onsdag 1 januari 2014

Halvtid.

Ända sedan Torsten föddes har jag haft den 1 januari som en slags målbild att se fram emot. Då skulle jag ha gjort lite drygt hälften av föräldraledigheten och ha exakt tre månader kvar innan jag börjar jobba igen. Nu är vi alltså här och det är så skönt. Så skönt att jag klarade att ta hand om Torsten mellan september-december utan att någon av oss blev crazy bananas. Så skönt att veta att jag kommer klara de tre kommande månaderna. Egentligen är det ju en himla konstig situation, att gå från att ha dagarna inrutade och ingå i ett socialt samspel till att vara ensam, utan klara rutiner och med ett litet knytte som är helt beroende av en. Inte konstigt att det är lätt att känna sig isolerad.

Sen det där med att jag ska börja jobba om tre månader??? Jag ska liksom använda hjärnan igen? Hur gör man? Jag hoppas verkligen att jag kommer känna mig redo den 1 april.

2 kommentarer:

  1. det är inte klokt vad tiden springer fram! känns det skönt eller jobbigt att börja jobba igen? kram på dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Både och - jätteskönt men nervöst och jobbigt att vara ifrån T så mycket.

      Radera