Om förskolor och sånt.

Mirijam skrev ett inlägg om förskolestress häromdagen och jag kände verkligen igen mig i det där, att vara stressad inför förskolevalet alltså.

Av andra föräldrar i stan har jag fått höra att det är långa köer för att få plats här, trots att kommunen har en fyramånadersgaranti. Tidigast sex månader innan man vill att barnet ska börja får man ställa sig i kö men den tiden kommer troligtvis inte att räcka för att få plats till det datum man vill. Tanken är att Torsten ska börja på föris 1 november vilket betyder att vi kan ställa honom i kö 1 maj. Fram tills dess tänker jag ta reda på allt som finns om förskolorna i Hässleholm och hoppas på att vi har lite flyt med vilken förskola vi får.

Sådant som jag tycker är viktigt i valet av förskola är att den ligger nära där vi bor, att den har genuspedagogik (förvånande, va?), små barngrupper, bra utegård och - kanske det egentligen viktigaste - engagerad personal. Är bara personalen bra så kan jag leva med det mesta. Sedan vill jag att Torsten ska gå på en förskola med montessoripedagogik pga stämmer överens med min föräldrafilosofi.

Jag är lite inne på dagmamma också, mest för att det är färre barn där och att det kanske känns mer tryggt för T, som ju kommer vara rätt liten i november. Men jag gillar inte att man inte har rätt att komma på besök hos dagmamman innan man gör sitt val till skillnad från förskolorna som man har rätt att besöka för att se om de kan passa ens barn. Tanken bakom att man inte får komma hem till dagmamman är för att verksamheten bedrivs i personens hem och det har jag full förståelse för. Men jag vill ju se hur det ser ut där mitt barn kommer tillbringa stor del av sin vakna tid. Dessutom måste man vabba om dagmamman är sjuk eftersom det inte finns någon vikarie.

Hur tänker ni kring det här med barnomsorg?