Hon är här nu.

Hon kom till slut den 18:e maj, fyra dagar efter BF, efter en snabb och komplikationsfri förlossning. Klockan halv tre på natten vaknade jag av värkar, vid femtiden var vi på sjukhuset och prick halv sju var hon ute. 51 cm lång, 3855 gram tung och alldeles, alldeles ljuvlig. Än så länge namnlös men vi har en stark namnkandidat.

En utförlig förlossningsberättelse kommer naturligtvis så småningom. Till dess kan jag berätta att vilken enorm skillnad det är nu jämfört med förra gången. Då, när jag hade panik under i princip hela förlossningen och befann mig i chocktillstånd efteråt och bara grät i tio dagar. Nu, när jag faktiskt kunde hantera förlossningen (nästan) hela tiden och mår bra efteråt. Jag är öm och mörbultad och trött men jag är inte ledsen och jag kan tänka på förlossningen utan att gråta. Det var mitt mål och min önskan innan förlossningen och det känns väldigt skönt att det blev så. Men aldrig att jag gör om det igen (så sa jag dock förra gången också... Det är tur att man glömmer/förtränger, annars skulle inga barn få några syskon).