Hej Skrutt,
Jag känner tydligt
varje dag numera att du rör på dig. Din pappa kan också känna det
utanpå magen. Det känns mest på kvällarna, antagligen för att
jag själv är mest avslappnad och stilla då. Du rör dig främst i
nedre delen av magen.
Jag mår bra –
jag är än så länge pigg och rörlig och orkar göra saker. Jag
äter inte mer än innan graviditeten men sover kanske lite längre
på helgerna. Jag tycker att den mesta maten är god förutom
kyckling, indiskt och thai. Jag äter fortfarande mycket frukt,
Granny Smith-äpplen och vindruvor är favoriterna. Och nu börjar
man kunna äta jordgubbar! Så himla gott. Min mamma – din mormor –
åt en liter jordgubbar om dagen under sommaren när hon väntade din
moster Sara (som är född 4 september). Finns en risk att jag kommer
göra detsamma...
Det börjar bli
lite svårt med kläder. Det är inte lätt att hitta fina
gravidkläder, den enda kedjan som har mammakläder är H&M och
deras utbud är rätt trist. Jag skulle vilja ha vanliga kläder för
icke-gravida men det mesta blir för kort över magen. Under sommaren
kommer jag nog mest köra på långklänningar. (Det här kanske du
inte tycker är så intressant Skruttis men det är viktigt för din
mamma.)
Jag funderar en del
på hur du kommer vara som person. Kommer du vara en lugn och
eftertänksam liten tjej/kille, precis som dina föräldrar? Kommer
du tycka om att sitta och leka för dig själv, som vi gjorde när vi
var små? Eller kommer du bli ett helvilt litet busfrö? Kommer du få
mitt ganska hetsiga temperament eller blir du lika lugn som din
pappa? Hur kommer du se ut? Kommer du vara mest lik mig eller Anders?
Jag oroar mig en
del för dig. Tänk om du har någon allvarlig sjukdom som kommer
påverka ditt liv i stora delar? Tänk om du råkar ut för en olycka
(och, hemska tanke, att det är mitt fel)? Tänk om du blir mobbad?
Eller inte får några kompisar? Tänk om du blir djupt deprimerad?
Tänk om du mår dåligt men inte vill berätta det för mig? Jag vet
att det är dumt att oroa sig för sådant här i förväg men det
går ju inte att låta bli. Jag vill skydda mitt barn mot allt ont i
världen fast jag vet att det är omöjligt. Samtidigt vill jag
absolut inte bli en curlingförälder. Ja du Skrutt, föräldrarollen
alltså – det är en utmaning. En väldigt spännande sådan, men
också läskig. Jag ska alltså ansvara för ditt väl och ve i
åtminstone 18 år. Det är mitt och Anders ansvar att se till att du
blir en (någorlunda) välmående, självständig och trygg person.
Jag lovar att jag ska göra mitt allra bästa. Jag hoppas att det
räcker.
Fint / Lina
SvaraRadera