fredag 15 december 2017

En längtan.

Sju månader är hon på måndag, min bebis som inte är så himla pyttig längre. Om blott fem månader är hon ett år, galet! Jag träffade en tre veckor gammal bebis i onsdags och alltså jisses, vilket litet knyte. Kan inte fatta att Harriet varit så liten? Jag kan inte heller fatta att hon kanske är min sista bebis. Jag vill inte, kan inte, tänka att det är så. Att mjukliften, spädbarnsinlägget till bärselen, babygymmet, babysittern och kläderna upp till storlek 68 som vi lagt undan aldrig mer kommer användas (i alla fall inte av ett barn som vi har gjort). Jag måste ha en till, så är det bara. Måste få uppleva en ny ljuvlig och värnlös liten skrutt en gång till. Inte än på ett tag men om några år. När Harriet växt upp lite, format en personlighet och fått vara minstingen ett tag. För jag är långt ifrån färdig med spädbarns- småbarnstiden. Om jag nu någonsin kommer känna mig färdig? Ibland kan jag känna lite avund mot de som verkligen känner sig färdiga efter två barn. Livet vore lättare om jag inte ville ha fler - men det vore väl högst olikt mig att välja det som är lätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar