söndag 8 september 2013

8 september - två dagar kvar till BF och frustrationen är på topp

Alltså detta att gå och vänta på bebis kvalar lätt in på topp tre tråkiga och frustrerande saker jag har behövt göra i livet (ok, överdriver lite här - klart jag lätt kommer på åtminstone tio saker som är mycket tristare men just nu är detta asjobbigt) och då har jag inte ens gått över tiden än. Jag HATAR att vänta på saker, jag har världens sämsta tålamod och jag vill få gosa med Skrutthen NU. Det är så nära nu, så nära men ändå så långt borta. Och ingenting kan jag göra för att påverka Skruttbarnet att komma ut snabbare (nej, jag tror inte att de där metoderna med trappor, champagne, ananas osv fungerar). Gaaah!

Förhoppningsvis är det dock inte så långt kvar nu. Jag tror att jag eventuellt, kanske, möjligen är i latensfasen och har befunnit mig där i ganska exakt ett dygn. Så då borde det inte dröja så länge innan förlossningen startar på riktigt. Eller så lurar kroppen mig och jag är inte alls där och kommer behöva igångsättas om två veckor. Gaaah! Fatta hur frustrerad jag kommer vara då...

mvh
en som börjar bli lite trött på att vara preggo

4 kommentarer:

  1. Åh, jag minns den där känslan VÄLDIGT väl! Och jag skrev detta i en annan kommentar för några dagar sedan, som verkar ha försvunnit: hur långsamt tiden än går nu så är det i alla fall bara DAGAR kvar tills du får se ditt barn. Dagar. Inte månader längre, troligtvis inte ens veckor. Och inför förlossning och sömnlösa nätter framöver kommer din kropp vara så himla laddad efter all den här uttråkningen. Och det bästa med alla de där knepen (har hört att champagne och sex är mest effektivt, men för mig funkade en helt galet lång promenad till slut - fast kanske hade den inte behövts, vad vet jag?): de skadar ju inte och lite champagne för att fira att ni snart är tre är väl en rätt bra grej att testa? Nödvändig, till och med? :) Stor kram och väldigt mycket pepp! Snart, snart, snart!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för peptalk! Försöker verkligen få mig själv att fatta att det faktiskt inte är så långt kvar tills Skrutthen kommer men det går sådär... Hur långt innebär en "galet lång promenad"? Har hört från andra att just promenerande ska sätta fart på ungen men vet inte hur mycket min rygg orkar. Vet inte om jag vågar champagne - kan inte det skada barnet? Det beror väl iofs på hur mycket man dricker, såklart. Behöver ju inte häva i mig flera glas.

      Radera
  2. Nej, jag vågade mig i ärlighetens namn bara på ett par klunkar, men så gott det var! Sedan tog det nog typ en vecka för Melker att fatta att bubblorna betydde "här är utgången", så jag vågar inte lova att det funkar. Men däremot vågar jag lova att det är festligt och trevligt och välförtjänt! Jag minns att jag till slut började tänka att nähä, det blev visst ingen bebis för mig. Den skulle ha kommit nu - eller inte alls. På riktigt var det precis så det kändes. Jaha, jag missade det. Varför har jag gått och varit gravid nu, helt i onödan? Men sedan händer det något, ett vatten går, eller en slempropp eller så gör det bara ont på ett sätt som talar om att hey, nu kommer jag! SNART! Och om det blir efter en igångsättning eller inte så – plötsligt ligger du där med ett barn på brösten. (Well, PLÖTSLIGT är kanske inte rätt ord, men.) Galenskaper.
    Jaa, jag gick från sjukhuset och hem (kanske 3 km? Men det kändes som 3 mil), efter order från förlossningen efter att ha kollat alla värden inför ev igångsättning. På natten gick vattnet. Men igen: det finns ju inga garantier och misstänker att Skrutthen hellre vill ha en mamma med glad rygg när det väl är dags, så kanske värt de där ev extra dagarna? Stor kämpekram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår verkligen känslan av att det aldrig kommer komma någon bebis - totalt ologiskt men ändå känns det så. Tre kilometer ska jag nog klara av. Helt klart värt lite ryggont om det sätter fart på skruttbarnet. kram!

      Radera