Sådant som jag saknar.

Jag trivs väldigt bra i den här bebisbubblan, det gör jag. Jag gillar att mitt fokus numera är på Torsten och att jag till stor del ägnar min tid åt att leta fina bebiskläder på Tradera, diskutera föräldrafilosofier och fundera på förskolor. Tiden i bebisbubblan är så kort så kort, snart börjar jag jobba igen och fram tills dess vill jag gå all in. Den här perioden kommer ju aldrig komma igen.

Jag trivs, som sagt, med den lilla värld jag för tillfället befinner mig i. Det hindrar dock inte att jag saknar den lite större världen, den som pågår utanför min bubbla. Framförallt saknar jag mitt feministiska engagemang. Jag saknar att skriva dagens kvinnohat-inlägg här på bloggen. Jag saknar att läsa twitter och bli arg över den orättvisa värld vi lever i. Jag saknar att vara med i en feministisk organisation (jag skulle ju bli aktiv inom F! nu när det är valår och allt). Jag saknar drivet som gjorde att jag tänkte dra igång en feministisk tankesmedja. 

Det finns naturligtvis inget som egentligen hindrar mig från att göra allt detta nu, förutom bristen på energi. Jag orkar helt enkelt inte. Jag är för trött. Jag pallar inte läsa artiklar eller ens tweets om mäns våld mot kvinnor och det sjuka sexistiska samhälle vi lever i, än mindre formulera egna tankar. Det är för krävande just nu. 

Jag saknar den delen av mig själv men jag vet att den kommer att komma tillbaka så småningom. Jag ska bara grotta ner mig lite till i bebisbubblan först.