tisdag 9 januari 2018

Att leva med en fyraåring.

Att leva tillsammans med en person på fyra år är att...

ena stunden bli överöst av kärlek, empati, pussar och fina ord ("du är världens bästa mamma") för att i nästa stund bli utskälld ("allt är ditt fel"), hånad ("du är världens fulaste mamma") och bespottad.

få väldigt många frågor om väldigt mycket. Vad är stenar gjorda av? Vem har gjort mig? När ska du och pappa gifta er? Varför heter jag/du/pappa/Harriet så? Vad är rymden? Vad finns i löv? Varför tappar träden sina löv? Vad är det för dag idag? Vad kommer efter tisdag? När är det lördag? Vad är brott? Etc osv.

lyssna på ett språk som är riktigt otrevligt. Det är mycket bajs och kiss och "jag ska slå dig gul och ful", "du är korkad", "jag hatar XX" (tack, Bamse och Kalle Anka).

ständigt tävla, vare sig man vill det eller ej, om vem som kommer först eller är starkast eller bäst.

kunna gå på café och restaurang och handla i affärer UTAN att få stresspåslag pga att ha jagat galen unge.

kunna resonera, förklara och diskutera med en person som faktiskt förstår väldigt mycket (och dessutom börjar få en adekvat  tidsuppfattning).

inse att det här med könsidentitet och kompisar är två viktiga saker.

ofrivilligt bli beskjuten av diverse "vapen" x antal gånger per dag. Dock skjuter de flesta vapnen tydligen blommor och hjärtan...

inse att detta inte är en liten toddler längre utan ett barn som ska börja skolan NÄSTA ÅR!!!!!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar