När allt inte ser bra ut.

Idag var jag på kontroll hos barnmorskan och för första gången såg inte allt bra ut. Det visade sig att jag  har äggvita i urinen, något som kan betyda att jag har havandeskapsförgiftning. Så på lördag har jag fått tid på förlossningen i Kristianstad för att ta prover för att se om det är havandeskapsförgiftning jag har. Jag har dock inga andra symptom, inte ens högt blodtryck, och barnet verkar må bra där inne i magen så jag är inte jätteorolig. Skulle det visa sig att jag har havandeskapsförgiftning verkar det inte heller som att man gör så mycket åt det, om inte blodtrycket stiger eller barnet visar tecken på att må dåligt. Det man gör i så fall är se till att barnet kommer ut, genom kejsarsnitt eller igångsättande av förlossningsskedet. Och det känns helt ok. Eller ja, vill helst inte göra kejsarsnitt, men har inget emot att barnet kommer lite tidigare än beräknat. Tråkigt dock om jag missar bröllopet jag planerat att gå på på lördag.

Det här är en ny situation för mig, hittills har allt gått så himla smidigt under graviditeten och alla värden och prover har sett bra ut. Och det här behöver inte heller innebära något negativt egentligen, men det kan göra det. Så nu får jag lära mig att förhålla mig till detta, att något kan vara fel och att det kanske inte blir som jag tänkt.

Och så här såg jag ut i igår, i vecka 39 (38+0). Det syns att magen sjunkit nedåt och att Skrutthen börjat göra sig redo att komma ut.