Torsten ett år (och fyra dagar)

Torsten, älskade unge, nu har du funnits hos oss i ett helt år. För exakt ett år sedan hade vi precis kommit hem från BB och försökte fatta att vi blivit en liten familj. Jag var ledsen över den chockartade förlossningen och pappa var förvirrad och du ville vara nära nära mest hela tiden. En sådan omtumlande period det var, din första tid i livet. Lycklig och glad också såklart! Äntligen hade ju du kommit till oss.

Nu ett år senare har vi vant oss vid familjelivet och det känns väldigt märkligt att tänka att du inte alltid har varit med. Jag har liksom glömt hur det var innan. Innan vår söta, gosiga, nyfikna, spralliga och glada lilla skrutt föddes. En skrutt som dagen innan du fyllde ett tog dina första steg. En skrutt som älskar böcker och säger mamma och pappa, där och lampa. Som tycker det är jättekul att få när folk hälsar på oss och spexar loss då som bara den. Som vill undersöka allt allt allt hela tiden men också kan sitta länge och koncentretat och stoppa klossar i en låda. Som skrattar av glädje när du kan stå och gå på egen hand.

Lilla stora Torsten. Mamma och pappa älskar dig så oerhört mycket och vi är så glada att det var just du som låg i min mage.

Liten blir stor (och mycket svårare att fånga på bild).