olika saker. Du är ju som sagt oerhört nyfiken av dig och vill smaka allt som vi äter och jag insåg igår att det inte längre kommer fungera att äta t ex glass inför dig för då vill du också ha. Att laga mat när du ser på utan att låta dig smaka går inte heller. Bröd, lasagne och gröt gillar du och idag fick du testa att gnaga på en gurkstav. Gott, tyckte du, även om gurkbiten liksom allt annat du får tag på hamnade på golvet ett otal gånger.

Jag vet inte om jag nämnt ditt hår någon gång i de här vecko/månadsinläggen? Om inte är det verkligen dags nu. Du har ju nämligen en underbar frisyr. Håret på bakhuvudet är helt avskavt men vid öronen har du två långa hårtestar, en på var sida. Världens gulligaste frissa, naturligtvis. Ganska ovanlig också och alla - precis alla - kommenterar den. Allra mest kommer håret till sin rätt när du är nyvaken och tofsarna står åt alla håll.

I övrigt då? Vi har firat din gammelmorfar i Uddevalla. Du charmade alla, som vanligt. Du och din kusin Alma var nyfikna på varandra och ville gärna klappa/slå den andre. Jag hoppas verkligen att ni två kommer ha en bra relation i framtiden trots att ni bor långt från varandra. Och nästa vecka ska vi hälsa på din andra lilla kusin - tänk vad lyxigt, att ha två precis jämnåriga kusiner.


En några veckor gammal bild men jag ville visa ett foto där man ser frissan.

söndag 9 mars 2014

90-årskalas.

I helgen har vi varit i Uddevalla på 90-årskalas för min morfar. Min morfar, som är 90 år och blivit så smal och andas så ansträngt. Min morfar, som alltid varit så pigg och stark men som nu är trött och måste sitta ner under hela kalaset förutom när han med stapplande steg går till toaletten. Min fina, snälla, roliga morfar som uppvaktades av cirka 70 personer som kommit för att fira honom. Min morfar, som har blivit gammal.

 Morfar och mormor, som varit ett par sedan de var 19 respektive 18 år.

 Dekorationer.

 En stor Torsten och en lite mindre.

Anders och en tröttskrutt.

Min bror Olof och brorsdotter Alma (som är tre veckor yngre än Torsten). Fint, tycker jag, att ha en kusin som är så nära i ålder. Jag hoppas att de kommer få tillbringa mycket tid tillsammans när de växer upp, trots att de bor långt från varandra. 

torsdag 6 mars 2014

11 instagramfavoriter 2013

Jag blev inspirerad av Erika kan berika-Erika och niotillfem-Sandra att visa mina tolv favoritbilder under 2013 från instagram, en bild för varje månad. Jag har dock bara elva foton pga var lite trög med att förstå storheten med instagram.

Februari.

 Livsmottot på en post-it på jobbdattan.

Mars.

Telefonkonferens i ett vintrigt Stockholm med saknad jurizt.

April.

 Offentliggjorde graviditeten i vecka 19 på diverse sociala medier.

Maj.

Åkte till Louisiana med mina kära jurizter. En mycket fin dag.

Juni.

 Barcelona.

Juli.

 Kallbadhuset, Malmö.

Augusti.

Jättejättegravid på bröllop i Ystad.

September.

 Alldeles nyfödd liten Torsten<3

Oktober.

Ett av de allra första familjefotona på oss tre.

November.

 Torsten, mormorsmor och mormorsfar (som fyller 90 idag, hurra!).

December.

Älskar det här kollaget med typiska Torsten-post-matning-miner.

onsdag 5 mars 2014

Torsten 24 veckor.

Det är svårt att veta vad som är du och vad som är typiskt bebisbeteende men jag tror du är ett ganska lugnt barn, Torsten (vem är förvånad med tanke på hur dina föräldrar är?). Flera föräldrar jag träffat beskriver sina barn som intensiva och det är inte ett adjektiv jag skulle använda om dig. Du har inget behov av att det ska hända saker hela tiden eller har svårt att vara stilla. Jag tror att du gillar att titta och betrakta och fundera (återigen, någon som är förvånad?).

Som jag skrivit tidigare är du extremt nyfiken. Allt, precis allt, ska undersökas. Ibland är jag rädd att tappa dig för du vänder och vrider så mycket på dig i famnen för att kunna se och känna på saker och ting. Sitter du vid matbordet måste vi flytta undan glas/kaffekoppar/tallrikar annars lever de mycket farligt. Din far börjar inse att han kommer ha att göra när han är föräldraledig med dig och du börjar krypa/gå...

Några favoritaktiviteter just nu är att göra ljud med munnen och kanske framförallt när andra gör ljud med munnen. Att "prutta" med munnen eller pussa på din mage gillar du också mycket. Jag tror jag skrivit tidigare att du tycker om när man dansar för dig och nu har du även börjat sittdansa själv när man dansar för dig. Gullighetsnivån på detta alltså<3 Att vifta upp och ner med armarna är även det populärt. Du gillar däremot fortfarande inte att ligga på mage. Att sitta går an (du kan ju faktiskt sitta själv korta stunder!) men det bästa är att ligga på rygg eller på sidan.

Sedan sist har vi bland annat varit i Malmö och träffat tanterna Anna, Evelina och Karin. Vi har haft besök av mina vänner Carin, Caisa och Rachel och deras barn, dina framtida lekkamrater, Christina, Sebastian och Oliver. Igår var vi i Växjö och hälsade på mitt jobb och hängde med mina kollegor tant Emma och farbror Eak. Emma fick dig att skratta högt genom att dansa för dig hela vägen från jobbet till hennes lägenhet. Moster Maja kom och bodde hos oss några dagar för ett par veckor sedan. Vi har varit på babysång, mammagympa och öppna förskolans babycafé vilket vi gör varje vecka. En helg åkte vi till farfar i Skövde (och passade på att ha en dejt med Andrea som jag lärt känna på instagram och hennes dotter Nova som är tre dagar yngre än dig).

Kära Torsten, älskade barn. Världens sötaste, gosigaste och allmänt underbaraste bebis.

måndag 3 mars 2014

En feministisk aktion på ett tåg.

I lördags åkte jag tåg till Lund och tog tillfället i akt under resan att ge Torsten mat medelst amning. Biljettkontrollanten erbjöd mig att få sitta i det där lilla utrymmet där tågpersonalen sitter när de inte kollar folks biljetter, om jag ville amma i fred.

Jag tackade nej även fast en del av mig ville säga ja. Jag inte är särskilt bekväm med att flasha bröna för främlingar. Dessutom är Torsten oerhört lättdistraherad numera och tappar koncentrationen så fort någon pratar i närheten av honom och av den anledningen hade det varit bra,att sitta avskilt.

Ändå valde jag att sitta kvar, som ett feministiskt statement. Det är så sällan man  ser kvinnor som ammar offentligt och jag gissar att det beror på alla de män(niskor) som har inställningen att det är äckligt att behöva se kvinnor som ammar. Amma gärna men.gör det hemma, typ. Och vem vill vara äcklig? Hellre då "gömma" sig och amma i skymundan. Jag är så trött på den här attityden. Jag är trött på att kvinnors tillgång till det offentliga rummet begränsas på ännu ett sätt och jag är trött på att det anses äckligt och konstigt när kvinnokroppen används till något icke-sexuellt.

Alltså ammar jag offentligt. För att synliggöra och normalisera. Kanske, kanske, gör jag det lite lättare för någon annan kvinna att själv våga amma ute bland folk.

söndag 2 mars 2014

Den stora tröttheten.

Jag har sovit som en kratta de senaste nätterna. Inte pga Torsten, utan pga mig själv, att jag inte kan komma till ro. Som en följd av detta är jag enormt trött. Jag har massa halvfärdiga blogginlägg jag inte orkar slutföra, mejl och sms jag inte pallar skriva och diverse projekt jag inte har energi att ta itu med.

Så i väntan på att sömnen ska bli bättre och energin återkomma tipsar jag om Niotillfems februarifeminismpeppinlägg. In och läs!

lördag 1 mars 2014

Ett inlägg som egentligen skulle handla om min sista månad som föräldraledig men råkade bli något helt annat.

Idag är det 1 mars och bara en enda ynka månad tills jag börjar jobba igen. Det känns... bra. Och läskigt och spännande och nervöst. Jobbigt att jag kommer vara borta från Torsten så mycket (jag pendlar dessutom, vilket tar ungefär två timmar varje dag). Jag hoppas att Torsten inte kommer tycka det är jobbigt och att jag förstör vår anknytning.

Just det där med anknytning är något jag inte hade reflekterat över innan jag började läsa bloggar om nära föräldraskap. Jag älskar ju Internet och sociala medier egentligen men just nu är jag så trött på det. Jag är trött på att läsa om alla "fel" jag gör, som att jag ska vara föräldraledig en så kort period, att vi planerar att låta Torsten börja på förskola tidigt, att han har napp, att vi använder babysitter, barnvagn och babygym osv. Jag är trött på att jag börjar tvivla på mig själv som förälder när jag läser om andra mammor som inte kan förstå hur man kan vilja satsa på sin karriär samtidigt som man har småbarn.

Jag gillar idén med nära föräldraskap och försöker ta till mycket av det men samtidigt hör jag inte hemma bland de nära föräldrarna, jag som både vill ha barn, egentid och en karriär. Å andra sidan passar jag inte heller in med de flesta andra mammor jag träffat på t ex öppna förskolan, som tycker det är äckligt att amma när barnet är äldre än ett år, anser att det är viktigt att bebisen sover i egen säng och aldrig skulle klä sina söner i rosa. (Okej, det där sista är egentligen bara en spekulation men jag har hittills aldrig sett någon annan pojke med rosa kläder i den här staden.)

Vad vill jag säga med det här inlägget? Jag vet inte. Att jag är trött kanske. Både fysiskt trött pga sömnbrist och mentalt trött på känslan av att inte passa in och att göra fel. Det här att vara förälder, så himla svårt ibland.