söndag 22 januari 2017

Störiga föräldrar.

Jag är med i diverse föräldragrupper på Facebook och har noterat tre störiga grejer i dessa grupper:

1) det är så många otroligt ängsliga föräldrar som är så himla rädda för att göra "fel". Som därför måste fråga om allt och få helt okända människors bekräftelse på att de gör "rätt". Typ "kommer jag fucka upp min bebis for life om jag är borta från hen i mer än en kvart?!?!?" (svar: nej) eller "mitt barn vill inte samsova, kommer det få för lite närhet?!?!?!?" (svar: nej). Jag vill bara skaka om alla dessa oroliga föräldrar som skapar problem som inte finns och säga till dem att våga lita på sig själva.

2) det är så många som klagar på sina barns förskolor, ofta över saker som i min värld är ovidkommande ("barnen får sylt till pannkakorna!!!!! Socker är ett gift!!!"). Min teori är att en del (mammor) har dåligt samvete över att de inte är med sina barn 24/7 till artonårsdagen och tar ut det dåliga samvetet på förskolorna. Som ett sätt att visa att de bryr sig, att de är engagerade trots att de "valt bort" sina barn till förmån för förvärvsarbete. För det är tydligen något en bör ha dåligt samvete för, eftersom en god mor alltid väljer sina barn framför allt annat.

3) förståsigpåarna. Ni vet, föräldrar (mammor) som ammar tills barnen fyller minst fem, aldrig lagar halvfabrikat, aldrig skulle låta sina barn använda napp, förfäras över de som har storasyskon på förskola trots att man är föräldraledig med småsyskon (och hardcoreförståsigpåarna förfäras över hur man överhuvudtaget kan sätta sina barn på förskola), aldrig nyttjar barnvakt pga har inget behov av att vara borta från sina barn någonsin, låter barnen titta på tv max en kvart om dagen (om de ens har tv) osv etc. Den här typen av mödrar som bara inte kan förstå hur någon mamma kan ha behov av egentid eller att man kanske vill börja jobba "redan" när barnet är åtta nio månader (för mamman är barnets primära anknytningsperson och pappan kommer helt enkelt inte fungera lika bra. Så är det och därför bör mamman vara hemma minst 1,5 år. Dessutom vet vi ju alla ammar i minst ett år). Den här typen av mödrar som ger oombedda "goda råd" som enbart syftar till att ge dåligt samvete. Som bara kan utgå från sig själva och hur de valt att leva sina liv och inte förstår att andra kanske gjort andra väl.

(Det här blev visst ett rätt så raljerande inlägg. Jag borde ju bara gå ur de här grupperna eller sluta läsa irriterande inlägg. Jag borde ju det men ibland så kommer det något som faktiskt är intressant, något jag faktiskt kan lära mig något av, som gör att jag vill vara kvar i grupperna. Så jag läser och irriteras och raljerar istället. Samt letar efter mer nyanserade föräldragrupper. Tips någon?)

2 kommentarer:

  1. En sak som jag tänker på när föräldrar (mammor) raljerar om anknytning och att mamman är främsta anknytningsperson är vad de tänker om att homosexuella skaffar barn där det finns två pappor eller där barnet är adopterat och därför saknar biologisk anknytningsperson De ungarna verkar ju klara sig finfint så varför skulle inte heteroföräldrar kunna dela på anknytningen? Min poäng; dumheter och skambeläggande är vad dessa pretton håller på med, förstår din frustration!

    SvaraRadera