måndag 30 september 2013
Lite mindre depp.
Hur det går med min baby blues/eventuella depression? Det är fortfarande jobbigt men det känns som det har blivit lite, lite lättare. Jag tycker inte att jag är lika ledsen längre. Kanske för att jag hade besök igår av kompisar som gav mig massa positiv energi (ursäkta klyschan), kanske har hormonerna lugnat ner sig, kanske har jag vant mig lite mer vid detta nya liv. Och kanske vänder det igen och så ligger jag snart i en hög på golvet och bölar resten av kvällen:))) Jag hoppas att det inte händer utan att det faktiskt är på rätt väg nu. Hoppas hoppas hoppas. Imorgon har jag i alla fall tid hos en psykolog och det känns otroligt skönt att veta att jag snart ska få prata med henne. Psykologsessionen blir för övrigt mitt första tillfälle för "egentid" sedan Torsten föddes, om man inte räknar de timmar på BB som sköterskorna hade hand om honom när jag var så himla trött att jag inte orkade. Det känns lite konstigt men också skönt. Tänk, 1,5 timme ungefär som jag kan fokusera enbart på MIG. Vilken lyx.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad skönt att höra att du mår bättre! Och jag vet att jag tjatar om detta: men den där konstiga, intensiva och korta perioden i början är INTE typisk för hur det är att vara mamma. Verkligen, verkligen, verkligen inte. Jag har aldrig känt mig så ensam och utlämnad och helt trasig inombords som då. För mig gick det mesta över efter 2-3 månader, då allt blir mycket lättare och bebisen oftast fattar att det är skönt med rutiner och inte längre vill suga på sin mamma dygnet runt. Men det var en stegrande skala, så mådde bättre och bättre hela tiden fram tills dess. (Och ibland gick det tillbaka igen, men det gick i alla fall åt rätt håll.) Och för dig verkar ju den stegringen ha börjat nu, vad härligt! Och bra att du ska träffa en psykolog, tror det är superviktigt att prata med någon. Mycket blev bättre för mig när jag började träffa min mammagrupp. För övrigt tycker jag att det sannaste och bästa föräldramottot är: DET GÅR ÖVER. Det gäller alla faser, bra som dåliga, både hos förälder och barn. Det går upp och ner, men oavsett så är perioderna oftast ganska korta. Så när bebisen plötsligt går in i en såndär skrikfestfas, så vet man att det kan blir några jobbiga dagar, kanske någon eller par veckor, men sedan är plötsligt allt annorlunda. Och så har bebisen lärt sig en massa saker som den inte kunde innan. Oj, vad babbligt detta blev. Men två saker till: Jag vill väldigt gärna komma och hälsa på, så fort du orkar, men kanske är det inte så dumt med ett pepp- och mammaskitsnacks-besök ganska snart? Har ju inga fasta tider, så lätt att bara kasta sig på ett tåg! Och den andra saken, på tal om faser: Har du appen Wonder weeks? Tyckte den var väldigt uppmuntrande faktiskt, eftersom man ser konkret att de små liven faktiskt är ledsna i perioder av en anledning. STOR KRAM
SvaraRaderamen JA - klart jag vill att du ska komma och hälsa på! Det hade varit görroligt att ses. På söndag kommer min syster hit och vi har inte bestämt hur länge hon stannar. Men vi får höras helt enkelt och planera in något. WW-appen har jag inte, men däremot boken. Har även signat upp mig för att få leap alarm-mejl så jag ska veta när en ny fas är på g. Har hört väldigt mycket gott om boken/appen så jag litar på att den kommer vara ett bra stöd.
RaderaÅterigen - tack för stöd och pepp! Alltid skönt att höra att det finns andra som också tycker det är jobbigt. Och bra att veta att allt går över. Kram!