lördag 14 maj 2016

Bråkigt.

Tvåårsåldern brukar kallas "terrible twos" och jag har börjat förstå varför. I det senaste har det förut så harmoniska barnet lagt sig till med ett ganska så oharmoniskt beteende. Det slåss, bits, kastas saker och krånglas med sådant som tidigare förflutit tämligen smärtfritt.

Jag blir VANSINNIG av sådant här tjafsande. Jag blir verkligen det. Jag fattar när det handlar om att protestera mot tråkiga begränsningar eller att inte få göra det man vill, men när det är till synes helt random konfliktsökande beteende? Vad är grejen?! Varför? Handlar det om jävulskap eller bristande impulskontroll eller något annat, typ utveckling mot att bli en självständig individ? Eller är det backlashen för att T hittills varit ett sådant "lätt" barn?

Jag vet inte. Jag vet bara att det gör mig smått galen och att jag behöver bli bättre på att hantera detta. Någon som har tips? Är det att blunda, räkna till tio och rabbla this too shall pass som ett mantra som gäller?


Avslutar med en bild på ett dansande barn vid ett konfliktftitt tillfälle. För de allra flesta stunderna är ju faktiskt just så, konfliktfria. Det är bara svårt att komma ihåg de gånger man mest av allt vill låsa in sig i ett ljudisolerat rum och skrika av sig frustrationen över ett barn som totalt sätter sig på tvären.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar