Då och då tänker jag på ön Norra Sentinel. Ön där en amerikansk missionär dödades för några år sedan, om ni minns? Jag tycker det är oerhört fascinerande att det finns en så isolerad folkgrupp kvar i världen. Så många frågor jag vill ha svar på. Så många tankar som väcks. Tänk att aldrig ha hört en producerad låt, att aldrig ha läst en bok, att bara träffa sin egen lilla stam varje dag, att vara helt obrydd av corona, att aldrig ha smakat socker. Vad tänker de själva om världen? Vad tror de att flygplan är för något? Finns det folk i gruppen som vantrivs, som vill något annat, som vill ta sig därifrån? Förekommer depressioner och ångest? Har de något som liknar den typen av bröllop som vi firar? Vad har de för ritualer när någon föds eller dör? Lever de i familjekonstellationer? Hur uppfostrar de sina barn?
Så många frågor som man väl aldrig kommer få svar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar