tisdag 11 februari 2014

Det är inte okej att hata barn (eller offentlig amning).

Trogna läsare av denna blogg vet att jag gillar föräldrapodden Poddy-Lo väldigt mycket. Det senaste avsnittet (nr 18), som sändes i måndags, gillade jag dock inte alls. Gästen i programmet var inbjuden för att prata om hur mycket han avskydde barn (och offentlig amning. SUCK. Kan inte alla offentlig amning-haters åka tillbaka till 50-talet där de hör hemma?). Hade det här varit för bara några månader sedan hade jag inte reagerat utan antagligen hållit med om en hel del av det han sade. Men numera, efter att ha läst Jesper Juul och Petra Krantz Lindgren (mina gurun, idoler och förebilder i livet), så tycker jag det är fruktansvärt. Hur kan en person få sitta och prata om hur mycket han hatar en grupp människor, människor som dessutom inte kan försvara sig? Det hade aldrig accepterats att ha de åsikterna om t ex kvinnor, POCs eller personer med funktionshinder - men barn är det helt fritt fram att hata. Är inte barn att betrakta som fullvärdiga människor, eller? Förtjänar inte barn samma respekt som vuxna? Om en tycker att alla människor är lika mycket värda kan en inte tycka att det är okej att hata barn, anser jag.

Dessutom, om en nu tycker att "ouppfostrade" barn är så himla jobbiga, är det inte föräldrarna en ska störa sig på då? Det är väl för bövelen föräldrarna som ansvarar för sina barn.

Och apropå det där med offentlig amning har Underbara Clara skrivit det absolut bästa inlägget i den utomordentligt fåniga debatten.

9 kommentarer:

  1. Har inte lyssnat på poden (ska göra det) och vet inte hur han uttrycker sig, men skulle tro att problemet är att man lägger olika definition, sätter olika gränsdragningar och olika starka känslor i ordet hat när man uttrycker det och därmed skapar det olika starka reaktioner.

    Jag hatar också barn och har utifrån denna åsikt mött otroligt märkliga reaktioner och förväntningar - utifrån deras egen definition av hat som skiljer sig mot min. Bara för att jag hatar barn betyder det inte att jag vill skada barn eller utrota dem (vilket folk alltså har trott). Jag skulle tro att det hat människor i regel kan känna mot barn skiljer sig från det hat människor kan känna mot kvinnor, män, funktionshindrade osv... Detta hat bygger ju ofta på fördomar och dåliga erfarenheter.

    Det hat jag och flera med mig känner mot barn ligger t.ex. i att jag inte hatar barn per se i "sitt skal" så att säga, utan att jag har oerhört svårt för barns natur. Barn är högljudda, egoistiska, uppmärksamhetskrävande osv. Jag hatar även vuxna som är sådana och till barnens ursäkt är dessa egenskaper en naturlig del av deras utveckling och deras natur som jag kan ha överseende med och som tur är växer de flesta ur det men det gör inte att jag hatar barn mindre, tyvärr.

    Världens sämsta jämförelse, men på samma sätt hatar jag hundar. Inte som djur eller som individer, utan att jag har svårt för deras natur som efterhängsna och dreglande.

    För övrigt förstår jag inte heller hur man kan ha problem med offentlig amning...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har olika syn på hur barn är, jag anser inte att barn är t ex egoistiska av naturen. Är de det är det för att de har ett behov som inte blir tillgodosett.

      Radera
  2. Nu har jag lyssnat och förväntade mig någon extrem utifrån ditt inlägg men han hade ju både vettiga argument och tankar och uttryckte inte direkt något större "hat", snarare hög acceptans och förståelse. De flesta kan nog dessutom känna avsky mot slappa föräldrar och det är ju även där han återkommande lägger sin tyngdpunkt. Så förstår inte vad din starka reaktion bygger på?

    SvaraRadera
  3. Du skriver verkligen så bra Anna får alltid så mycket tankar av dina inlägg. Der här fick mig att tänka på reklam för resor jag såg nyligen. det känns som det blir mer och mer reklam för barnfria resor. Inte för att det är en jättegrej men varför är barn en grupp man får välja bort? De flesta resor jag gjort gjorde jag innan vi fick barn men kände inga behov att åka på resor utan barn då. Det jag ogillat mest på resor är snara för fulla personer eller gubbar i speedos på stranden. Min värsta flygresa var när jag hamnade bredvid en medelålders man som bredde ut sig så jag knappt fick plats i mitt säte och han stoppade in snusprillor hela tiden så att jag höll på att kräkas av lukten. Men jag inser att en får respektera att andra så länge de inte skadar nån. Jag håller dessutom helt med dig om att "jobbiga" barn först och främst är föräldrarnas ansvar.
    Tråkigt Netza att du känner att du hatar barn eftersom jag inte heller gillar alla barn jag ser på stan men jag har aldrig träffat ett barn jag inte gillar på jobbet för när man lär känna dem ser man dem som de individer de är och något fint hos alla. Dessutom ser man oftast anledningen till "eventuella" jobbiga sidor. Sedan vill jag poängtera att jag tycker inte man behöver gilla barn eller vilja skaffa barn, vi är alla olika men de förtjänar att ses som individer och inte bara som en grupp som är på ett sätt. Ogillar själv att bli ihopklumpad och få höra att alla kvinnor är på ett visst sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men tack Anna! Jag håller helt med dig.

      Radera
  4. Fast jag påpekade att jag inte hatar barn som individer utan pga deras natur. :) Fast å andra sidan har jag inget intresse av att lära känna barn heller.

    SvaraRadera
  5. Jag reagerar på att det anses vara okej att sitta och säga att en hatar en grupp människor. Att det är accepterat idag att hata barn och att klumpa ihop barn som att de alla vore likadana.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren var alltså svar på netzas andra kommentar men hamnade visst fel.

      Radera
    2. Jag tror dock som Netza säger i sin första kommentar att vi lägger olika definition i ordet "hat". Jag lägger väldigt starka känslor i ordet hat, jag säger det nästan aldrig om någonting för jag anser att jag inte hatar så värst mycket här i livet. Ur mitt perspektiv blir det alltså fruktansvärt att säga att en hatar barn. Ur mitt perspektiv är det synonymt med att vilja utrota alla barn och anse att världen vore en mycket bättre plats utan dem. Inte okej. Jag tycker nog inte ens att det är okej att säga att du hatar ett specifikt barn ens utifrån barnets egna egenskaper, för barn är inte fullvuxna människor utan som Anna L säger, det finns alltid en orsak till jobbiga sidor.

      Däremot har jag full förståelse för de som inte gillar att umgås med barn. Alla barn är självklart inte likadana men faktum kvarstår att de har andra behov än vuxna och de beter sig inte som vuxna. De ska inte behöva bete sig som vuxna. Ibland när jag handlar efter jobbet är jag också övertrött och skulle helst av allt vilja börja storgråta och lägga mig på golvet när jag ser att jordgubbsylten är slut men jag gör inte det. Att det samtidigt inne i butiken befinner sig två lika övertrötta fyraåringar som ger efter för sin vilja att storgråta och lägga sig på golvet gör ju inte direkt saken bättre för mig. Och just då tänker jag massa fula saker om gapiga och griniga ungar men jag HATAR inte barn.

      Radera