onsdag 12 april 2017

Den första trotsperioden (och förhoppningsvis den sista).

T har alltid varit ett glatt, nöjt och harmoniskt barn. Ett väldigt lätthanterligt barn, helt enkelt. Fram tills för några månader sedan, vill säga, för då började hans första trotsperiod. Egentligen tycker jag inte om ordet trots, jag tycker det är nedvärderande och jag tror inte att barn jävlas bara för att (även om det verkligen kan kännas så ibland). Jag tror det handlar om att utveckla sin självständighet och testa var gränserna går för den.

Dock - oavsett vad man väljer att kalla den här härliga (obs ironi) perioden som alla (?) barn tycks genomgå (jag var naiv och trodde vi skulle slippa undan pga glatt, nöjt och harmoniskt barn men icke) så är den inte lätt att hantera. Jag som är en person med mycket kort stubin tappar tålamodet direkt av alla NEJ och INTE och alla förbannade legobitar som tydligen måste kastas överallt. För att inte tala om alla sparkar och slag. Och i princip alltid på grund av rena struntsaker (i mina ögon).
Jag läste boken Barn som bråkar (som typ alla hyllar) i hopp om att få tips hur man hanterar trots-situationer utan att bli arg och skrika och skälla. Jag blev besviken. Boken går i stort sett ut på att man ska förebygga och undvika situationer där konflikter uppstår. Jaha, det är ju lite svårt när konflikter uppstår i princip varje gång jag eller Anders säger nej till något eller vill något som barnet inte vill. Det är ganska svårt att undvika. Boken tar upp att man ska försöka stävja konflikten under upptrappningsfasen vilket är svårt när barnet går från glad till jättearg på cirka en sekund. Boken riktar sig nog främst till föräldrar med lite äldre barn, där det kanske är lättare att jobba på det sättet.

Anyways - mina egna tips för att hantera trotsig, gränstestande och arg treochetthalvtåring är i alla fall följande:
- ät regelbundet. Jag vet ju hur grinig jag blir när det går för långt mellan måltiderna och detsamma gäller för barnet.
- förberedelser är a och o. En ständig källa till konflikt här hemma är skärmtittande. Det går (oftast) lättare att stänga av om vi förberett barnet på det: "om en liten stund ska vi äta middag och då ska vi stänga av tv:n" samt att försöka undvika att stänga av mitt i ett avsnitt/en film.
- bekräfta barnets känslor: "jag förstår att du är arg för att..." Jag vet inte hur mycket det här hjälper egentligen men det känns bättre för mig och förhoppningsvis även för barnet.
- avled och distrahera. Försök leda in barnet på andra tankar.
- ge alternativ. "Du får inte stoppa in gaffeln i eluttaget men vi kan lägga det här superroliga pusslet istället" eller "du får inte slå på mamma men du kan banka med den här kudden i soffan istället".
Andra tips på konflikthantering/-förebyggande mottages tacksamt. Samt svar på frågan om hur länge sådana här perioder vanligtvis pågår? Det vore ju väldigt trevligt om den här fasen var överspelad lagom till mitten av maj... 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar