Förisbarnet.

Det enda jag saknar med Hässlehåla är T:s dagmamma M. Hon och T hade en fin kontakt och det märktes att M verkligen tyckte om honom och tog honom till sig och det var tydligt att T var trygg med henne och trivdes. Så det var med sorg i hjärtat som vi sa upp T:s plats där när vi visste att vi skulle flytta till Malmö. Vi hade gärna fortsatt ha T hos en dagmamma men tyvärr finns det ingen i närheten av där vi bor, så istället blev det förskola. T fick plats på en relativt nära oss (knappt en kvarts promenad) och har idag sin sista inskolningsdag. Inskolningen har gått bra, han har varit ledsen när vi lämnat honom men blivit glad ganska snabbt igen. Från och med måndag är han ett förisbarn på riktigt, i en förskola med pytteliten innegård helt utan grönska och med slitna, trånga lokaler (till skillnad från dagmamma M:s stora hus och fantastiska trädgård). Men. Det blir säkert bra detta. Pedadgogerna verkar vettiga och förhoppningsvis får T några vänner bland sina föriskompisar. Men jag hade så mycket hellre haft honom kvar hos M.

En minnesanteckning 150815.

Torsten, ett år och nästan 11 månader, tycker om att dricka kaffe. Riktigt kaffe alltså, så som vi dricker det (med mjölk). Det började med att han fick smaka små små skvättar kaffe uppblandat med massa mjölk men nu vill han ha the real deal. Det känns lite knasigt, en inte ens två år gammal unge som tycker kaffe är gott?! Jag kan ju bara gissa hur många koppar han kommer sätta i sig dagligen i vuxen ålder.

Torsten är väldigt intresserad av blommor och löv just nu. De bästa duplobitarna är just blommor som han bygger höga torn av. Han gillar att pilla på våra krukväxter (jag tycker inte det är lika roligt) och ute vill han gärna samla ihop och kasta löv samt peka ut blommor när han ser dem.

Torsten har -för första gången i sitt liv- kommit in i en pappafas. Anders är nummer ett, även om jag för det mesta duger (nästan) lika bra. Kanske är det dags för en sådan fas nu, kanske beror det på att jag jobbar+långpendlar och Anders är hemma om dagarna med Torsten.

Det absolut mest spännande som finns är bilar, traktorer, lastbilar, motorcyklar och bussar. Varje dag i Malmö är jackpot för T - så många olika typer av fordon vi ser här under bara en kort promenad i stan. Vi har inte så mycket natur här men bilar och dylikt, det har vi gott om.

Ytterligare en sak att lägga på minnet är förstås att T är världens sötaste, gosigaste, roligaste och härligaste lilla person.

Barnvagnsnörderi: recension av Brio Spin

Mina barnvagnsnörderi- inlägg är de mest lästa inläggen på den här bloggen. Lite kul tycker jag och därför måste jag ju fortsätta nörderiet med ännu ett inlägg, nu om sulkyn Brio Spin.

Brio Spin tillverkas inte längre så vill en ha den vagnen får en hoppas på att någon butik fortfarande har kvar den eller köpa den begagnad. Min är köpt beggad för 800 kr, ett bra pris för en fin och fräsch Spin (ofta säljs de beggade för cirka 1200:-). Dock har hjulen samlat på sig mycket grus, men det är inget jag stör mig så mycket på. Min Spin är från 2011, årsmodell 2012. Årsmodellerna skiljer sig lite åt, kan vara värt att tänka på.

Jag tycker Spin är en riktigt bra vagn. Den är smal och smidig men ändå rejäl för att vara en sulky. Både liggläget och sittläget är riktigt bra och min 22-månaders sitter utmärkt i den. Spin är ganska smal i sitsen men lång och min son, som är ungefär 85 cm lång, har gott om plats att växa i den. Spin är enkel att fälla ihop och tar liten plats ihopfälld. Det absolut bästa med Spin är dock det fantastiska "Brio-gunget" som nog kan få vilket svårsövt barn som helst att somna gott i vagnen.

Nackdelarna med Spin är att suffletten är väldigt kort och att varukorgen är liten. Jag är bortskämd av Brio Smile som har en ÅSM sufflett och en enorm varukorg. Jag har insett att dessa två egenskaper är sådant jag tycker är viktigt hos en barnvagn och det stör mig när de inte är tillfredsställande. Annat som är lite störigt med Spin är att fotstödet har en tendens att ramla ner när det är uppfällt, suffletten saknar tittlucka och framhjulen gärna vill låsa sig på eget bevåg.

Helhetsintrycket är att Spin är en riktigt bra sulky som är lättkörd, liten men rymlig, tålig och inte minst snygg. Barnet sitter och ligger bra i den och jag gillar att köra den. Jag är ändå tveksam till om jag kommer behålla den, just på grund av suffletten och varukorgen. Kanske blir det en Britax B-Agile Plus istället, vi får se.

Upprätt sittläge. Bra sak med Spin är att det går utmärkt att hänga saker på handtaget utan att vagnen tappar balansen eller blir baktung.

Liggläge. Inte helt plant som synes men helt ok.

Semestern - en sammanfattning.

Saker jag har gjort den här semestern:

varit på Ikea femtioelva gånger och av detta lärt mig att det inte är en bra idé att åka dit på helger.

sagt "kasta inte mat på golvet" femtioelva gånger (NÄR ska denna tålamodsprövande fas sluta?).

gått på mitt livs första namngivningsfest.

hängt på diverse olika lekplatser.

förbannat vädret för att till slut ändå känna att det faktiskt varit helt ok.

shoppat väldigt mycket kläder till T på rean.

Saker jag INTE gjort den här semestern:

läst en enda bok.

lyssnat på Sommar i P1.

badat mer än två gånger.

Lekplatshäng #1: Sollekplatsen i Västra hamnen, Malmö. Mkt fin och rolig lekplats!

Lekplatshäng #2: Badhusparken, Uddevalla. Också fin och rolig lekplats. Här hängde vi med Modesyster-Anna och hennes kids.

Lekplatshäng #3: Skrotnisses lekplats, Trollhättan. Så himla mysig!

Besök på Terrariet i Folkets park, Malmö. Hälsade på ormar, apor, krokodiler, varaner, papegojor och massa andra djur.

Cool kille med cool dvärgkrokodilunge
.

Apor. Söta.

Lekplatshäng #4: Sagolekplatsen vid stadsbibblan i Malmö. Jättefin!

Åkte båt i Bohuslän.

Bohuslän<3

Blåbärsplockning på Hjältön.

Nyhavn, Köpenhamn. T:s andra besök i den danska hufvudstaden.

Ja, det var den semestern det. Ganska lugn och skön med mycket fokus på flytten och att komma i ordning i lägenheten. Som vanligt blev det inte så många utflykter som jag hade velat men det får väl bli nästa år istället. Det har varit oerhört lyxigt och roligt att umgås så mycket med T. Det händer så mycket med hans utveckling hela tiden och det är häftigt att få vara med om.

Nu är det vardag igen, vilket innebär dagpendling Malmö-Växjö fyra dagar i veckan (fredagar jobbar jag hemifrån). Det är två timmars tågresa enkel väg - inte jättekul. I september ska jag börja jobba i Malmö dock så det är bara fyra veckor jag pendlar så här långt. Jag hinner i alla fall läsa mycket, virka massa och lyssna på poddar. Tänkte ta mig an Sommar i P1, någon har tips på något måste-lyssna-program där?

Flytt- och semesterupdate

Nu är min andra semestervecka snart till ända (herregud, bara fyra kvar!) och det har gått exakt två veckor sedan vi flyttade till Malmö. I nuläget kan följande konstateras:

- vilken dålig förälder jag blir av att vara ensam med T om dagarna. Jag tappar tålamodet med en gång och blir snarstucken och irrirerad. Jag är verkligen inte gjord för att vara föräldraledig på heltid.

- jag vill aldrig ha mindre än sex veckors semester.

- att flytta med ett litet barn som kräver uppmärksamhet och omvårdnad tar tid. Väldigt mycket tid.

- jag älskar Malmö och vår stadsdel Rörsjöstaden och vill aldrig flytta härifrån. Det är så fint och mysigt här och fem minuter från oss ligger en park med en plaskdamm där vi har hängt de senaste vidrigt varma dagarna.

- apropå vidrigt varmt så sätter Mirijam ord på mina känslor om den här sommaren.

Utsikt från balkongen 1. Självklart ser vi Turning Turso.

Utsikt från balkongen 2.

Plaskdammshäng.

Promenad i Rörsjöstaden.

Till Torstens stora lycka pågår det byggarbeten lite överallt i stan. 

Wanås eller norra Skånes bästa utflyktsmål

För någon månad sen (en av de typ två fina dagarna i maj) besökte vi Wanås i Östra Göinge i norra Skåne. Wanås är en stor skulpturpark med massa konstverk utslängda i naturen, superfint att promenera i. Det finns också konsthall, café och butik.

Jag tycker Wanås är det absolut bästa utflyktsmålet för den som råkar befinna sig i den här delen av Skåne. En upplevelse som funkar för både vuxna och barn, som är rolig och intressant, som kombinerar kultur och natur och som inte kostar skjortan - vad mer kan en önska sig? Den mest optimala tiden att åka dit skulle jag säga är antingen nu i juni när det är grönt och blommar eller i september/oktober när hösten är i sin fulla prakt.

Ett tips är att ta med en barnvagn som klarar terräng eller en bärsele/sjal för det är skogsstigar en går på i parken.

För den som vill se hur Wanås ser ut på hösten finns lite bilder här och på min insta (@jurizten) för den som orkar leta fram inlägg från hösten 2013.

Läser lyssnar tittar juni

I juni...

läser jag: öhh... Ingenting (om inte x antal barnböcker och Instagram räknas)?! Gud så tragiskt. Planerar dock att plöja Martina Montelius nya roman och Lena Dunhams Not that kind of girl i sommar.

lyssnar jag på: Mikael Persbrandts podcast "I am". Trots att den är något (mycket) pompös gillar jag den. Tycker ju att MP är en fascinerande person fastän han är man och har seriösa machokomplex. Podden hade dock vunnit på att MP pratade mer personligt och mindre som en Dramaten-skådespelare.

tittar jag på: The Killing! Den är så bra! Älskar Linden och Holder (har aldrig fattat Joel Kinnamans skådespelarstorhet tidigare men nu förstår jag den till fullo) och hur de samspelar mot varandra. Älskar att Linden är en ganska kass mamma - hur ofta får kvinnor på tv vara det? Typ aldrig. Hon är som en kvinnlig motsvarighet till McNulty i The Wire. Älskar den spännande storyn och (det outtalade men ständigt närvarande) fokuset på mäns våld mot kvinnor.

Linden och Holder, vilket radarpar.

Jag har också sett om alla säsonger av Gossip girl. Alltså, serien är ju inte bra. Tyvärr (men jag kommer förmodligen se om den igen cuz jag gillar den ändå). De första två säsongerna har potential och eftersträvar ett visst djup men sen går det utför. Platta karaktärer, enorma logiska luckor, överdrivna storys... Nja. Det är mer såpopera än dramaserie. Synd, för det hade kunnat bli en ny OC av serien. Nu blev det snarare en ny Days of our lives istället. Fast mycket, mycket snyggare. Och med Blair & Chuck såklart, bästa tv-serieparet någonsin?

Blair och Chuck, vilket radarpar. Älskar Blairs bröllopsklänning!

20 månader.

T, 20 månader, är ett glatt och busigt barn som vill göra allt som hans föräldrar gör, t ex dricka kaffe och öl, städa, sitta på en vanlig stol (och inte den höga barnstolen) och använda kniv och gaffel. Det är med andra ord mycket härmande och efterapande just nu (och frustration när jag eller Anders inte låter honom göra som han vill).

T är betydligt mindre mammig numera och pappa är nästan lika bra som mamma. Andra människor är roliga att underhålla men inte att t ex sitta i knät hos.

Nya ord och lekar kommer hela tiden. Några nya ord är naaaj (med skånskt uttal), bebis, traktor, docka, kaka, bulle och juice. Nytt på lekfronten är att han börjat leka med dockor, dvs bär med sig dem överallt. Dockorna eller gosedjurskatten ska gärna följa med till dagmamman eller vara med vid nattningen och under bilresor. Det är något nytt, T har aldrig tidigare velat ha med sig ngt "snutteobjekt".

Med gosekatten i bilen.

Något som är oerhört intressant är bilar, traktorer, grävskopor och tåg. Lycka är att under promenaden till dagmamman få se ett antal tåg passera. En favoritleksak är den verklighetstrogna grävskopan (eller hjullastaren som den tydligen heter).

T:s personlighet och egenskaper kommer fram mer och mer. Jag tycker det är väldigt tydligt att han är mitt och Anders barn: han har mitt humör (ibland i alla fall) och delar min tendens till att vara mycket bestämd med vad han vill och inte vill. Han gillar, precis som jag, att spexa och skämta. Han har dock fått Anders godmodighet, oräddhet, nyfikenhet och tekniska intresse (baserat på att hans frekvent förekommande duplo-, vatten- och bygglekar). Och precis som oss båda älskar han att läsa och är lugn (alltså, han är såklart busig och har mycket spring i benen som väl alla ettochetthalvtåringar är men han är samtidigt lugn som person).

På promenad i Götelaborg.

Sex veckors semester.

Om cirka fem veckor, vid midsommar, går jag på semester. I sex frikkin' veckor! I samband med det tar vi vårt pick och pack och flyttar till Malmö. Så himla skönt det ska bli, att ha tid att fixa i lägenheten, kunna hänga med folk i Malmö, kanske åka hem till päronen en sväng men framförallt - så mycket tid att vara med Torsten. Jag ser fram emot att slippa stressa på morgonen för att hinna till dagmamman och tåget och istället kunna ta det lugnt. Upptäcka den nya staden tillsammans, leka i parker och gå till bibblan. Myspys deluxe.

Jag ser verkligen fram emot att vara ledig från jobbet. Jag är så trött på att ständigt vara småstressad över allt jag inte hinner med (det suger att jobba deltid). Jag behöver vara ledig och bara ta det lugnt. Och det ska jag göra, i sex hela veckor. Älskar att jobba statligt och få så många semesterdagar, hehe. Det väger lätt upp att lönen inte är den bästa.

#babywearing

Att välja sina strider.

Det här med föräldraskap alltså, det är en sån himla roulette. Man gör det man tror är bäst för barnet men egentligen har man inte en susning. Utfallet får en se om typ 18 år och fram tills dess är det bara att hoppas på att en inte fuckat upp barnet totalt.

Mirijam skrev ett inlägg om att det händer något med ett barn vid 18 månaders ålder och jag känner verkligen igen det hos T. Det är enorm skillnad på en ettåring och en 1,5-åring vad gäller egen vilja och känslighet och därav mycket större utmaningar som förälder. Här kommer roulette-spelandet in; hur 17 ska en bemöta sitt drygt ettochetthalvt år gamla barn på bästa sätt?

Jag tror på att välja sina strider. Jag tror på att ge barnet mycket frihet och fokusera fajterna på det som är viktigt för en. Jag låter till exempel T ha nappen så mycket han vill, han får klättra på möbler och springa runt när han äter. Jag gillar inte beteendet men det är ingenting jag tycker är viktigt att stävja. Däremot får T inte slåss, rivas, bitas eller nypas. Jag tycker det är extra viktigt som mamma till en pojke att lära min son att respektera andras integritet (jag anser att alla pojkföräldrar har ett ansvar för att uppfostra sina söner till att inte bli sexister/våldtäktsmän, men mer om det en annan gång). Han får inte heller peta, krama eller gå väldigt nära andra barn, om de inte gett sitt godkännande. Samma sak gäller omvänt - T har ingen skyldighet att ta emot pussar/kramar etc om han inte vill.

Jag tror också på att ge alternativ. Visa att istället för att slåss kan man klappa, krama eller pussa (förutsatt att personen vill det, såklart). Istället för att leka med den farliga kniven går det bra att leka med en sked. Jag tror på att utgå från sig själv genom att säga "jag vill inte..." istället för "du får inte..." för jag tror det är lättare för barnet att ta till sig. Det blir dessutom ett bra verktyg för barnet i hur det själv kan uttrycka sig.

Jag tycker än så länge att mitt bemötande fungerar, för det mesta i alla fall. Men vi får väl se om en sisådär 17 år...

Legobyggar'n.