måndag 28 oktober 2013

När börjar det roliga?

Sedan Anders började jobba när Torsten var 2,5 vecka och jag fick ta ansvaret för honom cirka 80% av dygnet fem dagar i veckan har det inte gått en dag utan att jag räknat efter hur lång tid det är kvar tills jag får börja jobba igen (fem månader på torsdag). Det här att vara ensam hela dagarna med en liten skrutt som jag nästan aldrig kan lägga ifrån mig utan att han skriker är faktiskt inte särskilt kul. När börjar det bli roligt att ha barn? När börjar det bli roligt att vara föräldraledig? Förstå mig rätt, det är klart jag älskar mitt barn och att vi stundtals har det väldigt mysigt. Men det är oftast ensamt och ibland tålamodsprövande, minst sagt. Blir det någonsin något syskon till T och jag är föräldraledig igen ska jag inte bo i en stad där jag inte känner någon och varken jag eller Anders ska ha längre än en kvarts tågpendling till våra respektive arbeten. Förhoppningsvis kommer jag då inte heller tajma in mammaledigheten med att cirka hälften av min bekantskapskrets flyttar från Skåne.

Jag väntar på att mammagruppen hos BVC ska dra igång. Kanske finns det någon trevlig mamma där som vill hänga med mig och dricka kaffe och snicksnacka. Jag väntar även på att Torsten ska bli lite äldre så vi kan gå på öppna förskolans babycafé där det förhoppningsvis också finns trevliga morsor. I väntan på det får jag väl helt enkelt roa mig med att promenera och glo på tv-serier. Samt göra utflykter då och då, till Lund och Hjärup och Malmö och Växjö och hänga med folk (eller ja, såna utflykter kommer jag ju göra även om jag lär känna folk i Hässleholm, fast kanske inte lika ofta).

Det är inte lite orättvist heller att Anders får vara föräldraledig när Torsten är lite äldre och roligare att umgås med. Nog för att han är väldigt söt och gullig nu men han ger ju inte så mycket i utbyte. Dumma amning som gör att jag måste vara hemma den första tiden.

Någon som läser detta och bor i Hässleholm eller här i närheten som känner att hon den där Anna, hon verkar vara en trevlig prick? Eller någon jag känner som får världens lust att resa hit och hälsa på några dagar och roa en uttråkad bebismorsa? Hör av er i så fall. Jag vill leka med er!

Den här lilla sötnöten vill också ha kompisar att hänga med. 

11 kommentarer:

  1. Jubbigt. Har en kusin i Finja, men hennes barn är ju äldre så inte föräldraledig nu. Hoppas du hittar ett gäng att hänga med snart, det bli bättre då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hoppas jag med! Nu ska jag börja hänga på öppna förskolan plus att mammagruppen på BVC ska dra igång snart så förhoppningsvis löser det sig.

      Radera
  2. Alltså jag måste säga att jag älskade den första tiden med bebis! Hon var lätt att ha med sig på caféer o sov eller ammade eller hängde i någons knä o va glad. Nu har jag ju också haft turen att jag bott i Malmö i snart tio år o känner många som är eller har varit föräldralediga samtidigt. Även om det ju händer supermycket nu när hon är nio månader så betyder det också att man måste vara mycket mer med för min bebis är ju fullständigt omdömeslös för det mesta. Hon gillar inte heller att sitta still särskilt länge utan vill helst va på golvet o härja. Inte lätt på alla caféer! Och separationsångesten som kommer smygande från ca sex månaders ålder o framåt. Pheeeew.. Men såklart superkul också. Egentligen vet jag inte vad jag vill säga med detta inlägg? Alla åldrar har sin charm kanske? Fast fasar för trotsåldern o tonåren redan.. Nåja, hoppas du o bebisen får massa massa kompisar att leka med hela dagarna! Vår BVC-grupp är grym faktiskt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är klart att alla åldrar har sin charm. En del av mig vill inte att han någonsin ska bli större, han är ju så himla söt nu. hoppas att även min BVC-grupp är grym!

      Radera
  3. Åh, vad jag känner igen mig i dina tankar. Kunde inte vi bara ha fått barn precis samtidigt och i samma stad?! För mig gjorde mammagruppen jättestor skillnad. Bara att veta att det fanns fler i samma situation gjorde att vaknätter och ensamma vansinnesdagar kändes lite bättre. Jag kunde liksom se framför mig hur de stod där samtidigt och värmde ersättning tre på morgonen eller att vi ammade i takt. I övrigt kände jag mig väldigt ensam. Och jag gillade INTE första tiden, men efter typ 3 månader blev allt lättare. Då hittade vi rutiner och jag kunde styra över när han skulle sova (så att jag kunde äta/duscha/sova då) och när han skulle vara vaken (så att vi kunde umgås med andra då). Och jag tycker det är självklart att man ska dela på föräldraledigheten – men kanske stryka de första två månaderna? För det är INTE jämställt att de räknas som lika fantastiska som månaderna kring typ 7-8 månader, när barnet typ kan ligga och jollra på en filt hela dagarna. Sedan blir det en annan sorts jobbighet när de börjar krypa och sedan gå, men det är INTE samma osjälvständighet för föräldern. Nästa föräldraledighet tänker vi dela på tvären och ta två-tre dagar var per vecka, så fort amningen har kommit igång ordentligt. Men jag har ju ett jobb som gör att jag kan gå hem och amma och sedan jobba några timmar emellan. Hur som helst: jag kommer GÄRNA och hälsar på. Kollar kalendern och återkommer! Stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är min dröm att kunna köra så, alltså dela på tvären. Hoppas kunna göra så med en eventuell tvåa, även om det innebär att jag kanske inte kan helamma. Så skönt det hade varit att få både bebisgos, intellektuell stimulans och ett socialt sammanhang.

      Vet inte hur många gånger jag tänkt på hur fantastiskt det hade varit om vi varit föräldralediga samtidigt! Men nu får du ju istället vara min mammaguru, inte helt fel det heller:)

      Ja kom hit!!!!!!! Ta jättegärna med Melker om du vill ( och K är såklart också välkommen men gissar på att han kanske inte är så intresserad:).

      Radera
    2. Och just det, det går alltså att styra över bebisens rutiner så småningom??? underbart!

      Kram!

      Radera
  4. Och: du måste inte ha jättemycket gemensamt med mammagruppsmammorna, det räcker liksom att både du och de har ett skrikande knyte vid bröstet. Sedan kanske några av dem blir vänner för livet, men ha i bakhuvudet att det inte måste vara ett krav. Du behöver kanske mest lediga mammor att typ gnälla över bajsblöjor med. Kan de ge mer än så? Toppen! Om inte så delar ni åtminstone något jättestort precis nu och det kan räcka ganska långt…

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men precis, jag tänker inte att de ska bli mina bästisar men att det är skönt att kunna prata om bebisar med några som är i samma situation. Så kan man prata om annat med de vänner som inte har barn och kanske inte är så intresserade av att diskutera bajsblöjor.

      Radera
  5. Kom hit vettja! Du som är helt ute i svängen och vågar åka tåg och allt, kom och ta en fika nästa vecka om du vill?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men åh så trevligt! Jag vill gärna komma och fika. Dock har jag ganska mycket inplanerat nästa vecka men veckan efter det?

      Radera