lördag 26 maj 2018

En ettåring.

Hon har fyllt ett år, bebisen som inte längre är en bebis. Hur galet fort har det här året gått egentligen?! Superfort! Och i måndags började jag jobba igen, efter att ha varit hemma drygt ett år. Galet!

Men om vi återgår till den där ettåringen, hon som just nu ligger bredvid mig i sängen och sover. Om jag skulle beskriva hur hon är, för att minnas för framtiden hur Harriet var när hon var ett, skulle jag säga att hon mestadels är glad. Glad och social och inte särskilt blyg. Hon är ganska bestämd numera, hon vet vad hon vill och blir arg när hon inte får som hon vill. Hon tycker om att lyssna på musik, klättra på möbler och i trappor, öva på att gå, bada, kasta sig bakåt och busa med storebror.

Favoritmaten är köttfärssås och spaghetti, korv, köttbullar, vattenmelon, chicken tikka masala, ärtor, yoghurt, lax, potatis och korv stroganoff. Helst ska det ätas själv och kladdas ordentligt. Hon ammar fortfarande när hon ska somna och precis när hon vaknat.

Sömnen är helt ok. Det blir en-två sovstunder på dagen som varierar mycket i längd. Nätterna är oftast bra men har emellanåt varit lite stökiga sedan nattamningen togs bort för två veckor sedan. Harriet somnar oftast vid halv sju - sju och sover ungefär tolv timmar.

Hon tycker inte om djur som kommer för nära (samtidigt som de är väldigt intressanta...). Annars är hon inte rädd för särskilt mycket, den där Harriet, vår fina, härliga ettåring.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar