onsdag 13 februari 2019

Att vara en Tränande Människa (igen).

Min största prestation förra året var att jag, efter cirka åtta års uppehåll, äntligen fick in en fungerande träningsrutin igen. Min största prestation hittills i år är att jag upprätthållit denna rutin. Nästa vecka har jag varit en Tränande Människa i ett halvår - woho!

Det är så oerhört skönt att ha fått in den här rutinen, att jag hittat ett sätt att träna som fungerar för mig när jag jobbar heltid, har en bit till jobbet plus två små barn. Det är också väldigt skönt att det här är en rutin som förmodligen kan fungera under många år framöver. En ny sak jag gör nu, som jag aldrig gjort tidigare när jag varit en Tränande Människa, är att jag har ett mål med träningen  Jag vill under år 2019 kunna springa en mil under 60 minuter. Jag hoppas att jag kan nå dit, just nu har jag ganska långt kvar.

Trixet för mig för att komma igång med träningen var att hitta ett sätt att träna som funkar i mitt liv. Träning två-tre gånger i veckan är alldeles lagom och rimligt att kunna få till. Jag har insett att jag gillar att träna på morgonen. Gå upp, dra på sig träningskläder, jogga till jobbet, gymma lite, duscha, äta frukost (som man har ståendes på arbetsplatsen) och sen arbeta med ett helt fantastiskt fokus. Det spar tid (ta sig till jobbet måste man ju göra oavsett och då kan man ju lika gärna springa) och så är träningen avklarad för den dagen. För mig är det mycket lättare att träna på morgonen när valet står mellan träning och jobb än att få till det på eftermiddagen/kvällen när valet står mellan träning och slappa framför tv:n. Förutom att träna på morgonen gillar jag att dra ett lunchpass på gymmet som ligger vägg i vägg med kontoret. Funkar särskilt bra när man kan ta ut en friskvårdstimme.

En utmaning jag jobbar med nu är att försöka få in en bra träningsrutin för helgen så jag kan träna antingen lördag eller söndag. När valet står mellan att träna eller dra sig i sängen/umgås med familjen så drar konstigt nog träningen alltid det kortaste strået... Men jag ska lyckas!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar