Årslistan 2016.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Började på inte mindre än två nya arbetsplatser. Köpte bostadsrätt! Firade tioårsjubileum med jurizterna på spa! 

Jurizter<3

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Hade inga. 

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja, Helena fick sitt tredje barn, en annan kompis fick sitt andra barn och en tredje kompis fick sitt fjärde (!) barn. 

4. Dog någon som stod dig nära?

Nej. 

5. Vilka länder besökte du? 

Danmark (Köpenhamn) och Spanien (Mallorca). Good times, good times. 

 

6. Är det något du saknar år 2016 som du vill ha år 2017?

Ja, ett tillfredsställande socialt liv. Vill ha ett större socialt umgänge i form av andra barnfamiljer. Känner mig ofta lite...ensam, just som förälder. Det är inte det att jag inte har vänner men inte så många som har barn och det underlättar mycket att kunna umgås med andra i samma situation. 

Sedan hoppas jag att allt går vägen med graviditeten och att vi blir en tvåbarnsfamilj 2017.

Att ta snygga magbilder 'r inte min grej...

7. Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?

Hm. Inget som comes to mind spontant. 

8. Vad var din största framgång 2016?

Att jag blev gravid kanske? Inte för att det krävde någon större prestation, men ändå. Det tog sin lilla tid ändå. 

9. Största misstaget?

Borde sålt vår gamla barnvagn medan den fortfarande var värd någonting. 

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Nix. Noll sjukdagar, noll skador. 

11. Bästa köpet? 

Vårt radhus! 

Torstens rum.

12. Vad spenderade du mest pengar på? 

Vårt radhus.

K;ket.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad? 

Att jag blev gravid igen. 

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2016?

Öh... Har jag ens lyssnat på musik i år? 

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Hm... Jag vet faktiskt inte. På vissa sätt mer ledsen, på vissa sätt gladare.

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Umgåtts med vänner. Tränat. 

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Slösurfat. 

18. Hur tillbringade du julen 2016?

I Malmö med Anders och T. Skulle varit i Uddevalla och firat med min familj men pga T:s vattkoppor valde vi att stanna hemma. 

En julgran blev det i alla fall.

19. Favoritprogram på tv? 

Homeland, Bron, Game of Thrones, Historieätarna. Snart börjar Homeland och Bron igen, yay! 

20. Bästa boken du läst i år? 

Flickorna av Emma Cline och Bad feminist av Roxane Gay. 

21. Något du önskade och fick? 

Positivt graviditetstest och Kay Boyesen-träapa. 

22. Något du önskade och inte fick? 

Fast anställning. 

23. Vad gjorde du på din födelsedag? 

Var på Mallis, promenerade i solen och drack drinkar. 

 

24. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Ett större socialt liv. Lite fler resor. En fast anställning. 

25. Vad fick dig att må bra? 

Hänga med världens bästa T, umgås med vänner och familj, läsa. 

26. Vilken kändis var du mest sugen på? 

Ingen. 

27. De bästa nya människorna du träffade? 

Har träffat många fina nya kollegor. 

28. Vad har du för nyårslöften för 2017? 

Inga. Kommer ändå inte hålla dem. Dock att jag verkligen ska försöka förändra min sociala situation.

Vecka 21. Enter: Oron.

Nu är halva graviditeten avklarad, hurra hurra. Som jag längtat efter denna milstolpe! Tänk att äntligen vara inne på andra halvlek.

Jag känner dock inte så stor glädje över detta som jag hade förväntat mig. Under rutinultraljudet förra veckan fick vi nämligen reda på att bebisen har en cysta i vänster lunga. En cysta som förhoppningsvis växer bort av sig självt (vilket det gör för de allra flesta) men som kanske kommer växa och bli större. Vad händer då? Det vet vi inte. Förutom cystan växer bebisen som den ska och verkar må bra där inne. För att följa upp cystan kommer jag behöva gå på regelbundna ultraljud hos läkare under graviditeten. Redan på måndag ska jag göra ett igen (det femte för denna graviditet) för att säkerställa att allt är bra med bebbens hjärta.

Det här är något nytt för mig, att någonting är fel med bebisen. Med T var det en okomplicerad graviditet där allt gick bra hela vägen. Så var det även med denna fram tills förra onsdagen. Nu har Oron med stort O gjort entré. Kommer cystan växa bort? Vad händer om den inte gör det? Kommer hon behöva opereras? Kommer hon ens överleva? Kommer jag överhuvudtaget få min lilla bebis? Osv. Och ingenting kan jag göra förutom att vänta, på nästa ultraljud, på nästa besked.

Vecka nitton

Vecka nitton nu och illamåendet har minskat rätt rejält. Kräktes dock idag, för första gången på två och en halv vecka. Fifäen vad vidrigt det är att spy. Låt oss hoppas att det dröjer länge tills nästa gång.

Annan rolig grej är att det börjat göra ont och liksom spänna i magen typ så fort jag står upp. Att laga mat är inte jättekul om en säger så. Är det detta som är sammandragningar?

Den värsta tröttheten har i alla fall lagt sig men istället har jag börjat få ont i ryggen emellanåt. Ja, jag vet att jag är gnällig men det är inte roligt att vara gravid. Kommer aldrig förstå mig på de kvinnor som faktiskt gillar att vara gravida. För mig är det bara ett nödvändigt ont, en transportsträcka fram till bebisen.

Vecka sjutton

...och illamåendet är intakt. Kommer detta vara en sån där graviditet där illamåendet aldrig går över?! Jag. Orkar. Inte. Är så trött på att alltid må illa, kräkas (framförallt när det sker offentligt), alltid behöva ha med en plastpåse i jackfickan in case of nödsituation, vara hungrig men aldrig sugen på något, inte ha någon aptit, inte kunna borsta tänderna ordentligt pga kväljningar, behöva äta hela tiden, inte kunna åka kollektivtrafik utan illamående, vara tvungen att gå i snigelfart pga blir illamående annars och att inte kunna öppna kylskåpet utan att hålla andan.

Oh the joy of pregnancy.

Vecka femton.

Är i vecka 15 (14+3) och enligt min gravidapp bör jag vara mindre trött nu och kanske till och med må riktigt bra. Nej, kära gravidapp, riktigt så är det inte. Ligger i sängen as I blog och väntar på att magen ska stabilisera sig efter morgonens uppkastningar. Jag trodde att illamåendet var på väg att ge med sig men tji fick jag. Trött som en gnu är jag också. Kanske straffas jag för att jag denna vecka för första gången på evigheter (dvs sedan illamåendet startade) vågade mig på inte mindre än två aktiviteter utanför hemmets trygga väggar? Jag har bara rört mig mellan hemmet, jobbet och förskolan den senaste tiden pga illamående och trötthet men i onsdags gick jag ut och åt med min bokcirkel och igår gick jag på stan en sväng. Men det straffade sig idag tydligen. Vågar jag tro att det är i vecka 16 som vändningen kommer? Hoppas det, för jag tyar icke mer illamående.

Tvåan.

I min mage ligger ett litet pyre, ett syskon till Torsten. Om ganska precis ett halvår, i mitten av maj, beräknas bebisen vara färdigbakad och vi blir äntligen fyra i familjen.

Jag är i vecka 14 nu och hittills kan vi konstatera att denna graviditet är bra mycket jobbigare än den första. Jag mår mycket mer illa och absolut ingenting hjälper mot illamåendet, jag är mycket tröttare och magen är större än vad den var med T vid samma period. Men, tänker jag, förlossningen borde gå lättare, visst? (Säg inte emot mig nu, tack.)

Tillbaka till illamåendet - med T spydde jag aldrig galla, vilket jag gör nu (det är frikkin' underbart att börja dagen med att spy galla. Eller inte). Då spydde jag bara offentligt en enda gång, nu har jag tappat räkningen. Då mådde jag bara illa på kvällen, nu mår jag illa nästan jämt fast mest på kvällarna och morgnarna. Då kunde jag parera illamåendet genom att t ex äta salta kex innan jag gick upp på morgonen, nu funkar inga sådana knep. Det som dock är samma är att jag är helt osugen på sötsaker och typ chips och att jag skyr kaffe som pesten. Jag gissar att jag precis som då inte har gått upp särskilt mycket i vikt (till skillnad från förra gången vet jag inte vad jag väger; barnmorskan får läsa av vågen åt mig).

Illamåendet åsido så är jag himla glad över att få ett barn till. Jag är också mycket nöjd med att få en majbebis så att jag får vara ledig hela sommaren. Jag har redan börjat "boa" och köpa grejer till bebben och planera vilken barnvagn vi ska ha. Jag ser verkligen fram emot att få grotta ner mig i bebisvärlden igen för som jag trivdes där förra gången.

Höstliga höjdpunkter

Snart snart är semestern slut. På måndag börjar jag jobba igen, vilket ändå känns okej, och på torsdag 1 september är det officiellt höst (it is known att hösten börjar 1 september och inte en dag tidigare). Det känns också okej även om jag inte direkt längtar efter att använda strumpbyxor och jacka igen (har ju inte haft på mig något av detta sedan maj). Det händer en del roligt under hösten - låt mig lista:

-Nästa helg ska vi till Uddevalla och fira T och min syster som fyller år.
-I mitten av september ska jag gå en introduktion för att börja volontära för Kvinna till kvinna.
-Den 18 september fyller T tre (!!!) år och det är dags för kalas nummer två.
-Helgen efter det gifter sig min ena syster, woop woop! Dags att börja skriva tal...
-15-16 oktober ska jag och mina jurizter fira vårt tioårsjubileum genom att åka på spa i Göteborg. Längtar!
-Någon helg i november (ej bestämt datum än) ska jag åka ENSAM till Göteborg och shoppa, träffa kompisar och syskon, gå ut och äta och njuta av att inte behöva se till någon annans behov.

I övrigt ska jag väl mest fixa i vårt nya radhus (vi har flyttat! Igen!) och försöka få till en regelbunden träning.

Vacay!

Här sitter jag, as we speak eller i skrivande stund som nog är mer korrekt uttryckt, på stranden i Skanör, med fötterna i sanden och ett sovande barn i knäet, och har min första semesterdag (av 28, woop woop). Livet kunde vara sämre.

En helg på landet.

Helgen som var tillbringades i Anders pappas sommarstuga utanför Uddevalla och såg ut så här:

 Dammsugning av getingbon.

 #Märsten på grönbete (som de, framförallt Märta, NJÖT av att få obegränsad tillgång till trädgård och utelek. Stackars lägenhetsungar...)

 Strandhäng med kusiner och faster "Preta" som T säger. När det gäller barnvänliga stränder vinner Skåne LÄTT över Bohuslän. Så otroligt mycket enklare det är att ta med kids till långgrunda sandstränder än branta, hala klippor fulla med stenar som ettåringar vill stoppa i munnen.

T<3

Släktträff.

Två introverta drar sig undan:)

Världens sötaste båtnisse.

Är myggbiten och väldigt sugen på semester nu (dock två och en halv vecka kvar:'( ).

#SheForHe - ett skämt?

Visst måste väl detta vara ironiskt menat? För inte kan väl en av Sveriges största feministiska organisationer verkligen mena att det är dags att kvinnor hjälper män att befria sig från mansrollen? Dvs fortsätta göra det kvinnor gjort i alla tider, nämligen tagit hand om mäns mående och satt deras väl och ve främst. Det kan ju inte vara på riktigt, att en organisation som arbetar för kvinnors rättigheter - att Gudrun frikkin Schyman - tycker att den feministiska kampen ska fokusera på männen och deras rätt att slippa mansrollen och inte på kvinnorna och deras, vår, rätt att få grundläggande mänskliga rättigheter tillgodosedda. Imorgon måste det komma en förklaring till den märkliga kampanjen, visst?

En söndag eller Några små Malmötips

Först och främst: jag älskar tredagarshelger! Varje vecka borde vara så (det här att heltid ska vara 40 timmar i veckan, vad är det egentligen för trams?).

För det andra: igår, söndagen efter midsommardagen, åkte Anderstjommen till Prag på jobbresa (och kommer tillbaka på fredag kväll, thank you very much) och jag och T roade oss på Spirallekplatsen, en av Malmös många fina temalekplatser. När jag var ung och pluggade i Lund var mitt life goal att jag skulle besöka Lunds alla nationer (jag lyckades nästan - den enda nation jag aldrig gick till var Blekingska). Nu, som småbarnsmorsa, är mitt mål i livet att besöka Malmös nitton temalekplatser (jag har tolv kvar).

Spirallekplatsen är en fin liten lekplats. Helt klart anpassad för större barn med utvecklad motorisk förmåga men T lyckades roa sig bra ändå (men så är han ju också ett exemplariskt A-barn :).

Lekplatsen består av ett antal konstnärliga spiralklättergrejer, gungor, sandlåda samt klätterträd och gräsmattor. Det kunde ju ha funnits en rutschkana kan man tycka men men, den är fin i alla fall.

Lekplatsen ligger nära Triangelns köpcenter och alldeles intill Operan och Malmö konsthall, så det går alldeles utmärkt att kombinera shopping och kultur med ett besök på Spirallekplatsen. Konsthallen har - förutom gratis entré och massa roliga "vattenspridare" utanför - en barnvagnsvänlig restaurang/café vid namn Smak. Stor risk dock att den snabbt fylls upp av föräldralediga lattemorsor och -pappor så det gäller att vara där i tid.

Resten av söndagen då? Den tillbringades med att laga mat, leka med Lego, myza och söka jobb. En helt vanlig avslutning på en inte helt vanlig helg alltså.

Midsommar 2016

Anders nattar T, jag ligger och jäser på soffan (är PROPPMÄTT) och njuter av fläkten (är typ vidriga 30 grader här). Första midsommaren i Malmö, om vi inte räknar förra året när vi flyttade hit på midsommardagen men det gör vi inte, och det såg ut så här:

Mina systrar plus en blivande make (de gifter sig i september, woop woop!) (alltså en av systrarna, de ska inte båda gifta sig med samma karl) kom hit och vi åt shrimp rolls, Västerbottenpaj, lax, sallad och

 jordgubbscheesecake (med midsommarstång à la @kreativakarin på Insta). Vi var inte hungriga efter detta, nej.

När maten hade smälts och vi nästan smält bort pga vidrigt varmt tog vi oss till Ribban och badade. Mitt första dopp i år, så himla varmt och skönt det var i vattnet! Amazeballs.

 

Idag - midsommardagen - promenerade vi. Här spexar vi till det i Kungsallén.

Vi lunchade i Slottsparkens café - en urmysig pärla till café som jag verkligen kan rekommendera om en råkar befinna sig i Malmö. Otroligt fint med massor av rosor och andra växter. God mat också.

 Klättrade i träd gjorde vi med. Jag måste säga att Slotts/kungsparken nog är min favoritpark bland Malmös alla parker. Det är ju så... fint där. Lummigt, vackert, barnvänligt.

 Efter att systrarna med blivande maken åkt hem flydde vi den bastuvarma lägenheten till en annan liten Malmöpärla, nämligen plaskdammen i Rörsjöparken. Torsten lekte med sin båt

tills han tröttnade och satt på en bänk istället. Kallar denna bild "en båt, en liten tjomme och en stor tjomme".

Sammantaget en mycket trevlig midsommarhelg!

Sommarpratare 2016

I år satsar jag på att lyssna på följande sommarpratare:

Bianca & Tiffany Kronlöf - pga mycket roliga och feministiska

Anders Kompass - pga hoppas på FN-skvaller

Elisabeth Tarras Wahlberg - pga hoppas på kungahusetskvaller (fast chansen är nog minimal tyvärr)

Ulrika Rogland - pga cool jurist som kämpar för kvinnors rättigheter

Ida Sjöstedt - pga gör snygga klänningar

Annika Lantz - pga rolig

Måste erkänna att det inte var jättemånga som jag tyckte var intressanta, men det tycker jag nog i och för sig aldrig att det är. Ska försöka återkomma med recension av sommarpraten allt eftersom.

Barnvagnsnörderi: recension av Babyzen Yoyo

Jag måste börja inlägget med att deklarera följande: jag älskar Babyzen Yoyo! Det är den bästa vagn jag, förlåt T, har haft (Yoyon är den sjätte vagnen i ordningen; efter Brio Smile, Carena Lux paraplysulky, en gammal Brio, Bugaboo Bee och Brio Spin). Möjligtvis med undantag för Brio Smile som jag också hyser en innerlig kärlek till. Dock är ju dessa två vagnar helt olika varandra så vi kan säga att jag älskar dem lika mycket men av olika anledningar.

Vi kör några bilder:

Yoyon med sovande barn och en Anders på Mallorca #1.

Liggläge och utfälld sufflett. Handtaget och fotstödet är fasta och kan således inte fällas upp eller ner. Både jag (168 cm) och Anders (184 cm) tycker handtaget har en bra höjd och T sover gott trots att fötterna hänger nere.

 Yoyon med sovande barn och en Anders på Mallorca #2.

Sittande barn i vagn (på Mallorca såklart).

Yoyon är en minivagn som går att ta med som handbagage på flyget (förutsatt att den är nerpackad i en väska, annars kan det bli kalla handen från flygplatspersonalen)(vilket vi lärde oss den hårda vägen...). Den blir verkligen superliten hopfälld och är därför en perfekt resevagn. Lätt att fälla ihop och lätt att bära är den också. Dessutom är den jättesmidig, lättkörd, lättstyrd och ger en rejäl känsla trots litenheten. Varukorgen är förstås i minsta laget men är lättåtkomlig och rymmer mer än man kan tro.

Den variant jag har är från 2013 och på den versionen är suffletten tyvärr ganska kort. På senare modeller finns en solkeps som alltså tyvärr saknas på vår vagn. En annan sak som är mindre bra med Yoyo är att sittläget är ganska bakåtlutat och att det är svårt att fälla upp sitsen i ryggen när barnet sitter i. Det blir för tungt för att orka dra hela vägen.

 Jämförelsebilder på Yoyo och Brio Spin ihopfällda. Ganska så markant skillnad - och då är ändå Spinen en ganska liten sulky.

Mini Rodini-åkpåsen funkar okej att ha i vagnen men sitter inte superbra på plats. Det beror förmodligen på att Yoyon har ett litet ryggstöd som det är svårt att fästa åkpåsen runt och att det är en så "öppen" vagn, det finns liksom inget som håller åkpåsen på plats.

För att sammanfatta - jag älskar den här vagnen! Visst, vissa saker funkar inte tipptopp men man kan inte heller begära att en pyttesulky ska ha samma funktioner som en duovagn. Smidigheten och lättheten väger upp det mesta. Vi använder Yoyon dagligen och är otroligt nöjda. Vi kommer använda den tills T slutar åka vagn, så det här är kanske den sista vagnen jag får köra :'(

Bråkigt.

Tvåårsåldern brukar kallas "terrible twos" och jag har börjat förstå varför. I det senaste har det förut så harmoniska barnet lagt sig till med ett ganska så oharmoniskt beteende. Det slåss, bits, kastas saker och krånglas med sådant som tidigare förflutit tämligen smärtfritt.

Jag blir VANSINNIG av sådant här tjafsande. Jag blir verkligen det. Jag fattar när det handlar om att protestera mot tråkiga begränsningar eller att inte få göra det man vill, men när det är till synes helt random konfliktsökande beteende? Vad är grejen?! Varför? Handlar det om jävulskap eller bristande impulskontroll eller något annat, typ utveckling mot att bli en självständig individ? Eller är det backlashen för att T hittills varit ett sådant "lätt" barn?

Jag vet inte. Jag vet bara att det gör mig smått galen och att jag behöver bli bättre på att hantera detta. Någon som har tips? Är det att blunda, räkna till tio och rabbla this too shall pass som ett mantra som gäller?

Avslutar med en bild på ett dansande barn vid ett konfliktftitt tillfälle. För de allra flesta stunderna är ju faktiskt just så, konfliktfria. Det är bara svårt att komma ihåg de gånger man mest av allt vill låsa in sig i ett ljudisolerat rum och skrika av sig frustrationen över ett barn som totalt sätter sig på tvären.

Sista dagen på Mallorca

Den allra sista dagen på resan var också den varmaste. Vi gjorde ingen utflykt utan stannade på vårt hotell (Alcúdia Pins) hela dagen, förutom för att gå till vår favoritstrandbar Coco beach och äta paella och dricka drinkar. Jag tog bara några få bilder:

Naturligtvis hängde vi på stranden och lekte med dumpern, grävmaskinen och vägvälten. 

Andersgalningen badade i det svinkalla havet.

Det blåste ganska mycket på stranden så efter ett tag hängde vi vid poolområdet istället. 

Och här är vi plötsligt på flygplatsen. T hittade till sin stora lycka ett tåg att leka i...

...och slocknade sedan på planet. 

Klockan tre på natten cirka var vi hemma efter åtta härliga dagar på Mallis. En så himla vacker ö det är! Oerhört turistig men kan man bara bortse från det så är det ett fantastiskt resmål. Om vi åker dit igen skulle jag dock inte välja charterresa och att bo på familjeresort. Svintråkig mat, både på och utanför hotellet och det fanns inget att göra när det regnade. Jag tror det är mycket bättre att bo på ett "vanligt" hotell i en stad eller att hyra hus eller lägenhet och gärna hyra bil. Helst också bo på några olika orter så man får uppleva så mycket som möjligt av ön. Sen är nog den bästa tiden att åka i slutet av augusti eller början av september, när det fortfarande är varmt i luften och i havet men de flesta turisterna har åkt hem.

Jag är så sugen på att resa mer nu! Finns hur många platser som helst jag skulle vilja resa till men de som känns mest realistiska och Torsten-kompatibla i nuläget är Frankrike, Italien och Lissabon. Allra helst skulle jag vilja bila ner, gärna i juni. Vi får se, kanske blir det någon resa nästa sommar. Nu ska jag passa på att njuta av sommaren som kommit till Malmö.

T spanar ut över havet tidigare idag. 

Alcúdia

I måndags åkte vi hem från Mallis men jag kör på med Mallorca-inlägg ett litet tag till. Den sjunde och näst sista dagen åkte vi till Alcúdia, en - gissa tre gånger - drömmig och pittoresk liten ort (vad annars?). Så här såg det ut:

Tvingade Anders att ta några bilder jag skulle kunna ha som ny Facebookprofilbild. Det blir dock inte denna. 

Här åt vi lurre! Ca'n Sino, en restaurang med mysig innergård som rekommenderades av en guidebok. 

Maten var omnomnom. 

Eftersom vi var på semester drack vi såklart öl till maten fast klockan bara var ett. Cray cray! 

Här står Anders och det sovande barnet framför en gammal byggnad. 

Detta foto däremot kanske blir profilbild på fejan. 

Längs med staden gick en mur som man kunde gå på vilket jag gjorde. Utsikten från muren var finfin och till exempel kunde man se drömmiga trädgårdar. 

Barnet vaknade och myste med en vägg.

Samt sprang. 

Drömmig del av hus #1

Drömmig del av hus #2