Den egna viljan.

Ettårsdagen närmar sig och det märks att Torsten mer och mer blir ett barn istället för att vara en bebis. Att han har en stark, egen vilja blir alltmer tydligt. Han visar vad han vill och vad han inte vill och han visar sin ilska/ledsenhet om det inte blir som han tänkt sig.

Det underlättar mycket att ens barn kan kommunicera med en och det är roligt att se hur han förstår mer och mer och uttrycker sig bättre och bättre. Samtidigt är det helt klart en större utmaning att ha ett barn med en egen vilja än en liten medgörlig bebis. Det som kan bli svårt, tänker jag mig, är balansen mellan att låta Torstens vilja spela roll och samtidigt sätta gränser. Att lära sitt barn samarbeta och kompromissa. Eller lära är fel ord, för jag tror att alla människor föds med en vilja att samarbeta. Som förälder gäller det att hjälpa sitt barn att veta hur man gör det i praktiken. Tror jag. Hur som helst, det är väl nu föräldraskapet börjar "på riktigt".