post-examens-känsla.

Jag trodde verkligen att det skulle kännas helt underbart att ta examen. Att det skulle kännas fantastiskt och livsavgörande på något sätt att vara färdig med fem års ganska slitsamma juridikstudier. Men det känns mest bara... jaha? Ingenting är ju liksom förändrat nu. Livet traskar på som det alltid gjort. Eller ja, jag kan inte längre kalla mig för student utan, tja, arbetssökande antar jag. Och det känns ju inte alls deprimerande eller så. Uppsatsångesten har bytts mot framtidsångest. Vad händer nu? Kommer jag någonsin få ett jobb? Kommer jag kunna göra det jag verkligen vill (dvs jobba för att promota kvinnors rättigheter)? Så många frågor, så lite svar. Det här med att inte veta vad som kommer hända, det är inte min kopp te om man säger så.

Jag & mitt unofficial master-diplom. 

mvh
nyutexaminerad ångestfylld jurist