Jag har börjat få
ont i ryggen, längst ner i ländryggen (heter det så?). Kan vara
foglossningar, eller den ökade tyngden, eller att hållningen blir
annorlunda (en tippar ju liksom framåt lite med kroppen). Det är
lite jobbigt men överkomligt. Jag vet dock inte hur jag ska lindra
det, funderar på att köpa en sådan där vetekudde som en värmer i
mikron. Det kanske hjälper.
Jag är väldigt
sugen på kalamataoliver (vilket Anders för övrigt hade köpt till mig igår, utan att jag bett om det. Han är rätt bra, den mannen<3). Frukt i olika former är fortfarande en
favorit. Jag har inget sötsug alls i princip – vilket är väldigt
skönt.
Jag skriver graviddagbok, något jag gjort till och från under hela graviditeten. När Skrutthen väl är född ska jag kan skriva en förlossningsberättelse och lägga till i dagboken. Den ska jag sedan skriva ut och spara och ge till Skruttis någon gång i framtiden.
I tisdags hände
det jag fruktat en tid nu – en kollega på mitt jobb (ingen jag
umgås med) tog på min mage! Utan att fråga! Fruktansvärt
obehagligt. Varför gör man så? Hur kan man tro att en gravid
kvinnas mage är till för andra att ta på? Det är fortfarande MIN
kropp! Ingen skulle ju gå fram och klappa mig på magen om jag inte
var gravid så varför är det plötsligt okej att göra bara för
att det är ett foster där inne? Jag fattar inte hur man tänker när
man tar sig friheten att ta på någon annans kropp på det viset,
särskilt inte när det är en person man inte känner så väl. Jag blir förbannad.
Det är så jävla oförskämt att folk tar sig friheten att göra sånt, förstår att du antagligen blev ställd men jag hoppas jag kommer ha sinnesnärvaron att be den människa som gör så att sluta, GENAST. Man tar inte folk på magen, gravida eller ej.
SvaraRadera/Annika
Usch, vad äckligt! Förbjudet.
SvaraRadera