Det finns två uttryck som väldigt ofta hörs i barnsammanhang och som jag har väldigt svårt för:
- "alla barn är olika". Eh ja, eftersom barn är människor finns det naturligtvis inte två som är likadana. Barn, precis som vuxna, är - hör och häpna - individer. Så typiskt för hur vi ser på barn i vårt samhälle, detta att generalisera ihop alla i en klump. Att det ens ska behöva påpekas att barn faktiskt är personer av kött och blod? Helt absurt. Det absolut mest störande med detta uttryck är dock att det främst verkar användas för att rättfärdiga hemska saker som t ex sömnmetoder som går ut på att barnet skriker sig till sömns. Eftersom alla barn är olika så tycks vissa anse att den här typen av metoder passar en del barn. Eh nej, för även om alla barn är individer har de fortfarande samma behov av basala saker som tex mat och närhet. Grundläggande behov som alla människor har. Det finns inget barn som mår bra av att ligga och skrika sig till sömn oavsett hens personlighet.
- "du är den bästa föräldern till ditt barn". Jag vet att detta sägs i all välmening och handlar om att man som mamma/pappa känner sitt barn och vet dess behov bäst. Oftast i alla fall. För det finns ju faktiskt föräldrar som inte borde få ta hand om sina barn. Jag vet att jag tolkar det här uttrycket lite väl bokstavligt kanske men jag är nog skadad av mitt jobb där jag arbetar en hel del med LVU-mål. Det finns så himla många urusla föräldrar och därför klarar jag inte riktigt av det här uttrycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar