En vecka.

I en hel vecka har hon funnits på utsidan nu, lilla J. De första dagarna i livet var hon lite skrikig och orolig av sig, men numera sover hon mest. Sover och äter och vill ha mycket närhet. Tycker inte om blöjbyten och klädpåtagning, i övrigt verkar hon nöjd med livet. 

Storasyskonen då, hur har de reagerat? Inte särskilt mycket. De är stolta och glada och vill gärna mysa och gosa med bebisen.

Och hur jag klarat av övergången från två till tre barn? Förutom att det gör ont som 17 att amma och ryggen värker så går det bra. Jag tycker det var en större omställning att gå från ett till två barn än från två till tre (och den allra största omställningen var att få första barnet). Jag får erkänna dock att jag trodde jag skulle vara en 'coolare' mamma vid det här laget. Men det finns ju så mycket att oroa sig för med en nyföding, trots att jag gjort detta två gånger innan. Sover hon för mycket? Äter hon tillräckligt? Hur varmt ska jag klä henne när vi går ut i minusgrader? Hur länge kan man vara ute i minusgrader med en nyföding? Är hon lite gulaktig i huden? Är hon bara trött eller verkar hon lite slö? Etc osv.

En sak som är väldigt trist i dessa pandemitider är att man inte får visa upp bebisen för folk. Normalt sett får man väl aldrig så många besök som när man har en liten nyfödd hemma. Så blir det ju inte nu. Och eftersom det är kallt och snöigt ute är det inte riktigt läge att ses utomhus heller. Eller, det kan man ju göra en liten stund, men jag känner mig oerhört osugen på att amma i det här vädret. Men det är bara att inse att den här föräldraledigheten kommer bli annorlunda än de tidigare. 

När J kom till världen.

Åtta dagar efter BF - den 1 februari - åkte jag till BB för att få en bedömning om förlossningen skulle sättas i gång. Vid halv två på eftermiddagen blev jag undersökt och fick en hinnsvepning (som gjorde fruktansvärt ont). Efter det fick jag en hel del sammandragningar och det bestämdes att jag skulle bli igångsatt. Halv fyra skickades jag till förlossningen, där det konstaterades att jag hade värkar. På en skala mellan 1-10 kändes de som 4:or. Kl 16.45 togs det hål på fosterhinnorna. Jag ställde mig i duschen och tog mig igenom värkarna med andning och varmt vatten. Efter en stund kände jag att värkarna snarare var 6-7 på skalan. Gick ur duschen cirka kl 18 och sade till Anders att jag ville ha lustgas. Fick en låg dos som kändes för svag nästan direkt. Jag minns att jag sade till Anders att höja och efter detta är minnet något dimmigt. 

Jag kommer ihåg att jag hängde över en gåstol när jag plötsligt kände en krystvärk och skrek till Anders att "nu kommer bebisen!". Undersköterskan och barnmorskan kom in i rummet och jag fick klättra upp i sängen. Barnmorskan konstaterade att jag var helt öppen och jag krystade för kung och fosterland i vad som kändes som tre minuter (i verkligheten: sju minuter) och så var hon ute kl 18.32.

Det gick väldigt snabbt, och var faktiskt inte en särskilt jobbig förlossning (tack för det, lustgasen!). Jag var inställd på att det skulle ta längre tid eftersom det ofta gör det när man blir igångsatt och det kändes även som att personalen trodde det skulle ta längre tid. När jag fortfarande var på BB fick jag träffa en narkosläkare som var väldigt säker på att jag skulle vilja ha epidural. Det fanns det ju inte riktigt tid för, om man säger så. Sammanfattningsvis kan jag säga att det är den bästa och lättaste av de tre förlossningar jag gjort. Jag är glad, lättad och tacksam över att allt gick bra och att jag födde ett friskt litet barn. Eller litet och litet, hon vägde 3970 gram och var 49 cm lång, så det är en redig tösabit.

Lilla J❤️

Väntar och väntar och väntar (BF+4).

Jahapp, då har man gått fyra dagar över tiden. Kul!!! Idag var jag på sista besöket hos barnmorskan. Om bebisen inte kommit ut av sig själv innan söndag ska jag ringa till förlossningen och få en tid på måndag för bedömning av eventuell igångsättning. Det känns skönt att ha ett datum att förhålla sig till - sannolikt blir det en bebis senast på måndag. Tills dess ska jag väl stå ut med detta evinnerliga väntande). 

Illustrerar detta inlägg med snygg bild på mig i ansiktsmask (åkte buss idag till barnmorskan). Knasigt ändå att man inte längre tycker det är konstigt att folk använder munskydd? Det är ju så normaliserat nu. Annat var det i våras, då tyckte jag att folk överdrev som hade munskydd. Apropå munskydd förresten. Jag tycker den här typen av "nyheter" är så fåniga. Ja, det är klart att han borde använt munskydd i rusningstid. Men vill vi leva i ett angiverisamhälle och stå och peka finger åt varandra? Jag vill definitivt inte det. Även generaldirektörer är människor och alla gör fel ibland. Låt den som är utan skuld kasta första stenen, säger jag. 

Vecka 41 (BF+1).

Men vad roligt, jag gick visst över tiden den här graviditeten också. Härligt! Jättekul hörrni! 

Veckosummering vecka 2

En dag kom det lite lite snö i Malmö, till barnens stora lycka. 

Jag kollar om en av mina favoritserier, The 100, från början. Jag gillar serien, men den är fullproppad med logiska luckor och frågetecken. Till exempel: ett antal människor (drygt 2000) har levt ombord på ett rymdskepp i hundra år. Hur sjutton har de kunnat tillgodose behovet av färskt vatten under denna tid? Och mat? Varför finns det inga äldre människor, bebisar, småbarn eller gravida med i serien? 

T har börjat gå till och hem från skolan själv. Stort!

Jag är nu i vecka 39 (38+6) i graviditeten och det är en vecka kvar till BF. Jag har en del förvärkar men tror inte att bebben är på g än. Nu börjar jag verkligen känna att det ska bli skönt att inte vara gravid, det är så segt att släpa runt på denna trötta och otympliga kropp. Jag är lite nervös inför förlossningen dock, jag hoppas den går lika bra som när jag födde H. 

@hemnetknarkarna på Instagram postade ett inlägg som var ett tips från mig, nämligen detta:

Stort!

Hur min kropp reagerar på att vara gravid #2

För snart fyra år sedan skrev jag detta inlägg, och jag tänkte att det kunde vara kul att titta på det igen och se om det stämmer även denna graviditet:

Ok, detta är väl knappast intressant för någon utom mig själv... Men det struntar jag i och kör på ändå med "fun facts" om hur min kropp betett sig hittills under två graviditeter:

Min hårbotten blir väldigt torr. Jag tvättar numera håret en gång i veckan (istället för två) och behöver aldrig använda torrschampo längre. Mycket praktiskt.

Stämmer även denna gång. 

Jag nyser minst en gång per dag, alltid tre-fyra nysningar per omgång. Är förmodligen mer täppt i näsan än vanligt.
Jag nyser i och för sig en del, men absolut inte så här mycket. 

Mitt kaffe- och sötsug försvinner helt för att sedan återkomma lite smått i slutet av graviditeten. Igår drack jag faktiskt kaffe för första gången på ett halvår. En blaskig kaffe latte från automat som inte direkt gav någon mersmak.

Japp. Dock har jag fortfarande inget kaffe- eller sötsug. Det kanske aldrig kommer tillbaka?!?!? Gud, så tråkigt det vore. 

Förutom massivt illamående och ryggont verkar min kropp hantera graviditeter rätt bra. Jag går inte upp så mycket i vikt, svullnar inte upp (kan t ex fortfarande ha ringar på mig och behöver inga stödstrumpor) och känner inte av någon foglossning. Men vem vet, kanske kommer det i slutet av denna graviditet (eller under en högst eventuell, väldigt avlägsen tredje graviditet)?

Stämmer helt. Det här är nog min lättaste graviditet, har inte ens fått någon halsbränna än vilket jag haft båda de två tidigare gångerna. 

Vecka 38 .

Den här graviditeten har gått så himla fort. Vecka 38 redan och mindre än tre veckor kvar till BF. Idag har jag mitt näst sista inbokade besök hos barnmorskan. Kanske blir det till och med det sista besöket, om ongen skulle få för sig att komma tidigt (vilket jag verkligen inte tror).

Jag har börjat få en hel del förvärkar nu. Det gör lite ont men jag tänker att det är bra tillfällen att öva på att andas och slappna aaaaav inför de riktiga värkarna. Jag kan inte påstå att jag är jättesugen på att genomgå en förlossning igen men det ska bli skönt när det är avklarat.

Förutom förvärkar, att det är jobbigt att gå/cykla/röra på sig och att jag blir andfådd av att gå i trappor, så känns det fortfarande helt okej att vara gravid. Jag har inte haft tid att tröttna än. Det är väl fördelen med att vänta tredje barnet, tiden att känna efter och hinna bli uttråkad finns helt enkelt inte. Nackdelen med att vara gravid för tredje gången är att det inte finns så mycket tid och möjlighet att vila som hade varit önskvärt. 

Barnvagnsnörderi: jämförelse mellan Britax Go Big och Babyjogger City Tour Lux

Barnvagn nummer 11 och 12 i mitt barnvagnsstall är Britax Go Big och Babyjogger City Tour Lux (alltså, jag har inte 12 barnvagnar i min ägo just nu - under de drygt sju år som gått sedan jag blev förälder har jag ägt totalt 12 vagnar). Jag har velat ha dessa vagnar sedan H var bebis och nu har jag dem äntligen hemma, redo för bebis nummer tre. SJÄLVKLART måste man ju ha två vagnar till en baby😉

Eftersom jag själv tycker det är kul att jämföra vagnar, och det kanske finns någon av mina läsare som också tycker det, kommer här en liten jämförelse mellan just Britax Go Big och Babyjogger City Tour Lux. Nu är ju inte bebis här än, så jag har inte använt vagnarna in action, men det går ju att jämföra mycket ändå. 

Vagnarna uppfällda med mjuk/hårdlift i. Jag avskyr liggdelar så bebis får ligga i lift som placeras i sittdelen. Big är som synes en betydligt större vagn än Babyjoggern - kolla på bredden och storleken på hjulen till exempel. Varukorgen är förstås också större på Big, även om den på Lux är mycket rymlig för en så pass liten vagn. Båda vagnarna har vändbara sittdelar, fullt liggläge och svängbara framhjul. Med mjuk- eller hårdlift går de att använda från födseln till kanske treårsåldern. Handtaget på Lux:en är fast medan det på Big:en är justerbart i höjd. Lux har swing away-bygel, det har inte Big. Big har ett mer rejält fotstöd än vad Lux har. 

Fullt liggläge på båda vagnarna. 

Trots storleksskillnaden är de väldigt lika i längden i fullt liggläge. 

Svårt att fånga på bild men båda har ett upprätt sittläge. För att få Big:ens ryggstöd så rakt som möjligt måste man trycka det förbi suffletttyget, vilket inte är helt enkelt. Ännu jobbigare är det att gå från sittläge till liggläge och trycka genom suffletttyget. Där har Lux:en en klar fördel, den är oerhört smidig att fälla i sittdelen. 

Suffletten fullt utfälld i sittläge. Fördel Lux. 

Suffletten fullt utfälld i liggläge. Fördel Big. 

Båda vagnarna kan fällas ihop med sittdelen framåt- eller bakåtvänd. De är enkla att fälla ihop och blir kompakta. Lux kan stå på högkant när den är hopfälld, det kan inte Big. 

Visa skillnad i storlek... 

Lux med ståbräda (Lascal Buggy board mini) på. Lux är mycket mer kompatibel med ståbräda än Big. Ståbrädan kommer mycket närmare vagnen och det blir bekvämt både för H och för mig som kör. Lux är faktiskt den vagn jag haft som funkar bäst med ståbräda. 

Kass bild, men kanske det ändå framgår att ståbrädan inte funkar lika bra på Big. Det är svårt att fästa den på ett vettigt sätt, på bilden lutar brädan nedåt rätt mycket vilket inte blir så trevligt för barnet. Att handtaget lutar inåt gör även att det blir trångt för barnets huvud. Ståbrädan går inte heller att fälla upp (när man inte använder den) så mycket som man skulle önska. Det är förmodligen smidigare att haka av den och lägga i varukorgen än att gå med den uppfälld. 

Förutom storleken är den absolut största skillnaden mellan vagnarna att Big har ett fantastiskt gung (= bra bebissövare) och att den kan ta sig fram i princip överallt. Lux är en cityvagn gjord för asfalt, men som sådan gissar jag att den fungerar den väldigt, väldigt bra. 

Mina tre målbilder.

Inför den annalkande förlossningen har jag tre målbilder som jag tänker ska fungera som motivation för att få ut ongen:

1. Att jag får upp bebisen på bröstet och bekantar mug den lilla minimänniskan för första gången. 

Mini-T😍

2. När de tre syskonen får träffa varandra för första gången. 

3. Äta en riktig ost- och charkbricka med bubbel till. Ska banne mig lägga en brieost och en flaska champagne i kylen så att det finns redo när jag kommer hem från BB. 

Året som gått 2020.

Dags för sammanfattning av detta år:

Gjorde du något 2020 som du aldrig gjort förut?

Opererade mig, var sjukskriven, jobbade hemifrån. 

Genomdrev du någon stor förändring?

Hmm. Kanske att jag bestämde mig för att bli en ja-sägare. Jag läste på Sandra Beijers blogg för något år sedan om att hon alltid försökte säga ja till saker och att livet blev mycket roligare då. Jag kände att ja, jag vill också vara en sådan person som säger ja. Som inte inte orkar, som inte inte pallar, som är för bekväm för att säga ja och hellre ligger på soffan än hittar på saker. Sedan kom corona och det blev väldigt lätt att säga ja till de få grejer som erbjöds. Men detta är något jag verkligen hoppas att jag kommer fortsätta utveckla även under normala omständigheter. Jag vill aldrig mer vara en nej-sägare. 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

 Ja, jättemånga. Det har varit ett helt galet baby boom-år: en kompis fick sitt andra barn i januari, sedan fick fyra andra kompisar sitt första barn under årets gång. Min bror fick en liten gosse i augusti och min barndomsvän fick äntligen, efter många års väntan, adoptera en liten kille precis innan jul.

Vilket datum från år 2020 kommer du alltid att minnas? 

Inget, tror jag? Kan inte komma på någon dag som varit sådär extra minnesvärd.

Dog någon som stod dig nära?

Min mammas kusin och min mormor dog i år. 

Vilka länder besökte du?

Haha, "länder"! Kul. Är glad över de få gånger jag överhuvudtaget lämnade Malmö, eller för all del den stadsdel i Malmö som jag bor i.

Bästa köpet?

De varma kläder jag investerat i/fått under hösten och vintern. Ullsockar, ulltröja, heattech-tröjor från Uniqlo och ullmössa (ulleggings, ullvantar och ullhalsduk har jag sedan tidigare). Så otroligt bra plagg att ha nu när jag tillbringar mer tid utomhus än vanligt. Tänk ändå att det skulle krävas en pandemi för att jag skulle fatta grejen med kläder efter väder.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Alla dessa barn som kommit till i bekantskapskretsen, och givetvis mitt eget kommande bidrag till den växande barnaskaran bland vänner och familj. 

Saknade du något under år 2020 som du vill ha år 2021?

En pandemifri värld såklart. Kunna träna på riktigt igen utan avbrott för operationer och graviditet. BEBIS. 

Vad önskar du att du gjort mer?

Tagit itu med vissa ångestrelaterade grejer i mitt liv. Jag har börjat litegrann men det hade varit bra om jag varit mer aktiv på den fronten.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Haft ångest över grejer som det var helt onödigt att ha ångest över - som det ju i princip alltid är. 

Favoritserier från året som gått?

Började äntligen kolla på Bäst i test, mycket trevligt och roligt program. Skulle själv vilja vara med i det (och På Spåret, mitt drömprogram att få delta i). 

Bästa boken du läst i år? 

Jag ser allt du gör av Annika Norlin. Stark debutnovellsamling som språkligt påminde en del om Sylvia Plath. Förtjänade att vinna Augustpriset i stället för överhajpade Samlade verk. 

Vad var din största framgång på jobbet 2020?

Vette 17 om jag hade några direkta framgångar på jobbet i år. Är i vart fall väldigt nöjd med att jag kunnat jobba så bra hemifrån, trodde faktiskt inte att jag skulle ha så bra arbetsmoral som jag haft under hösten. 

Största framgång på det privata planet? 

Att jag tränat regelbundet hela året, med undantag bara för sjukdom, operationer och gravidillamående. Att jag nått vissa insikter om mig själv och börjat ta tag i det (= hantera min ständiga följeslagare ångesten). 

Största misstaget? 

Hmmm. Tror inte att jag gjort något större misstag. 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Med tanke på att jag är en relativt extrovert person med rätt stort socialt behov tycker jag ändå att det här året har varit helt okej. Det har fungerat bra att vara hemma så mycket och ha ett begränsat umgänge utanför familjen. 

Vad spenderade du mest pengar på? 

Förmodligen den pågående renoveringen av källaren. 

Något du önskade dig och fick?

En tredje graviditet. 

Vad gjorde du på din födelsedag 2020? 

Ja du... 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Ja, det skulle väl vara om den där coronan aldrig hade kommit... 

Vad fick dig att må bra?

Styrketräning. Att säga ja. 

Vem saknade du?

Familj och vänner som jag inte kunnat träffa. 

De bästa nya människorna du träffade?

Vette 17 om jag träffade några nya människor. 

Mest stolt över?

De få gånger jag fick barnen att matcha sina kläder och årets julkort😊

Högsta önskan just nu?

Att få en okomplicerad, lagom snabb förlossning som slutar med att jag får upp ett friskt barn på bröstet. 

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Säga ännu mer ja.