Mål för 2017:

- Att bli medlem i gruppen Växtgäris på Facebook. Så ledsen över att det är medlemsstopp just nu :'(

- Att läsa tolv böcker, en per månad. Det borde jag ju klara av, tycker jag. Är snart klar med årets första, Jag var precis som du, som jag gillar väldigt mycket.

- Att utöka mitt sociala umgänge. Förmodligen den punkt på listan som är svårast att genomföra. Har ingen direkt plan för hur jag ska lyckas med det, men hoppas på att föräldraledigheten för med sig positiva förändringar vad gäller detta.

- Att framkalla foton på T och sätta in i fotoalbum. Ligger ganska exakt tre år och fyra månader efter med detta. Vore ju bra om jag fick det fixat innan barn numero dos anländer.

Störiga föräldrar.

Jag är med i diverse föräldragrupper på Facebook och har noterat tre störiga grejer i dessa grupper:

1) det är så många otroligt ängsliga föräldrar som är så himla rädda för att göra "fel". Som därför måste fråga om allt och få helt okända människors bekräftelse på att de gör "rätt". Typ "kommer jag fucka upp min bebis for life om jag är borta från hen i mer än en kvart?!?!?" (svar: nej) eller "mitt barn vill inte samsova, kommer det få för lite närhet?!?!?!?" (svar: nej). Jag vill bara skaka om alla dessa oroliga föräldrar som skapar problem som inte finns och säga till dem att våga lita på sig själva.

2) det är så många som klagar på sina barns förskolor, ofta över saker som i min värld är ovidkommande ("barnen får sylt till pannkakorna!!!!! Socker är ett gift!!!"). Min teori är att en del (mammor) har dåligt samvete över att de inte är med sina barn 24/7 till artonårsdagen och tar ut det dåliga samvetet på förskolorna. Som ett sätt att visa att de bryr sig, att de är engagerade trots att de "valt bort" sina barn till förmån för förvärvsarbete. För det är tydligen något en bör ha dåligt samvete för, eftersom en god mor alltid väljer sina barn framför allt annat.

3) förståsigpåarna. Ni vet, föräldrar (mammor) som ammar tills barnen fyller minst fem, aldrig lagar halvfabrikat, aldrig skulle låta sina barn använda napp, förfäras över de som har storasyskon på förskola trots att man är föräldraledig med småsyskon (och hardcoreförståsigpåarna förfäras över hur man överhuvudtaget kan sätta sina barn på förskola), aldrig nyttjar barnvakt pga har inget behov av att vara borta från sina barn någonsin, låter barnen titta på tv max en kvart om dagen (om de ens har tv) osv etc. Den här typen av mödrar som bara inte kan förstå hur någon mamma kan ha behov av egentid eller att man kanske vill börja jobba "redan" när barnet är åtta nio månader (för mamman är barnets primära anknytningsperson och pappan kommer helt enkelt inte fungera lika bra. Så är det och därför bör mamman vara hemma minst 1,5 år. Dessutom vet vi ju alla ammar i minst ett år). Den här typen av mödrar som ger oombedda "goda råd" som enbart syftar till att ge dåligt samvete. Som bara kan utgå från sig själva och hur de valt att leva sina liv och inte förstår att andra kanske gjort andra väl.

(Det här blev visst ett rätt så raljerande inlägg. Jag borde ju bara gå ur de här grupperna eller sluta läsa irriterande inlägg. Jag borde ju det men ibland så kommer det något som faktiskt är intressant, något jag faktiskt kan lära mig något av, som gör att jag vill vara kvar i grupperna. Så jag läser och irriteras och raljerar istället. Samt letar efter mer nyanserade föräldragrupper. Tips någon?)

Vecka 24

Magen börjar bli tung, redan. Inte tung som i att jag får ont i ryggen utan mer som att magen inte orkar bära upp sin egen tyngd. Det liksom stramar massa i magen när jag går och står, framförallt på eftermiddagarna och kvällarna. Det känns typ som att jag ska tippa framåt hela tiden av tyngden. Jag tror inte att det är sammandragningar utan bara att magen är tung. Jag har köpt en gravidgördel för att underlätta lite för kroppen (en grej jag aldrig behövde under min förra graviditet). Jag hoppas att den ska göra det lite lättare för mig att röra mig. Jag blir ju lite nervös för hur kroppen kommer må i slutet av graviditeten med tanke på att redan ni i vecka 24 känns såpass tungt?! Det bådar ju inte gott.

Annars har jag de senaste veckorna  börjat känna bebisen röra sig riktigt mycket och det känns även på utsidan. Myyysigt. 

Ett försök att få till en magbild i förra veckan... 

Insert hjärtögonemoji

Barnet har börjat uttrycka sig så himla gulligt i det senaste. "Hejdå lilla pappa", "godnatt lilla mamma" och "du är min bästa mamma i hela vida världen" är sånt han frekvent slänger ur sig numera. Så SÖTT. Låt oss hoppas att det dröjer länge innan den här fasen tar slut.

Årslistan 2016.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Började på inte mindre än två nya arbetsplatser. Köpte bostadsrätt! Firade tioårsjubileum med jurizterna på spa! 

Jurizter<3

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Hade inga. 

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja, Helena fick sitt tredje barn, en annan kompis fick sitt andra barn och en tredje kompis fick sitt fjärde (!) barn. 

4. Dog någon som stod dig nära?

Nej. 

5. Vilka länder besökte du? 

Danmark (Köpenhamn) och Spanien (Mallorca). Good times, good times. 

 

6. Är det något du saknar år 2016 som du vill ha år 2017?

Ja, ett tillfredsställande socialt liv. Vill ha ett större socialt umgänge i form av andra barnfamiljer. Känner mig ofta lite...ensam, just som förälder. Det är inte det att jag inte har vänner men inte så många som har barn och det underlättar mycket att kunna umgås med andra i samma situation. 

Sedan hoppas jag att allt går vägen med graviditeten och att vi blir en tvåbarnsfamilj 2017.

Att ta snygga magbilder 'r inte min grej...

7. Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?

Hm. Inget som comes to mind spontant. 

8. Vad var din största framgång 2016?

Att jag blev gravid kanske? Inte för att det krävde någon större prestation, men ändå. Det tog sin lilla tid ändå. 

9. Största misstaget?

Borde sålt vår gamla barnvagn medan den fortfarande var värd någonting. 

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Nix. Noll sjukdagar, noll skador. 

11. Bästa köpet? 

Vårt radhus! 

Torstens rum.

12. Vad spenderade du mest pengar på? 

Vårt radhus.

K;ket.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad? 

Att jag blev gravid igen. 

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2016?

Öh... Har jag ens lyssnat på musik i år? 

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Hm... Jag vet faktiskt inte. På vissa sätt mer ledsen, på vissa sätt gladare.

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Umgåtts med vänner. Tränat. 

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Slösurfat. 

18. Hur tillbringade du julen 2016?

I Malmö med Anders och T. Skulle varit i Uddevalla och firat med min familj men pga T:s vattkoppor valde vi att stanna hemma. 

En julgran blev det i alla fall.

19. Favoritprogram på tv? 

Homeland, Bron, Game of Thrones, Historieätarna. Snart börjar Homeland och Bron igen, yay! 

20. Bästa boken du läst i år? 

Flickorna av Emma Cline och Bad feminist av Roxane Gay. 

21. Något du önskade och fick? 

Positivt graviditetstest och Kay Boyesen-träapa. 

22. Något du önskade och inte fick? 

Fast anställning. 

23. Vad gjorde du på din födelsedag? 

Var på Mallis, promenerade i solen och drack drinkar. 

 

24. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Ett större socialt liv. Lite fler resor. En fast anställning. 

25. Vad fick dig att må bra? 

Hänga med världens bästa T, umgås med vänner och familj, läsa. 

26. Vilken kändis var du mest sugen på? 

Ingen. 

27. De bästa nya människorna du träffade? 

Har träffat många fina nya kollegor. 

28. Vad har du för nyårslöften för 2017? 

Inga. Kommer ändå inte hålla dem. Dock att jag verkligen ska försöka förändra min sociala situation.

Vecka 21. Enter: Oron.

Nu är halva graviditeten avklarad, hurra hurra. Som jag längtat efter denna milstolpe! Tänk att äntligen vara inne på andra halvlek.

Jag känner dock inte så stor glädje över detta som jag hade förväntat mig. Under rutinultraljudet förra veckan fick vi nämligen reda på att bebisen har en cysta i vänster lunga. En cysta som förhoppningsvis växer bort av sig självt (vilket det gör för de allra flesta) men som kanske kommer växa och bli större. Vad händer då? Det vet vi inte. Förutom cystan växer bebisen som den ska och verkar må bra där inne. För att följa upp cystan kommer jag behöva gå på regelbundna ultraljud hos läkare under graviditeten. Redan på måndag ska jag göra ett igen (det femte för denna graviditet) för att säkerställa att allt är bra med bebbens hjärta.

Det här är något nytt för mig, att någonting är fel med bebisen. Med T var det en okomplicerad graviditet där allt gick bra hela vägen. Så var det även med denna fram tills förra onsdagen. Nu har Oron med stort O gjort entré. Kommer cystan växa bort? Vad händer om den inte gör det? Kommer hon behöva opereras? Kommer hon ens överleva? Kommer jag överhuvudtaget få min lilla bebis? Osv. Och ingenting kan jag göra förutom att vänta, på nästa ultraljud, på nästa besked.

Vecka nitton

Vecka nitton nu och illamåendet har minskat rätt rejält. Kräktes dock idag, för första gången på två och en halv vecka. Fifäen vad vidrigt det är att spy. Låt oss hoppas att det dröjer länge tills nästa gång.

Annan rolig grej är att det börjat göra ont och liksom spänna i magen typ så fort jag står upp. Att laga mat är inte jättekul om en säger så. Är det detta som är sammandragningar?

Den värsta tröttheten har i alla fall lagt sig men istället har jag börjat få ont i ryggen emellanåt. Ja, jag vet att jag är gnällig men det är inte roligt att vara gravid. Kommer aldrig förstå mig på de kvinnor som faktiskt gillar att vara gravida. För mig är det bara ett nödvändigt ont, en transportsträcka fram till bebisen.

Vecka sjutton

...och illamåendet är intakt. Kommer detta vara en sån där graviditet där illamåendet aldrig går över?! Jag. Orkar. Inte. Är så trött på att alltid må illa, kräkas (framförallt när det sker offentligt), alltid behöva ha med en plastpåse i jackfickan in case of nödsituation, vara hungrig men aldrig sugen på något, inte ha någon aptit, inte kunna borsta tänderna ordentligt pga kväljningar, behöva äta hela tiden, inte kunna åka kollektivtrafik utan illamående, vara tvungen att gå i snigelfart pga blir illamående annars och att inte kunna öppna kylskåpet utan att hålla andan.

Oh the joy of pregnancy.

Vecka femton.

Är i vecka 15 (14+3) och enligt min gravidapp bör jag vara mindre trött nu och kanske till och med må riktigt bra. Nej, kära gravidapp, riktigt så är det inte. Ligger i sängen as I blog och väntar på att magen ska stabilisera sig efter morgonens uppkastningar. Jag trodde att illamåendet var på väg att ge med sig men tji fick jag. Trött som en gnu är jag också. Kanske straffas jag för att jag denna vecka för första gången på evigheter (dvs sedan illamåendet startade) vågade mig på inte mindre än två aktiviteter utanför hemmets trygga väggar? Jag har bara rört mig mellan hemmet, jobbet och förskolan den senaste tiden pga illamående och trötthet men i onsdags gick jag ut och åt med min bokcirkel och igår gick jag på stan en sväng. Men det straffade sig idag tydligen. Vågar jag tro att det är i vecka 16 som vändningen kommer? Hoppas det, för jag tyar icke mer illamående.

Tvåan.

I min mage ligger ett litet pyre, ett syskon till Torsten. Om ganska precis ett halvår, i mitten av maj, beräknas bebisen vara färdigbakad och vi blir äntligen fyra i familjen.

Jag är i vecka 14 nu och hittills kan vi konstatera att denna graviditet är bra mycket jobbigare än den första. Jag mår mycket mer illa och absolut ingenting hjälper mot illamåendet, jag är mycket tröttare och magen är större än vad den var med T vid samma period. Men, tänker jag, förlossningen borde gå lättare, visst? (Säg inte emot mig nu, tack.)

Tillbaka till illamåendet - med T spydde jag aldrig galla, vilket jag gör nu (det är frikkin' underbart att börja dagen med att spy galla. Eller inte). Då spydde jag bara offentligt en enda gång, nu har jag tappat räkningen. Då mådde jag bara illa på kvällen, nu mår jag illa nästan jämt fast mest på kvällarna och morgnarna. Då kunde jag parera illamåendet genom att t ex äta salta kex innan jag gick upp på morgonen, nu funkar inga sådana knep. Det som dock är samma är att jag är helt osugen på sötsaker och typ chips och att jag skyr kaffe som pesten. Jag gissar att jag precis som då inte har gått upp särskilt mycket i vikt (till skillnad från förra gången vet jag inte vad jag väger; barnmorskan får läsa av vågen åt mig).

Illamåendet åsido så är jag himla glad över att få ett barn till. Jag är också mycket nöjd med att få en majbebis så att jag får vara ledig hela sommaren. Jag har redan börjat "boa" och köpa grejer till bebben och planera vilken barnvagn vi ska ha. Jag ser verkligen fram emot att få grotta ner mig i bebisvärlden igen för som jag trivdes där förra gången.