Veckosummering vecka 2

En dag kom det lite lite snö i Malmö, till barnens stora lycka. 

Jag kollar om en av mina favoritserier, The 100, från början. Jag gillar serien, men den är fullproppad med logiska luckor och frågetecken. Till exempel: ett antal människor (drygt 2000) har levt ombord på ett rymdskepp i hundra år. Hur sjutton har de kunnat tillgodose behovet av färskt vatten under denna tid? Och mat? Varför finns det inga äldre människor, bebisar, småbarn eller gravida med i serien? 

T har börjat gå till och hem från skolan själv. Stort!

Jag är nu i vecka 39 (38+6) i graviditeten och det är en vecka kvar till BF. Jag har en del förvärkar men tror inte att bebben är på g än. Nu börjar jag verkligen känna att det ska bli skönt att inte vara gravid, det är så segt att släpa runt på denna trötta och otympliga kropp. Jag är lite nervös inför förlossningen dock, jag hoppas den går lika bra som när jag födde H. 

@hemnetknarkarna på Instagram postade ett inlägg som var ett tips från mig, nämligen detta:

Stort!

Hur min kropp reagerar på att vara gravid #2

För snart fyra år sedan skrev jag detta inlägg, och jag tänkte att det kunde vara kul att titta på det igen och se om det stämmer även denna graviditet:

Ok, detta är väl knappast intressant för någon utom mig själv... Men det struntar jag i och kör på ändå med "fun facts" om hur min kropp betett sig hittills under två graviditeter:

Min hårbotten blir väldigt torr. Jag tvättar numera håret en gång i veckan (istället för två) och behöver aldrig använda torrschampo längre. Mycket praktiskt.

Stämmer även denna gång. 

Jag nyser minst en gång per dag, alltid tre-fyra nysningar per omgång. Är förmodligen mer täppt i näsan än vanligt.
Jag nyser i och för sig en del, men absolut inte så här mycket. 

Mitt kaffe- och sötsug försvinner helt för att sedan återkomma lite smått i slutet av graviditeten. Igår drack jag faktiskt kaffe för första gången på ett halvår. En blaskig kaffe latte från automat som inte direkt gav någon mersmak.

Japp. Dock har jag fortfarande inget kaffe- eller sötsug. Det kanske aldrig kommer tillbaka?!?!? Gud, så tråkigt det vore. 

Förutom massivt illamående och ryggont verkar min kropp hantera graviditeter rätt bra. Jag går inte upp så mycket i vikt, svullnar inte upp (kan t ex fortfarande ha ringar på mig och behöver inga stödstrumpor) och känner inte av någon foglossning. Men vem vet, kanske kommer det i slutet av denna graviditet (eller under en högst eventuell, väldigt avlägsen tredje graviditet)?

Stämmer helt. Det här är nog min lättaste graviditet, har inte ens fått någon halsbränna än vilket jag haft båda de två tidigare gångerna. 

Vecka 38 .

Den här graviditeten har gått så himla fort. Vecka 38 redan och mindre än tre veckor kvar till BF. Idag har jag mitt näst sista inbokade besök hos barnmorskan. Kanske blir det till och med det sista besöket, om ongen skulle få för sig att komma tidigt (vilket jag verkligen inte tror).

Jag har börjat få en hel del förvärkar nu. Det gör lite ont men jag tänker att det är bra tillfällen att öva på att andas och slappna aaaaav inför de riktiga värkarna. Jag kan inte påstå att jag är jättesugen på att genomgå en förlossning igen men det ska bli skönt när det är avklarat.

Förutom förvärkar, att det är jobbigt att gå/cykla/röra på sig och att jag blir andfådd av att gå i trappor, så känns det fortfarande helt okej att vara gravid. Jag har inte haft tid att tröttna än. Det är väl fördelen med att vänta tredje barnet, tiden att känna efter och hinna bli uttråkad finns helt enkelt inte. Nackdelen med att vara gravid för tredje gången är att det inte finns så mycket tid och möjlighet att vila som hade varit önskvärt. 

Barnvagnsnörderi: jämförelse mellan Britax Go Big och Babyjogger City Tour Lux

Barnvagn nummer 11 och 12 i mitt barnvagnsstall är Britax Go Big och Babyjogger City Tour Lux (alltså, jag har inte 12 barnvagnar i min ägo just nu - under de drygt sju år som gått sedan jag blev förälder har jag ägt totalt 12 vagnar). Jag har velat ha dessa vagnar sedan H var bebis och nu har jag dem äntligen hemma, redo för bebis nummer tre. SJÄLVKLART måste man ju ha två vagnar till en baby😉

Eftersom jag själv tycker det är kul att jämföra vagnar, och det kanske finns någon av mina läsare som också tycker det, kommer här en liten jämförelse mellan just Britax Go Big och Babyjogger City Tour Lux. Nu är ju inte bebis här än, så jag har inte använt vagnarna in action, men det går ju att jämföra mycket ändå. 

Vagnarna uppfällda med mjuk/hårdlift i. Jag avskyr liggdelar så bebis får ligga i lift som placeras i sittdelen. Big är som synes en betydligt större vagn än Babyjoggern - kolla på bredden och storleken på hjulen till exempel. Varukorgen är förstås också större på Big, även om den på Lux är mycket rymlig för en så pass liten vagn. Båda vagnarna har vändbara sittdelar, fullt liggläge och svängbara framhjul. Med mjuk- eller hårdlift går de att använda från födseln till kanske treårsåldern. Handtaget på Lux:en är fast medan det på Big:en är justerbart i höjd. Lux har swing away-bygel, det har inte Big. Big har ett mer rejält fotstöd än vad Lux har. 

Fullt liggläge på båda vagnarna. 

Trots storleksskillnaden är de väldigt lika i längden i fullt liggläge. 

Svårt att fånga på bild men båda har ett upprätt sittläge. För att få Big:ens ryggstöd så rakt som möjligt måste man trycka det förbi suffletttyget, vilket inte är helt enkelt. Ännu jobbigare är det att gå från sittläge till liggläge och trycka genom suffletttyget. Där har Lux:en en klar fördel, den är oerhört smidig att fälla i sittdelen. 

Suffletten fullt utfälld i sittläge. Fördel Lux. 

Suffletten fullt utfälld i liggläge. Fördel Big. 

Båda vagnarna kan fällas ihop med sittdelen framåt- eller bakåtvänd. De är enkla att fälla ihop och blir kompakta. Lux kan stå på högkant när den är hopfälld, det kan inte Big. 

Visa skillnad i storlek... 

Lux med ståbräda (Lascal Buggy board mini) på. Lux är mycket mer kompatibel med ståbräda än Big. Ståbrädan kommer mycket närmare vagnen och det blir bekvämt både för H och för mig som kör. Lux är faktiskt den vagn jag haft som funkar bäst med ståbräda. 

Kass bild, men kanske det ändå framgår att ståbrädan inte funkar lika bra på Big. Det är svårt att fästa den på ett vettigt sätt, på bilden lutar brädan nedåt rätt mycket vilket inte blir så trevligt för barnet. Att handtaget lutar inåt gör även att det blir trångt för barnets huvud. Ståbrädan går inte heller att fälla upp (när man inte använder den) så mycket som man skulle önska. Det är förmodligen smidigare att haka av den och lägga i varukorgen än att gå med den uppfälld. 

Förutom storleken är den absolut största skillnaden mellan vagnarna att Big har ett fantastiskt gung (= bra bebissövare) och att den kan ta sig fram i princip överallt. Lux är en cityvagn gjord för asfalt, men som sådan gissar jag att den fungerar den väldigt, väldigt bra. 

Mina tre målbilder.

Inför den annalkande förlossningen har jag tre målbilder som jag tänker ska fungera som motivation för att få ut ongen:

1. Att jag får upp bebisen på bröstet och bekantar mug den lilla minimänniskan för första gången. 

Mini-T😍

2. När de tre syskonen får träffa varandra för första gången. 

3. Äta en riktig ost- och charkbricka med bubbel till. Ska banne mig lägga en brieost och en flaska champagne i kylen så att det finns redo när jag kommer hem från BB. 

Året som gått 2020.

Dags för sammanfattning av detta år:

Gjorde du något 2020 som du aldrig gjort förut?

Opererade mig, var sjukskriven, jobbade hemifrån. 

Genomdrev du någon stor förändring?

Hmm. Kanske att jag bestämde mig för att bli en ja-sägare. Jag läste på Sandra Beijers blogg för något år sedan om att hon alltid försökte säga ja till saker och att livet blev mycket roligare då. Jag kände att ja, jag vill också vara en sådan person som säger ja. Som inte inte orkar, som inte inte pallar, som är för bekväm för att säga ja och hellre ligger på soffan än hittar på saker. Sedan kom corona och det blev väldigt lätt att säga ja till de få grejer som erbjöds. Men detta är något jag verkligen hoppas att jag kommer fortsätta utveckla även under normala omständigheter. Jag vill aldrig mer vara en nej-sägare. 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

 Ja, jättemånga. Det har varit ett helt galet baby boom-år: en kompis fick sitt andra barn i januari, sedan fick fyra andra kompisar sitt första barn under årets gång. Min bror fick en liten gosse i augusti och min barndomsvän fick äntligen, efter många års väntan, adoptera en liten kille precis innan jul.

Vilket datum från år 2020 kommer du alltid att minnas? 

Inget, tror jag? Kan inte komma på någon dag som varit sådär extra minnesvärd.

Dog någon som stod dig nära?

Min mammas kusin och min mormor dog i år. 

Vilka länder besökte du?

Haha, "länder"! Kul. Är glad över de få gånger jag överhuvudtaget lämnade Malmö, eller för all del den stadsdel i Malmö som jag bor i.

Bästa köpet?

De varma kläder jag investerat i/fått under hösten och vintern. Ullsockar, ulltröja, heattech-tröjor från Uniqlo och ullmössa (ulleggings, ullvantar och ullhalsduk har jag sedan tidigare). Så otroligt bra plagg att ha nu när jag tillbringar mer tid utomhus än vanligt. Tänk ändå att det skulle krävas en pandemi för att jag skulle fatta grejen med kläder efter väder.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Alla dessa barn som kommit till i bekantskapskretsen, och givetvis mitt eget kommande bidrag till den växande barnaskaran bland vänner och familj. 

Saknade du något under år 2020 som du vill ha år 2021?

En pandemifri värld såklart. Kunna träna på riktigt igen utan avbrott för operationer och graviditet. BEBIS. 

Vad önskar du att du gjort mer?

Tagit itu med vissa ångestrelaterade grejer i mitt liv. Jag har börjat litegrann men det hade varit bra om jag varit mer aktiv på den fronten.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Haft ångest över grejer som det var helt onödigt att ha ångest över - som det ju i princip alltid är. 

Favoritserier från året som gått?

Började äntligen kolla på Bäst i test, mycket trevligt och roligt program. Skulle själv vilja vara med i det (och På Spåret, mitt drömprogram att få delta i). 

Bästa boken du läst i år? 

Jag ser allt du gör av Annika Norlin. Stark debutnovellsamling som språkligt påminde en del om Sylvia Plath. Förtjänade att vinna Augustpriset i stället för överhajpade Samlade verk. 

Vad var din största framgång på jobbet 2020?

Vette 17 om jag hade några direkta framgångar på jobbet i år. Är i vart fall väldigt nöjd med att jag kunnat jobba så bra hemifrån, trodde faktiskt inte att jag skulle ha så bra arbetsmoral som jag haft under hösten. 

Största framgång på det privata planet? 

Att jag tränat regelbundet hela året, med undantag bara för sjukdom, operationer och gravidillamående. Att jag nått vissa insikter om mig själv och börjat ta tag i det (= hantera min ständiga följeslagare ångesten). 

Största misstaget? 

Hmmm. Tror inte att jag gjort något större misstag. 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Med tanke på att jag är en relativt extrovert person med rätt stort socialt behov tycker jag ändå att det här året har varit helt okej. Det har fungerat bra att vara hemma så mycket och ha ett begränsat umgänge utanför familjen. 

Vad spenderade du mest pengar på? 

Förmodligen den pågående renoveringen av källaren. 

Något du önskade dig och fick?

En tredje graviditet. 

Vad gjorde du på din födelsedag 2020? 

Ja du... 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Ja, det skulle väl vara om den där coronan aldrig hade kommit... 

Vad fick dig att må bra?

Styrketräning. Att säga ja. 

Vem saknade du?

Familj och vänner som jag inte kunnat träffa. 

De bästa nya människorna du träffade?

Vette 17 om jag träffade några nya människor. 

Mest stolt över?

De få gånger jag fick barnen att matcha sina kläder och årets julkort😊

Högsta önskan just nu?

Att få en okomplicerad, lagom snabb förlossning som slutar med att jag får upp ett friskt barn på bröstet. 

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Säga ännu mer ja. 

Träningen 2020 och mål för 2021.

 Det är säkert jättemånga av alla mina fem läsare som undrar hur det egentligen gick med mina träningsmål för 2020. Nu behöver ni inte fundera längre, för här kommer svaren:

- snitta på (minst) tre pass i veckan. Gärna fyra så jag kan köra tre styrketräningspass och ett konditionspass.

Jag har nog faktiskt snittat på tre pass i veckan. Eller 3,5 till och med, iallafall om man räknar bort perioden när jag var gravidillamående och nyopererad. Jag är väldigt, väldigt nöjd över att ha tränat nästan hela graviditeten, trots att motivationen verkligen inte varit på topp.

- utgå från detta program som jag påbörjade i november.

Detta program är alltså Styrkelabbets helkroppspass två gånger i veckan. Jag minns inte hur länge jag följde det, men någon gång under våren och fram tills gravidillamåendet kom följde jag Styrkelabbets under- och överkroppsprogram istället.

- klara att göra armhävningar på fötterna.

Jajamän!

- kunna göra plankan i två minuter.

Haha nej. Insåg snabbt att plankan är världens tråkigaste styrkeövning och övergav detta mål utan någon direkt ånger.

- vinna över min träningskompis Henrik i någon utmaning.

Nej, eftersom jag aldrig kom på någon bra utmaning... 

- kunna pressa en 20-kiloskettelbell med en arm över huvudet.

Jajamän! 21 kilo kettlebell har jag lyckats pressa upp.

- hålla mig skadefri. 

Jadå. Ett mål jag för övrigt tar med mig in i 2021. Mina övriga träningsmål för nästa år är följande:

- hålla igång träningen graviditeten ut. Promenera och träna bäckenbotten när bebisen kommit. 

- komma igång med styrketräning efter förlossningen så fort jag fått klartecken från barnmorskan. Bygga upp styrka och muskler igen och hitta tillbaka till någon slags form. 

- göra alla luckorna i Styrkelabbets julkalender, precis som jag gjorde i år.

Mer specifika mål än så här känns inte lönt att ha i dagsläget. Jag får se hur graviditeten, förlossningen och bebistiden blir, och anpassa träningen efter det. Det känns inte rimligt att lägga ribban särskilt högt. Förhoppningen är att få till en regelbunden träning och att hitta träningsglädjen igen. Plus lite styrka förstås. 

Gnöl och böl.

Dagen innan dopparedagen! Här kommer dock inget "peppigt" (= hatord) julinlägg, vill man ha det får man läsa någon annan blögg. Nej, här blir det gnöl och böl istället (vilket för övrigt är vad jag kallar mina barn; Herr Gnöl och Fröken Böl). Just nu försöker jag komma fram till vilket som är mest störande:

- folk som bryter mot coronarestriktionerna och bekymmerslöst visar upp det på sociala medier, 

- folk som stör sig på folk som bryter mot restriktionerna och skriver om detta på sociala medier, samtidigt som de påpekar hur duktiga de själva minsann är på att följa restriktionerna och har gjort sedan mars, eller 

- folk som gnäller över corona och hur tråååååååkigt allting är och vilken annorlunda jul det blir i år. Det är SÅ TRIST att läsa om. Det är kanske inte superkul just nu, men det är samma för alla. Det kommer bli bättre. Corona kommer också gå över. Get over it. Obs, jag har full förståelse för de som tycker det är jättejobbigt med corona pga bor ensamma. Men resten - sluta gnäll. Eller sluta i vart fall gnälla på sociala medier.

...eller så är kanske det tristaste av allt att läsa sådana här inlägg som gnäller på andra som gnäller?🤔 

Veckosummering vecka 51.

Så går ännu en händelselös pandemivecka från våra liv och kommer aldrig åter. Det mest spännande som hänt den här veckan är väl att jag tagit mig utanför Malmös kommungränser, ända till Lund, typ två mil bort. Exotiskt med en helt annan stad än gamla vanliga Malmö (och med Malmö menar jag Videdal, den enda stadsdel jag rör mig i nuförtiden)! Var NATURLIGTVIS bara utomhus och rastade av barn i ett lerigt St Hans backar.

Mitt gäng, snart +1.

I morgon går jag in i graviditetsvecka 36. Kan då kalla mig höggravid och bör iaktta särskild försiktighet med tanke på corona. Nu är jag ju i och för sig redan försiktig, men jag får väl dra åt svångremmarna ännu lite mer. Jag ska fortsätta att umgås enbart utomhus med icke familjemedlemmar (de få jag nu träffar) och inte åka kollektivt. Dessutom kommer Anders jobba hemifrån tills bebisen kommit ut och H kommer vara hemma från förskolan tills dess också. Jag tänker i allra möjligaste mån undvika affärer. Nu går jag endast till mataffären och försöker då göra det på tider när det är lite folk, men jag ska nog försöka undvika det helt framöver. Snart går jag på ledighet, annars hade jag såklart fortsatt att jobba hemifrån. Julen firar vi bara vi fyra, eventuellt att vi träffar några vänner utomhus på julafton. Det blir ingen resa till Uddevalla i år. Tråkigt, men inte så mycket att göra åt när läget är som det är. Så får vi verkligen hoppas att jag och övriga familjen klarar oss undan corona. 

Vad jag längtar efter.

Blev inspirerad av Underbara Claras inlägg så här är sådant jag längtar efter att göra när coronatramset är slut:

inte behöva vabba/vobba pigga barn som egentligen inte är sjuka. H har varit hemma totalt 13 veckor sedan corona bröt ut (och än är inte året slut så vi hinner säkert med en vecka till). Jag. Är. Så. Trött. På. Det. Låt en mamma få lämna sin snoriga unge på förskolan igen!

hälsa på släkt och vänner och få besök av släkt och vänner. Jag har inte träffat min brorsson än som föddes i augusti och jag har flera kompisar i Stockholm som fått barn som jag inte kunnat hälsa på. Överhuvudtaget att kunna umgås som vanligt inomhus längtar jag efter. Kunna ha stora kalas och gå på fest och inte behöva hålla avstånd.

åka kollektivt, arbeta från kontoret (herregud, lyxen i att få träffa folk VARJE DAG?) och gå i affärer. 

ha en anledning att ta på sig snygga kläder och fixa till sig. Kommer inte ihåg när jag senast hade smink på mig eller använde smycken. Det är visserligen bekvämt att kunna gå i gravidtajts hela dagarna men det blir lite trist i längden. 

inte vara rädd för att bli sjuk och behöva göra en riskbedömning inför vardagsgrejer som att gå och handla.

Den senaste festliga tillställningen jag var på: mitt bröllop. Så exotiskt att vi var så många! Inomhus! Utan att hålla avstånd!