fredag 5 januari 2018

Recce: Så som jag minns det

Det är recensionstajm på lelle bloggen! På allmän begäran (= 1 person (hej Karin!)) kommer här en recension av Mikael Persbrandts biografi Så som jag minns det. En bok om och av Micke P (och spökskrivaren Carl Johan Vallgren).

För att kort sammanfatta Så som jag minns det består den av väldigt mycket Mikael Persbrandts liv, hans kvinnor, kokain, festade, teateruppsättningar, namedropping, bilar, motorer, skvaller och åsikter om andra i teaterbranschen. Det låter kanske inte så intressant, men det är det (förutom de sidor som handlade om bilar och motorer, de bläddrade jag snabbt förbi). Jag sträckläste de drygt 400 sidorna på två dagar och offrade en hel del sömn bara för att jag inte kunde sluta läsa. Det är ett gott betyg, särskilt med tanke på att varken storyn eller slutet inte är någon direkt överraskning. 

För ingen som inte bott under en sten kan väl ha missat Persbrandts skandalomsusade liv, leverne och missbruk? Jag hade dock inte fattat att missbruket var så illa som han berättar om i boken; att han höll på att ta livet av sig med hjälp av drogerna. Jag visste inte heller att socialen varit inkopplad för att utreda om han varit en lämplig pappa till sina barn. Det där hade jag för övrigt velat veta mer om än vad som skrivs i boken - sveket mot sönerna, att han inte kunde vara en närvarande far, att han missade födelsedagar och julaftnar på grund av drogerna - hur har han lappat ihop de relationerna? Och relationen till mamman, som beskrivs som osund, hur ser den ut idag? Det kanske är för att jag själv är mamma som jag tycker det här är så intressant, men jag hade verkligen önskat lite mer reflektioner kring detta i boken.

Något som det däremot reflekteras friskt kring är Persbrandts olika roller som han haft i pjäser och filmer. Otroligt spännande att läsa resonemangen om hur han tänkt, känt och agerat kring och i vissa roller. Det gjorde också att jag blev akut sugen på att gå på teater (allra helst på Dramaten)(#lifegoals).

Det går inte att skriva en recce om Så som jag minns det utan att nämna namedroppingen och skvallret. Allt från sexdebuten till förälskelser till  skådespelarkollegor och regissörer avhandlas i boken. För att inte tala om knarket - "den vita gudinnan" (som kokain tydligen kallas) omnämns fler gånger än folk säger "my/your/our people" i The 100 (= intern referens till Karin). Som den skvallertant jag är ÄLSKAR jag givetvis detta. Är man en person som uppskattar integritet tycker man kanske att det är lite väl magstarkt.

Summa summarum: jag rekommenderar varmt boken till alla som gillar Mikael Persbrandt, kultur och skvaller samt uppskattar att läsa en välskriven biografi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar