Bröllop del tre.

Vigsel! Vi valde att säga de klassiska löftena i stället för att komma på egna. Vi hade valt

två psalmer; nr 82 och 84. 84:an valde vi för att den sjöngs på Victoria och Daniels bröllop, hehe. Gospelkören sjöng Now that we found love, Halo och Happy. De första två har jag länge velat ha med på mitt bröllop, den tredje låten valde vi för att den ingick i körens repertoar. Som ingångsmusik hade vi Bröllopsmarsch ur En midsommarnattsdröm och som utgångsmusik A trumpet voluntary. 

 Kören stod uppe på läktaren och sjöng.

Tyvärr var vädret dåligt när vi gick ut ur kyrkan; kallt, blåsigt och regnigt. Vi hade tänkt fotografera utomhus då men fick köra en snabb session i vapenrummet i kyrkan och precis utanför istället (och ta fler bilder utomhus lite senare). När gästerna kom till kyrkan delade Anders kusiner ut vigselprogram och små påsar med pärlsocker. Påsarna hade jag gjort av spillbitar från en linnegardin och jutesnören (jutesnören var en återkommande detalj genom bröllopet).

Toastmadame S delar ut pärlsockerpåsar till barnen.

Efter vigseln var det mingel för gästerna. De fick bubbel, kaffe, te, småkakor och frukt. Till barnen (totalt nio barn plus två små bebisar) fanns det även yoghurt och kvarg. Vi ville undvika att gästerna blev alltför hungriga mellan vigsel och middag, jag vet ju själv hur det är på bröllop - det kan gå väldigt lång tid innan man får mat. Vi hade även satt upp (med jutesnören) en tidslinje med bilder från de femton år som jag och Anders varit ihop, tillsammans med lite text om oss och inlägg från min gamla blogg. Gästerna fick ta bilder på sig själva framför en selfie wall (= silverdraperi) med en polaroidkamera och sätta upp bilden på tidslinjen vid det årtal där de lärt känna oss. Mycket uppskattat!

Vi hade ingen gästbok utan gästerna fick istället fylla i gästblad och visdomsord som jag hittat på internet. Det fanns också ett bröllopskryss att fylla i, även det från the internetz. Till barnen hade vi ställt fram leksaker, gnuggistatueringar, pennor och papper, pärlor och lite annat de kunde roa sig med. Det fanns även en lekplats precis utanför församlingshemmet där barnen kunde leka av sig. Senare, under middagen, satte vi på en tv vi hade haft med oss som barnen kunde titta på.

Under tiden gästerna minglade blev vi fotograferade. Det hade slutat regna, tack och lov.

Bröllop del två.

Några saker som var viktiga för oss var att barn skulle kunna vara med under hela bröllopet, inklusive middagen, att en gospelkör sjöng i kyrkan och att gästerna hade roligt. De första två sakerna lyckades vi med och även den tredje, tror jag. En annan sak som var viktigt för mig var att vi skulle ha ett stort brudfölje, vilket det också blev; fyra brudtärnor, en best man och sex brudnäbbar.

Jag och brudtärnorna - mina två systrar, min barndomsvän Karin och min nyaste vän Karin - samlades i den första Karins föräldrars lägenhet och gjorde oss i ordning innan bröllopet. Oerhört trevligt och mysigt! Är det något jag skulle gjort annorlunda, så är det att den stunden med the bride squad hade varat längre.

Att gå till någon professionell frisör och sminkös fanns det inte utrymme för i budgeten (och inte heller tidsmässigt) så jag är verkligen glad och tacksam över att mina tärnor hjälpte mig med detta.

Efter att ha fixat oss i ordning åkte jag och Anders till församlingshemmet och fixade det sista, tog emot serveringspersonalen och släppte in gospelkören. Och bytte om förstås.

Brudslöja i håret för att matcha brudtärnornas buketter, flicknäbbarnas kransar och Anders, best man och pojknäbbarnas bröstbuketter.

Efter omklädning: dags att samla ihop brudföljet och ta oss till kyrkan. Best man är Anders kompis Henrik. Brudnäbbarna är Torsten och Harriet och fyra av deras kusiner.

Det var inte helt lätt att hålla alla barn samlade, om vi säger så... Men väldigt söta var de. 

En minnesanteckning oktober 2019.

Min tvåochetthalvtåring - rolig, verbal, busig, mysig, bestämd och alldeles, alldeles ljuvlig. Låt mig för alltid minnas hur det ljuvliga barnet pratade i den här åldern: r blir l eller j och u blir o. "Jag hetej inte gomman, jag hetej Hajiet Gölansson", "motter Saja!". Låt mig också minnas hur hon alltid frågar "varför då?" om allting och hur hon växlar humör på en femöring och lägger märke till detaljer på ett sätt som påminner om... tja, mig själv. Det är överlag ganska mycket hos detta barn som påminner om mig själv. Till exempel att hon vill bestämma saker och ting själv ("jag kan hälv!"), oj vad jag kan relatera. Avskyr när andra ska bestämma vad jag ska göra. Misstänker starkt att min kära dotter känner likadant.

Vill inte vara med på bild. 

Bröllop del ett.

Den 12 oktober 2019, efter 15,5 års förhållande och nästan 13 års förlovning, gifte vi oss, jag och Anders. Min man, älskar att kunna säga det. Jag vill minnas den dagen vi gifte oss så jag skrivet ett (eller flera...) inlägg med massa detaljer om bröllopet och planeringen inför det. Kanske finns det något bra tips för den som själv planerar bröllop.

Vi bestämde oss i december 2018 att vi skulle gifta oss under hösten 2019. Vi var först inne på att gifta oss i Malmö och var till och med och tittade på en lokal, men tyckte att alla var för dyra. Det var inte heller lätt att hitta en festlokal inom gångavstånd från en kyrka (och att inte gifta sig i kyrkan var inte ett alternativ). Visserligen går det att ordna transport mellan kyrka och lokal, men vi ville helst slippa det.

Istället blev det Uddevalla, där det var betydligt enklare att hitta lokaler som passade vår ganska tighta budget. Efter att vi bokat kyrka och lokal till den 5 oktober och skickat ut save the date-meddelanden, fick vi byta både datum, kyrka och lokal. Anders kusin skulle ta examen den 5 oktober och kyrkan skulle renoveras och förmodligen hålla stängt från augusti till och med...högst oklart. Vi flyttade raskt bröllopet till veckan efter och lyckades efter lite letande hitta en annan kyrka där vi kunde ha festen i det tillhörande församlingshemmet. Den nya lösningen kändes faktiskt bättre än vad vi tänkt oss från början.

Jag ville ha en klassisk brudklänning; vit, lång och med korta ärmar. Min ursprungliga tanke var att köpa en färdig men jag hittade ingen jag gillade riktigt. I princip alla klänningar med ärm hade dels långa armar och dels var armarna i spets, något jag inte ville ha. Jag såg en bild på en brudklänning i omlottmodell på Instagram och insåg att det var en sådan jag ville ha. Jag googlade, hittade en bild på en jättefin klänning, tog med bilden till en sömmerska som sade att hon kunde sy en sådan. Jag hade tio meter thaisidentyg hemma som sömmerskan skulle använda till klänningen. Klänningen blev verkligen jättefin tycker jag - just nu är den dock nedfläckad av bl a rödvin, men det ska väl synas att man hade roligt när man gifte sig.

Jag är väldigt nöjd med klänningen. Den är så mycket jag.

Att ha varit en tränande människa i ett år.

Det är nästan på dagen exakt ett år sedan jag började träna regelbundet, för första gången på länge. Tolv månader senare kan vi konstatera att det har hänt en del.

Jag är starkare och har betydligt mindre ont i axlar och rygg. Jag tränar efter ett program som fokuserar på styrkelyft och är mycket mer strukturerad i min träning. Jag gör vanligtvis fyra styrketräningspass per vecka. Jag tränar inte så mycket kondition efter att jag började få ont i knäet av löpning. Jag försöker dock få in vardagsmotion i form av att jag sparkcyklar till eller från jobbet 2-3 gånger i veckan. Eftersom jag har fem kilometer till jobbet blir det ett rätt bra flåspass (att sparkcykla är jobbigt). Förhoppningsvis kommer jag få till något zumbapass per vecka också.

Jag har satt upp några mål för mig själv. Jag vill fortsätta träna (minst) fyra pass i veckan plus vardagsmotion minst två gånger per vecka. Jag vill lyfta 100 kilo i marklyft. Jag vill kunna göra armhävningar på fötterna. Jag vill pressa 16 kilo och svinga 24 kilo kettlebell:

Jag har även lagt om min kost litegrann. Ingen diet eller stora förändringar, men små justeringar som förhoppningsvis ger resultat (för min kropp skulle må bra av att vara lite lättare). Jag försöker bli bättre på att sova men det är svårt. Jag är dålig på att gå och lägga mig i tid och dålig på att somna snabbt när jag väl går och lägger mig. Här finns en del att jobba på...

Avslutningsvis vill jag ge mig själv en klapp på axeln och en guldstjärna. SÅ BRA gjort av mig att få till en regelbunden träning som jag gillar och mår bra av!

Den sista blöjan.

Förra onsdagen - för tio dagar sedan - var senaste gången jag bytte blöja. Kanske den allra sista blöjan någonsin som jag bytte på något av mina egna barn? Några dagar innan blöjavslutet monterade vi ned trappgrindarna. De behövs inte längre, för vi har inte så små barn nuförtiden.

Det är så oerhört dubbelt för mig, dessa slutgiltiga handlingar. Dels är det väldigt skönt att ha barn som blir mer och mer självgående och mindre och mindre beroende av min ständiga omsorg och uppsikt. Dels är det enormt vemodigt att inse att den där första småbarnstiden är över. Och den här gången - till skillnad från när T var i samma ålder som H är i nu - kanske för alltid. Efter barn nummer ett var det självklart att vi ville ha ett barn till, efter barn nummer två är det långt ifrån självklart om det blir fler. Ibland tänker jag att det hade varit praktiskt om det blivit tvillingar andra gången. Då hade det ju blivit tre barn och så hade vi inte behövt fundera mer på den saken. Men nu blev det inte så, och vi funderar. Eller rättare sagt, jag funderar. Vrider och vänder. Vi får se hur det slutar.

The Handmaid's Tale säsong 3 (obs - spoilers!)

Jag måste ventilera några tankar kring The Handmaid's Tale som i skrivande stund kommit halvvägs genom sin tredje säsong. Spolier alert!

Alltså. Varför händer inget i serien? Varför görs det inte uppror, varför startar ingen revolution, varför är det bara samma saker som harvas om och om igen? Varför spinner man inte vidare på de små upprorsgnistor som tändes i säsong 2?Varför drar man storylinen om Nicholes eventuella återvändande till Gilead i långbänk? Den känns tråkig, oengagerande och dessutom helt juridiskt (och politiskt) osannolik. Jag hade hellre sett att fokus var på Junes försök att rädda Hannah. Men jag gissar att de som skriver manus inte kan/vill göra det, eftersom seriens premisser skulle vara tvungna att ändras radikalt om June faktiskt skulle rädda Hannah ut ur Gilead. Finns det ens en tanke hos manusförfattarna om vad som ska ske den dagen June och/eller Hannah lämnar Gilead? Jag hoppas det, för jag tror inte den här storyn som den är nu överlever en säsong till.

Det som känns mest relevant i serien är det som händer i Kanada. Hur ska relationen mellan Moira och Emily utvecklas? Och den mellan Emily och Sylvia? Kommer Emily kunna återanpassa sig till ett liv efter Gilead? Jag önskar verkligen att Emily fick mer screen time, hon är en av de (den?) mest intressanta karaktärerna i serien. Jag önskar också att man fick se mer av hur Luke hanterar livet utan June men med Nichole. Det är ju en knepig sits han hamnat i, som en slags styvpappa till sin frus barn.

Fler frågor jag vill ha svar på:
- Är Fred och Serena ett lyckligt par nu och framöver (stor skämskudde på deras tangodans för övrigt)? Eller kommer hon sälla sig till rebellerna?
-... eller är det aunt Lydia som till slut tar sitt förnuft till fånga och inser att Gilead behöver störtas?
- Den där anföraren i Washington, som Waterfords bor hos, stöter han på Fred?
- Vilken roll kommer mrs Lawrence ha fortsättningsvis?
- kommer man någonsin sluta göra femtielva close-ups på Junes ansikte när hon är arg/ledsen/frustrerad i varenda avsnitt? Tycker det börjar bli lite tröttsamt.

Om ni vill läsa en recap som precis sätter fingret på mina tankar om THL rekommenderar jag denna. 

Semester!

Det här är min första av fem semesterveckor. Förutom att vädret är rätt kasst (kallt, blåsigt och regnigt) är det gött att vara ledig. Jag har inte gjort mycket denna vecka och knappt tagit några bilder heller. Dock lyckades jag fånga en outfit jag var nöjd med på bild, och vad ska man med en blogg till om inte för att lägga ut outfitsbilder på?

Tröja och byxor = HM. Snyggt, men opraktiskt, med hängselbyxor.

Nu återgå till att dricka prosecco och se på säsong 3 av The Handmaid's Tale.

Nyklippt och nyfärgad

Det tog bara 35 år, men nu har jag för första gången någonsin färgat håret hos en frisör. Tog en färg som var så lik min naturliga hårfärg som möjligt eftersom mitt syfte var att färga över de grå stråna. Herregud så tråkig jag är! Har haft samma frisyr i flera år, "statstjänstemannalooken" kallar jag den. Saknar tiden när jag klippte håret svinkort, gjorde permanent eller färgade blonda dip dye-toppar. Någon gång i framtiden när jag inte är lika trökig som jag är nu ska jag köra en sidecut och färga håret som en regnbåge. Banne mig!

En tvååring.

Idag fyller Harriet två år. Två år! Jag kan inte fatta hur snabbt tiden går. Min modeintresserade, gungälskande, Pippitokiga, busiga, gosiga, bestämda, temperamentsfulla, glada och tuffa partypingla till dotter börjar bli stor.

Älskade unge, du som är så självklar och kavat i ditt sätt, måtte aldrig någon få dig att tro att du behöver göra dig mindre än vad du är. Ta din plats, gör dig hörd, fortsätt visa att du vet vad du vill och att det är du som bestämmer. Var precis så som du vill vara - oavsett hur andra tycker att du ska bete dig.